Bup

Ifall nån som läser det här har vart inlagd på bup eller kanske har ett barn som har vart det eller nåt så vore det JÄTTE SNÄLLT om ni berättade lite! För det är kanske 99% bestämt att jag ska bli det och har läst massor men det verkar sååå läskigt och jobbigt så undrar om det är så. Och alla säger bara att det är bra och dom kan hjälpa mig och sånt men vet inte om jag tror på dom eller om dom bara säger så. Fast ja egentligen så passar jag väl där för har känt mig helt konstig idag. Alltså inte att alla som är på bup är konstiga men jag typ har massa tankar som jag ALDRIG har haft som typ jag vet inte om det är jag eller monstret som tänke det. Och det är saker som jag inte KAN säga till mina föräldrar eller nån på sjukhuset eller nån. För det är så så SÅ konstiga och dåliga saker och om dom skulle veta det skulle dom nog aldrig låta mig vara ifred alls. Och skulle ALDRIG komma från bup då. Så kan INTE berätta det för nån. Och det nästan mest jobbiga är att jag vet inte om det liksom är JAG som tänker dom sakerna eller om det är monstret som säger det. Så vet inte om jag borde lyssna på det eller inte. Så det är i min hjärna hela hela tiden så kan nästan inte tänka på nånting annat. Och liksom jag vet inte om jag VILL ha dom tankarna och göra dom sakerna eller om jag inte vill det. Men en sak iallafall att idag har inte BARA monstret bestämt iallafall! Eller ja mest så har jag inte kämpat mot det men har iallafall klarat målet som var igår att jag skulle dricka nånting. Och idag har jag gjort det två gånger. Vet att det låter så töntigt och dumt med det som mål och typ ha svårt att göra det men ärligt det var jätte svårt. Sen efter så var monstret så så så arg och gjorde igen så jag fick världens utbrott och sen kunde jag typ inte sluta grina. Så känns som jag ALDRIG kommer bli av med monstret som blev så av att jag drack det jag drack då. Så fattar inte då hur jag ska klara typ dricka nåt mer eller äta saker och ja allt sånt. Men kan ju inte bara ha sond resten av livet heller. Eller ja iallafall om det inte är väldigt kort innan det är slut liksom. Men ja kanske inte går att fatta vad jag skriver idag för kan inte tänka känns det som. Och ska sova nu men kan inte sova även fast jag är jätte trött. Så vill mest av allt bort härifrån fast samtidigt så vill jag typ skriva ett brev till mina föräldrar och förklara allt innan jag ens får gå ut så dom vet. För det är som halva jag vill följa dom hemska tankarna och halva vill typ få hjälp att stoppa det innan jag gör det. Och jag VET inte hur jag ska kunna veta vad jag borde och vad JAG vill liksom.

 

[TinyWiny]

Jag har ingen erfarenhet av inläggning på bup men vill att du ska veta att du finns i mina tankar

 

[LiviaFilippa]

Jag har ingen erfarenhet av inläggning på bup men vill att du ska veta att du finns i mina tankar

Tack Fick byta till bup idag så nu vet jag lite iallafall om det. Men ja det finns lite rum man kan vara och så som har ifall man vill göra olika saker men jag får inte gå dit eller nånstans utan måste sitta i rullstol såfort jag ska utanför rummet. Så kan säga det att jag kommer INTE vara där! Aldrig aldrig aldrig att jag kommer lämna rummet då. Var jätte jobbigt när jag kom hit och det är typ andra sidan av själva sjukhusområdet eller hur jag ska förklara. Och kändes som ALLA som såg mig kollade jätte konstigt och det var jätte pinsamt. Men det var en VÄLDIGT bra sak också! Och det var att pappa hade hämtat hundarna så jag fick träffa dom ett tag då För dom får ju såklart inte komma in men fick träffa dom då när jag iallafall var ute! Och en av dom blev sååå himla glad så hon typ skrek rakt ut nästan när jag kom och sen satt hon i mitt knä och ville bara gosa Så ja det var det bästa på sååå himla länge! Men sen så har jag inte sagt mot monstret så mycket idag. Eller ja nästan ingenting fast jag VET att jag måste för får inte åka hem innan dom ser att jag kan typ vinna över monstret. Eller kanske inte att jag måste vinna alltid men iallafall att jag kan säga mot det. Och dom tycker att det nog är bäst för mig om jag är hemma men KAN inte nu. Och dom där andra dåliga tankarna är också hela tiden och vet inte om jag vill kunna lyssna på dom liksom. Så ja vet att om jag inte vill så måste jag berätta om dom. Men om jag vill lyssna på dom så kan jag inte berätta om dom tankarna för då kommer jag inte få chansen liksom. Och jag vet inte vad som isåfall är minst dåligt för jag får typ dåligt samvete när jag tänker på att göra dom sakerna men får det om jag inte gör det också. Som att vad jag än gör så blir det bara dåligt! Så vet inte hur jag ska veta då och kan inte prata med NÅN om det.

 

[Eloise]

Om jag får komma med ett råd till dig så är det att berätta vad du tänker på, även om du tycker det är konstiga saker.
För att du ska få allra bästa hjälp att kunna må så bra som möjligt, så är det av största vikt att du vågar berätta vad du tänker

Vad fint att du fick träffa hunden! Är det möjligt att ordna igen? Att du får ta rullstolen ut från avdelningen en stund och så tar dina föräldrar med hunden dit?

 

[Tualma]

Du är så fantastisk på att uttrycka dig, @EmmaFilippa.
Vilken klok och fin person du verkar vara .
Jag förstår att du vill hålla dina mörka tankar för dig själv, men jag tror att det är jätteviktigt att du kan berätta om dem för att få hjälp med ditt tillfrisknande.
Personalen du möter är proffs och de vet att ALLA människor har många tankar som far igenom huvudet, inklusive sådana man tror att man aldrig kan yppa för någon. MEN om det rör tankar på att skada sig själv eller liknande är det viktigt att berätta om för någon du fått förtroende för.
Jag tänker på dig och jag TROR på dig och på din KRAFT att bekämpa och besegra monstret.
Många kramar/Tualma

 

[Luff]

Du är inte ensam. Dom på BUP vet vad du går igenom så det du säger till dom är inte underligt eller fel att säga. Bra kämpat att säga emot monstret. Monstret kan dra åt pepparn.

 

[TinyWiny]

Så härligt att du fick träffa hundarna

När mina barn var små lärde jag dem att hemligheter som inte känns bra i magen ska man alltid alltid berätta och hemligheter som känns bra i magen får man gärna hålla för sig själv. Jag påminde om det under hela deras uppväxt för det är så viktigt. Man ska inte gå och hålla jobbiga hemligheter för sig själv för man mår dåligt av det och sålänge det är hemligt kan ingen hjälpa en heller. Dina tankar är typiska sådana hemligheter som man ska berätta. Ofta känns det bättre bara de där tankarna kommer fram i ljuset och man formar orden och när de är ute så slipper du bära på de tunga tankarna själv. De som jobbar på bup är vana vid jobbiga tankar så du behöver inte vara rädd för att berätta för dem.

Hoppas du får sova gott inatt

 

[Ullmerkott]

Jag tänker också på dig Och håller med om att du ska försöka berätta om de jobbiga tankarna. Ofta blir saker lättare om man kan sätta ord och dela med sig av dem. Du behöver också hjälp att bena i vilka tankar som är dina "på riktigt" och vilka som är monstrets. Personalen där du är är proffs på sådant.
Känns det jobbigt att prata kanske du kan skriva en lapp? Du är jätteduktig på att uttrycka dig.

Heja dig!

 

[Lovisaleonora]

Så här är det. Troll spricker i ljuset men växer i mörker. När du släpar ut de där fula trollen (tankarna) ur garderoben och börjar undersöka dem på riktigt tillsammans med någon som kan troll (tankar) kommer det att lätta. Du kommer att bli bra på att själv hantera troll.

Jag har själv gått igenom det där med mat och självhat och en kropp som inte ser ut som jag vill. Paniken och ångesten och hela världen var "allt eller inget". För mig såg det inte likadant ut som för dig, men jag kunde också tappa det helt om jag gjort något som jag inte planerat (t ex ätit en tallrik filmjölk fast jag sagt till mig själv på skarpen att jag inte skulle äta på hela dagen). Jag kunde gråta en hel dag för den filmjölken och verkligen hata mig själv för att jag var helt värdelös, fet och ful. Det var en del av mina tankar, men det var inga bra tankar som gjorde något gott för mig. Det var en del av mig, men ingen del som jag ville skulle utvecklas.

Jag tror du måste berätta även om den här delen av dig, det är ju den som gör dig sjuk. De här tankarna. Om jag kommer till sjukhuset måste jag ju berätta var det gör ont, annars blir det svårt för läkarna att hjälpa mig. Precis samma för dig. Du måste berätta för att du ska kunna få hjälp att reda ut hur du ska tackla det. Jag tycker du verkar ha fått bra hjälp hittills - hur känner du själv? Jag menar: det går ju inte att svänga ett trollspö och det kommer säkert att ta både kraft och energi och en hel del gråt och förtvivlan innan det blir bättre. Men det är ju fortfarande bättre att lägga kraft på att gå rätt väg så du kommer fram till det du vill (fungera och kunna välja att vara med hästar, hundar och utbilda dig och skaffa ett kul jobb och träffa bra människor - eller vad känner du att du vill?) än att du lägger mer tid på att gå fel väg och kommer ännu längre ifrån det du vill (utveckla din ridning, träffa kompisar - ja, vad vill du? )

Det är ingen lätt resa du har framför dig, men det är inte lätt att vara på ett annat ställe än jag vill vara. Oavsett om det är för att jag brutit benet och inte kan träna eller träffa vänner eller om det är för att mina tankar lurar mig att göra val som är helt åt skogen.

Jag tänker ofta på den där berättelsen om den gamla indianen och vargarna (du kan läsa lite om det här, det står lite annat som kan vara bra att fundera över om det är så att du har tid över). Jag tänker alltid att det nog är bra att mata bägge, men jag vet vilken jag vill mata mest - som ska bli starkast. Jag ivll nämligen ha koll på den där svarta vargen också, så den inte hittar på något jag inte full koll på. https://utforskasinnet.se/cherokeelegendende-tva-vargarna/

 

[LiviaFilippa]

Om jag får komma med ett råd till dig så är det att berätta vad du tänker på, även om du tycker det är konstiga saker.
För att du ska få allra bästa hjälp att kunna må så bra som möjligt, så är det av största vikt att du vågar berätta vad du tänker

Vad fint att du fick träffa hunden! Är det möjligt att ordna igen? Att du får ta rullstolen ut från avdelningen en stund och så tar dina föräldrar med hunden dit?

Ja jag kanske kommer få göra det igen! Det beror på hur allt går. Så nu på helgen så får jag bara vara här inne men imorgon ska läkaren bestämma om dom ska ändra det så jag kanske får tillexempel vara ute lite med mina föräldrar. Så hoppas det!

 

[LiviaFilippa]

Du är så fantastisk på att uttrycka dig, @EmmaFilippa.
Vilken klok och fin person du verkar vara .
Jag förstår att du vill hålla dina mörka tankar för dig själv, men jag tror att det är jätteviktigt att du kan berätta om dem för att få hjälp med ditt tillfrisknande.
Personalen du möter är proffs och de vet att ALLA människor har många tankar som far igenom huvudet, inklusive sådana man tror att man aldrig kan yppa för någon. MEN om det rör tankar på att skada sig själv eller liknande är det viktigt att berätta om för någon du fått förtroende för.
Jag tänker på dig och jag TROR på dig och på din KRAFT att bekämpa och besegra monstret.
Många kramar/Tualma

Tack Det där med dom tankarna är bara att om jag berättar så kommer väl mina föräldrar få reda på det? Och jag vill verkligen inte det. Och sen är det också att på ett sätt så vet jag att det är dåliga tankar som jag inte borde ha men det är också att JAG måste bestämma vad jag vill göra först. För om jag berättar så kommer dom bestämma åt mig liksom.

 

[LiviaFilippa]

Du är inte ensam. Dom på BUP vet vad du går igenom så det du säger till dom är inte underligt eller fel att säga. Bra kämpat att säga emot monstret. Monstret kan dra åt pepparn.

Det är mest att jag vill inte att mina föräldrar ska få veta. Och att jag redan är så konstig så vill inte ha ännu mer konstiga saker liksom. OCH att om jag berättar det så kommer jag kanske aldrig härifrån känns det som.

 

[LiviaFilippa]

Så härligt att du fick träffa hundarna

När mina barn var små lärde jag dem att hemligheter som inte känns bra i magen ska man alltid alltid berätta och hemligheter som känns bra i magen får man gärna hålla för sig själv. Jag påminde om det under hela deras uppväxt för det är så viktigt. Man ska inte gå och hålla jobbiga hemligheter för sig själv för man mår dåligt av det och sålänge det är hemligt kan ingen hjälpa en heller. Dina tankar är typiska sådana hemligheter som man ska berätta. Ofta känns det bättre bara de där tankarna kommer fram i ljuset och man formar orden och när de är ute så slipper du bära på de tunga tankarna själv. De som jobbar på bup är vana vid jobbiga tankar så du behöver inte vara rädd för att berätta för dem.

Hoppas du får sova gott inatt

Fattar hur du menar om såna hemligheter man ska berätta om men dom här är typ både bra och dåliga. Eller ja dom är väl dåliga på ett sätt men ändå kanske bra för mig. Men bara om ingen annan vet om dom. Och det är mest om jag berättar att jag vill inte att mina föräldrar ska få veta det och att då kanske dom bestämmer att jag måste vara kvar mycket längre och inte får vara ute eller nånting. För annars så kan dom bestämma att man tillexempel får vara ute en stund med föräldrarna eller kanske tillochmed åka till stallet sen om ett tag. Så vill inte ta risken heller att jag kanske inte kommer få det om jag skulle få annars liksom!

 

[LiviaFilippa]

Jag tänker också på dig Och håller med om att du ska försöka berätta om de jobbiga tankarna. Ofta blir saker lättare om man kan sätta ord och dela med sig av dem. Du behöver också hjälp att bena i vilka tankar som är dina "på riktigt" och vilka som är monstrets. Personalen där du är är proffs på sådant.
Känns det jobbigt att prata kanske du kan skriva en lapp? Du är jätteduktig på att uttrycka dig.

Heja dig!

Tack Vill bara säga till ALLA ni som svarar och så att ni är sååå himla snälla och hjälper jätte mycket fast det kanske inte verkar så! Och tack för tipset om att skriva en lapp! Ifall jag bestämmer att jag vill berätta om det och vågar så ska jag nog skriva det och ge dom.

 

[LiviaFilippa]

Så här är det. Troll spricker i ljuset men växer i mörker. När du släpar ut de där fula trollen (tankarna) ur garderoben och börjar undersöka dem på riktigt tillsammans med någon som kan troll (tankar) kommer det att lätta. Du kommer att bli bra på att själv hantera troll.

Jag har själv gått igenom det där med mat och självhat och en kropp som inte ser ut som jag vill. Paniken och ångesten och hela världen var "allt eller inget". För mig såg det inte likadant ut som för dig, men jag kunde också tappa det helt om jag gjort något som jag inte planerat (t ex ätit en tallrik filmjölk fast jag sagt till mig själv på skarpen att jag inte skulle äta på hela dagen). Jag kunde gråta en hel dag för den filmjölken och verkligen hata mig själv för att jag var helt värdelös, fet och ful. Det var en del av mina tankar, men det var inga bra tankar som gjorde något gott för mig. Det var en del av mig, men ingen del som jag ville skulle utvecklas.

Jag tror du måste berätta även om den här delen av dig, det är ju den som gör dig sjuk. De här tankarna. Om jag kommer till sjukhuset måste jag ju berätta var det gör ont, annars blir det svårt för läkarna att hjälpa mig. Precis samma för dig. Du måste berätta för att du ska kunna få hjälp att reda ut hur du ska tackla det. Jag tycker du verkar ha fått bra hjälp hittills - hur känner du själv? Jag menar: det går ju inte att svänga ett trollspö och det kommer säkert att ta både kraft och energi och en hel del gråt och förtvivlan innan det blir bättre. Men det är ju fortfarande bättre att lägga kraft på att gå rätt väg så du kommer fram till det du vill (fungera och kunna välja att vara med hästar, hundar och utbilda dig och skaffa ett kul jobb och träffa bra människor - eller vad känner du att du vill?) än att du lägger mer tid på att gå fel väg och kommer ännu längre ifrån det du vill (utveckla din ridning, träffa kompisar - ja, vad vill du? )

Det är ingen lätt resa du har framför dig, men det är inte lätt att vara på ett annat ställe än jag vill vara. Oavsett om det är för att jag brutit benet och inte kan träna eller träffa vänner eller om det är för att mina tankar lurar mig att göra val som är helt åt skogen.

Jag tänker ofta på den där berättelsen om den gamla indianen och vargarna (du kan läsa lite om det här, det står lite annat som kan vara bra att fundera över om det är så att du har tid över). Jag tänker alltid att det nog är bra att mata bägge, men jag vet vilken jag vill mata mest - som ska bli starkast. Jag ivll nämligen ha koll på den där svarta vargen också, så den inte hittar på något jag inte full koll på. https://utforskasinnet.se/cherokeelegendende-tva-vargarna/

Ja alltså jag fattar att dom har gjort alla saker dom har gjort för dom vill hjälpa mig. Men känns ändå så himla konstigt för liksom för inte så himla länge sen var allt som vanligt och jag var typ frisk och ingen la sig i och så. Och sen blev det som helt plötsligt så pang var jag jätte sjuk med hjärtat och allt sånt och monstret tog över HELT och jag började göra massa jätte konstiga saker. Så känns på ett sätt som allt sånt blev efter andra började blanda sig i liksom men om dom inte hade gjort det så hade inte mitt hjärta orkat så länge till heller. Så fattar att det kanske ÄR bra hjälp fast känns inte riktigt så. Och det om vad jag vill så kan man säga att det är ett av problemen för jag vet inte. Förr så hade jag sagt direkt att jag vill rida SM och internationellt när jag är young rider och rider storhäst. Och sen kanske jobba med hästar på nåt sätt typ tränare kanske eller med tävling och så. Men nu är det som att jag inte vet om jag vill det. Eller jo jag kanske vill men att jag inte vet om det är värt att försöka liksom. För då är det sååå sååå mycket jag måste göra först innan jag kan ens BÖRJA ta mig dit liksom. Så känns också som jag vill strunta i exakt allt och inte ha dom målen. Och det här kommer låta jätte jätte dumt jag vet men på ett sätt så nästan hoppas jag att C inte är bra eller att mina föräldrar säger att vi måste sälja O eller nåt sånt för då blir det enklare att göra ett val liksom att göra som dom dåliga tankarna säger. Men vet att det är jätte hemskt och taskigt av mig att tänka så och vill SÅKLART inte att ponnysarna ska må dåligt!

 

[LiviaFilippa]

Det här är nog jätte töntigt men vill iallafall berätta! Och vet att det är ingen stor grej egentligen men känns stort för MIG just nu iallafall. Men ja det som var att det hade inte gått bra med frukost mellis eller lunch. Men sen på eftermiddan så kan man säga att JAG vann över monstret för då åt jag glass! Då tänker säkert ni att det inte är nåt att skryta om liksom och nej det är det inte. Och vet att glass inte är det bästa att äta och allt sånt. Men har inte kunnat äta nånting sen jag hamnade på sjukhuset så det var första gången som jag kunde säga mot monstret liksom OCH det gick ändå rättså bra! Sen så var det jätte jobbigt efter och hade massa massa jobbiga tankar och monstret var sååå arg. Så fick som ett utbrott igen och blev sådär jobbig som dom nog tycker man är skit jobbig. Och kunde inte äta middag sen men iallafall så såg dom att jag försökte med melliset då och det var en av sakerna dom sa att om jag försöker gå mot monstret så är det större chans att få vara ute och träffa hundarna och sånt. Så hoppas hoppas hoppas att jag får det igen men kanske inte får för det inte gick bra sen. Men ja får se vad dom bestämmer. Men sen en annan sak också att jag började bråka med mamma IGEN idag. Det är typ som det inte går att inte bråka en enda dag. Och jag brukar inte vara så egentligen. Vet att det är vanligt och många bråkar med sina föräldrar och så men jag har aldrig varit så liksom. Utan brukar nästan jämt vara som kompisar med mina föräldrar. Men nu så känns det som dom och mest mamma gör saker HELA tiden som jag blir så arg av. Som att idag så sa hon att min tränare hade skrivit till mamma och frågat hur det var med mig och sånt och då hade mamma berättat för henne! Och fattar inte varför för nu kommer ju hon tänka att jag är helt konstig i huvudet liksom. Och vet inte ifall hon säger det till andra så kanske typ alla jag känner vet att jag är på bup och tycker att jag är värssta psykfallet. Så känns som hon förstör exakt ALLT för mig. Fast ändå så känner jag mig sååå dum sen om jag har blivit jättearg på henne och sen kanske hon blir ledsen. Så känner jag mig som världens hemskaste person och att allt skulle vara bättre för alla om jag bara inte fanns. Men liksom såklart hon inte skulle hålla med om jag sa det för mammor får typ inte säga så. Men tror ändå hon innerst inne håller med.

 

[Sryoqwe]

Det här är nog jätte töntigt men vill iallafall berätta! Och vet att det är ingen stor grej egentligen men känns stort för MIG just nu iallafall. Men ja det som var att det hade inte gått bra med frukost mellis eller lunch. Men sen på eftermiddan så kan man säga att JAG vann över monstret för då åt jag glass! Då tänker säkert ni att det inte är nåt att skryta om liksom och nej det är det inte. Och vet att glass inte är det bästa att äta och allt sånt. Men har inte kunnat äta nånting sen jag hamnade på sjukhuset så det var första gången som jag kunde säga mot monstret liksom OCH det gick ändå rättså bra! Sen så var det jätte jobbigt efter och hade massa massa jobbiga tankar och monstret var sååå arg. Så fick som ett utbrott igen och blev sådär jobbig som dom nog tycker man är skit jobbig. Och kunde inte äta middag sen men iallafall så såg dom att jag försökte med melliset då och det var en av sakerna dom sa att om jag försöker gå mot monstret så är det större chans att få vara ute och träffa hundarna och sånt. Så hoppas hoppas hoppas att jag får det igen men kanske inte får för det inte gick bra sen. Men ja får se vad dom bestämmer. Men sen en annan sak också att jag började bråka med mamma IGEN idag. Det är typ som det inte går att inte bråka en enda dag. Och jag brukar inte vara så egentligen. Vet att det är vanligt och många bråkar med sina föräldrar och så men jag har aldrig varit så liksom. Utan brukar nästan jämt vara som kompisar med mina föräldrar. Men nu så känns det som dom och mest mamma gör saker HELA tiden som jag blir så arg av. Som att idag så sa hon att min tränare hade skrivit till mamma och frågat hur det var med mig och sånt och då hade mamma berättat för henne! Och fattar inte varför för nu kommer ju hon tänka att jag är helt konstig i huvudet liksom. Och vet inte ifall hon säger det till andra så kanske typ alla jag känner vet att jag är på bup och tycker att jag är värssta psykfallet. Så känns som hon förstör exakt ALLT för mig. Fast ändå så känner jag mig sååå dum sen om jag har blivit jättearg på henne och sen kanske hon blir ledsen. Så känner jag mig som världens hemskaste person och att allt skulle vara bättre för alla om jag bara inte fanns. Men liksom såklart hon inte skulle hålla med om jag sa det för mammor får typ inte säga så. Men tror ändå hon innerst inne håller med.

Jättebra jobbat med att äta någonting!

Du betyder efter vad du skrivit här väldigt mycket för dina föräldrar och jag tror inte alls att de egentligen skulle hålla med om att det var bättre om du inte fanns. Du är också trevlig att ha här på buke, du skriver väldigt bra och jag (garanterat med fler) brukar hålla med om vad du skriver. Hoppas att du får träffa hundarna snart

 

[Ullmerkott]

Och fattar inte varför för nu kommer ju hon tänka att jag är helt konstig i huvudet liksom. Och vet inte ifall hon säger det till andra så kanske typ alla jag känner vet att jag är på bup och tycker att jag är värssta psykfallet. Så känns som hon förstör exakt ALLT för mig. Fast ändå så känner jag mig sååå dum sen om jag har blivit jättearg på henne och sen kanske hon blir ledsen. Så känner jag mig som världens hemskaste person och att allt skulle vara bättre för alla om jag bara inte fanns. Men liksom såklart hon inte skulle hålla med om jag sa det för mammor får typ inte säga så. Men tror ändå hon innerst inne håller med.

Det där är det monstret som säger! Lyssna inte på sådana elakheter om dig själv, för monstret vill ju inte ditt bästa. Jag tror tvärtom att din mamma tycker jättemycket om dig, och att din tränare undrar hur du mår för att hen också bryr sig om dig och tycker att du är värdefull.

 

[TinyWiny]

Superjättebra att du åt glassen! Vilken seger!!!

Det du säger till personalen får de inte säga till dina föräldrar om du inte har okejat att de får det. Du kan fråga personalen själv så att de kan bekräfta att det är så så att du vet att de inte kommer säga något. Skulle de berätta så bryter de mot sin tystnadsplikt och det är straffbart.

Nej mammor bör inte säga att det hade varit bättre om barnet inte hade funnits men tro mig när jag säger att det finns sådana mammor med. Jag tror inte att din tränare tycker att du är konstig. Jag tror att hen tror att du är sjuk men, jag tycker att det är viktigt att du får vara med och bestämma om andra ska få veta att du är sjuk.

Ta hand om dig och igen, vilken seger att du åt glassen

 

[LiviaFilippa]

Jättebra jobbat med att äta någonting!

Du betyder efter vad du skrivit här väldigt mycket för dina föräldrar och jag tror inte alls att de egentligen skulle hålla med om att det var bättre om du inte fanns. Du är också trevlig att ha här på buke, du skriver väldigt bra och jag (garanterat med fler) brukar hålla med om vad du skriver. Hoppas att du får träffa hundarna snart

Tack Det om mina föräldrar så det är lite svårt att förklara men tror att dom bryr sig för dom måste liksom. Men att egentligen fast dom kanske inte tänker på det själva så är jag bara jobbig för dom. Liksom att jag har fått två ponnysar och dom har hjälpt mig sååå mycket men enda jag gör är förstöra allt för dom också. Så dom skulle väl inte säga det men om det inte vore för mig så skulle dom ha det sååå mycket bättre nu.