Covid-19 del 6

Status
Stängd för vidare inlägg.
I så fall är problemt inte så överhängande då inte så måmga får plats i vilket fall som helst. De som väljer att bada på dessa platser är förmodligen folk som tar risker i största allmänhet och troligrn gjort det i större utstäckning än andra hela pandemin.
Nja, hela pandemin tror jag inte. Jag har sett ett förändrat beteende bland folk här, både generellt och i bekantskapskretsen.
 
Problemet med den här stranden är att den är populär pga av sitt läge. Den ligger på cykelavstånd från ett större bostadsområden med många barn familjer, och den är liten. Har själv inte badat där på flera år väljer andra mindre attraktiva platser helt enkelt. Men blev väldigt förvånad att så många barn familjer kan klämma ihop sig på sådan liten yta. Jag förstår att barnen vill bada när de är närmare 30 grader men föräldrarna måste tänka till lite. Och de är vad våra kommunpolitiker pratat om i veckan, rädslan för att folk inte tar de på allvar.
 
Jag är förvirrad, vår förskola säger att barnen ska stanna hemma vid minsta symptom, t ex hosta, halsont, snuva eller feber.
Nu läser jag på vissa ställen att om man bara har torrhosta kvar och i övrigt har varit symptomfria minst 48 timmar kan man gå tillbaka till förskola/skola/jobb.
Har vabbat pga hosta i 10 dagar nu och hostan är fortfarande kvar. I övrigt helt symptomfria och pigg. Borde jag prata med förskolan eller är det bara gilla läget och fortsätta vabba?
Informationen på olika kommuners hemsidor verkar skilja sig åt så det verkar som att en del har snappat upp att kvarvarande torrhosta är ok och andra inte. Eller gäller det här bara när man haft konstaterade Covid-19 tro?
 
Nu finns det siffror på sambandet. Betydligt högre andel tim- och bemanningsanställda på de äldreboenden som fått in smittan. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=7496535

"Över hälften av de äldreboenden som rapporterat covid-19 uppger att de har en tim- och bemanningsanställningsgrad på 30 procent eller mer.
Dessutom hade nästan var femte i personalen på covid-drabbade boenden varit på jobbet trots symptom."
Vilken enorm överraskning att personal, som måste jobba för att de inte har råd att vara hemma, och kanske riskerar att bli av med jobbet om de tackar nej till timmar, går till jobbet med symptom.
 
Vilken enorm överraskning att personal, som måste jobba för att de inte har råd att vara hemma, och kanske riskerar att bli av med jobbet om de tackar nej till timmar, går till jobbet med symptom.
Jag FÖRSTÅR på riktigt att man måste jobba om man inte får ersättning när man är hemma med sådär milda symptom som det varit i vissa fall. Men samtidigt kan jag inte låta bli att fundera på var det egna ansvaret är? Det går ett virus i samhället som FHM redan tidigt berättade var en fara för framför allt äldre, har man inget eget ansvar, eller samvete, att ta det på allvar och tänka att "jag stannar hemma, är det viruset så kan jag smitta någon brukare som faktiskt kan dö, det vill jag inte bidra till"?
Visst kan vi skylla på regeringen och dålig politik samt arbetsgivare, men arbetstagare som går till jobbet med symptom har väl ett val de också i slutändan?
 
Jag FÖRSTÅR på riktigt att man måste jobba om man inte får ersättning när man är hemma med sådär milda symptom som det varit i vissa fall. Men samtidigt kan jag inte låta bli att fundera på var det egna ansvaret är? Det går ett virus i samhället som FHM redan tidigt berättade var en fara för framför allt äldre, har man inget eget ansvar, eller samvete, att ta det på allvar och tänka att "jag stannar hemma, är det viruset så kan jag smitta någon brukare som faktiskt kan dö, det vill jag inte bidra till"?
Visst kan vi skylla på regeringen och dålig politik samt arbetsgivare, men arbetstagare som går till jobbet med symptom har väl ett val de också i slutändan?
Alla står sig själva närmast. Är valet att inte kunna ge sina barn mat och bli hemlös för att man inte kan betala hyran eller gå till jobbet med milda symptom och tänka att det är nog inte corona är nog inte valet särskilt svårt även om det dåliga samvetet gnager. Självklart bör regeringen även här göra undantag så att de också kan stanna hemma med sjukpenning.
 
Alla står sig själva närmast. Är valet att inte kunna ge sina barn mat och bli hemlös för att man inte kan betala hyran eller gå till jobbet med milda symptom och tänka att det är nog inte corona är nog inte valet särskilt svårt även om det dåliga samvetet gnager. Självklart bör regeringen även här göra undantag så att de också kan stanna hemma med sjukpenning.
Man själv och ens egen familj är viktigare än någons mormor och morfar på boenden. När det krisar bryr människor inte sig om varandra, bara om sig själv och sin egen överlevnad.

Jag har haft försörjningsstöd några gånger, finns inte den hjälpen då? Och framför allt inte nu i en situation som denna?

Regeringen har inte gjort undantag för dem så de kan få sjukpenning om jag förstått rätt? Det är fel av regeringen, fel av arbetsgivare att inte ha ortdentliga anställningsformer för sina anställda.
 
Jag FÖRSTÅR på riktigt att man måste jobba om man inte får ersättning när man är hemma med sådär milda symptom som det varit i vissa fall. Men samtidigt kan jag inte låta bli att fundera på var det egna ansvaret är? Det går ett virus i samhället som FHM redan tidigt berättade var en fara för framför allt äldre, har man inget eget ansvar, eller samvete, att ta det på allvar och tänka att "jag stannar hemma, är det viruset så kan jag smitta någon brukare som faktiskt kan dö, det vill jag inte bidra till"?
Visst kan vi skylla på regeringen och dålig politik samt arbetsgivare, men arbetstagare som går till jobbet med symptom har väl ett val de också i slutändan?
Valet ligger snarare på arbetsgivare, det är fel att lasta den enskilde för att arbetsgivaren är snål och väljer att anställa på timmar och sen inte skickar hem sjuka.
 
Valet ligger snarare på arbetsgivare, det är fel att lasta den enskilde för att arbetsgivaren är snål och väljer att anställa på timmar och sen inte skickar hem sjuka.
Ja det är fel att lasta den enskilde för att arbetsgivaren är snål. Det är arbetsgivarens skuld att bära.
 
Jag FÖRSTÅR på riktigt att man måste jobba om man inte får ersättning när man är hemma med sådär milda symptom som det varit i vissa fall. Men samtidigt kan jag inte låta bli att fundera på var det egna ansvaret är? Det går ett virus i samhället som FHM redan tidigt berättade var en fara för framför allt äldre, har man inget eget ansvar, eller samvete, att ta det på allvar och tänka att "jag stannar hemma, är det viruset så kan jag smitta någon brukare som faktiskt kan dö, det vill jag inte bidra till"?
Visst kan vi skylla på regeringen och dålig politik samt arbetsgivare, men arbetstagare som går till jobbet med symptom har väl ett val de också i slutändan?
Jag, som generellt anser att vi har väldigt högt individuellt ansvar i ett sånt här läge, har full förståelse för att vissa grupper har svårare att ta det ansvaret. Och där borde verkligen arbetsgivare och regering gå in och stötta på en högre nivå. Bland folk i min egen bransch och liknande nivå av "social status" har jag noll överseende med folk som inte tar personligt ansvar - för de kan. Hade min arbetsgivare krävt att jag kommit in till kontoret "utan anledning" under den här perioden t.ex, hade jag enkelt kunna säga nej även om det innebar att jag riskerade att bli av med jobbet för att jag har ekonomiskt skyddsnät och inga svårigheter att få nytt jobb.

För en person med timanställning inom vården ser läget antagligen helt annorlunda ut, och några dagars förlorad inkomst kan innebära dagar utan mat till barnen, eller till och med en obetald hyra. Jag läste någonstans att antalet vräkningar av barnfamiljer har varit högre än normalt den senaste perioden, och om det är vad man riskerar för att stanna hemma vid minsta symptom så har jag full förståelse för att man går till jobbet. Där anser jag att ansvaret hamnar på en högre nivå än på individen, för med såna restriktioner måste det säkerställas att folk KAN stanna hemma.
 
1592743586286.webp


För grovt?
 
Jag FÖRSTÅR på riktigt att man måste jobba om man inte får ersättning när man är hemma med sådär milda symptom som det varit i vissa fall. Men samtidigt kan jag inte låta bli att fundera på var det egna ansvaret är? Det går ett virus i samhället som FHM redan tidigt berättade var en fara för framför allt äldre, har man inget eget ansvar, eller samvete, att ta det på allvar och tänka att "jag stannar hemma, är det viruset så kan jag smitta någon brukare som faktiskt kan dö, det vill jag inte bidra till"?
Visst kan vi skylla på regeringen och dålig politik samt arbetsgivare, men arbetstagare som går till jobbet med symptom har väl ett val de också i slutändan?
Självklart har alla ett personligt ansvar att göra sitt bästa för att försöka förhindra smittspridning, men som det skrivits, det är inte alltid ett så lätt val att göra, att stanna hemma istället för att få lön. Och jag tvivlar skarpt på att man får försörjningsstöd om anledningen är "jag ville inte gå till jobbet".
 
Hela mitt flöde på sociala medier är fullt med folk som reser och firar midsommar. STORA midsommarfester med massor av folk som sitter tätt, tätt ihop, dansar, blir fulla och beter sig exakt som vanligt. Som om det inte fanns någon pandemi alls. Så j*vla ansvarslöst och sorgligt. Och vi pratar inte ungdomar här, utan vuxna människor.
 
Hela mitt flöde på sociala medier är fullt med folk som reser och firar midsommar. STORA midsommarfester med massor av folk som sitter tätt, tätt ihop, dansar, blir fulla och beter sig exakt som vanligt. Som om det inte fanns någon pandemi alls. Så j*vla ansvarslöst och sorgligt. Och vi pratar inte ungdomar här, utan vuxna människor.

Känner igen det.

Samma människor som gnäller att regeringen och Tegnell inte gör något/gör allt fel.
 
Hela mitt flöde på sociala medier är fullt med folk som reser och firar midsommar. STORA midsommarfester med massor av folk som sitter tätt, tätt ihop, dansar, blir fulla och beter sig exakt som vanligt. Som om det inte fanns någon pandemi alls. Så j*vla ansvarslöst och sorgligt. Och vi pratar inte ungdomar här, utan vuxna människor.
Den typen av bilder har jag tack och lov varit förskonad från.
 
Hela mitt flöde på sociala medier är fullt med folk som reser och firar midsommar. STORA midsommarfester med massor av folk som sitter tätt, tätt ihop, dansar, blir fulla och beter sig exakt som vanligt. Som om det inte fanns någon pandemi alls. Så j*vla ansvarslöst och sorgligt. Och vi pratar inte ungdomar här, utan vuxna människor.

Exakt och som sedan inte har någon förståelse för att underbetalda timmisar inte vågar/kan stanna hemma för att få mat på bordet och kunna betala hyran. Inte riktat mot dig personligen @Hedinn
 
Exakt och som sedan inte har någon förståelse för att underbetalda timmisar inte vågar/kan stanna hemma för att få mat på bordet och kunna betala hyran. Inte riktat mot dig personligen @Hedinn
Va, varför skulle det vara riktat mot mig? Eller missförstod du mitt inlägg? Jag är rätt säker på att jag uttryckte förståelse för att vissa väljer att gå till jobbet även fast de kanske inte borde. :)
 
Jag FÖRSTÅR på riktigt att man måste jobba om man inte får ersättning när man är hemma med sådär milda symptom som det varit i vissa fall. Men samtidigt kan jag inte låta bli att fundera på var det egna ansvaret är? Det går ett virus i samhället som FHM redan tidigt berättade var en fara för framför allt äldre, har man inget eget ansvar, eller samvete, att ta det på allvar och tänka att "jag stannar hemma, är det viruset så kan jag smitta någon brukare som faktiskt kan dö, det vill jag inte bidra till"?
Visst kan vi skylla på regeringen och dålig politik samt arbetsgivare, men arbetstagare som går till jobbet med symptom har väl ett val de också i slutändan?

Nja, har man inget val, så har man inget val. För att dra det till extremen. När jag jobbade i Mathare Valley (Kenyas största slumområden och ett av de största i Afrika) var det många kvinnor som var fullt medvetna om HIV och AIDS - och för dom är det verkligen en dödsdom, noll tillgång till bromsmediciner eller vård, men de prostituerade sig och männen vägrade att ha en kondom, som de sa, är valet överlevnad av mina barn nu och att jag dör om 10 år, då är valet lätt. Som de brukar säga, I'm life positive not HIV positive. De är så fantastiskt starka att man känner sig otroligt ödmjuk.

Det är inte bara att man som timmis inte får någon lön nu under krisen om man inte jobbar sina pass, utan som timmis är du helt beroende av din AG att du får jobba kvar och det finns tydligen en del AG som öppet sagt att går du inte till jobbet kommer du inte få fler pass. Det finns inget lagligt stöd för att få mer pass så timmisar är helt skyddslösa arbetsrättsligt.
 
Känner igen det.

Samma människor som gnäller att regeringen och Tegnell inte gör något/gör allt fel.
Exakt så.

Det är intressant att höra samtalen på tågen. Folk väller på och sätter sig framför varandra istället för varannan trots dubbeltåg.... och samtalen med varandra eller i telefon är rätt intressanta. Någon skulle fira midsommar med familjen- bror, syster och föräldrar. Det diskuterades en AW på det gemensamma jobbet. Var det inte dags för en sommarfest nu på semestern för grannarna liksom, den där årliga? Och studenten hade varit så stor och fin med släkten trots allt! För att inte tala om vart man ska resa nu när man FÅR resa! Nästa samtalsämne handlade om Tegnell och Sveriges strategi och att Sverige borde ha stängts ner totalt.

Mycket märkligt resonemang.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp