F
Francess
Så, nu är det överstökat! Jag är nöjd och hundrackarn är helt slut och ligger och sover på golvet.
Jag orkar inte skriva upp alla punkterna...det blir för långt! Men de enda överraskningarna var nog att hon var så ointresserad av att leka! Däremot var hon väldigt duktig på att sitta stilla i tre minuter och vara passiv. Hon höll koll på omgivningarna, men satt hela tiden bredvid mig.
Och hon förföljde inte grejen som försvann. Hon stannade kvar hos mig och nosade omkring. Duktig flicka! Alldeles för duktig...hon har ju jagat lite för mycket här hemma så jag har tränat ganska mycket på att motverka det. Främst genom att hon inte får sticka iväg när jag kastar vad det nu är, utan hon ska sitta/ligga kvar och ta kontakt och därefter säger jag varsågod och först DÅ får hon springa fram och ta grejen! Vet inte hur mycket det spelade in, men hon nästan låtsades att hon inte såg grejen som hon skulle förfölja!
I övrigt var hon helt utan hot och aggressivitet, mkt lite rädsla för dumpe, som avreagerade direkt. Likadant med skramlet, hon hoppade till med blicken mot skramlet och avreagerade sen direkt och sen var det inte mer med det. Helt ointressant efter det.
Spökena var däremot roliga! Inget hotbeteende, däremot skällde hon glatt och uppfordrande och viftade lekfullt på svansen och drog som sören i kopplet för att komma bort till dem och leka! Ännu gladare blev hon när hon fattade att det var människor därunder...vilket hon hajjade otroligt snabbt. Hon sprang själv bort till dem och tog glatt kontakt, balanserat!
Andra omgången lek fick hon ettor...suck. Hon varken lekte eller grep. Till slut fick jag springa fram och tillbaka med henne (lös) vid sidan så att de kunde avlossa skotten i aktivitet! Och sen ytterligare två skott sittandes passivt. Vilket, precis som väntat, avlöpte odramatiskt. Hon är ju helt oberörd av skott, har varit sen hon föddes.
Allmänt omdöme: en otroligt trevlig, snäll och social hund som förmodligen hellre hade dött än uppträtt hotfullt mot spökena. Lugn, sansad, stabil med snabba avreaktioner. Förmodligen ingen hund man tävlar de högre klasserna med eftersom hon troligtvis är för sävlig...men han trodde hon skulle funka som räddningshund (min förhoppning!) med tanke på sin oräddhet och stora kärlek till människor.
Därmot behöver jag försöka leka upp henne...han tyckte jag skulle träna på att få henne mer leksen och intresserad av lek. Hon är ju väldigt följsam och samarbetsvillig och lätthanterad. När assistenten(?) skulle hantera vovsan (ta på kroppen och kolla tänderna) så pussade hon henne rakt över ansiktet! En snabb, våt schäferslick på näsan. Finns det nåt goare?
Det hade ju varit roligt om min lilla Bella hade haft lite mer "go" i sig, men jag skulle inte byta bort henne för allt i världen! Nu blir nästa steg att kora henne till hösten, när hon fyllt två. Sen får vi leta noggrannt efter en hanhund som kan komplettera henne. Min lilla stjärna!
Jag orkar inte skriva upp alla punkterna...det blir för långt! Men de enda överraskningarna var nog att hon var så ointresserad av att leka! Däremot var hon väldigt duktig på att sitta stilla i tre minuter och vara passiv. Hon höll koll på omgivningarna, men satt hela tiden bredvid mig.
Och hon förföljde inte grejen som försvann. Hon stannade kvar hos mig och nosade omkring. Duktig flicka! Alldeles för duktig...hon har ju jagat lite för mycket här hemma så jag har tränat ganska mycket på att motverka det. Främst genom att hon inte får sticka iväg när jag kastar vad det nu är, utan hon ska sitta/ligga kvar och ta kontakt och därefter säger jag varsågod och först DÅ får hon springa fram och ta grejen! Vet inte hur mycket det spelade in, men hon nästan låtsades att hon inte såg grejen som hon skulle förfölja!
I övrigt var hon helt utan hot och aggressivitet, mkt lite rädsla för dumpe, som avreagerade direkt. Likadant med skramlet, hon hoppade till med blicken mot skramlet och avreagerade sen direkt och sen var det inte mer med det. Helt ointressant efter det.
Spökena var däremot roliga! Inget hotbeteende, däremot skällde hon glatt och uppfordrande och viftade lekfullt på svansen och drog som sören i kopplet för att komma bort till dem och leka! Ännu gladare blev hon när hon fattade att det var människor därunder...vilket hon hajjade otroligt snabbt. Hon sprang själv bort till dem och tog glatt kontakt, balanserat!
Andra omgången lek fick hon ettor...suck. Hon varken lekte eller grep. Till slut fick jag springa fram och tillbaka med henne (lös) vid sidan så att de kunde avlossa skotten i aktivitet! Och sen ytterligare två skott sittandes passivt. Vilket, precis som väntat, avlöpte odramatiskt. Hon är ju helt oberörd av skott, har varit sen hon föddes.
Allmänt omdöme: en otroligt trevlig, snäll och social hund som förmodligen hellre hade dött än uppträtt hotfullt mot spökena. Lugn, sansad, stabil med snabba avreaktioner. Förmodligen ingen hund man tävlar de högre klasserna med eftersom hon troligtvis är för sävlig...men han trodde hon skulle funka som räddningshund (min förhoppning!) med tanke på sin oräddhet och stora kärlek till människor.
Därmot behöver jag försöka leka upp henne...han tyckte jag skulle träna på att få henne mer leksen och intresserad av lek. Hon är ju väldigt följsam och samarbetsvillig och lätthanterad. När assistenten(?) skulle hantera vovsan (ta på kroppen och kolla tänderna) så pussade hon henne rakt över ansiktet! En snabb, våt schäferslick på näsan. Finns det nåt goare?
Det hade ju varit roligt om min lilla Bella hade haft lite mer "go" i sig, men jag skulle inte byta bort henne för allt i världen! Nu blir nästa steg att kora henne till hösten, när hon fyllt två. Sen får vi leta noggrannt efter en hanhund som kan komplettera henne. Min lilla stjärna!
