Vad jag verkar ”tro” ? Jag utgår från det jag ser.
Jag pratar heller inte om de som äger sina hästar och där mamma hjälper till. Utan de oftast medryttare där mamma gör allt medan barnet ifråga får hästen sadlad och klar varje gång. Och aldrig skulle befatta sig med att göra de ”tråkiga” sakerna.
Jag tror inte alla de äldre stalltjejerna (övre tonåren) är extremt blyga, det är inte de de visar utan de är ganska kavata. En däremot pratar aldrig så länge mamma är med och tar över såväl hästskötsel som prat men är man ensam med henne öppnar hon upp.
Har svårt att tro att alla 5 är extremt blyga eller har sociala svårigheter. Är man dessutom i stort sett myndig känns det lite udda att ha mamma med varje gång som curlar (då handlar det inte om skjuts).
Och det du tar upp kring dig och din mamma ser jag som normalt ”hjälpa till/hjälpas åt” vilket tråden inte handlade om. Jag uppfattar inte att det enda du gör i stallet är att rida och sen kasta över resten på mamma.
Det du verkar utgå från eller som jag uppfattar din text är att du har egna ponnyer som du/din mamma är engagerade i. Vilket ju är en annan sak än att vara medryttare 1-2 gånger i veckan.
Det jag heller knappt ser i vårt stall är engagemanget från ungdomen i hästen. Att rykta, mysa och bara umgås med hästen… det är ”tråkiga” saker och sånt man hastar över fort. Själva hästen tycks vara ointressant för dessa utan det är bara ridningen som är intressant. För blir medryttarhästen halt så sägs den upp ganska raskt.
Finns dock en 13 åring som förvisso har föräldrarna med men som verkar superfin. Gosar länge med hästen på sina dagar, fixar det mesta själv utom saker hon inte når. Mamma och pappa får på nåder göra vissa saker (ganska kavat tjej
). Det märks så tydligt på henne att dagarna med den hästen är de bästa. Aldrig sett henne lämpa över allt på föräldrarna, hasta över med en snabb avborstning och sen åka. Ska jag någon gång ha medryttare så skulle det vara någon som hon. Som förutom ridningen verkligen tycks älska hästen och allt omkring.