Chefsproblem på litet företag - vad gör man?

[Mineur]

Jag har inga vettiga råd att komma med men blev lite fundersam kring upplägget med 3 chefer på 7 anställda. Är det vanligt med så många överordnade i en så liten grupp? Har det med storleken på företag att göra?

Jag undrade också. Vad är de chefer över?

Just det, det här skulle jag också svara på!

Ja, det är nog mest på grund av storleken tror jag. Eller landet. Jag vet inte, jag har bara jobbat för stora företag förut!

I det här fallet finns det dock verkligen behov för de här tre cheferna, då vi jobbar väldigt "brett och spretigt" sett till såväl produkter som projekttyper och geografiska områden. Chef B är Research Manager och främst ansvarig för att projekten blir gjorda på rätt sätt - hon strukturerar upp hur vi ska ta oss an uppgiften, delegerar och knyter ihop allting innan det går vidare för slutlig granskning hos chef D. Chef C är Sales Manager och är ansvarig för att få in nya kunder och nya projekt att jobba med - hon skriver proposals, kontrakt och har den mesta kundkontakten. Och chef D är ägaren som driver hela alltet - han är den som åker runt och presenterar projekten till våra kunder, men han skriver också de flesta artiklarna i branschtidningen vi ger ut varje månad. Samtidigt som han lägger sista handen vid alla projekt och har hand om den allmänna driften (och säkert har 540 andra arbetsuppgifter som jag inte kommer på nu).

De har helt olika bakgrund och kunskaper allihop, och kompletterar varandra på ett bra sätt tycker jag.

 

[prallan]

Jag skulle ställa upp på mötet. Lätt. Har extremt svårt för sådana orättvisor, nolltolerans.

 

[Mineur]

Jag skulle ställa upp på mötet. Lätt. Har extremt svårt för sådana orättvisor, nolltolerans.

Jo, skulle jag låta hjärtat bestämma så hade jag också utan tvekan suttit med på mötet. Men nu är det ju tyvärr ett för mig väldigt kärt jobb det handlar om, så jag måste tänka lite mer rationellt, strategiskt och själviskt.

 

[prallan]

Jo, skulle jag låta hjärtat bestämma så hade jag också utan tvekan suttit med på mötet. Men nu är det ju tyvärr ett för mig väldigt kärt jobb det handlar om, så jag måste tänka lite mer rationellt, strategiskt och själviskt.

Jo, fast jag skulle nog inte ha känt mig hotad i din sits. Du har ju bra relation med alla cheferna och jag tror inte att de skulle acceptera ett fortsatt dåligt beteende från B, vare sig mot dig el A. Kanske en utopi, men så skulle jag ha resonerat. Skulle de inte klara den lilla konflikten, skulle jag inte vilja ha dem som chefer ändå.

 

[Gimlan]

Jo, skulle jag låta hjärtat bestämma så hade jag också utan tvekan suttit med på mötet. Men nu är det ju tyvärr ett för mig väldigt kärt jobb det handlar om, så jag måste tänka lite mer rationellt, strategiskt och själviskt.

Fast om du varit i kollegans sits, hade inte du velat ha stöd av dina kollegor? Förstår inte hur man kan låta en medmänniska fara illa på det sätter utan att gripa in.

 

[mackan]

Jag var utsatt av en (högt uppsatt) chef för 10 år sen ca på min arbetsplats, som behandlade mig otrevligt och nedlåtande i högsta grad på flera olika sätt konsekvent. Jag jobbade inte direkt under den chefen, men min egen chef och denne var lite halvokontanta med varandra de också och undvek i det längsta att ta grejer sinsemellan, så när jag bad om stöd från min egen chef fick jag inte det i så särskild grad.

Jag löste det faktiskt med att själv gå in till den andra chefen, stänga dörren och lugnt och sakligt gå igenom att jag och hur jag upplevde det som att denne trakasserade och betedde sig illa mot mig.
Det tog skruv direkt. Jag tror inte han (för det var en man) någonsin blivit konfronterad på det sättet av någon, och än mindre av en kvinna och icke-chef. Jag tror inte det hade haft alls samma effekt baserat på hur denna karaktär fungerade, om jag dragit in en massa andra personer, facket etc i det hela. Det krävdes både mod och pondus att göra det, men som sagt, det var värt det och fungerade.

 

[Kiwifrukt]

Fast om du varit i kollegans sits, hade inte du velat ha stöd av dina kollegor? Förstår inte hur man kan låta en medmänniska fara illa på det sätter utan att gripa in.

Just det hände på mitt jobb. En annan kollega, som tidigare inte varit i skottgluggen, gick in på mötet och satt med. För kollegans skull och det är jättefint. Men efter det blev han lika mobbad som kollegan.

Nu är kanske inte ts chefer lika barnsliga som min riktiga chef, för det finns personliga orsaker till att han håller den andra chefen om ryggen. Men jag förstår samtidigt lite om ts inte vågar chansa.

 

[Zoya]

Fast om du varit i kollegans sits, hade inte du velat ha stöd av dina kollegor? Förstår inte hur man kan låta en medmänniska fara illa på det sätter utan att gripa in.

Fast vadå? I slutändan har man sig själv närmast oavsett. På vilket sätt hjälper det någon av TS eller kollegan om även TS hamnar i en konstig sits gentemot cheferna? Att kollegan redan är "körd" och tänker byta jobb om det inte går vägen på mötet är ju en sak men ska även TS behöva göra det bara för att vara solidarisk?

 

[prallan]

Fast vadå? I slutändan har man sig själv närmast oavsett. På vilket sätt hjälper det någon av TS eller kollegan om även TS hamnar i en konstig sits gentemot cheferna? Att kollegan redan är "körd" och tänker byta jobb om det inte går vägen på mötet är ju en sak men ska även TS behöva göra det bara för att vara solidarisk?

Jag tänker att cheferna vill ha kvar bra, etablerad personal.

 

[prallan]

Jag var utsatt av en (högt uppsatt) chef för 10 år sen ca på min arbetsplats, som behandlade mig otrevligt och nedlåtande i högsta grad på flera olika sätt konsekvent. Jag jobbade inte direkt under den chefen, men min egen chef och denne var lite halvokontanta med varandra de också och undvek i det längsta att ta grejer sinsemellan, så när jag bad om stöd från min egen chef fick jag inte det i så särskild grad.

Jag löste det faktiskt med att själv gå in till den andra chefen, stänga dörren och lugnt och sakligt gå igenom att jag och hur jag upplevde det som att denne trakasserade och betedde sig illa mot mig.
Det tog skruv direkt. Jag tror inte han (för det var en man) någonsin blivit konfronterad på det sättet av någon, och än mindre av en kvinna och icke-chef. Jag tror inte det hade haft alls samma effekt baserat på hur denna karaktär fungerade, om jag dragit in en massa andra personer, facket etc i det hela. Det krävdes både mod och pondus att göra det, men som sagt, det var värt det och fungerade.

Så gör jag med, men alla pallar inte med det, och då stöttar jag dem.

 

[tanten]

Jag löste det faktiskt med att själv gå in till den andra chefen, stänga dörren och lugnt och sakligt gå igenom att jag och hur jag upplevde det som att denne trakasserade och betedde sig illa mot mig.
Det tog skruv direkt. Jag tror inte han (för det var en man) någonsin blivit konfronterad på det sättet av någon, och än mindre av en kvinna och icke-chef. Jag tror inte det hade haft alls samma effekt baserat på hur denna karaktär fungerade, om jag dragit in en massa andra personer, facket etc i det hela. Det krävdes både mod och pondus att göra det, men som sagt, det var värt det och fungerade.

Med risk att bli halshuggen rakt av... så hade jag nog agerat olika beroende på om det varit en manlig eller en kvinnlig chef.

De gnissel eller problem jag haft med chefer har jag oftast löst på just det sättet. Jag har talat med berörd person. Jag hatar surdegar och vill reda ut saker på en gång. Reda ut, och sedan vill jag det ska vara ur världen.

Det har genom åren i stort sett kunnat vara totalt förutsägbart hur det skulle sluta. Manliga chefer har bemött det rakt och öppet och det har funnit rum för diskussion. Kvinnliga chefer har lyssnat och sedan huggit kniven i mig när jag gått därifrån.
Numera i den här rätt övermogna åldern ( ) så sköter jag saker olika beroende på arbetsplats och miljö.

 

[Zoya]

Jag tänker att cheferna vill ha kvar bra, etablerad personal.

Och då tar du risken att också hamna på chefens shitlist trots att du absolut vill vara kvar?
En eloge till dig då men jag tror nog att dom flesta inte skulle det.

 

[prallan]

Och då tar du risken att också hamna på chefens shitlist trots att du absolut vill vara kvar?
En eloge till dig då men jag tror nog att dom flesta inte skulle det.

Ja, men då har jag fördelen att tillhöra en eftertraktad yrkeskår.

 

[prallan]

Och då tar du risken att också hamna på chefens shitlist trots att du absolut vill vara kvar?
En eloge till dig då men jag tror nog att dom flesta inte skulle det.

Alltså, jag skulle mkt hellre sluta än jobba för chefer som har personal på en shitlist!

 

[tanten]

Alltså, jag skulle mkt hellre sluta än jobba för chefer som har personal på en shitlist!

Du har en hög tilltro till bra chefer.
Min erfarenhet är att de inte är så himla vanliga.....

Många blir chefer pga att de är duktiga på sitt jobb. Sedan blir de chefer, vilket är ett helt annat jobb. Inte alltid lyckat.

/luttrad tant

 

[prallan]

Du har en hög tilltro till bra chefer.
Min erfarenhet är att de inte är så himla vanliga.....

Många blir chefer pga att de är duktiga på sitt jobb. Sedan blir de chefer, vilket är ett helt annat jobb. Inte alltid lyckat.

/luttrad tant

Nej, jag tror inte att de är vanliga.
/Luttrad Pralla

Men, jag nöjer mig inte med mindre. Jag jobbar endast under bra chefer.

 

[tanten]

Nej, jag tror inte att de är vanliga.
/Luttrad Pralla

Men, jag nöjer mig inte med mindre. Jag jobbar endast under bra chefer.

Jag tillhör den skara som inte kan välja chef. Jag är glad om jag över huvud taget har ett jobb.

 

[prallan]

Jag tillhör den skara som inte kan välja chef. Jag är glad om jag över huvud taget har ett jobb.

Jo, tyvärr är det så för de många.

 

[mackan]

Med risk att bli halshuggen rakt av... så hade jag nog agerat olika beroende på om det varit en manlig eller en kvinnlig chef.

De gnissel eller problem jag haft med chefer har jag oftast löst på just det sättet. Jag har talat med berörd person. Jag hatar surdegar och vill reda ut saker på en gång. Reda ut, och sedan vill jag det ska vara ur världen.

Det har genom åren i stort sett kunnat vara totalt förutsägbart hur det skulle sluta. Manliga chefer har bemött det rakt och öppet och det har funnit rum för diskussion. Kvinnliga chefer har lyssnat och sedan huggit kniven i mig när jag gått därifrån.
Numera i den här rätt övermogna åldern ( ) så sköter jag saker olika beroende på arbetsplats och miljö.

Det är möjligt att det må vara så, jag vet inte och aktar mig nog lite för att generalisera så. Mitt inlägg var mest utifrån debatten att i dagsläget dra in alla övriga chefer, fack, kollega osv till ett "möte". I min erf hade jag nog svarat att oavsett kön på chef hade jag i första hand valt att prata själv. Ett företag på 7 pers varav 3 är chefer, är för mig så nära det går att komma ett typ familjeföretag, så jag hade valt direktkommunikation som första val med individerna som är berörda i första hand.

 

[mackan]

Så gör jag med, men alla pallar inte med det, och då stöttar jag dem.

Nej det är givetvis skitjobbigt, jag hade dock tyckt det var nästintill jämnställt lika skitjobbigt att sitta i ett möte med fler chefer och personer ang. samma problem/ärende faktiskt. Dessutom större risk för "märklig stämning" av olika former framtida över.