Dåligt självförtroende i ridningen

[litania]

Är det någon annan här förutom jag som har det? Jag vet inte vad det är, men jag är så extremt självkritisk. Även om jag får god kritik av vänner och personer som ser mig rida, så kan jag inte tro på det. "Tack, men du ljuger." <- Lite så.. Jag är fullt medveten om att det är väldigt väldigt självdestruktivt av mig, men det har väl blivit till en vana nu. Det är också något jag väldigt gärna vill och måste komma ifrån. Om du har dåligt självförtroende när det gäller din ridning, hur försöker du jobba på att "bättra dig"?

 

[SoffiProppi]

Sv: Dåligt självförtroende i ridningen

Här har du en till. Just nu har jag dåligt självförtroende iallt, också i ridningen. Känner mig helt värdelös när något går fel (tex i hoppning). Vet faktiskt inte vad jag ska göra åt detta... Så jag är också tacksam för svar på TS fråga..

 

[Mysaan]

Sv: Dåligt självförtroende i ridningen

Här har du en till! Tror absolut inte att jag kan rida alls. Tycker det är jättepinsamt att rida när folk ser så de kan se hur usel jag är.

Funderade på att skaffa en häst till men insåg att jag då måste åka och provrida vilket jag inte vågar så nu har vi valt att skaffa ponny åt ungarna och körhäst åt mig i en och samma. Då kan jag inte provrida.

Har blivit tillfrågad om jag vill vara med på clinics men har alltid lyckats skylla på annat för att inte kunna vara med. Allt för att jag inte vågar rida in för folk.

Det händer att folket på gården ser mig rida och ofta säger de att det ser avslappnat och trevligt ut men jag vågar inte riktigt tro dem helt och hållet utan tror att de säger så för att vara snälla.

Försöker intala mig att jag faktiskt kanske inte är helt usel men det lyckas inte så himla bra faktiskt.

 

[kenneth]

Sv: Dåligt självförtroende i ridningen

Börja med och rid för er egen skull och inte för andras!!! Skit i vad folk tycker för ni kan aldrig bli så bra så ni duger i folks ögon. Herrre gud, jag har hört så många gånger hur illa tex Malin Bayard rider. Tur att hon inte bryr sig!

 

[aysha]

Sv: Dåligt självförtroende i ridningen

Att rida ska vara roligt! Det är därför vi håller på med det!

Försök fokusera på de saker som gått bra under ett pass och peppa dig själv: "Det där gjorde jag faktiskt bra!" Ibland går kanske bara nån del i passet bra, men då får man se till det och kämpa vidare nästa gång då nån annan del kanske går bättre! Försök tänka på de bra sakerna och när det går dåligt, spotta i nävarna och kom igen!

 

[Molli]

Sv: Dåligt självförtroende i ridningen

Kl.

Jag hade bra självförtroende i början när jag fick min häst. Men sedan började dom andra i stallet att granska mig (kollade hur länge jag red, vad jag gjorde, vad jag inte gjorde osvosv), så då blev de ju ganska jobbigt att rida. & då kände man sig urusel på att rida. Red för en tränare där ett tag men hon var ju kompis med en av dom som klankade ned på mig så de blev ju skitsnack där, & vem vill rida för en tränare som snackar skit. Så jag slutade rida för henne, ringde inte upp henne ngt mer, men enligt henne var de hon som sa att hon inte ville hålla lektioner för mig för jag gjorde inte mina läxor :smirk: Vilka läxor ?

Men så fick jag iaf bytt stall, där jag fick vara mig själv, & genast kände jag mig duktigare Dessutom skaffade jag en ny tränare som verkligen är helt UNDERBAR Hon har gjort mig mer säker i ridningen, & tar det så som det passar mig & min häst bäst. Dessutom är hon jättebra på att ge komplimanger, & det behövs ibland!

 

[Baddy96]

Sv: Dåligt självförtroende i ridningen

oj vad jag känner igen mig. Spelar ingen roll vad folk säger, jag tycker ändå att jag rider dåligt. VÄldigt jobbigt, måste jag säga

 

[Molli]

Sv: Dåligt självförtroende i ridningen

Men det var så i mitt förra stall, att eftersom dom var äldre än mig kunde dom mer om hästar, visst de är klart att dom har mer erfarenheter om dom har hållt på med hästar i 50 år & jag i 15 liksom. Men jag känner ju min häst & vet själv hur jag ska arbeta min häst för att han ska trivas osv. Så om ngn ger dig en spydig kommentar eller så om hur du rider din egna häst ska du inte bry dig om de Även fast det är svårt & så.. Jag tar fortfarande åt mig om ng säger ngt om mig & hur jag rider.. Men rider man på ridskola är de ju svårt, då får man ju ofta höra spydiga kommentarer av dom ungarna som tro sig vara bättre än alla andra,.
Försök prata med ngn, eller låt de gå in i ena örat & ut genom andra. Även fast de kan vara jobbigt

 

[Mysaan]

Sv: Dåligt självförtroende i ridningen

*delvis kl*

Jag har skitroligt när jga rider min häst. Jag älskar honom över allt annat på jorden och älskar tiden jag har med honom i stallet.

Men ibland önskar jag att jag vågade lita mer på mig själv. Tänk om jag också kunde våga åka iväg på clinics och utvecklas ihop med min häst.

Jag vet att jag gjort något bra eftrsom jag fick mycket beröm av en tjej som lånade min travare och hon var glatt överraskad över hur trevlig han var att rida. Hon gillar inte travare i vanliga fall. Så någonstans innerst inne vet jag att jag lyckats med något. Men därifrån till att ta oss ut bland folk är steget långt.

Jag skulle tex vilja ut och tävla lite. Dressyr elelr så men jag är så livrädd att domarna och publiken ska skratta åt oss. Berätta för en "kompis" att målet var att komma ut på en LC så småningom och jag får världens asflabb rakt i ansiktet. Det lilla förtroendet jag lyckats bygga upp då var som helt bortblåst och tyvärr verkar det svårt att hitta igen.

Jag vet egentligen inte riktigt vad jag svamlar om men i alla fall.

 

[vickis-pajala]

Sv: Dåligt självförtroende i ridningen

ja vem har inte dåligt självförtroende ibland, nästan alltid

jag kan berätta första gången jag klev in på en "träning" och tjejen som red före mig hon gjorde jätte fina galoppslutor och galoppombyten och KUNNDE allt det där som jag skulle vilja göra med min häst allatså min drömm om god ridning.

jag kan ju berätta att jag tänkte tanken att plocka på transportskydden på pållen och åka hem dom där 12 milen igen och inte visa mig på någon träning igen jag var rentutsagt gråtfärdig

men nå tänkte jag jag är ju här för att lära mig och rida och vi kan det vi kan och rider jag så pass dåligt så får dom väll kasta ut mig

jag kan ju säga att jag inte vart utkastad och jag berättade för tränaren senare på kvällen ( sov i samma stuga) om mina upplevelser och min tanke på att åka hem och hon bara skrattde åt mig och sa att även tjejen före mig har saker att träna på att även hon har precis som du långt kvar till OS

jag kan ju berätta att jag älskar att åka och träna även om min sambo tycker att jag är ganska jobbig innan jag åker för då är jag så himmla dålig på allt
men jag brukar tänka som så när jag åker på träningar att jag är ju där för att lära mig och rida och jag rider för min egen skull för att jag tycker det är roligt.
sedan finns det alltid dom som ligger långt före mig i sin ridning och är jätte duktiga men dom har ju oxå legat på min nivå

hoppas detta skingrar dina tankar

 

[Totola]

Sv: Dåligt självförtroende i ridningen

Det där med att ta kritik, det är jag dålig på. Men har samtidigt inget emot om folk tittar på när jag rider, tycker det är rätt trevligt faktiskt! Är det någon kompis som kollar kan man dessutom pressa fram kommentarer efteråt (saknar min "bästa" hästkompis som flyttat! var så givande att bolla idéer med någon med ungefär samma prioriteringar!)
Visst kan det vara knäckande med en elak eller lite väl rättfram kommentar. Något som är sådär övertydligt att "du sitter som en kråka!" (och stämmer det, som i mitt fall då och då kan det vara extra knäckande!) men för mig brukar det bli en besatthet att försöka förbättra det. Om det inte går för långt ifrån mina egna prioriteringar, försöker lära mig att inte svika de egna idealen och prioriteringarna på grund av yttre påverkan utan lita på hur man själv känner. Blir mer arg på mig själv om jag sviker de egna värderingarna än på någon annan som ger en brysk kommentar.

Jag är ganska lik när det gäller det där med att ta emot beröm (förutom för vissa tränare t ex, när man själv tycker det stämmer, eller om de kommenterar att HÄSTEN är fin eller duktig). Men ofta för att ma har lite för höga krav. Tränar på att inse att ett pass kan vara givande även om det inte är perfekt - för att inte vara elak mot hästen genom att kräva för mycket och aldrig bli nöjd. Har gett resultat faktiskt!

 

[offsan]

Sv: Dåligt självförtroende i ridningen

Jag tror att många har ett väldigt dåligt självförtroende, det blir fel hur man än gör.För att få bättre självförtroende måste man våga mer, vågar man ändå inte blir självförtroendet ännu sämre. En ond cirkel.Det gäller att bestämma sig för hur man vill att det ska vara/bli.Tänka sig mot ett mål, se hur det ska utföras. Sätta små små mål framför sig och sen när man kommit dit tänka ut nästa mål. Det finns massor av litteratur i detta ämne värda att läsa, skadar inte alls! Jag brukar tänka på att jag är nybörjare och verkligen inte kan allt, men att jag kommit dit i ridningen när jag inser hur lite jag kan och hur mkt jag har att lära. det minskar liksom kraven på mig. Tänk också att folk som kommer med nedsättande kommentarer kanske inte alls är så mycket bättre, utan elaka och dumma och kanske innerst inne lika osäkra. Mitt råd är att sålla bort dem som säger dumma saker, är nedsättande osv, läs peppande litteratur, sätt upp pyttesmå mål och jubla när du kommit dit! Bryt ihop ibland och samla alla negativa tankar på ett papper, bränn upp det och gå vidare. Puh är egentligen för trött för det här men lycka till!

 

[Chili]

Sv: Dåligt självförtroende i ridningen

Rent generellt verkar buke krylla av ryttare som nedvärderar sig själva. Efter ridbilder står det "Ignorera klumpen på ryggen". Varför det? Tror alla att man ska rida som Jan Brink eller?

Jag tycker inte om att rida inför publik, nej, men jag skulle inte dra mig för det heller. Om jag bestämt mig för att träna och det råkar vara seriös träning med publik i halva ridhuset, då får det väl vara det. De har INGEN ANING om vilken nivå vi är på, hur gammal hästen är. Folk har blivit så besatta av att allt ska vara så rätt hela tiden, men tror inte på att man kan något för det ser inte perfekt ut. Men vi ser inte oss själva när vi rider så vad vet vi om det egentligen?

Jag tror ridningen blir så mycket roligare om man bara släpper loss. Vad i hela världen spelar det för roll om en annan ryttare ser oss rida och tänker - fan alltså... h*n sitter ju som en kratta! Den personen är inte heller perfekt, det kan jag lova!

Finns mycket jag skulle vilja säga men kort och gott: Känn lugnet.

 

[Borst]

Sv: Dåligt självförtroende i ridningen

hm.. Så där är jag också ibland, men jag blir snarare så att det spårar ur helt totalt. Jag ska liksom vara bäst på allt.. Jobbigt.
Men man får väl försöka tänka att det bara är för ens egen och hästens skull som man rider. Och ALLA, har varit nybörjare en gång i tiden. Man föds inte som grandprixryttare.
Sen kan det vara skönt att se andra rida. Få tips och ideer på hur man ska tänka. Det är otroligt utvecklande. När man står som jag i eget stall får man inga referenser. Man tycker att utvecklingen står still, fasst det kanske bara är en själv som har högre krav?
Jag brukar tänka att passar de inte dem så kan de lika gärna gå och köra upp nåt där bak.. Det är deras problem inte mitt

 

[Totola]

Sv: Dåligt självförtroende i ridningen

Sen kan det vara skönt att se andra rida. Få tips och ideer på hur man ska tänka. Det är otroligt utvecklande. När man står som jag i eget stall får man inga referenser. Man tycker att utvecklingen står still, fasst det kanske bara är en själv som har högre krav?

En riktigt bra anledning till att faktiskt komma iväg på träningar! Andra ser bättre skillnader från gång till gång än man själv som blir hemmablind. Framförallt framstegen kan ju vara kul att få feedback på!

Jag tycker absolut inte min utveckling står stilla, snarare tvärtom. Däremot händer det sällan mycket från pass till pass utan från vecka till vecka möjligtvis eller månad till månad. Har börjat skriva upp delmål för varje månad (som är relativt rimligt satta men beredd att justeras om något oförutsett skulle inträffa typ hälta, svårt att träna eller en riktigt dålig period).
Den här månaden ska vi t ex öva lite "precision", har lätt att tappa bogarna och få ett mindre styrbart ekipage, vill öva lite lydnad i form av övergångar osv, även ska vi lära oss att gå böjd rakt fram för hand. Det var månadens mål, observera att jag inte tar med så precist, att det "måste" bli perfekta övergångar, måste bli perfekt böjd rakt fram och kunna hålla det en hel långsida utan att målen är rätt snällt och öppet satta - öva på lydnad och precision, lära in böjd rakt fram utan krav på varken kvalitet eller kvantitet. Inte lika stor risk att känna sig misslyckad då utan satsa på att komma så långt man kan!
Nästa månad skulle vi öva mycket på min sits och börja lite smått på öppna och sluta. Har tjyvstartat med sitsträningen.

Nu har jag ju precis startat med den här listan (för ca en månad sen), men jag kan tänka mig att det kommer bli kul att gå tillbaka sen och se vad man faktiskt har förbättrat genom sitt jobb!

 

[Mysaan]

Sv: Dåligt självförtroende i ridningen

Jag tror att många har ett väldigt dåligt självförtroende, det blir fel hur man än gör.För att få bättre självförtroende måste man våga mer, vågar man ändå inte blir självförtroendet ännu sämre. En ond cirkel.Det gäller att bestämma sig för hur man vill att det ska vara/bli.Tänka sig mot ett mål, se hur det ska utföras. Sätta små små mål framför sig och sen när man kommit dit tänka ut nästa mål. Det finns massor av litteratur i detta ämne värda att läsa, skadar inte alls! Jag brukar tänka på att jag är nybörjare och verkligen inte kan allt, men att jag kommit dit i ridningen när jag inser hur lite jag kan och hur mkt jag har att lära. det minskar liksom kraven på mig. Tänk också att folk som kommer med nedsättande kommentarer kanske inte alls är så mycket bättre, utan elaka och dumma och kanske innerst inne lika osäkra. Mitt råd är att sålla bort dem som säger dumma saker, är nedsättande osv, läs peppande litteratur, sätt upp pyttesmå mål och jubla när du kommit dit! Bryt ihop ibland och samla alla negativa tankar på ett papper, bränn upp det och gå vidare. Puh är egentligen för trött för det här men lycka till!

Just nu tror jag mitt största problem grundar sig i att allt går så otroligt långsamt och att jag och hästen inte kommit så himla långt på de 3 åren som jag haft honom.

Detta beror på så mycket emn blandannat så gick det inte att rida uut öht när han kom för han var rädd för allt. Till det kan man lägga avsaknade av paddock/ridhus och ca 3*6 månaders vila pga skada.

I dag när jag var ute och red så gick han i from hela skritten och de kortare sträckor jag trava var han så avspänd så jag till och med kunde sitta ner i traven vilket är tredje gången på alla dessa år.

Så kommer dte dagar när han kastar sig för allt och är rädd för allt och då blir jag ledsen och tror att jag är en dålig ryttare och att han skulle ha det bättre med en bätttre ryttare.

 

[Totola]

Sv: Dåligt självförtroende i ridningen

Så kommer dte dagar när han kastar sig för allt och är rädd för allt och då blir jag ledsen och tror att jag är en dålig ryttare och att han skulle ha det bättre med en bätttre ryttare.

Ni kanske kan göra något annat en sån dag? Som du tycker är roligt menar jag, eller gör att du känner dig tryggare för hästen.
Typ gå en promenad istället, klickerträna lite osv.

Jag filosoferar som så att antingen får man se till att vara "mentalt förberedd" att du ska göra ditt bästa helt enkelt och då "kan" man inte döma sig själv eftersom du vet att du gör ditt bästa. Eller så gör man något där man har en annan inställning och inte löper lika stor risk att känna sig misslyckad!

Känner igen känslan, och ibland kanske det faktiskt skulle vara bättre att skaffa en annan häst. Om just den hästen gör att man får dåligt självförtroende inom ridningen. Vill man inte det så får man försöka ta det för vad det är och göra sånt som man faktiskt kan lyckas med - lära in lite tricks t ex. För att kunna uppskatta hästen och tiden tillsammans ändå!

 

[Tussinussen]

Sv: Dåligt självförtroende i ridningen

Just nu tror jag mitt största problem grundar sig i att allt går så otroligt långsamt och att jag och hästen inte kommit så himla långt på de 3 åren som jag haft honom.

Detta beror på så mycket emn blandannat så gick det inte att rida uut öht när han kom för han var rädd för allt. Till det kan man lägga avsaknade av paddock/ridhus och ca 3*6 månaders vila pga skada.

I dag när jag var ute och red så gick han i from hela skritten och de kortare sträckor jag trava var han så avspänd så jag till och med kunde sitta ner i traven vilket är tredje gången på alla dessa år.

Så kommer dte dagar när han kastar sig för allt och är rädd för allt och då blir jag ledsen och tror att jag är en dålig ryttare och att han skulle ha det bättre med en bätttre ryttare.

Och idag var jag i ridhuset och tränade, har inte kunnat träna i mer än skritt hela vintern pga halkan och han gick i fin form i skritt men i trav var det hemskt, upp med nosen i luften och på som en älg och det blir bara fel och båda stressar. Tillbaks på ruta ett från före "istiden" känns det som.
Hon som jag åkte med var så duktig så duktig. Och jag satt och kände mig att jag borde nog bara syssla med skogspromenader för att en sån som HON hade fått min häst att trava fint.

Men men, svackorna finns för att man ska få uppleva höjderna eller hur

 

[Totola]

Sv: Dåligt självförtroende i ridningen

Och idag var jag i ridhuset och tränade, har inte kunnat träna i mer än skritt hela vintern pga halkan och han gick i fin form i skritt men i trav var det hemskt, upp med nosen i luften och på som en älg och det blir bara fel och båda stressar. Tillbaks på ruta ett från före "istiden" känns det som.
Hon som jag åkte med var så duktig så duktig. Och jag satt och kände mig att jag borde nog bara syssla med skogspromenader för att en sån som HON hade fått min häst att trava fint.

Men men, svackorna finns för att man ska få uppleva höjderna eller hur

Jag vill inte ens rida "min" ena häst för att jag tycker jag rider den så kasst! och att vi inte riktigt passar ihop, jag passar bättre med lite mindre smarta och känsliga hästar eftersom den här hästen kan bli lite ledsen/kinkig om man är för bossig, kräver för mycket eller ger större signaler än man behöver. Jag som VET vad han kan blir lätt lite för bossig då om han maskar med jobbet och verkar tycka sånt han "kan" är svårt.
Vi jobbar från marken istället och leker lite med öppna och sluta, longerar i trav och försöker påverka avslappning och teknik, löshoppar, låter honom springa lös i ridhuset och bralla av sig lite (det är hans kondisträning, för det är den enda motion han blir trött av.. ) tar promenader ute eller mycket korta skritturer för att mattes självförtroende vid uteritter ska höjas.

Den kusen "kan" samlad trav, travslutor och har allmänt en skitsnygg trav när man får till den, kan fatta galopp från skritt och har kunnat det från i princip stillastående osv. Men jag får knappt till ett travsteg på den, och när jag väl får det orkar vi hålla det ett par steg! Med andra ryttare kan han gå skitsnyggt. Tur att jag har en till häst så man kan avdramatisera det lite och verkligen hålla det på "för nöjes skull"-nivå, annars hade det INTE varit bra för mitt självförtroende!

 

[Amazon]

Sv: Dåligt självförtroende i ridningen

Har väl igentligen inget råd åt dig men en liten historia....

För något år sedan var jag och tittade på en clinic. Tränaren är ganska känd och väl ansedd. Efter en stund kommer det in en kvinna i ridhuset och tränaren ber henne rida en stund som hon brukar göra hemma då det var första gången tränaren såg dem.
Människan sitter och åker med, helt planlöst i ridhuset och hästen går dit den vill. Jag tänkte: uch, vilken tråkig häst.

Efter några minuter sitter tränaren upp och, wow! Jag blev nästan kär Hästen fick en helt annan attityd.
Kvinnan som ägde hästen såg lite generad ut när hon efter en stund tog över igen. Ridpasset gick väl sådär...

Ca 3 mån senare var jag och tittade på clinic med samma tränare och samma kvinna var med igen. Men jösses vilken skilnad mot förra gången. De hade utvecklats något enormt.
Där satt jag och började nästan gråta, för jag var så himla glad för kvinnans skull.

Såg dem igen för några månader sedan och då hade dom börjat träna tramp...

Det jag ville ha sagt var väl egentligen bara att inget är omöjligt, och med rätt hjälp kan man komma långt...