Chefsproblem på litet företag - vad gör man?

[athena_arabians]

Med risk att bli halshuggen rakt av... så hade jag nog agerat olika beroende på om det varit en manlig eller en kvinnlig chef.

De gnissel eller problem jag haft med chefer har jag oftast löst på just det sättet. Jag har talat med berörd person. Jag hatar surdegar och vill reda ut saker på en gång. Reda ut, och sedan vill jag det ska vara ur världen.

Det har genom åren i stort sett kunnat vara totalt förutsägbart hur det skulle sluta. Manliga chefer har bemött det rakt och öppet och det har funnit rum för diskussion. Kvinnliga chefer har lyssnat och sedan huggit kniven i mig när jag gått därifrån.
Numera i den här rätt övermogna åldern ( ) så sköter jag saker olika beroende på arbetsplats och miljö.

Helt enig. Jag tycker också det är fascinerande hur många i tråden det är som har en stor tilltro till chefer. Det är alltför vanligt att det är fel person på fel plats, speciellt i små (familje)företag.

@Mineur: Jag förstår att du hamnat i en urdålig situation men i det här läget hade jag tänkt mest på mig själv (utan att vara taskig mot kollegan givetvis).

 

[Lovisaleonora]

Ja, men då har jag fördelen att tillhöra en eftertraktad yrkeskår.

Fast tycker du inte att det kan bli lite fel att ge det rådet utifrån din egen arbetssits?

 

[Gimlan]

Fast vadå? I slutändan har man sig själv närmast oavsett. På vilket sätt hjälper det någon av TS eller kollegan om även TS hamnar i en konstig sits gentemot cheferna? Att kollegan redan är "körd" och tänker byta jobb om det inte går vägen på mötet är ju en sak men ska även TS behöva göra det bara för att vara solidarisk?

I slutänden vill jag kunna se mig själv i spegeln och mina medmänniskor i ögonen, sen får det väl svida om det är vad som krävs.

 

[prallan]

Fast tycker du inte att det kan bli lite fel att ge det rådet utifrån din egen arbetssits?

Fast gör vi alla inte det? Ger råd efter hur en själv skulle ha agerat. Tycker mig kunna utläsa det i allas inlägg. TS har dessutom inte antytt att hen har svårt att få jobb.

 

[Zoya]

I slutänden vill jag kunna se mig själv i spegeln och mina medmänniskor i ögonen, sen får det väl svida om det är vad som krävs.

Då är det ditt val men du ska nog vara försiktig med att skuldbelägga andra som inte tänker som du utan som hellre ser om sitt eget hus när det kommer till kritan.

 

[athena_arabians]

I slutänden vill jag kunna se mig själv i spegeln och mina medmänniskor i ögonen, sen får det väl svida om det är vad som krävs.

Principer är bra att ha men någonstans måste man klara sitt uppehälle också. Jag har tagit risker i liknande sammanhang men tänker för den delen inte rekommendera andra att göra det, det måste vara ens eget beslut. Så länge man inte är oschysst mot kollegan tycker jag inte det går att ställa krav på hur man ska agera.

Jag tänker att få har råd att krascha sin ekonomi totalt för att hålla på sina principer (om man har familj tex).

 

[Gimlan]

Principer är bra att ha men någonstans måste man klara sitt uppehälle också. Jag har tagit risker i liknande sammanhang men tänker för den delen inte rekommendera andra att göra det, det måste vara ens eget beslut. Så länge man inte är oschysst mot kollegan tycker jag inte det går att ställa krav på hur man ska agera.

Jag tänker att få har råd att krascha sin ekonomi totalt för att hålla på sina principer (om man har familj tex).

Fast krascha sin ekonomi är ju sällan man gör om man står upp för någon.

 

[Zoya]

Fast gör vi alla inte det? Ger råd efter hur en själv skulle ha agerat. Tycker mig kunna utläsa det i allas inlägg. TS har dessutom inte antytt att hen har svårt att få jobb.

TS har antytt att hon gärna vill vara kvar på sin nuvarande arbetsplats och att hon, ifall hon skulle sluta, antagligen måste byta yrkesinriktning helt då hennes arbetsplats är så pass nischad. Låter det för dig som att hon då borde riskera det hon har?

 

[athena_arabians]

Fast krascha sin ekonomi är ju sällan man gör om man står upp för någon.

Förlåt men den risken finns faktiskt. Att få en chef emot sig kan resultera i en vidrig arbetsmiljö som knäcker en totalt eller att man faktiskt kan bli av med jobbet. Båda scenariona riskerar att krascha ens ekonomi.

Jag har provat på att ha en chef emot mig. Det var riktigt vidrigt.

 

[Zoya]

Förlåt men den risken finns faktiskt. Att få en chef emot sig kan resultera i en vidrig arbetsmiljö som knäcker en totalt eller att man faktiskt kan bli av med jobbet. Båda scenariona riskerar att krascha ens ekonomi.

Jag har provat på att ha en chef emot mig. Det var riktigt vidrigt.

En sådan sak kan ju dessutom få en att gå in i väggen så man inte kan jobba alls, oavsett arbetsplats.

 

[athena_arabians]

En sådan sak kan ju dessutom få en att gå in i väggen så man inte kan jobba alls, oavsett arbetsplats.

Jag hade tur för jag lyckades ta mig igenom skiten någorlunda oskadd. Aset försökte tom sabba min karriär.

 

[prallan]

TS har antytt att hon gärna vill vara kvar på sin nuvarande arbetsplats och att hon, ifall hon skulle sluta, antagligen måste byta yrkesinriktning helt då hennes arbetsplats är så pass nischad. Låter det för dig som att hon då borde riskera det hon har?

Tja, det beror väl på. Jag tolkade det som ett konstaterande, varken mer eller mindre.
Det är ett litet företag, jag tror att ägaren inte skulle vilja bli av med två etablerade anställda.

 

[tanten]

Fast krascha sin ekonomi är ju sällan man gör om man står upp för någon.

Det är helt beroende på person och sammanhang. Så ja, det kan man visst göra. Både ekonomi och hälsa.

 

[Mineur]

Fast om du varit i kollegans sits, hade inte du velat ha stöd av dina kollegor? Förstår inte hur man kan låta en medmänniska fara illa på det sätter utan att gripa in.

Nej, faktiskt inte. Jag hade inte velat dra in någon i en situation med sannolikt dåligt utfall, när det var mig problemet handlade om. I slutändan är ju det huvudsakliga problemet mellan chef B och kollega A, och hade jag varit kollegan skulle jag inte vilja att en tredje person drogs in och for illa bara för att jag ville ha lite stöd. Kollegan har heller inte bett om stöd på mötet, utan bara sagt att jag gärna får delta ifall jag vill.

Och sedan måste jag bara försvara mig lite genom att påpeka att jag faktiskt har gripit in några gånger, och att jag faktiskt stöttar min kollega på en massa andra sätt. Bara inte genom att gå på krismöte med henne.

Tja, det beror väl på. Jag tolkade det som ett konstaterande, varken mer eller mindre.
Det är ett litet företag, jag tror att ägaren inte skulle vilja bli av med två etablerade anställda.

Nej, men skulle jag vilja jobba kvar efter att det framkommit att jag gått ihop med min kollega emot chef B? Hade jag vetat att jag kunde jobba på och trivas oavsett stämning på arbetsplatsen så hade det ju varit lätt, men tyvärr funkar jag inte riktigt så. Och det faktum att arbetsplatsen är så liten hjälper ju inte heller. Hade vi varit typ 10 anställda hade jag nog tänkt annorlunda, men som det är nu så är stämningen och kulturen på arbetsplatsen väldigt "koncentrerad".

 

[prallan]

Nej, faktiskt inte. Jag hade inte velat dra in någon i en situation med sannolikt dåligt utfall, när det var mig problemet handlade om. I slutändan är ju det huvudsakliga problemet mellan chef B och kollega A, och hade jag varit kollegan skulle jag inte vilja att en tredje person drogs in och for illa bara för att jag ville ha lite stöd. Kollegan har heller inte bett om stöd på mötet, utan bara sagt att jag gärna får delta ifall jag vill.

Och sedan måste jag bara försvara mig lite genom att påpeka att jag faktiskt har gripit in några gånger, och att jag faktiskt stöttar min kollega på en massa andra sätt. Bara inte genom att gå på krismöte med henne.


Nej, men skulle jag vilja jobba kvar efter att det framkommit att jag gått ihop med min kollega emot chef B? Hade jag vetat att jag kunde jobba på och trivas oavsett stämning på arbetsplatsen så hade det ju varit lätt, men tyvärr funkar jag inte riktigt så. Och det faktum att arbetsplatsen är så liten hjälper ju inte heller. Hade vi varit typ 10 anställda hade jag nog tänkt annorlunda, men som det är nu så är stämningen och kulturen på arbetsplatsen väldigt "koncentrerad".

I det tänkta scenariot, tror inte jag att stämningen på arbetsplatsen skulle bli otrevlig bara för att chef B fick krypa till korset. Jag tror faktiskt inte det.

 

[Mineur]

Och nu ett lite mer generellt svar:

Jag kan alltså förstå er som säger att ni hade velat vara med på mötet för att vara en god medmänniska, och i den bästa av alla världar hade jag också kunnat göra det utan att riskera någonting. Men nu lever vi tyvärr inte i den bästa av alla världar, utan snarare i en där man tvingas tänka själviskt emellanåt. Hade det här varit i en privat situation, där min inkomst och min karriär inte stått på spel på samma sätt, hade jag inte tvekat en sekund. Men nu rör det sig som sagt om ett jobb som jag älskar, som jag kommer att ha svårt att hitta någon annanstans, och som jag verkligen inte vill "jeopardise". Och helt ärligt talat så känner jag mer och mer att jag inte har någon skyldighet alls att vara med på mötet, därför att:

1) Kollegan har faktiskt aldrig bett mig att sitta med - hon bara sa att ifall jag ville så skulle det vara skönt, men hon förstår om jag avstår. Kollegan är fullt kapabel att genomföra mötet själv, och vill chef C och D sedan prata med mig för att få min bild av saken så går det utmärkt!
2) Det är faktiskt inte mig som chef B drabbar främst, och på det viset är det inte riktigt mitt problem (annat än att jag lider av att se hur kollegan behandlas, alltså).
3) Kollegan har som sagt inte så mycket att förlora, är rätt redo att gå vidare och hon har en utbildning som skulle göra det lätt för henne att jobba inom samma område igen. Inget av det här gäller dock i mitt fall, eftersom att jag har en helt annan bakgrund och andra förutsättningar.

Jag tvivlar inte alls på att chef C och D skulle sköta saken mycket snyggt, dem har jag full tilltro till. Men det är behandlingen från chef B efter ett eventuellt möte som jag oroar mig för. Hon är definitivt inte den sortens människa som skulle ta det här på ett bra sätt, så jag känner mig faktiskt rätt "hotad" på det sättet. Chef B är även den av oss som har varit här längst (utöver ägaren då), och hon är otroligt bra på sitt jobb (ja, inte chefsbiten då kanske), så det ska extremt mycket till för att hon skulle bli avskedad.

 

[Mineur]

I det tänkta scenariot, tror inte jag att stämningen på arbetsplatsen skulle bli otrevlig bara för att chef B fick krypa till korset. Jag tror faktiskt inte det.

Kanske inte... Men vågar man chansa? Ödmjukhet är som sagt inte chef B:s starkaste sida, så jag har svårt att se att hon skulle hantera det här på ett bra sätt (erkänna sina brister, be om ursäkt, ändra sig...) faktiskt.

 

[prallan]

Kanske inte... Men vågar man chansa? Ödmjukhet är som sagt inte chef B:s starkaste sida, så jag har svårt att se att hon skulle hantera det här på ett bra sätt (erkänna sina brister, be om ursäkt, ändra sig...) faktiskt.

Men det är ju där chef A, ägaren, måste se till att det blir så. Det ligger i As intresse att det är god stämning på arbetsplatsen.

 

[Mineur]

Men det är ju där chef A, ägaren, måste se till att det blir så. Det ligger i As intresse att det är god stämning på arbetsplatsen.

Ja, jo... Jag vet bara inte hur sannolikt/genomförbart det är. Det finns en stor risk för ett "när katten är borta..."-scenario.

 

[prallan]

Ja, jo... Jag vet bara inte hur sannolikt/genomförbart det är. Det finns en stor risk för ett "när katten är borta..."-scenario.

Fast det innebär att B skulle riskera sitt jobb, tror du hon skulle gå så långt?