Bukefalos - ett forum för nätmobbing?

[avslutat medlemskap]

Om folk bara lät bli att ta åt sig så förb. och inte var så lättkränkta utan bara ryckte på axlarna med ett "jaså du tycker så" så blir livet så mycket lättare att leva, det är bara att släppa och gå vidare.

 

[stjarnhimmel]

@ptr
Skulle du kunna ge något konkret exempel på mobbing på forumet? Det vore användbart då jag inte ser den mobbing du pratar om.

 

[Lovisaleonora]

Ja, hen uttryckte sig otydligt/fel/överilat och har bett om ursäkt och lärt sig, men man ska fortsätta att trycka till ialf. Sånt är tråkigt.

Ytterligare en företeelse jag funderar över. Två medlemmar diskuterar, där en ställer följdfrågor (förstår inte, otydligt formulerat etc). Efter ett par inlägg säger nr 1 något i stil med "ja, det är du som är idiot, jag har försökt förklara, du är den enda som inte fattar". Nr 3 går då in och meddelar att "nej, jag fattar inte heller, vad menar du när du säger ....?".

Sedan kommer 4 och 5 för att försöka förtydliga/gissa vad nr 1 egentligen menar. Och därefter nr 6 som förklarar att det är hemskt med drev och mobbing, det är helt förkastligt.

DET har jag sett flera gånger, och undrar hur man egentligen ska bära sig åt om man inte förstår och behöver förtydligande för att kunna fundera vidare och kanske t o m ge ett svar som ger input i tråden.

Edit. Inte sällan är det ju samma användare som gång efter annan ger stensäkra svar som utges som fakta (inte åsikt) eller är så luddiga att det helt enkelt är svårt att förstå vad de menar. De blir då ofta ombedda att förtydliga eller helt enkelt motsagda, och då utgår de från att det är drev, mobbing, förföljelse. När det inte alls rör sig om det.

 

[ptr]

Ytterligare en företeelse jag funderar över. Två medlemmar diskuterar, där en ställer följdfrågor (första inte, otydligt formulerat etc). Efter ett par inlägg säger nr 1 något i stil med "ja, det är du som är idiot, jag har försökt förklara, du är den enda som inte fattar". Nr 3 går då in och meddelar att "nej, jag fattar inte heller, vad menar du när du säger ....?".

Sedan kommer 4 och 5 för att försöka förtydliga/gissa vad nr 1 egentligen menar. Och därefter nr 6 som förklarar att det är hemskt med drev och mobbing, det är helt förkastligt.

DET har jag sett flera gånger, och undrar hur man egentligen ska bära sig åt om man inte förstår och behöver förtydligande för att kunna fundera vidare och kanske t o m ge ett svar som ger input i tråden.

Edit. Inte sällan är det ju samma användare som gång efter annan ger stensäkra svar som utges som fakta (inte åsikt) eller är så luddiga att det helt enkelt är svårt att förstå vad de menar. De blir då ofta ombedda att förtydliga eller helt enkelt motsagda, och då utgår de från att det är drev, mobbing, förföljelse. När det inte alls rör sig om det.

Det är en knepig bit!
Både när det är så att det inte går att nå fram med hur det var tänkt att menas men även ner det inte förstås, men framförallt när det börjar bli tydligt när det ifrågasätts vad det betyder bara för att, dvs används i annat syfte än att få saker bättre förklarade. Råkar någon ut för det senare så ligger det närmare till hands att de uppfattar även det förra så.
Är man då i andra änden så kan man åtminstone tänka den tanken att det kan vara så.

 

[Gnist]

Sedan kommer 4 och 5 för att försöka förtydliga/gissa vad nr 1 egentligen menar. Och därefter nr 6 som förklarar att det är hemskt med drev och mobbing, det är helt förkastligt.

DET har jag sett flera gånger, och undrar hur man egentligen ska bära sig åt om man inte förstår och behöver förtydligande för att kunna fundera vidare och kanske t o m ge ett svar som ger input i tråden.

Beror ju på den som ska svara också, om den har världens längsta tålamod och i all oändlighet pedagogiskt och lugnt kan förklara samma sak om och om igen, vilket nog väldigt få har kan man anta och jag personligen tycker nog inte heller att folk har någon typ av "skyldighet" att förklara sig in i absurdum för någon som inte förstår/vill förstå.

Såna gånger, när ena parten då inte bara lämnar, eftersom fortsatta förklaringar helt uppenbart är meningslösa så brukar det bli hätskt och typ aldrig någonsin ever slutar en sån situation med att den som inte begriper säger " Ahhh, nu förstår jag precis hur du menar."

 

[Lovisaleonora]

Det är en knepig bit!
Både när det är så att det inte går att nå fram med hur det var tänkt att menas men även ner det inte förstås, men framförallt när det börjar bli tydligt när det ifrågasätts vad det betyder bara för att, dvs används i annat syfte än att få saker bättre förklarade. Råkar någon ut för det senare så ligger det närmare till hands att de uppfattar även det förra så.
Är man då i andra änden så kan man åtminstone tänka den tanken att det kan vara så.

Fast nu blir det ju helt fel igen. Om jag gång efter gång blir ombedd att förtydliga mig, folk inte förstår, jag känner mig missförstådd av många - finns det då inte i alla fall skäl att titta till min egen formulering?

Ska det verkligen ligga på alla andra att inte fråga, inte försöka få klarhet, inte diskutera för att det kan komma att uppfattas fel p g a personlig känslighet och läggning? Är man då verkligen redo för öppna diskussioner på ett forum?

 

[Gry]

Ytterligare en företeelse jag funderar över. Två medlemmar diskuterar, där en ställer följdfrågor (förstår inte, otydligt formulerat etc). Efter ett par inlägg säger nr 1 något i stil med "ja, det är du som är idiot, jag har försökt förklara, du är den enda som inte fattar". Nr 3 går då in och meddelar att "nej, jag fattar inte heller, vad menar du när du säger ....?".

Sedan kommer 4 och 5 för att försöka förtydliga/gissa vad nr 1 egentligen menar. Och därefter nr 6 som förklarar att det är hemskt med drev och mobbing, det är helt förkastligt.

DET har jag sett flera gånger, och undrar hur man egentligen ska bära sig åt om man inte förstår och behöver förtydligande för att kunna fundera vidare och kanske t o m ge ett svar som ger input i tråden.

Edit. Inte sällan är det ju samma användare som gång efter annan ger stensäkra svar som utges som fakta (inte åsikt) eller är så luddiga att det helt enkelt är svårt att förstå vad de menar. De blir då ofta ombedda att förtydliga eller helt enkelt motsagda, och då utgår de från att det är drev, mobbing, förföljelse. När det inte alls rör sig om det.

Ja, det har jag också sett. Det är inte den problematiken jag tänker på. Men den finns och är inte helt lätt att rå på. Ibland frustrerande.

 

[Hyacinth]

Fast nu blir det ju helt fel igen. Om jag gång efter gång blir ombedd att förtydliga mig, folk inte förstår, jag känner mig missförstådd av många - finns det då inte i alla fall skäl att titta till min egen formulering?

Ska det verkligen ligga på alla andra att inte fråga, inte försöka få klarhet, inte diskutera för att det kan komma att uppfattas fel p g a personlig känslighet och läggning? Är man då verkligen redo för öppna diskussioner på ett forum?

Åh vad bra formulerat!

 

[Lovisaleonora]

Ska det verkligen ligga på alla andra att inte fråga, inte försöka få klarhet, inte diskutera för att det kan komma att uppfattas fel p g a personlig känslighet och läggning? Är man då verkligen redo för öppna diskussioner på ett forum?

Tillägg: det finns ett par medlemmar som ofta skapar trådar där jag känner att jag gärna hade diskuterat men jag undviker för jag vet hur det med stor sannolikhet riskerar att bli - totalhaveri. Och jag ser också att andra gör likadant, undviker att gå in i diskussionen trots att de normalt har mycket att tillföra ämnet.

Resultat: den aktuella användaren klagar över att det bara är de populära som får svar i sina trådar. Medan det egentligen är ett resultat av att man under långt tid har "uppfostrat" sin omgivning att inte gå i diskussion. Och då får man ju väldigt lite uppmärksamhet på ett diskussionsforum.

 

[stjarnhimmel]

Det är en knepig bit!
Både när det är så att det inte går att nå fram med hur det var tänkt att menas men även ner det inte förstås, men framförallt när det börjar bli tydligt när det ifrågasätts vad det betyder bara för att, dvs används i annat syfte än att få saker bättre förklarade. Råkar någon ut för det senare så ligger det närmare till hands att de uppfattar även det förra så.
Är man då i andra änden så kan man åtminstone tänka den tanken att det kan vara så.

Sen tror jag man måste tänka på att man måste vara väldigt tydlig på ett forum på nätet. Jag har medvetet försökt skriva tydligare och rakare än var jag gjorde i början med följd att det blir färre missförstånd.
Så om folk ofta misstolkar eller inte förstår kan man också själv fundera över om man kan skruva tydligare

 

[Mia_R]

Sen tror jag man måste tänka på att man måste vara väldigt tydlig på ett forum på nätet. Jag har medvetet försökt skriva tydligare och rakare än var jag gjorde i början med följd att det blir färre missförstånd.
Så om folk ofta misstolkar eller inte förstår kan man också själv fundera över om man kan skruva tydligare

Så sant som det är sagt. Jag missförstod en användare tidigare i tråden och frågade även vad hon menade då jag läste det som att hon la fram en åsikt som delades av flera och inte var hennes personliga. Dvs om man menar sig själv, skriv då jag istället för man eller en. Jag tycker, jag tror, jag antar och inte man tycker, man tror, man antar.

 

[Görel]

Det som jag tycker är det stora problemet gällande mobbing är att vi har så olika nivåer för när vi känner oss mobbade.

En del tycker att de som skrivit elakheter/påhopp etc själva får stå för sitt sätt att uttrycka sig och att det de skrivit helt och hållet får stå för den som skrivit det och inte har något med den som det är skrivet till att göra.

Andra upplever det som påhopp så fort de blir emotsagda eller ifrågasatta, när de inte får den respons de hoppats på med sitt inlägg. De är svårast att göra nöjda eftersom vi har så olika förväntningar på vad de ska ge oss att skriva på Buke.

Det värsta jag vet är de som klipper ut ett citat från mitt inlägg och sedan lägger till en egen kommentar som sätter det jag skrivit i ett annat sammanhang och får det att framstå som att jag har åsikter som jag inte har.

Som det här. jag lyckas inte klippa ut själva inlägget men det gäller inlägg #63

Kan man hjälpa en flykting som ska utvisas?

 

[ptr]

@ptr
Skulle du kunna ge något konkret exempel på mobbing på forumet? Det vore användbart då jag inte ser den mobbing du pratar om.

Med lite tid och omsorg skulle jag nog kunna plocka fram ett och annat som jag känner är tveksamt.
Men jag känner med att jag tycker det skulle vara svårt att få fram det på ett trevligt och såpass neutralt sätt att jag själv inte hamnar i fällan att bete mig på samma sätt som det jag skulle vilja visa förekommer.
Dessutom försöker jag vara naiv nog att tro att en hel del inte är med ont uppsåt och ytterligare annat kan vara utav den enkla anledningen att vi har olika sätt att kommunicera, som någon var inne på tidigare.
Nej, jag har inte lust att hänga ut något jag sett och den enklaste anledningen till det är att jag inte vill råka ut för att ha hängt ut någon annan.
Visst, var vi några stycken så skulle det säkert gå att sätta upp fiktiva exempel med situationer tagna ur forumet, men huvud, kraft och energi till det fins inte hos mig. (Dränerar bra bara att försöka skriv om eländet.)

Tror egentligen inte någon av oss behöver några konkreta exempel. Mycket bra som tagits upp här, och producerats exempel på dessutom. Tott beskrev det rätt bra.

Är vi gemensamt lite vakna, lite medvetna och försöker vara lite inkännande så kommer vi långt i att förbättra miljön på forumet. Och visst tusan fixar vi det, tillsammans! (jojo - hoppet om mänskligheten och allt annat liknande flosker).

 

[a1agnlju]

Fast nu blir det ju helt fel igen. Om jag gång efter gång blir ombedd att förtydliga mig, folk inte förstår, jag känner mig missförstådd av många - finns det då inte i alla fall skäl att titta till min egen formulering?

Ska det verkligen ligga på alla andra att inte fråga, inte försöka få klarhet, inte diskutera för att det kan komma att uppfattas fel p g a personlig känslighet och läggning? Är man då verkligen redo för öppna diskussioner på ett forum?

Nja. Nog är det så att det många gånger inte spelar någon som helst roll hur många gånger man omformulerar sig. Många gånger verkar det som om "motparten" bestämt sig för att inte erkänna att hen förstår vad som menas.

 

[Lovisaleonora]

Nja. Nog är det så att det många gånger inte spelar någon som helst roll hur många gånger man omformulerar sig. Många gånger verkar det som om "motparten" bestämt sig för att inte erkänna att hen förstår vad som menas.

Du upplever alltså att det är många gånger detta händer? Intressant, jag har inte alls samma upplevelse.

 

[ptr]

Fast nu blir det ju helt fel igen. Om jag gång efter gång blir ombedd att förtydliga mig, folk inte förstår, jag känner mig missförstådd av många - finns det då inte i alla fall skäl att titta till min egen formulering?

Ska det verkligen ligga på alla andra att inte fråga, inte försöka få klarhet, inte diskutera för att det kan komma att uppfattas fel p g a personlig känslighet och läggning? Är man då verkligen redo för öppna diskussioner på ett forum?

Både och, som så ofta. Tycker uttrycket som någon tog tidigare "det beror på" är en bra sammanfattning. Det är det som gör det så svårt, det går inte att säga att så är det.

Det var det jag var inne på när det är så att helt rimliga komponenter i en diskussion, som att fråga om något men inte förstår hur det menas, missbrukas för att få den som inte "lyckas förklara sig" känna sig löjlig och bäst borde håll käften eller inordna sig i den allmänna uppfattningen, som kanske några få har. När några hackar på en medlem att den ska förklara sig fast en hel drös inte har några problem att förstå, är en sak som går att fundera på, som ett exempel. När mer eller mindre samma personer hackar på samma användare på samma sätt i tråd efter tråd, likaså.

Det blir så att säg vad som är syftet med budskapet som blir en del likaväl som vad budskapet säger.
Sändare och mottagare har det redan skrivits en massa bra om tidigare i tråden.
Vem som ska tolka vad som är vad, det får vi nog göra gemensamt, hur det vetitusan. Men att vara lite medveten tror jag ändå man kommer långt med.

Att jag som blir frågad om vad jag menar inte automatiskt tror att det är för att tvåla till mig, samt att den som frågar om tänker till om det kan uppfattas som det är för att vara tyken eller om det är viljan att förstå bättre. Medvetenhet åt båda håll är viktig!

Vem som är mogen för diskussioner på ett öppet forum - ska vi sortera medlemmar på det sättet? Vi är en brokig skara, det har vi varit inne på. Ska vi utestänga vissa, på vilka premisser då? Vilka är de som är mogna för ett öppet forum - de som tar vid sig när de känner sig trampade på - eller de som omedvetet eller medvetet trampar på andra? Eller ska vi genom att våga vrida och vända på det faktiskt ge oss möjlighet att få plats tillsammans?
Jag blir rädd var gång någon nämner att vissa skulle lämna för att de inte förstår, inte kan uttrycka sig osv!

Kan inte tänka mig att vi kommer fram till ett tydligt svar på detta eftersom det hela tiden beror på. Men att våga hålla den diskussionen öppen och levande gör mycket.

 

[ptr]

Du upplever alltså att det är många gånger detta händer? Intressant, jag har inte alls samma upplevelse.

Just det som jag tror kan ge något gott av en sådan här tråd. Jag förväntar mig inte att den som inte upplevt detta, eller medvetet letat efter det ska känna igen det om den inte vet det förekommer.
Nu kommer du kanske att se det - men akta dig för att se spöken överallt bara, vilket är lätt gjort det med.

 

[Hyacinth]

Både och, som så ofta. Tycker uttrycket som någon tog tidigare "det beror på" är en bra sammanfattning. Det är det som gör det så svårt, det går inte att säga att så är det.

Det var det jag var inne på när det är så att helt rimliga komponenter i en diskussion, som att fråga om något men inte förstår hur det menas, missbrukas för att få den som inte "lyckas förklara sig" känna sig löjlig och bäst borde håll käften eller inordna sig i den allmänna uppfattningen, som kanske några få har. När några hackar på en medlem att den ska förklara sig fast en hel drös inte har några problem att förstå, är en sak som går att fundera på, som ett exempel. När mer eller mindre samma personer hackar på samma användare på samma sätt i tråd efter tråd, likaså.

Det blir så att säg vad som är syftet med budskapet som blir en del likaväl som vad budskapet säger.
Sändare och mottagare har det redan skrivits en massa bra om tidigare i tråden.
Vem som ska tolka vad som är vad, det får vi nog göra gemensamt, hur det vetitusan. Men att vara lite medveten tror jag ändå man kommer långt med.

Att jag som blir frågad om vad jag menar inte automatiskt tror att det är för att tvåla till mig, samt att den som frågar om tänker till om det kan uppfattas som det är för att vara tyken eller om det är viljan att förstå bättre. Medvetenhet åt båda håll är viktig!

Vem som är mogen för diskussioner på ett öppet forum - ska vi sortera medlemmar på det sättet? Vi är en brokig skara, det har vi varit inne på. Ska vi utestänga vissa, på vilka premisser då? Vilka är de som är mogna för ett öppet forum - de som tar vid sig när de känner sig trampade på - eller de som omedvetet eller medvetet trampar på andra? Eller ska vi genom att våga vrida och vända på det faktiskt ge oss möjlighet att få plats tillsammans?
Jag blir rädd var gång någon nämner att vissa skulle lämna för att de inte förstår, inte kan uttrycka sig osv!

Kan inte tänka mig att vi kommer fram till ett tydligt svar på detta eftersom det hela tiden beror på. Men att våga hålla den diskussionen öppen och levande gör mycket.

Men jag tänker så att om jag ofta skulle få frågan vad jag menar, skulle jag försöka ta det som att jag kanske är lite luddig. Eller att vi helt enkelt tycker olika. Det är inte så viktigt för mig att tycka lika, så länge ingen är oförskämd. Tvålar nån välförtjänt till mig med finess kan jag imponeras över hur snyggt formulerat det var och försöker vara lite tydligare nästa gång.
Men nåt som retar gallfeber på mig är när jag skriver "jag förstår inte, hur menar du" och bara får spydiga icke-svar tillbaka. Frågar jag så så menar jag bara att jag inte förstår, annars hade jag besvarat inlägget. En del förstår jag nästan alltid, andra är betydligt svårare för mig. Eftersom jag är nyfiken så frågar jag.

 

[a1agnlju]

Ok,jag tror jag förstår hur du menar och jag kan dela din oro över hur samhället utvecklas. Det verkar finnas en ökad mängd människor som inrättar sitt liv på bekostnad av andra. Om det faktiskt är så eller om bara mer kommer upp i dagen är osäkert. Hur som finns det mycket att fundera på.

Sen det här med att ta ansvar för känslor. Min inställning är tämligen glasklar. Den enda som kan ta ansvar för mina känslor är jag själv. Väldigt förenklat tänker jag såhär: Känslor grundar sig på biologiska impulser och historiska minnesbilder. De är tämligen kortvariga. Det som sen händer är att jag börjar tänka utifrån min känsloimpuls, vilket i sig driver fram fler och ev nya impulser. Som ett ex att jag blir rädd av ett plötsligt ljud och då börjar leta efter det som skrämde mig. Det är ju inte säkert att det finns något att vara rädd för men vi tenderar att tro att har jag känslan så finns det också en anledning. På så vis är inte känslan alltid sann objektivt sett men lidandet för personen finns där iaf. Det här gäller, tänker jag, även i diskussioner. Jag får känslor baserade på massor av historik från mitt liv och hur jag väljer att se den andre personen har med det att göra. Det finns ingen möjlighet att den andre kan räkna ut alla dessa saker utan det rimliga är att jag tar ansvar för det och försöker förstå mig själv. Efter det kan jag med fördel kommunicera det till den som är berörd. Det innebär inte att jag är fri från ansvar vad gäller hur jag uttrycker mig. Jag har såklart ansvar även där. Tycker att forumreglerna som lyftes fram tidigare sammanfattar det väl. Skilja på sak och person och inte tala om för någon annan vad den tänker, känner eller tycker.

Slutsatsen från mig är att vi ibland brister i vårt ansvar för oss själva och behöver påminnas om det. Inte att vi måste ha gissningslekar över hur andra känner. För mig så kan aldrig en saklig diskussion hur många som än deltar i den handla om mobbing.

Som medmänniska ser jag faktiskt även en skyldighet att sätta sig in i hur andra kanske känner av det man säger/skriver och agera därefter. Att läsa av en person (alltså social kompetens om man så vill) via ett forum är svårt. Därför bör man vara ännu noggrannare med hur man uttrycker sig just i skrivande form. Jag anser alltså inte att det enbart är upp till en själv hur man väljer att känna utan ens känslor påverkas av vad andra säger eller skriver hur lite man än vill. Om det vore så enkelt skulle det inte finnas någon verbal mobbing på nätet (eller någon annan stans heller antagligen).

 

[Gnist]

Som medmänniska ser jag faktiskt även en skyldighet att sätta sig in i hur andra kanske känner av det man säger/skriver och agera därefter.

Men alltså, hur ska man kunna pleasea tusentals vilt främmande människor, hur långt ska man behöva gå i sina försök att begränsa sin person, tänka över varje stavelse för att utröna om de är tillräckligt neutrala och "harmlösa", så att ingen kan tänkas eventuellt ta illa upp av något man skriver på ett diskussionsforum?

Börjar alla begränsa sig på det viset så är ju både en själv och forumet inne på en väg som inte är direkt konstruktiv eller hälsosam.