Precis. Jag har jobbat för länge i stora stall för att ens kunna tänka mig att ha mina hästar inackorderade. Fullkomligt arbetsskadad
Jag har också ett enormt kontrollbehov och jag vill inte missa den där lilla förändringen i hur hästen har ätit, druckit, bajsat eller rört sig under natten som kan indikera att något inte är bra. Det är väldigt olika hur det är både på olika ställen och hur människor är. Jag minns ju när jag var liten (född -72) hur olika mina kompisar var som var hästintresserade. Ingen av dem kunde tänka sig att cykla iväg någonstans utan det skulle isåfall vara att rida hos närmsta grannen eller liknande.
Jag hade en medryttare på prov som var sådär. Hon borstade lite pliktskyldigt sålänge jag borstade (vi red ihop) men när vi hade ridit så ville hon bara hem. Sa sådär dröjande, är det något du vill ha hjälp med eller kan jag åka? Utrustningen var fortfarande framme och inget annat var klart heller men jag vill inte ha sådana i mitt stall så jag sa att visst åk du och avslutade det samarbetet. Bara att hon frågade om jag ville ha hjälp med något när hon inte hade tagit hand om den delen som borde vara självklar även om man bara har gått på ridskola, hänga in sadeln, skölja bettet och liknande gjorde mig bara så trött.
Vi hade en häst på delfoder innan vi skaffade egna jag och dottern och då mockade jag ofta medans hon borstade om hon skulle rida. Inte för att hon inte ville utan för att kunna hålla värmen själv
Men hade hon krävt det, börjat gapa och skrika eller liknande så hade jag lagt ner det hela. Hon visste att det är ett privilegie och dem ska man vara rädd om.
Min dotter hade inte alls samma intresse som jag som barn/tonåring utan hade flera intressen som tävlade om hennes tid och uppmärksamhet. Det var helt okej för mig sålänge hennes häst mådde väl och blev väl omhändertagen men hon hade aldrig som jag gjorde som barn cyklat 1 mil enkel väg för att få umgås med hästar. Hon älskade att ha egen häst med allt det innebar och vi delade på sysslorna. Men, hon skulle aldrig ha egen häst nu som vuxen och hon sa ganska tidigt att om hon skulle ha häst som vuxen så ville hon stå inackorderad och kunna köpa till tjänster just eftersom hon kände att den mesta tiden gick till allt runt omkring istället för till umgänget med hästen och det är ju inte heller fel att känna så.
Mitt lilla bonusbarnbarn 9 år gammal frågar alltid om vi kan "greja med hästarna" när hon kommer hit. Hon menar då inte att hon vill rida bara utan hon vill mocka (även om jag redan har mockat så ska hon kolla om det kanske finns något jag har missat
), fylla på vatten och allt det där runt omkring. Att bara stå med pannan mot hästens nosrygg och bara mysa och så har det varit sedan hon var liten. För henne är inte ridningen det viktigaste utan allt runt omkring även om lyckan är total bara hon får rida barbacka hem från betet.
Ja jag tror också att hästarna känner så. Att de liksom en katt som blir rädd har en armhåla att gömma sig i även hos människan. Jag tänkte på det i morse när min ena häst som vanligt gnäggade så det hörs över hela bygden så snart han hörde min röst
det måste ju betyda mer än att han bara är hungrig för han gör aldrig så de få gånger någon annan fodrar (tänk när jag ligger på sjukhus). Min andra stämmer in men mer hummande så hon hörs inte till grannarna
För mig är ju det där särskilda bandet något som ger mig en levnadskick varenda gång och det är något jag verkligen inte vill vara utan.