Dåligt självförtroende i ridningen

Sv: Dåligt självförtroende i ridningen

Ni kanske kan göra något annat en sån dag? Som du tycker är roligt menar jag, eller gör att du känner dig tryggare för hästen.
Typ gå en promenad istället, klickerträna lite osv.

Jag filosoferar som så att antingen får man se till att vara "mentalt förberedd" att du ska göra ditt bästa helt enkelt och då "kan" man inte döma sig själv eftersom du vet att du gör ditt bästa. Eller så gör man något där man har en annan inställning och inte löper lika stor risk att känna sig misslyckad!

Känner igen känslan, och ibland kanske det faktiskt skulle vara bättre att skaffa en annan häst. Om just den hästen gör att man får dåligt självförtroende inom ridningen. Vill man inte det så får man försöka ta det för vad det är och göra sånt som man faktiskt kan lyckas med - lära in lite tricks t ex. För att kunna uppskatta hästen och tiden tillsammans ändå! :)

Jag är absolut inte rädd när han kastar sig och fjantar. Jag gör mitt absolut bästa också och är nöjd med det egentligen men ibland känns det som att denna hästen skulle vara så mycket bättre med en bättre ryttare.

Jag uppskattar honom otroligt mycket och älskar all tid vi har ihop. Börjar nästan gråta bara tanken på att göra mig av med honom. Han rä underbar och jag kan sitta i hagen i timmar och han står brevid och fixar mig i huvudet med mulen och kramas och ja alldeles underbar. :love:

Sådana här dagar när det gått bra så är jag supernöjd och tacksam och stolt över min fina häst. Det är dagar när det går sämre som känns jobbiga.

Nu är jag en sådan person som tror mig vara dålig på allt jag gör även om jag får höra motsatsen. Detta beror på att jag är så sjukligt självkritisk och enormt duktig på att trycka ner mig själv i skoskaften.
 
Sv: Dåligt självförtroende i ridningen

Det jag ville ha sagt var väl egentligen bara att inget är omöjligt, och med rätt hjälp kan man komma långt...:banana:

Och framförallt tyckte jag det var en bra berättelse om att man inte ska fästa sig vid hur det är just NU, utan att man dels har trevligt med sin häst, och dels övar för att det ska bli bättre! Om man inte redan är nöjd, såklart, det är ju optimalt! ;) Inget hinder för att kunna utvecklas.
 
Sv: Dåligt självförtroende i ridningen

Sådana här dagar när det gått bra så är jag supernöjd och tacksam och stolt över min fina häst. Det är dagar när det går sämre som känns jobbiga.

Nu är jag en sådan person som tror mig vara dålig på allt jag gör även om jag får höra motsatsen. Detta beror på att jag är så sjukligt självkritisk och enormt duktig på att trycka ner mig själv i skoskaften.

Det låter lite som mig det där. Att man är kritisk och klankar ner om man inte presterar bra en dag (även om det beror på yttre omständigheter eller så), fäster sig lite väl mycket vid enstaka dagar/händelser och låter sig smittas genom att bli negativ.
Har ju själv rätt nyligen startat en tråd angående de "svackor" jag upplever då och då när hästen och ev. jag faller tillbaka till gamla ovanor. En sån dag kan det kännas som att shit, nu har jag förstört hästen! Jag kommer aldrig kunna rida honom bra igen! Min sits är alldeles för obalanserad för att kunna rida honom bra, tänk om han hade kommit till en bättre ryttare! Han har till slut "genomskådat" mig och insett att matte inte är värd att lyssna på! :crazy: osv. Fastän han kan vara sitt vanliga lugna och fokuserade jag dagen efter som om dagen innan hade varit vilket vanligt pass som helst. Vilket det kanske var för honom?
Kombination av pessimism och det där kritiska, petiga skulle jag tro (har fått pessimismen från far min och det petiga/kritiska från mor min! ;) ).

Samtidigt försöker jag acceptera att det är lite sån jag är. Vara medveten om det och att jag överdriver och överreagerar, men inte klanka ner på mig själv ännu mer för det utan försöka inse att det förmodligen var en dålig dag bara, får ta nya tag nästa dag.
Inse att man rider för sin egen skull. Även om någon hade kunnat rida hästen bättre så är det MIN häst, och därmed JAG som vill lära mig att rida, hantera och sköta hästen bra.
Just därför drar vi oss iväg på lektioner, för att det inte bara ska vara fokus på pållen utan att matte också ser till att lära sig något!
 
Sv: Dåligt självförtroende i ridningen

Du har så rätt i mycket du skriver. Jag borde fokusera på hur långt vi faktiskt har kommit och hur duktiga vi två är ihop istället för att hänga upp mig på de dagar det går dåligt.

Sedan har jag då problemet med att jag bor i ett väldigt rasfixerat samhälle. Så min häst som bara är travare är ju inte så mycket värd. Han är ju ingen riktig häst utan bara en travare. Och tyvärr är det nog lite därför jag också ställer lite högre krav på mig och min häst för att folk ska så småningom kunna se att även travare kan. Så det är väl därför jag själv kanske inte känner mig redo för tävling men vi kanske igentligen är mer än redo.

Äsch jag vet inte riktigt hur jag tänker nu på sena kvällen.
 
Sv: Dåligt självförtroende i ridningen

Det låter som ett farligt resonemang att försöka ta på sig "travare kan"-mantel innan man kommit rätt långt redan, ja...
Förstår att det blir mycket press då. Jag ser sällan till ras utan vilken kapacitet som finns i just den hästen. Satsar man på att verkligen plocka ut max - ja då får man rida bra som sjutton! :crazy:

Enda sättet att veta om man är redo eller inte är att prova, eller testa programridning för att höra på ett ungefär "hur" redo man är. Men försök att ha släppt lite av de där prestationskraven först isåfall, första gången/gångerna kan det ju gå åt skogen bara för tävlingsnerver och orutin!
 
Sv: Dåligt självförtroende i ridningen

Egentligen har vi inte så mycket tävlingsintresse eller så utan det är emr det att jag vill bevisa att travare duger bra som trevliga kompisar och ridhästar.

Jag vet lika väl som någon annan att åtminstone just min häst absolut inte skulle kunna klättra i klasserna något nämnvärt. Och förmodligen skulle han dö dödens död om han hamnade på en tävlingsbana eftersom allt är nytt och läskigt. Vilket stressar honom. Därför vill jag inte ge mig ut förräns jag känner mig redo trots mina höga krav eftersom det förmodligen då kanske inte går helt åt pipan.

I dag har vi suttit i solen i hagen och njutit av att bara vara. Eller hästen stod förtåss.
 
Sv: Dåligt självförtroende i ridningen

KL

igår hade jag en jättebra ritt. jag har inte ridit sedan i december, kommer in på en normalt tungriden häst och han går hur lätt som helst. det blir ett litet rus i det, och jag tänker att "kanske jag är lite bra ändå?" men precis som alla andra som skrivit här som har dåligt självförtroende som mig, så tänker jag mer på det som inte gick bra istället för det som gick jättebra. att han faktiskt gick framåt i en bra form. istället tänker jag på att han ibland gick lite öppen i formen, och att jag inte fick igenom en diagonalsluta som jag normalt brukar få igenom på hästar som kan. så även om jag är mycket medveten om att även min instruktör tyckte att det gick bra, och att jag ska vara nöjd, och jag fick faktiskt en fin komplimang från en ryttare som jag har fått för mig är mycket bättre än mig TROTS att jag aldrig sett henne rida (hon sade att denna ritt kunde jag leva länge på).

och mitt största problem är nog att jag tycker att jag borde vara bättre än vad jag är. därför är jag så självkritisk. kan det vara så för ni andra också kanske? för man vill så gärna. man VILL så gärna!
jag började med hästar när jag var 9, och i år blir jag 23. jag hade ett par uppehåll om faktiskt ett par år åt gången, och det är klart att man tappar hur mycket som helst på den tiden. men jag vill pronto vara mycket bättre än vad jag var när jag slutade, från en gång till den andra. detta är givetvis inte realistiskt på något sätt, det är irrationellt tänkande; men vi är alla irrationella när vi tänker så här.

förra terminen red jag lektion på den skummaste hästen någonsin. jag visste att hon var svår och knepig. needless to say, det fungerade inte alls, och jag VILLE så gärna att det skulle fungera. halvvägs gav jag upp, och började nästan grina och ville på största allvar sluta med hästar. jag har aldrig känt mig så dålig i hela mitt liv. när jag kom in i stallet bad jag en vän ta hand om hästen och skyllde på att jag var väldigt kissnödig. jag gick in på toan och grinade på riktigt. och det var så PINSAMT, för dessutom hade en tjej som tror att hon är förmer suttit och tittat. som att det skulle få mig att känna mig bättre?!

däremot pratade jag senare med en av mina bästa kompisar på msn, och hon, rationell och logisk som hon är, sade att en skitkass ritt IDAG är SÅ mycket bättre än en skitkass ritt för ett år sedan. och det har hon helt rätt i! det kanske är så vi också ska tänka? vad sägs?
 
Sv: Dåligt självförtroende i ridningen

Efter vissa lektioner har jag verkligen känt mig helt nedtryckt i stövlarna. Red några lektioner för en tränare som var jättebra men också lite "elak". Hon skällde på en när man gjorde något fel. var nära att börja lipa en gång:crazy:. Men det gjorde också att man skärpte sig lite extra för att inte göra fel och verkligen ta hennes ord på allvar. Föredrar dock lite trevligare ridlärare.
Men det som inte förstör än det stärker än i längden. :) Man får aldrig ge upp!
 
Sv: Dåligt självförtroende i ridningen

Jag tror att du har så rätt. Jag har hållt på med hästar i 27 år med undantag för 3½ år ungefär när jag var gravid. Och jag vill givetvis vara bättre än jag är och borde vara bättre också tror jag.

Men jag tycker verkligen du ska vara nöjd med din ritt på en svår häst. Så jaha han gick lite öppen i formen och du fick inte allt att fungera 100% MEN de andra som brukar rida hästen som ridit ungefär lika länge som dig får de honom att fungera 100%? Skulle inte tro det. Och faktiskt så är dte så att när vi rider svåra hästar och får det att fungera om än med lite öppen form osv så lär vi oss så otroligt mycket av den ritten.

:o Och jag kanske skulle börja lyssna på mina egna råd.

Jag förstår helt och fullt din känsla när det gick skitdåligt för visst händer det att jag också funderar på om jag ska fortsätta när allt går åt helvete.
 
Sv: Dåligt självförtroende i ridningen

det har du ju i och för sig rätt i.. för i den grupp jag rider, där är alla rätt kassa (jag vet att de flesta definitivt är sämre än mig), men det är den där ena tjejen du vet, hon som helt enkelt är lite bättre. samma häst som jag red för två dagar sedan rider hon också väldigt bra. även om han kanske var lite finare för mig. han är ruskigt stel men var väldigt loss med mig ganska snabbt, så jag kom åt honom bra. och en annan tjej rider en annan häst riktigt fint, en häst jag känner mig helt vilsen på. EN ANNAN rider en av de svåraste hästarna äckligt bra, och jag passar inte alls med honom, förutom att jag aldrig kommer på honom.

men mest verkar det hänga på att jag tycker att jag BORDE vara bättre än jag är. och när jag hör där potentialen sitter, så blir det ännu värre, varför är jag inte där? förstår du hur jag menar?
 
Sv: Dåligt självförtroende i ridningen

Att jag är rädd att bli kritiserad av andra märks väldigt tydligt när jag rider för instruktör. Henne litar jag på, min ridning förbättras bara hon är i närheten, men om det står någon och tittar på nere vid ena kortsidan är det annorlunda. För det första försämras ridningen från det ögonblicket åskådaren kommer, sedan rider jag som en nybörjare vid just den kortsidan. Hur ska jag någonsin kunna komma ut och tävla?
 
Sv: Dåligt självförtroende i ridningen

Förstår precis hur du menar. Men du/vi måste försöka koncentrera oss på det vi gör bra att tänka på det mest. Givetvis ska vi även tänka på dte vi är mindre bra på så vi kan förbättra oss.

Det är skitsvårt jag vet. Samtidigt har jag själv blivit lite mer peppad nu när jag läser i denna tråden. Just för att det känns som att jag inte längre är ensam om mitt problem och det är lättare att se på saken lite mer logiskt då.
 
Sv: Dåligt självförtroende i ridningen

Förstår precis hur du menar.

Vad säger ridläraren då? Tycker hon också att du blir så mycket sämre eller inbillar du dig lite?
 
Sv: Dåligt självförtroende i ridningen

Jo hon märker det också, men kanske inte lika tydligt som det känns.
 
Sv: Dåligt självförtroende i ridningen

Försök tänk på att det viktigaste ändå i ridning är själva kontakten mellan mig och min häst, om vi förstår varandra och har roligt ihop.
 
Sv: Dåligt självförtroende i ridningen

Jag har jätte kasst självförtroende när andra ser mig rida :crazy:.
Känns som alla står och tänker 'gud va illa hon rider, hur kan hon ha häst' osv..
Vet själv att jag fick beröm av min ridlärare på skolan att jag klarar av de flesta hästar, att jag har känsla och rider bra. Gick ut med ett Mvg i ridning vilket borde få mig i andra tankar. Men ack nej..
Det som hjälp mig mest var när min förra tränare krävde att jag skulle berätta för henne
vad jag tycker har gått bra och vad som gått mindre bra under våran lektion.
Sen skulle hon utifrån detta kommentera och hålla med eller ej.
Först hade jag magont inför lektionerna just för detta, men det har hjälpt massor. Ett bra tips!
Men publikmässigt kommer jag nog aldrig tycka jag rider bra.
 
Sv: Dåligt självförtroende i ridningen

det är alltid skitjobbigt att rida inför folk. ibland kan jag själv snegla upp på läktaren om jag rider i ridhus för det är alltid folk där. och det där med att helt plötsligt rida som en nybörjare hela tiden känner jag igen. det känns i alla fall som att man kan göra det ibland. en skitstor mental blockad som bara blockerar allting, som att man blir handlingsförlamad. scenskräck.
 
Sv: Dåligt självförtroende i ridningen

jag reagerade faktiskt också över det, att det finns massa andra som också känner sig dåliga. jag trodde faktiskt inte att det var så utbrett, vilket väl var rätt naivt av mig att tro. och att de flesta som skrivit här känner sig kassa på exakt samma sätt är faktiskt rätt fascinerande.. men att komma förbi det.. fy fan, men det måste gå på något sätt...
 
Sv: Dåligt självförtroende i ridningen

Skit i vad andra tycker....
 
Sv: Dåligt självförtroende i ridningen

Jo då det är lätt att säga skit i dom.........Men när hela tjej maffian står kontrolerar och komenterar,så är det inte så lätt att bara skita i dom.
Rider man för sin egen skull och tycker det är roligt,då kvittar det om hästen skådar stjärnor eller rullar ärtor.Då finns det inget att kritisera,eller att få beröm för.
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Jag behöver hjälp! Det är en lång text men om någon orkar läsa och ge mig lite stöttning så skulle det uppskattas enormt! För er...
2
Svar
28
· Visningar
3 037
Senast: Lavinia
·
Hundträning (OBS! Långt inlägg) Hej! Jag har en border collie tik på över 1 år som jag har fått lite problem med i vallningen, annan träning och...
2 3
Svar
50
· Visningar
3 661
Hästmänniskan Jag har haft min häst i många år och utbildat den själv med hjälp av tränare. Älskar hästen över allt annat och har ridit den tusentals...
Svar
17
· Visningar
3 382
Senast: Solstig
·
Relationer Jag skulle vilja bolla lite kring det här med initiativförmåga och känslan som jag har av att alltid vara den som tar initiativ och "tar...
2 3 4
Svar
76
· Visningar
6 440

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp