Dejtingtråden 22

[athena_arabians]

Har ni alltid bott så långt ifrån varandra? Jag läste någonstans att förälskelsefasen bara varar några månader på sin höjd, men jag undrar om man inte kan dra ut på det genom att inte träffas så ofta? Att alla faser i förhållandet går lite långsammare. Och den där vardagen, när man går och nöter på varandra. Infinner den ens sig?

Japp. Dock var vi på samma ställe väldigt mycket i början så jag tror nog vi hade en hyggligt normal förälskelsefas. Samtidigt, ibland har jag undrat vad jag/vi håller på med... men om jag försöker föreställa mig mitt liv utan honom gör det ont, jag vill inte det. För det är slitigt med avståndet, speciellt när vi båda blir äldre. Jag gissar på att jag kommer att sälja mitt ställe när jag inte orkar med ett gammalt och krångligt hus längre och flytta norrut för att komma närmare (Jämtland ). Däremot vet jag att vi ska inte bo ihop. Vi testade nästan det när han jobbade söderöver i två år och inte hann åka hem på ledigheterna utan var hos mig... det var nära att det tog slut då.

Vi har ingen vardag egentligen... och det kan jag ibland sakna. Men samtidigt är vi lite för lika humörmässigt, det blir för mycket slitningar. Men som sagt vi, nöter heller inte på varandra men är heller inte glada när vi skiljs åt. Som jag ser det kan man inte få allt och jag har ändå fått väldigt mycket Jag trodde det var kört för mig när vi blev tillsammans, jag hade gett upp det där med förhållanden.

 

[Return_to_the_moon]

Jag dejtade ju två killar samtidigt ett litet tag. Jag tycker det kan vara spännande när jag inte exakt vet hur det ska sluta. Om jag skulle kolla på min datingstatistik brukar det, om det blivit fler än 1 dejt bli kanske 4 totalt. Jag kommer inte ihåg om jag berättade här exakt hur det slutade med den ena. Han hörde iallafall av sig 2 på natten när vi hade sagt att vi ev skulle ses en samma kväll. Konversationen:

Han: (kl 2) Ska hem, men du ligger antagligen och sover nu.
Jag: (nästa dag) Varför hörde du inte av dig tidigare?
Han: Jag tappade bort tiden.
Jag: Men varför hörde du inte av dig idag och förklarade?
Han: Jag hade en konstig dag.
Jag: Respektlöst!
Han: Jag förstår hur du känner men vet inte hur jag ska förklara, men det kommer bara bli värre från och med nu.
Jag: (Skrev nåt surt)



Jag träffar fortfarande spanjoren, men eftersom han inte vill nåt mer alls så är jag lite halvpeppad. Sexet är däremot bra. Våra kroppar matchar perfekt fysiskt. Är en av de få ggr i mitt liv jag träffat nån där man matchar så.

Satte iallafall igång tinder igen och har gått på en dejt med en kille som åker mycket skidor och förbereder inför vasaloppet. Han kan få heta vasan. Vi chattar mycket och ska ses igen. Han är söt och lugn. Kan dock inte säga att jag vet mycket om honom efter bara en dejt men ser fram emot nästa vecka när vi ska ses igen.

Sedan ska jag försöka att inte ligga på andra dejten. Jag är så dålig på att inte bjuda hem killen till mig då och hångla upp dem. Det blir som en slags utmaning för mig . Ska testa att vara mer chill denna gång.

 

[enough]

Och jag lyckades ju med att inte ligga förrän på tredje dejten med Nyskild. Var hemma hos honom igår, vi satt och snackade nervöst i soffan, kelade, hamnade långsamt i säng, och sen fixade vi lite käk och fortsatte snacka och kela, nu mer avspänt, och sen sov jag över. Vi hade det jättebra.
Men precis som jag misstänkt från start att det skulle kunna bli med denna person så har jag fått lite att fundera på. Från känslan igår - inslingrad bredvid honom i soffan innan läggdags, hjärtat som tickar alldeles för fort och de goa känslorna som bara rusar i kroppen och säger "hur mycket åt helvete det än går är det värt allt att få känna så här när jag är intill honom just nu", till känslan dagen efter när vi sagt hejdå, en stor lite gnagande fundersamhet, som att jag försöker lösa ekvationer som inte går ihop.
Han är så jäkla bra och fin. Genuint intresserad och ärlig. Det går lätt att öppna upp och vi har snackat väldigt fritt om bl.a. skilsmässor, dejter, sexualitet, självförtroende, uppväxt... och vad vi vill framåt. Jag har ju vetat redan från första dejten att han inte är redo för nåt seriöst, och hade han sagt att han var det i det läge han är nu (nyligen brutit ett 12 år långt förhållande och de har knappt flyttat isär ordentligt) så hade jag nog haft än större anledning att fly, jag gillar ju att han har självinsikt. Och jag vill ju också gärna ta det soft och dejta andra, så däri ligger ingen konflikt.
Men, känslorna. Jag gillar honom väldigt mycket, han är nån jag definitivt kan falla för, och jag VILL ju bli förälskad och det vill inte han. Han är tydlig med det, och är mån om att inte såra.
Så hur tänker jag här? Jag får försöka kyla ner mig och se tiden an antar jag. Vi har bara setts tre gånger, känslor kan svänga av sig själva eller ibland låta sig kontrolleras. Kanske kan det gå vägen denna gång. Men är jag dum nog att fortsätta knarka förälskelsepirr så får jag ta smällen. Jag vet vad jag ger mig in på och litar i vanlig ordning på min självbevarelsedrift som plockar upp mig innan nåt blir för obalanserat och destruktivt. Känslan av att vi kan vara så pass öppna med varandra redan är i alla fall skön, att det inte är ett snack som kommer upp på dejt 7 eller 10.
Ska nog försöka få till nån ny dejt snart i alla fall, det brukar ju kunna vara en bra åtgärd för att omfokusera lite.

 

[Viva]

Ställt in dejten med PT. Det är antagligen orättvisst av mig för han är trevlig, men också som tagen ut en reklamfilm. Jag gillar att prata med honom men läser jag ex. hans profil är vi raka motsatser. Peppiga människor brukar dessutom ge mig ångest.

NA sa ja till att träffas men jag är tveksam. Inte till att träffas men han känns ointresserad så misstänker att det kommer rinna ut i sanden. Vi får se.

Borås skulle annars komma förbi imorgon men jag har fått en svampinfektion. Så måste ställa in, tycker bara att det är pinsamt att säga att jag skjutit på det.

 

[Petruska]

Och jag lyckades ju med att inte ligga förrän på tredje dejten med Nyskild. Var hemma hos honom igår, vi satt och snackade nervöst i soffan, kelade, hamnade långsamt i säng, och sen fixade vi lite käk och fortsatte snacka och kela, nu mer avspänt, och sen sov jag över. Vi hade det jättebra.
Men precis som jag misstänkt från start att det skulle kunna bli med denna person så har jag fått lite att fundera på. Från känslan igår - inslingrad bredvid honom i soffan innan läggdags, hjärtat som tickar alldeles för fort och de goa känslorna som bara rusar i kroppen och säger "hur mycket åt helvete det än går är det värt allt att få känna så här när jag är intill honom just nu", till känslan dagen efter när vi sagt hejdå, en stor lite gnagande fundersamhet, som att jag försöker lösa ekvationer som inte går ihop.
Han är så jäkla bra och fin. Genuint intresserad och ärlig. Det går lätt att öppna upp och vi har snackat väldigt fritt om bl.a. skilsmässor, dejter, sexualitet, självförtroende, uppväxt... och vad vi vill framåt. Jag har ju vetat redan från första dejten att han inte är redo för nåt seriöst, och hade han sagt att han var det i det läge han är nu (nyligen brutit ett 12 år långt förhållande och de har knappt flyttat isär ordentligt) så hade jag nog haft än större anledning att fly, jag gillar ju att han har självinsikt. Och jag vill ju också gärna ta det soft och dejta andra, så däri ligger ingen konflikt.
Men, känslorna. Jag gillar honom väldigt mycket, han är nån jag definitivt kan falla för, och jag VILL ju bli förälskad och det vill inte han. Han är tydlig med det, och är mån om att inte såra.
Så hur tänker jag här? Jag får försöka kyla ner mig och se tiden an antar jag. Vi har bara setts tre gånger, känslor kan svänga av sig själva eller ibland låta sig kontrolleras. Kanske kan det gå vägen denna gång. Men är jag dum nog att fortsätta knarka förälskelsepirr så får jag ta smällen. Jag vet vad jag ger mig in på och litar i vanlig ordning på min självbevarelsedrift som plockar upp mig innan nåt blir för obalanserat och destruktivt. Känslan av att vi kan vara så pass öppna med varandra redan är i alla fall skön, att det inte är ett snack som kommer upp på dejt 7 eller 10.
Ska nog försöka få till nån ny dejt snart i alla fall, det brukar ju kunna vara en bra åtgärd för att omfokusera lite.

Jag tänker att det är mysigt att vara förälskad. Om/när han inte svarar längre, så rinner det väl av dig efter ett tag. Kort sagt: jag ser nog inte problemet riktigt.

 

[Tranan]

Ska på dejt i morgon, klart man ska vara dunderförkyld!

 

[Fibusen]

Och jag lyckades ju med att inte ligga förrän på tredje dejten med Nyskild. Var hemma hos honom igår, vi satt och snackade nervöst i soffan, kelade, hamnade långsamt i säng, och sen fixade vi lite käk och fortsatte snacka och kela, nu mer avspänt, och sen sov jag över. Vi hade det jättebra.
Men precis som jag misstänkt från start att det skulle kunna bli med denna person så har jag fått lite att fundera på. Från känslan igår - inslingrad bredvid honom i soffan innan läggdags, hjärtat som tickar alldeles för fort och de goa känslorna som bara rusar i kroppen och säger "hur mycket åt helvete det än går är det värt allt att få känna så här när jag är intill honom just nu", till känslan dagen efter när vi sagt hejdå, en stor lite gnagande fundersamhet, som att jag försöker lösa ekvationer som inte går ihop.
Han är så jäkla bra och fin. Genuint intresserad och ärlig. Det går lätt att öppna upp och vi har snackat väldigt fritt om bl.a. skilsmässor, dejter, sexualitet, självförtroende, uppväxt... och vad vi vill framåt. Jag har ju vetat redan från första dejten att han inte är redo för nåt seriöst, och hade han sagt att han var det i det läge han är nu (nyligen brutit ett 12 år långt förhållande och de har knappt flyttat isär ordentligt) så hade jag nog haft än större anledning att fly, jag gillar ju att han har självinsikt. Och jag vill ju också gärna ta det soft och dejta andra, så däri ligger ingen konflikt.
Men, känslorna. Jag gillar honom väldigt mycket, han är nån jag definitivt kan falla för, och jag VILL ju bli förälskad och det vill inte han. Han är tydlig med det, och är mån om att inte såra.
Så hur tänker jag här? Jag får försöka kyla ner mig och se tiden an antar jag. Vi har bara setts tre gånger, känslor kan svänga av sig själva eller ibland låta sig kontrolleras. Kanske kan det gå vägen denna gång. Men är jag dum nog att fortsätta knarka förälskelsepirr så får jag ta smällen. Jag vet vad jag ger mig in på och litar i vanlig ordning på min självbevarelsedrift som plockar upp mig innan nåt blir för obalanserat och destruktivt. Känslan av att vi kan vara så pass öppna med varandra redan är i alla fall skön, att det inte är ett snack som kommer upp på dejt 7 eller 10.
Ska nog försöka få till nån ny dejt snart i alla fall, det brukar ju kunna vara en bra åtgärd för att omfokusera lite.

Jag har också lite ”kaos” i huvudet nu! Jag träffade ju garagekillen i dag igen, och vi hamnade i soffan framför en dokumentär och låg och verkligen myste. Kändes verkligen helt jäkla fantastiskt, men sen när jag åkte hem så fick jag lite lätt panik! Jag håller på att falla för honom totalt.... Och det gör mig fan livrädd!!!
Jag önskar jag kunde veta vart han står i det hela.. Jag blir så jäkla ”blockerad” när jag inte har någon aning. Jag vill inte fråga för jag är för rädd för svaret, så just nu sitter jag bara med min kaoshjärna och hoppas att han ska ”yttra” sig.

Han kanske inte tyckte det kändes så bra på det planet? Han kanske bara ser mig som en vän och att nu när det blev lite mer närhet så gick det inte hem helt hos honom? Ghaa, panik!!! Nu sover han säkert så jag lär ju varken höra bu eller bä i dag iallafall...

 

[sorbifolia]

Jag har också lite ”kaos” i huvudet nu! Jag träffade ju garagekillen i dag igen, och vi hamnade i soffan framför en dokumentär och låg och verkligen myste. Kändes verkligen helt jäkla fantastiskt, men sen när jag åkte hem så fick jag lite lätt panik! Jag håller på att falla för honom totalt.... Och det gör mig fan livrädd!!!
Jag önskar jag kunde veta vart han står i det hela.. Jag blir så jäkla ”blockerad” när jag inte har någon aning. Jag vill inte fråga för jag är för rädd för svaret, så just nu sitter jag bara med min kaoshjärna och hoppas att han ska ”yttra” sig.

Han kanske inte tyckte det kändes så bra på det planet? Han kanske bara ser mig som en vän och att nu när det blev lite mer närhet så gick det inte hem helt hos honom? Ghaa, panik!!! Nu sover han säkert så jag lär ju varken höra bu eller bä i dag iallafall...

Kan du inte skicka typ "Tack för en trevlig kväll" och se hur han svarar? Varför tror du att han sover vid halv 11 på en lördagskväll?

 

[Gnist]

Jag är nog uråldrig, men jag måste erkänna att jag blir helt slut i hjärnan bara av att se överanalyserandet i tråden

Varför noja och framförallt varför vänta på att motparten ska säga något? Är väl bara att säga som det är, att det kändes jättebra och att man gillar människan och gärna vill ses mer och se vart det leder.

 

[Fibusen]

Jag är nog uråldrig, men jag måste erkänna att jag blir helt slut i hjärnan bara av att se överanalyserandet i tråden

Varför noja och framförallt varför vänta på att motparten ska säga något? Är väl bara att säga som det är, att det kändes jättebra och att man gillar människan och gärna vill ses mer och se vart det leder.

För att jag ÄR överanalyserare och behöver tänka väldigt mycket innan jag gör något förhastat. Vi har bara träffats en handfull gånger och jag vill inte skrämma bort honom!

 

[ii-ssa]

Själv förstår mig inte på varför folk har svårt för och vara ärliga tycker av ren artighet så borde man ju kunna skriva att de var trevligt och träffas men kändes ej rätt. Eller något liknande ist för och ghosta.

 

[durachiny]

Själv förstår mig inte på varför folk har svårt för och vara ärliga tycker av ren artighet så borde man ju kunna skriva att de var trevligt och träffas men kändes ej rätt. Eller något liknande ist för och ghosta.

Det är väl bara att översätta det till det själv

 

[SkorpSmulan]

62 årig man beskriver sig själv
"Bra potens. Välväxt både här och där. Skrämmer inga barn i alla fall"
Tyckte det var lite creepy att öht nämna barn i samma veva som man beskriver sig själv som "välväxt"

 

[SkorpSmulan]

Fantastisk konversation

Man "Hej.
Vad sägs om att träffa en utbildad massör? "

Jag "Sägs att jag vet inte, det beror väl på vad det är för nån"

Man "Hur menar du nu?"

Jag "Utbildad massör säger mig ingenting om människan. Jag behöver lite mer än så för att veta om det är något som jag vill träffa."

Man "Ja självklart håller med dig.
Men när var du på massage sist?"

 

[Milosari]

Jag har blivit dumpad

(Och för att förtydliga; jag driver inte med honom på grund av hans kink utan på grund av att det är ett helt idiotiskt sätt att ta kontakt på)

 

[Elektronen]

Finns det någon bra aktivitet man kan föreslå för att kunna luska ut om killen gillar en mer än som vän ?

Jag och danskillen har ju träffats några gånger dock aldrig själva, antingen spelkväll hos mig eller så har vi varit ut och dansat tillsammans.
Vi har inte hörts något sen förra helgen då vi sågs båda dagarna, jag är van att om killar är intresserade så märker man det genom att dem hör av sig osv.

 

[Bison]

Finns det någon bra aktivitet man kan föreslå för att kunna luska ut om killen gillar en mer än som vän ?

Jag och danskillen har ju träffats några gånger dock aldrig själva, antingen spelkväll hos mig eller så har vi varit ut och dansat tillsammans.
Vi har inte hörts något sen förra helgen då vi sågs båda dagarna, jag är van att om killar är intresserade så märker man det genom att dem hör av sig osv.

Fråga om gan vill hitta på något bara ni två?

 

[Elektronen]

Fråga om gan vill hitta på något bara ni två?

Ja det är ju ett bra steg . Men vill ju inte bjuda hem honom och se film, det känns för på. Spela biljard eller något kanske...
Åh jag tycker sånt här är så svårt! Är inte den flörtiga typen

 

[pretsco]

Har inte dejtat något alls i år, har inte varit sugen heller. Swipear lite och småpratar lite men har inte blivit intresserad av att träffa någon. är rätt nöjd med att vara själv. Ta en paus. Och nu så börjar båda mina dejter som jag träffade i december att höra av sig. Och dem skulle jag absolut kunna träffa igen om de styrde upp något. Men ingen av dem frågar om vi ska ses. Jaja, när jag blir tillräckligt sugen på att dejta igen får väl jag ta tag i det där (igen).

 

[Fibusen]

Kan du inte skicka typ "Tack för en trevlig kväll" och se hur han svarar? Varför tror du att han sover vid halv 11 på en lördagskväll?

Blev ett ”Tack för igår” iallafall, och att jag tyckte det var väldigt trevligt. Får se vad det blir allt det här.... Känns som om första kortet är lagt iallafall för att jag är intresserad av honom nu. Herregud, vuxen människa och så nervös så man nästan kissar på sig! Skärp mig!!!!