Alltså det var ju lite galet förr när jag tänker tillbaka, jag levde också i stallet så mycket jag bara kunde. På ridskolan hade vi ett skötarsystem med 1:a, 2:a och 3:e skötare på varje häst. 1:a skötaren fick ha 4 dagar i veckan som hästen var ”din” att pyssla om. Som 1:a skötare ansvarade man också för utrustningen och var lite som fadder för 2:a skötaren som fick 2 dagar, och 3:e skötaren som fick en dag. Oftast uppgraderades man ju äldre man blev och ju längre man ridit, då kunde man få första tjing på en ny häst. Men nu snackar vi ändå barn runt 12 år som 1:a skötare. Vi hade också schema på helgansvar då 3-4 11/12/13-åringar skötte helt ensamma ut och insläpp, fodring, mockning, sopa stallgången mm för hela ridskolans stall! Tror man fick en uteritt i gengäld vilket var högt prisat. Det var upp i ottan att cykla till stallet halv 6. Det gjorde vi så glatt! Insläpp och utsläpp var också löst frispring på hästarna, vet inte om man gör så längre (alltså sätter upp en temporär stängselväg från/till hagarna och släpper hästarna lösa i stallet att springa själva, vid insläppet springer dom in i rätt spilta/box själva). Det kunde ju bli lite kaos.
Att leda nybörjare på lektion fick man en stämpel i ett häfte och efter 10 stämplar kunde man lösa in det för en ridlektion. Det var ju så man lyckades rida oftare en den enda ridlektionen i veckan föräldrarna betalade för.
Vid 11/12 år hittade jag också några andra hästar på en gård som jag fick rida gratis. Jag och en annan 12-årig kompis var där själva och gjorde allt för dom hästarna i gengäld för att vi fick rida dom. Vi cyklade till stallet själva och det var inte tal om att föräldrarna var inblandade på varken ridskolan eller hästgården. Vi bodde inte på landet utan cyklade 30-40 min ut ur stan (förvisso småstad) för det privilegiet.
Det var mer föräldrar inblandade på ridskolans privatstall, men det ter sig väl mer naturligt att det är större chans att dom barn/ungdomar som får egen häst har föräldrar som antingen rider/red själva eller har ett större investerat intresse i sitt barns ridning plus att det är ju ett mycket större åtagande att ge sitt barn en häst medans dom ska klara skolan också, gentemot om man ”bara” rider på ridskola.
Säkerhetstänket var inte samma, alltså vi red inte ens med säkerhetsväst när vi tränade fälttävlan (säkerhetsväst hade börjat komma lite smått bland privatryttarna men på ridskolan var det ingen som hade). Jag var barn på 90-talet alltså.
Nu har jag börjat på ridskola igen men dels är det ju coronatider och dels har jag inte varit där tillräckligt för att se om samma slags stallgäng utan föräldrar existerar där nu som när jag var liten. Men att hänga (och jobba gratis ) i stallet är ju bland mina finaste minnen, och något som jag också ser som grunden i den starka arbetsintegritet jag fick med mig in i vuxenlivet också. Jag har växt upp med åsikten att stallbarn/ungdomar är tuffa personer, men nu låter det ju som det har blivit klena tag om föräldrarna gör allt. Jag har dock sett stallregler på min nya ridskola att man ska göra iordning och sadla sin egen häst, INTE ens föräldrar. Så tydligen behövdes en regel om det.
Att leda nybörjare på lektion fick man en stämpel i ett häfte och efter 10 stämplar kunde man lösa in det för en ridlektion. Det var ju så man lyckades rida oftare en den enda ridlektionen i veckan föräldrarna betalade för.
Vid 11/12 år hittade jag också några andra hästar på en gård som jag fick rida gratis. Jag och en annan 12-årig kompis var där själva och gjorde allt för dom hästarna i gengäld för att vi fick rida dom. Vi cyklade till stallet själva och det var inte tal om att föräldrarna var inblandade på varken ridskolan eller hästgården. Vi bodde inte på landet utan cyklade 30-40 min ut ur stan (förvisso småstad) för det privilegiet.
Det var mer föräldrar inblandade på ridskolans privatstall, men det ter sig väl mer naturligt att det är större chans att dom barn/ungdomar som får egen häst har föräldrar som antingen rider/red själva eller har ett större investerat intresse i sitt barns ridning plus att det är ju ett mycket större åtagande att ge sitt barn en häst medans dom ska klara skolan också, gentemot om man ”bara” rider på ridskola.
Säkerhetstänket var inte samma, alltså vi red inte ens med säkerhetsväst när vi tränade fälttävlan (säkerhetsväst hade börjat komma lite smått bland privatryttarna men på ridskolan var det ingen som hade). Jag var barn på 90-talet alltså.
Nu har jag börjat på ridskola igen men dels är det ju coronatider och dels har jag inte varit där tillräckligt för att se om samma slags stallgäng utan föräldrar existerar där nu som när jag var liten. Men att hänga (och jobba gratis ) i stallet är ju bland mina finaste minnen, och något som jag också ser som grunden i den starka arbetsintegritet jag fick med mig in i vuxenlivet också. Jag har växt upp med åsikten att stallbarn/ungdomar är tuffa personer, men nu låter det ju som det har blivit klena tag om föräldrarna gör allt. Jag har dock sett stallregler på min nya ridskola att man ska göra iordning och sadla sin egen häst, INTE ens föräldrar. Så tydligen behövdes en regel om det.