Det här är en mycket intressant nyhet:
https://www.dn.se/nyheter/varlden/kina-rapporterar-noll-nya-inhemska-fall-i-coronaviruset/
I kina har man alltså, som jag tolkar artikeln, inte nått en nivå med "flockimmunitet", utan istället med rigorösa begränsningar av individernas möjlighet att röra sig, "rensat ut"/"fått bort" smittan ur samhället (tror man i alla fall).
Istället är man rädd för importfall.
Kina har alltså framförallt skapat en situation, där man snabbt kan återstarta produktionen av varor.
Runt den här nyheten, så skulle man kunna ägna sig åt att diskutera, "vad är det egentligen vi (samhället) vill göra"?
Vill vi på ett ordnat sätt ("lagom långsam" smittspridning) uppnå flockimmunitet?
Vill vi (likt Kina) trycka undan smittan, så att vi kan återgå till normal produktion, hela tiden med hotet om "nästa våg av smittspridning" hängande över oss?
Hur viktigt är det att bevara demokratiska fri- och rättigheter i samband med extraordinära insatser?
Uppenbarligen, så har i varje fall Kina inte "löst problemet" med det nya Coronaviruset, utan de har endast gjort en quick-fix, så att fabrikerna ska kunna köra igen...
Kinas quick-fix, inkluderar inte respekt för mänskliga rättigheter i varje fall.