En sak som jag märkte i ett stall jag stod i, som jag på riktigt blev ledsen över, var att vi vid det tillfället hade två tjejer i stallet som var i princip jämngamla, de var båda i tidiga tonåren. Den ena var rätt curlad, föräldrarna mockade och fixade allt i stallet, barnet red bara. Det andra barnet hade föräldrar som absolut ställde upp och körde henne dit, men hon fick mocka, putsa utrustning, packa hö och sånt själv. Hon fick inte rida ensam, utan tillsammans med någon av oss vuxna, kunde inte vi gick mamman med så hon var inte utslängd vind får våg.
Jag tycker att det barnet fick verkligen lära sig hur det är att ha häst. Men självklart blev det lite småmissar i mockningen, höspill, att man fick påminna om saker, men hon tog alltid till sig det vi vuxna sa och ändrade sig. Men en del (vuxna) klagade konstant på henne och jämförde henne med det andra barnet, men nog tusan är boxen bättre mockad och utrustningen putsad när en pedantisk, hästvan mamma fixat det och inte en trettonåring? Man kan inte riktigt jämföra när ett jobb utförs av ett barn och ett annat av en vuxen.
Det är trots allt stora djur vi håller på med, så att föräldrar inte släpper ungarna vind för våg är väl ändå bra. Men nog kan jag tycka att ha häst även innebär allt det andra, inte bara själva ridningen. Men alla barn får ju inte allt servat heller.