När man talar om sjuka Dalmatiner så verkar det tolkas som att sjuk = dödsjuk hund som bor hos veterinären. En sjuk hund kan vara en hund som måste badas extra, måste äta specialfoder, som måste få tillskott. En hund som då och då får utslag. Det behöver inte vara stora saker för att det ska vara sjukligt och oacceptabelt.
En hund som är otrevlig mentalt behöver inte vara en hund som anfaller folk och fä. Det kan vara en hund som har rädslor, som är småsur mot andra hundar, som är obekväm att hanteras. Småproblem, som dock fortfarande är oacceptabla och rent av otrevliga i en sällskapshund. En sådan hund kan fungera utmärkt på träningar, i samhället, bara man tänker lite extra på hur man hanterar saker.
När man tittar på vår Dalmatiner så ser han inte sjuk ut. Han har bra päls utan utslag, han kliar sig inte och så vidare. Arbetet för att han ska må bra är däremot enormt stort, därav är det inte en hund som är frisk. Han är sjuk, han skulle inte fungera om vi inte la ner mängder med tid och pengar på att han ska fungera. Han ser frisk ut, men han är sjuk. Skulle vi inte hantera hans problem så skulle han behöva avlivas. Hundar som egentligen inte är helt friska, ser friska ut så länge de får lite "extra omsorg".
Många Dalmatiner ägare ger specialkost, de är restriktiva med vad de ger för godis, jag tror t.ex. att någon här på buke sa att dom bara gav pannkaka och något mer som belöning till sin Dalmatiner.
Jag tror även att man inte söker veterinärvård speciellt ofta för hudproblemen, då det tvättas och has med diverse hemmakurer istället, för det är ju inte onormalt att dom har lite småproblem, det är ingen big deal liksom. Och så avlar man på hundarna som inte har mer än småproblem, för det är ju ingen big deal, och därmed skapar man fler och fler hundar med småproblem. På detta så plockar man bort hundar som kanske är helt friska och rastypiska på grund av att de har fläckar som är fula. Allihopa är helt galet och sorgligt.
Sen finns det såklart friska Dalmatiner som är trevliga mentalt, vi älskar våran hund och tycker att han är underbar, med alla sina sjukdomar och sin lite tråkiga mentalitet med surhet mot andra hundar pga osäkerhet samt att han inte kunde hantera löptikar och behövde kastreras. Sambon skulle mer än gärna kunna tänka sig en till Dalmatiner om det inte vore en så stor risk att få en sjuk hund, men så länge problemen normaliseras och uppfödare beter sig illa och avlar på hundar med varesig små eller stora problem så kommer jag aldrig att rekommendera rasen. Jag skulle helt enkelt inte våga chansa igen.