Sv: Dåligt självförtroende i ridningen
Jag är absolut inte rädd när han kastar sig och fjantar. Jag gör mitt absolut bästa också och är nöjd med det egentligen men ibland känns det som att denna hästen skulle vara så mycket bättre med en bättre ryttare.
Jag uppskattar honom otroligt mycket och älskar all tid vi har ihop. Börjar nästan gråta bara tanken på att göra mig av med honom. Han rä underbar och jag kan sitta i hagen i timmar och han står brevid och fixar mig i huvudet med mulen och kramas och ja alldeles underbar.
Sådana här dagar när det gått bra så är jag supernöjd och tacksam och stolt över min fina häst. Det är dagar när det går sämre som känns jobbiga.
Nu är jag en sådan person som tror mig vara dålig på allt jag gör även om jag får höra motsatsen. Detta beror på att jag är så sjukligt självkritisk och enormt duktig på att trycka ner mig själv i skoskaften.
Ni kanske kan göra något annat en sån dag? Som du tycker är roligt menar jag, eller gör att du känner dig tryggare för hästen.
Typ gå en promenad istället, klickerträna lite osv.
Jag filosoferar som så att antingen får man se till att vara "mentalt förberedd" att du ska göra ditt bästa helt enkelt och då "kan" man inte döma sig själv eftersom du vet att du gör ditt bästa. Eller så gör man något där man har en annan inställning och inte löper lika stor risk att känna sig misslyckad!
Känner igen känslan, och ibland kanske det faktiskt skulle vara bättre att skaffa en annan häst. Om just den hästen gör att man får dåligt självförtroende inom ridningen. Vill man inte det så får man försöka ta det för vad det är och göra sånt som man faktiskt kan lyckas med - lära in lite tricks t ex. För att kunna uppskatta hästen och tiden tillsammans ändå!
Jag är absolut inte rädd när han kastar sig och fjantar. Jag gör mitt absolut bästa också och är nöjd med det egentligen men ibland känns det som att denna hästen skulle vara så mycket bättre med en bättre ryttare.
Jag uppskattar honom otroligt mycket och älskar all tid vi har ihop. Börjar nästan gråta bara tanken på att göra mig av med honom. Han rä underbar och jag kan sitta i hagen i timmar och han står brevid och fixar mig i huvudet med mulen och kramas och ja alldeles underbar.
Sådana här dagar när det gått bra så är jag supernöjd och tacksam och stolt över min fina häst. Det är dagar när det går sämre som känns jobbiga.
Nu är jag en sådan person som tror mig vara dålig på allt jag gör även om jag får höra motsatsen. Detta beror på att jag är så sjukligt självkritisk och enormt duktig på att trycka ner mig själv i skoskaften.