Dagens hästtjejer jämfört med gårdagens?

Exakt så, även om jag har med gällande mammor och vad som till synes blivit väldigt osjälvständiga ungdomar så är det just kärleken till hästen jag efterfrågar. Att njuta av hästen som individ, rykta, mysa och ta tid med. Inte en sak som snabbt skall ”klaras av” så fort det går.

Jag kan fortfarande som vuxen stå länge och rykta på gången, frisera, pusta hans saker medan han står brevid och småprata, ta en promenad. Precis som jag gjorde förr med andras hästar och nu min egen. Sen visst är det brått vissa dagar. Men hade jag tex haft en medryttarhäst 1-2 gånger i veckan hade jag verkligen försökt njuta av mina stalldagar och umgänget med hästen. Inte bara borsta av snabbt rida, borsta av och ut i hagen medan nån annan fick göra det trista.

Känner mig också ”fel” i de sammanhangen då mycket verkar gå på tid och hästen bara är en sak som skall ”avklaras”. Inte en individ, vän och ”lagkamrat”.
Handlar det inte om tid? Jag har heltidsjobb och familj, jag har inte tid att ta evigheter på mig i stallet. Dessutom jobbade jag som stallskötare som ung, och det tempot man får upp när man jobbar med hästar sitter liksom kvar. Jag blir bara otålig om jag ska stå och långsamt pilla i oändlighet - när jag är i stallet håller jag tempo.
 
Det jag tycker är sorgligt är att en sån som jag var som tonåring inte skulle ha en chans att få hålla på med hästar idag. Jag hade helt ointresserade föräldrar men tack vare att jag gärna jobbade och tog ansvar och hade folk omkring mig som inte krävde att jag skulle ha en förälder i hasorna utan lät mig ta ansvar kunde jag ändå hålla på med hästar och lära mig mycket.
Jag hade det likadant, cyklade från stall till stall och hjälpte till och fick jobba mig uppåt till ridning också. Måste ju finnas sådana kvar också?

Där jag står har vi ingen åldergräns utom på en häst att målsman skall vara med. Väljer man en tid där många är i stallet så är man ju inte ensam ungdom heller. Kravet på att föräldrar skall vara med är från ungdomen själv som vill ha mamma med. Vet dock inte vilka krav andra stall har. Och en ensam 12 åring som skall rida och ta in hästar helt själv kanske inte är optimalt men en 16-17 åring ser jag inga problem att de skulle kunna göra det om hästarna är hyfsat trevliga individer.
 
Handlar det inte om tid? Jag har heltidsjobb och familj, jag har inte tid att ta evigheter på mig i stallet. Dessutom jobbade jag som stallskötare som ung, och det tempot man får upp när man jobbar med hästar sitter liksom kvar. Jag blir bara otålig om jag ska stå och långsamt pilla i oändlighet - när jag är i stallet håller jag tempo.
Fast så jättelång tid tar det ju inte att mocka en box och fixa hö?
De jag sett hos oss är det inte mamma som har brått utan tonåringarna.
 
Jag hade det likadant, cyklade från stall till stall och hjälpte till och fick jobba mig uppåt till ridning också. Måste ju finnas sådana kvar också?

Där jag står har vi ingen åldergräns utom på en häst att målsman skall vara med. Väljer man en tid där många är i stallet så är man ju inte ensam ungdom heller. Kravet på att föräldrar skall vara med är från ungdomen själv som vill ha mamma med. Vet dock inte vilka krav andra stall har. Och en ensam 12 åring som skall rida och ta in hästar helt själv kanske inte är optimalt men en 16-17 åring ser jag inga problem att de skulle kunna göra det om hästarna är hyfsat trevliga individer.
Jag ser väldigt många medryttarannonser där man vill att personen är myndig eller så vill man ha kontakt med en myndig person. Det hade inte funkat för mig när jag var barn/tonåring. Vad skulle föräldrarna säga i kontakten liksom? De visste ju absolut ingenting, och åka med till stallet hade de aldrig gjort. Jag vet att många reagerade när jag hade en 13-årig medryttare en kort period när jag bodde tillfälligt på en annan ort (hon var helt underbar, men när jag flyttade hade hon jättesvårt att få någon medryttarhäst pga åldern. Jag gjorde vad jag kunde och gav henne utmärkta referenser, och sommaren då hon var 15 fick hon låna en häst av mig hela sommaren)
 
Precis. Jag har jobbat för länge i stora stall för att ens kunna tänka mig att ha mina hästar inackorderade. Fullkomligt arbetsskadad :crazy:Jag har också ett enormt kontrollbehov och jag vill inte missa den där lilla förändringen i hur hästen har ätit, druckit, bajsat eller rört sig under natten som kan indikera att något inte är bra. Det är väldigt olika hur det är både på olika ställen och hur människor är. Jag minns ju när jag var liten (född -72) hur olika mina kompisar var som var hästintresserade. Ingen av dem kunde tänka sig att cykla iväg någonstans utan det skulle isåfall vara att rida hos närmsta grannen eller liknande.

Jag hade en medryttare på prov som var sådär. Hon borstade lite pliktskyldigt sålänge jag borstade (vi red ihop) men när vi hade ridit så ville hon bara hem. Sa sådär dröjande, är det något du vill ha hjälp med eller kan jag åka? Utrustningen var fortfarande framme och inget annat var klart heller men jag vill inte ha sådana i mitt stall så jag sa att visst åk du och avslutade det samarbetet. Bara att hon frågade om jag ville ha hjälp med något när hon inte hade tagit hand om den delen som borde vara självklar även om man bara har gått på ridskola, hänga in sadeln, skölja bettet och liknande gjorde mig bara så trött.

Vi hade en häst på delfoder innan vi skaffade egna jag och dottern och då mockade jag ofta medans hon borstade om hon skulle rida. Inte för att hon inte ville utan för att kunna hålla värmen själv :angel: Men hade hon krävt det, börjat gapa och skrika eller liknande så hade jag lagt ner det hela. Hon visste att det är ett privilegie och dem ska man vara rädd om.

Min dotter hade inte alls samma intresse som jag som barn/tonåring utan hade flera intressen som tävlade om hennes tid och uppmärksamhet. Det var helt okej för mig sålänge hennes häst mådde väl och blev väl omhändertagen men hon hade aldrig som jag gjorde som barn cyklat 1 mil enkel väg för att få umgås med hästar. Hon älskade att ha egen häst med allt det innebar och vi delade på sysslorna. Men, hon skulle aldrig ha egen häst nu som vuxen och hon sa ganska tidigt att om hon skulle ha häst som vuxen så ville hon stå inackorderad och kunna köpa till tjänster just eftersom hon kände att den mesta tiden gick till allt runt omkring istället för till umgänget med hästen och det är ju inte heller fel att känna så.

Mitt lilla bonusbarnbarn 9 år gammal frågar alltid om vi kan "greja med hästarna" när hon kommer hit. Hon menar då inte att hon vill rida bara utan hon vill mocka (även om jag redan har mockat så ska hon kolla om det kanske finns något jag har missat :D), fylla på vatten och allt det där runt omkring. Att bara stå med pannan mot hästens nosrygg och bara mysa och så har det varit sedan hon var liten. För henne är inte ridningen det viktigaste utan allt runt omkring även om lyckan är total bara hon får rida barbacka hem från betet.

Ja jag tror också att hästarna känner så. Att de liksom en katt som blir rädd har en armhåla att gömma sig i även hos människan. Jag tänkte på det i morse när min ena häst som vanligt gnäggade så det hörs över hela bygden så snart han hörde min röst :love: det måste ju betyda mer än att han bara är hungrig för han gör aldrig så de få gånger någon annan fodrar (tänk när jag ligger på sjukhus). Min andra stämmer in men mer hummande så hon hörs inte till grannarna :p För mig är ju det där särskilda bandet något som ger mig en levnadskick varenda gång och det är något jag verkligen inte vill vara utan.
Nej det är ju inte helt optimalt att stå inackorderad. Jag hoppas ju som sagt på stallbyte ganska snart. Tittat på så många ställen men många har inte känts rätt och det har säkerligen inte varit dåliga stall på något sätt egentligen.

Så var det på min tid också, kompisar red och så men det där extra hästintresset fanns liksom inte. Det regnade och det var långt osv.

Har också testat några medryttare men det känns inte alls bra även om vissa varit duktiga. Tror också det handlar om kontrollbehov men även detta att inte ”se hästen”. För mig har det gällt någon som velat ta hoppningen då jag själv inte vill, då rider man lektion. Men det har nästan tagit mer energi och med handen på hjärtat känns det märkligt att ge medryttaren instruktioner som sedan mamma utför och så blir det fel ändå. Har jag varit och tittat på träningen har jag haft en mamma som pratat konstant om sina otroligt duktiga dotter som rider de svåraste hästarna på ridskolan, sitt dåliga mående och dotterns dåliga mående 🤪🤭 Så jag är lite mätt på mammor och medryttare. Nu ska han inte hoppa mer alls på länge pga skada och då skrev medryttaren ”jaha ok” och så hördes vi aldrig mer.

Mina barn är lite mellanting mellan din dotter och ditt bonusbarn. Minsta älskar att greja i stallet och höjdpunkten är att rida barbacka till hagen. Äldsta gillar att vara med och kanske rida lite men har inte alls det intresset att hon skulle ha en egen. Däremot uppfattar jag dem båda så små de är att de bryr sig om hästen och att han inte bara är ”en sak att rida på”.

Ja precis, just det där bandet att de blir glada när man kommer. Min blir glad när jag kommer även om tex en medryttare eller dyl grejar. Och då är det varken matdags eller godisdags (då jag inte ger godis). Det ger så otroligt mycket tillbaka 😍😍😍
 
Jag ser väldigt många medryttarannonser där man vill att personen är myndig eller så vill man ha kontakt med en myndig person. Det hade inte funkat för mig när jag var barn/tonåring. Vad skulle föräldrarna säga i kontakten liksom? De visste ju absolut ingenting, och åka med till stallet hade de aldrig gjort. Jag vet att många reagerade när jag hade en 13-årig medryttare en kort period när jag bodde tillfälligt på en annan ort (hon var helt underbar, men när jag flyttade hade hon jättesvårt att få någon medryttarhäst pga åldern. Jag gjorde vad jag kunde och gav henne utmärkta referenser, och sommaren då hon var 15 fick hon låna en häst av mig hela sommaren)
Kontakt med myndig gissar jag är för att föräldern skall vara medveten och okej med vad ungdomen/barnet skall göra? Mina var helt oengagerade men visste ändå hos vem jag höll hus och de ville ändå ha ett ”ok” från stallägaren att det var ok att jag var där. Men absolut inte mer än så. De var aldrig med, körde till ridskolan men tittade inte på. Som vuxen kan jag känna att det ändå var skönt att de inte var superengagerade och skulle vara med hela tiden.

Jag är nog bakvänd för jag om jag skulle ha medryttare igen ha en antingen myndig eller någon som inte behövde ha mamma med. Som hästägare kan dessa medryttares mammor vara ganska jobbiga 🤪
”Min dotter rider minsann de svåraste hästarna på ridskolan”
”Min dotter vill inte rida ut, hon tycker det är tråkigt”
”Jag kan ju inte läsa en foderstat men jag gissade ungefär vad hästen skulle ha”
”Min dotter har det jobbigt just nu, hon har PMS”
”Jag ringer för min dotter, hon undrar om…(dottern är strax myndig)”

Det har nog mer jag som fått ”medbarn” och ”medmamma” än hästen som fått medryttare och jag lite avlastning 🤭🤭🤭
 
Fast så jättelång tid tar det ju inte att mocka en box och fixa hö?
De jag sett hos oss är det inte mamma som har brått utan tonåringarna.
Jag menade att man skyndar sig på med stallsysslorna, snarare än att dra ut på dem för att få tillbringa så mycket tid som möjligt i stallet. I de stall jag ridit så brukar det alltid finnas en eller två hästägare som är i stallet tre-fyra timmar om dagen, och gör sysslorna i ultrarapid. Jag har alltid kört mer chop-chop, jag gör mockningen, fodret etc så snabbt jag kan, för att ha maximal tid till ridningen.
 
Jag menade att man skyndar sig på med stallsysslorna, snarare än att dra ut på dem för att få tillbringa så mycket tid som möjligt i stallet. I de stall jag ridit så brukar det alltid finnas en eller två hästägare som är i stallet tre-fyra timmar om dagen, och gör sysslorna i ultrarapid. Jag har alltid kört mer chop-chop, jag gör mockningen, fodret etc så snabbt jag kan, för att ha maximal tid till ridningen.
Stallsysslorna (mocka, foder, vatten osv) är väl helt ok att göra snabbt. Men när man skall fixa med hästen så fort som möjligt utan att ens ”se den” är det jag reagerar på.

Jag gör också mockning och foder mm så fort jag kan, just för att få mer tid för ridning och hästen. De jag syftar till har brått även här.
 
Precis. Jag har jobbat för länge i stora stall för att ens kunna tänka mig att ha mina hästar inackorderade. Fullkomligt arbetsskadad :crazy:Jag har också ett enormt kontrollbehov och jag vill inte missa den där lilla förändringen i hur hästen har ätit, druckit, bajsat eller rört sig under natten som kan indikera att något inte är bra. Det är väldigt olika hur det är både på olika ställen och hur människor är...
Jag har min häst inackorderad och har ändå koll på hur den äter, dricker, bajsar och rör sig i boxen. Jag ser inte hästen flera gånger om dagen såklart men jag märker ju självklart om något är annorlunda i boxen vare sig det är kring mockningen, kvarblivet foder eller hur det ser ut i vattenhinkarna.
Jag har haft eget stall en period och tycker nog inte att jag hade så mkt bättre koll då, utöver att jag var i stallet vid fler tillfällen.
 
Idag när jag ser medryttarannonser vill de flesta ha någon som är över 18 eller att föräldrar är med. Så en 14- åring hade aldrig fått göra de saker jag fick…

…Hur många hästägare eller stallägare är villiga att ha en ung tonåring där utan vuxen?
Jag kan sätta mig in i stallägarens/hästägarens situation.

Samtidigt måste jag reflektera tillbaka på det ansvar som min generation fick ta - vi fick låtas bli vuxna och mogna i ansvar och planering genom att en förälder inte ständigt var närvarande.

Moment 22 - vissa läror behöver man lära sig av misstagen man gör, men som mamma som ser alla faror så fan heller om man låter ungarna göra några missar - inte ens banala sådana.

Jag tror innerst inne att föräldrafri tid är precis det som barn behöver, men inte tillåts få längre.
 
I det stall som jag har min häst så är ungdomarna väldigt engagerade och duktiga. De praktiskt taget bor i stallet, särskilt nu när det är sommarlov, och myser med sina ögonstenar så fort de får chansen. Det är ganska kul att se!
 
I det stall som jag har min häst så är ungdomarna väldigt engagerade och duktiga. De praktiskt taget bor i stallet, särskilt nu när det är sommarlov, och myser med sina ögonstenar så fort de får chansen. Det är ganska kul att se!
Ja verkligen, och precis så det borde vara tänker jag 😍👍
 
Jag ser två sidor av myntet. Dels har jag på riktigt sett ”barn” som inte ens vet hur man sadlar eller vet hur mycket hästen ska äta varje dag (jag skriver ”barn” för att vi pratar om tonåringar som ändå borde klara vissa saker själva), och de där tjejerna på ridskolan som åkte räkmacka och slapp allt ”tråkigt” för att de fick specialbehandling för att mamma var ordförande i ridklubben. Och de är jag allergisk mot.

Men jag kan också sätta mig in i hästägarens sits, eftersom trådstarten verkar handla mer om medryttare än ungdomar med egen häst? Jag har en shettis som införskaffades som sällskap till min ridhäst när jag skaffade eget stall. Jag kan av förklarliga skäl inte rida på honom själv. Han får promenader och tanken var från början att köra in honom, men han blev rädd och nu vet jag inte om jag vågar testa igen. Jag hade inte tänkt ha medryttare på honom, just för att hans storlek innebär att det är ganska små barn som kan rida och det ställer 1) mycket högre krav på kunskapsnivån hos föräldrarna eller 2) att jag själv måste ta hand om barnet och rida med dem varje gång.

Trots detta frågade en granne om deras barnbarn fick börja rida honom och efter viss tvekan sa jag ja. Mamman var lugn, kunnig och hästvan, barnet red honom sen flera gånger i veckan i flera år. De var i stallet själva (efter att vi varit där tillsammans i början så klart) och vi hade en incident med en kompis, vilket slutade när mamman sa till (föräldrarna är skilda och barnet tog med sig kompisen när hon var hos sin pappa). Jag ångrar inte en sekund att de fick chansen, men mamman hade så klart hela tiden det övergripande ansvaret, barnet var nio år när hon började vara hos mig.

Idag är det här barnet fjorton och för stor för ponnyn, så de är inte kvar. Jag har dock inte tagit in någon ny, just för att jag inte vill ha dit någon som föräldrarna släpper vind för våg eller där halva klassen följer med varenda gång. Det handlar inte bara om shettisen, det handlar också om att de ska kunna gå in i hagen där den större, ranghöga ponnyn är och klara av att hämta ut lilleman utan att båda hästarna är på flykt utanför staketet eller att något barn blir skadat. En sån förälder som den mamman jag hade som medryttare lär jag aldrig få igen, så jag har helt enkelt struntat i att leta efter en ny.
 
Det här hänger väl ihop med en förändring i hela samhället.
Relationen barn föräldrar är på gott och ont inte lika dan idag som på när jag var tonåring på 70-talet. Jag hade en bra relation till mina föräldrar men den var annorlunda mot den jag har till mina egna barn. Föräldrar på 70-talet var betydligt mindre närvarande i dina barns fritid än vad föräldrar är idag. Större frihet, men också mer jobb …och generellt även mindre pengar. Vi hade det hyfsat ställt, men jag fick i stor utsträckning jobba ihop mina ridlektioner i stallet och ngn egen häst var inte på agendan. Kläderna man red i var ofta ’vanliga kläder’ och man cyklade till stallet i ur och skur. I stallet rådde en tuff kultur där de söta äldre tjejerna som var kompis m ridlärararens son fick rida de populäraste hästarna och bestämma över de yngre och inte så söta …Ngr föräldrar kom inte end över tröskeln.
En rätt hård miljö med andra ord som hade behövt styras upp mer, men jag hade inte velat ha mina föräldrar där ….
Själv har jag medvetet hållt mig ifrån mins barns fritidsintressen och låtit det vara deras frizon , men jag har försökt ha koll på vad som pågår och definitivt både kört och finansierat mer än vad mina föräldrar gjorde …
 
Ni som skriver att ni cyklade till olika stall och hängde där hela dagen, bodde ni alla ute på landsbygden? Det hade varit min dröm som ung men som boende i en Stockholmsförort fanns bara ridskola som alternativ och där var det väldigt lite ”pyssel”.
Vissa dagar stod hästen redo från föregående lektion och lämnades över vid nästa, alltså väldigt lite borst och pyssel.
Vi hade heller inget sköthäst-system på vår ridskola, dom flesta stall man eventuellt kom i kontakt med fick jag ofta känslan av att hästägarna mest tyckte man störde/var i vägen, skulle aldrig drömma om att våga fråga om man fick mocka eller borsta som ung.
Den enda gången jag fick utöva skötsel av en häst var på ridläger, då man tilldelades en som man hade helhetsansvar kring, det var ju såklart helt underbart!
Det är långt ifrån alla hästintresserade som ens får chansen att pyssla med hästar även om dom vill, den biten kanske faller bort och då och blir mer ”ridinriktat” intresse.
 
Ni som skriver att ni cyklade till olika stall och hängde där hela dagen, bodde ni alla ute på landsbygden?
Jag har inte skrivit i tråden innan, men jag cyklade till stallet och hängde där typ all min fritid.
Och nej, jag bodde inte på landsbygden. Jag bodde relativt centralt i Kalmar - som förvisso inte är någon storstad, men - och hängde på den ridskola som ligger alldeles nära brofästet (Ölandsbron).
 
Ni som skriver att ni cyklade till olika stall och hängde där hela dagen, bodde ni alla ute på landsbygden? Det hade varit min dröm som ung men som boende i en Stockholmsförort fanns bara ridskola som alternativ och där var det väldigt lite ”pyssel”.
Vissa dagar stod hästen redo från föregående lektion och lämnades över vid nästa, alltså väldigt lite borst och pyssel.
Vi hade heller inget sköthäst-system på vår ridskola, dom flesta stall man eventuellt kom i kontakt med fick jag ofta känslan av att hästägarna mest tyckte man störde/var i vägen, skulle aldrig drömma om att våga fråga om man fick mocka eller borsta som ung.
Den enda gången jag fick utöva skötsel av en häst var på ridläger, då man tilldelades en som man hade helhetsansvar kring, det var ju såklart helt underbart!
Det är långt ifrån alla hästintresserade som ens får chansen att pyssla med hästar även om dom vill, den biten kanske faller bort och då och blir mer ”ridinriktat” intresse.
Nja typ. Jag cyklade en mil till stallet. I alla stall fanns skötarsystem.
 
Ni som skriver att ni cyklade till olika stall och hängde där hela dagen, bodde ni alla ute på landsbygden? Det hade varit min dröm som ung men som boende i en Stockholmsförort fanns bara ridskola som alternativ och där var det väldigt lite ”pyssel”.
Vissa dagar stod hästen redo från föregående lektion och lämnades över vid nästa, alltså väldigt lite borst och pyssel.
Vi hade heller inget sköthäst-system på vår ridskola, dom flesta stall man eventuellt kom i kontakt med fick jag ofta känslan av att hästägarna mest tyckte man störde/var i vägen, skulle aldrig drömma om att våga fråga om man fick mocka eller borsta som ung.
Den enda gången jag fick utöva skötsel av en häst var på ridläger, då man tilldelades en som man hade helhetsansvar kring, det var ju såklart helt underbart!
Det är långt ifrån alla hästintresserade som ens får chansen att pyssla med hästar även om dom vill, den biten kanske faller bort och då och blir mer ”ridinriktat” intresse.
Jag började min ryttarbana hos en granne som hade shettisar, det var gångavstånd hemifrån (ja, extrem landsbygd), men övergick sen till ridskola och då hade jag istället 40 minuter bilväg dit. Så jag kunde aldrig vara "skötare" (vår ridskola hade i och för sig inte det systemet heller) eller vara i stallet annat än på min specifika ridtid varje vecka.

Däremot när jag fick egen häst var själva grundförutsättningen att jag skulle ta mig till och från stallet själv, så jag hade väl ungefär två kilometer på cykel dit. Jag hamnade därför i ett stall där jag inte trivdes, men det var typ det som stod till buds där vi bodde, så jag fick tillbringa tre år i ett stall där jag var så rädd för stallägaren att jag grät när jag cyklade hem för att hon varit så elak. När jag började gymnasiet och ändå åkte buss till skolan öppnade sig ju däremot möjligheten att flytta nånstans längs den busslinjen, så det gjorde vi. Då hoppade jag av bussen vid stallet när jag slutade skolan och blev hämtad av förälder som slutade jobbet och ändå körde förbi. Eller så samåkte vi med den andra familjen som också hade häst där.
 
Klart vi alla är olika, själv tycker jag dock det är en sorglig utveckling. Att varje dag stressa i stallet, låta nån annan fixa och aldrig ”se hästen”.

Det kan jag väl få tycka?
Ja det får vi tycka :D
Ja, då ungås du ju med hästen? Så vad är problemet? Så länge man umgås med den?
Alla hästar är hör och häpna individer. Men de flesta hästar gillar att umgås med sin människa på ett eller annat sätt. Inte bara vara ”rid och tävlingsredskap”.
Du tog orden ur munnen på mig. Ibland verkar det som folk vill missförstå....
 
Ni som skriver att ni cyklade till olika stall och hängde där hela dagen, bodde ni alla ute på landsbygden? Det hade varit min dröm som ung men som boende i en Stockholmsförort fanns bara ridskola som alternativ och där var det väldigt lite ”pyssel”.
Vissa dagar stod hästen redo från föregående lektion och lämnades över vid nästa, alltså väldigt lite borst och pyssel.
Vi hade heller inget sköthäst-system på vår ridskola, dom flesta stall man eventuellt kom i kontakt med fick jag ofta känslan av att hästägarna mest tyckte man störde/var i vägen, skulle aldrig drömma om att våga fråga om man fick mocka eller borsta som ung.
Den enda gången jag fick utöva skötsel av en häst var på ridläger, då man tilldelades en som man hade helhetsansvar kring, det var ju såklart helt underbart!
Det är långt ifrån alla hästintresserade som ens får chansen att pyssla med hästar även om dom vill, den biten kanske faller bort och då och blir mer ”ridinriktat” intresse.
Jag bodde på landsbygden, så fanns olika små privatstall och utan konkurrens om att få sköta. Red även på ridskola, men där var det mest ridning det handlade om. Alla hästarna hade en skötare som såg till att obehöriga inte petade på hästen i onödan.
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Hej! Jag är 14 år och älskar hästar över allt annat (förstås);) Jag behöver tips och råd om hur vida jag ska göra med en svårhanterlig...
2
Svar
25
· Visningar
1 911
Senast: ameo
·
Hästmänniskan Hej! Vill nog egentligen mest skriva av mig, det känns tungt och jobbigt och vet inte hur jag ska tänka. Jag har haft egen häst...
Svar
15
· Visningar
881
Senast: Bison
·
Hästmänniskan Hej på er! Jag är ny på detta forum och jag hoppas att jag postar i rätt del. Jag behöver ventilera och resonera lite med andra...
7 8 9
Svar
165
· Visningar
6 304
Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
50
· Visningar
6 349

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp