Jag uppfattar den här bröllopshypen, som jag dock främst möter här på buke, som extremt egocentrisk, ja.

Ja absolut att det finns åtminstone någon grad av egocentriskhet om man väljer att arrangera en fest för att fira sig själv, så jag förstår hur du tänker om det som ett fenomen. Men om man går in och tittar på enskilda relationer så tycker jag att det låter lite fattigt och begränsande att känna att man inte kan bjuda in sina vänner till något som kostar pengar för dem.
 
Det är väldigt långt från hur folk är i mina umgängeskretsar så jag har svårt att relatera, men det känns som en skittråkig attityd till de med en sämre ekonomi. Men lösningen kan väl inte vara att inte ha någon fest alls för att de som inte har råd ska slippa tacka nej? Jag har själv haft dålig ekonomi och varit tvungen att tacka nej till bröllop, men jag hade blivit galen på brudparet om de valt att inte fira alls för att jag inte kunnat närvara.

Var får du det ifrån att man inte ska ha fest pga att det finns de som inte har råd :confused:
Frågan var om man exluderar folk med den typen av bjudning och mitt svar var att: ja, det gör man.

Ingen har väl påstått att brudparet inte ska fira!
 
Ja absolut att det finns åtminstone någon grad av egocentriskhet om man väljer att arrangera en fest för att fira sig själv, så jag förstår hur du tänker om det som ett fenomen. Men om man går in och tittar på enskilda relationer så tycker jag att det låter lite fattigt och begränsande att känna att man inte kan bjuda in sina vänner till något som kostar pengar för dem.
Ja, jag undviker det i alla fall. Man kan ju se olika på att ha konsumtion som arena för sina relationer.
 
Var får du det ifrån att man inte ska ha fest pga att det finns de som inte har råd :confused:
Frågan var om man exluderar folk med den typen av bjudning och mitt svar var att: ja, det gör man.

Ingen har väl påstått att brudparet inte ska fira!

Mycket möjligt att jag övertolkade! Men det var det intrycket jag fick av diskussionen, att man inte ska bjuda in gäster till något som kostar pengar/kan vara besvärligt för dem.
 
Om vi gifter oss någon gång i framtiden blir det borgerligt. Det är enkom av juridiska skäl i så fall.

Mina päron ”rymde” till stadshuset.
 
Mycket möjligt att jag övertolkade! Men det var det intrycket jag fick av diskussionen, att man inte ska bjuda in gäster till något som kostar pengar/kan vara besvärligt för dem.

Vet inte varför du gjorde den tolkningen men frågan var rätt tydlig och svaret lika så.
Jag tycker nog din reaktion är lite märklig för ingenstanns har någon uttryckt att man inte ska bjuda stort. Diskussionen går mer åt att gör man det så får man kanske räkna med att vissa inte kommer. Alla priorierar på sitt vis. De bjudna får prioritera om de vill lägga den summan och brudparet får prioritera mellan deltagare och kostnader.

Min vibb av reaktionen är just den där sårade reaktionen över att någon väljer bort bröllopet och som jag nämnde i mitt inlägg.
 
Två av mina vänner gifte sig i ett flygplan! Ett LITET flygplan, så allt som rymdes var brudparet, prästen och så jag och en annan kompis som var vittnen. (Ja, och så en pilot, då...) Sedan brudparet växlat ringar hoppade vi alla fyra ut genom dörren (prästen satt kvar...) och gjorde en liten formation i fritt fall, där brudparet kysstes i mitten. Sen landade vi på en grön kulle invid Vindelälven, det var så vackert så man baxnade. De är skilda idag men jag tror fortfarande de båda minns bröllopet som nåt väldigt fint och speciellt!
 
Särskilt med save the date-kort 6 månader i förväg gör det ju svårt för en närmre vän att tacka nej.
Hela grejen med ”save the date” tycker jag är mycket märklig och stressande. Alltså, det är jättefint att mina vänner gifter sig osv men jag tycker det känns som ett krav när en skickar ut sådana kort. ”vi gifter oss det här datumet och nu vet du det ett halvår innan så nu kan du inte tacka nej” det blir liksom en hundra gånger jobbigare situation att tacka nej till ett sådant bröllop för att en exempelvis inte har råd. Vilket inte alltid är så enkelt att behöva ta upp heller - men ja, det kostar ju med resor, övernattningar, ev klänning, present och möhippa om det är ett traditionellt bröllop på annan ort och det är ibland helt jäkla orimliga summor att lägga om en inte har en superbra inkomst från början eller får prioritera ett bröllop före viktiga kostnader som håller livet flytande.

Så ja, jag som inbjuden gäst blir superstressad av hela traditionella bröllopsgrejen även om det inte är mitt bröllop eftersom jag oftast vill gå men faktiskt inte har möjlighet :o:(
 
Hela grejen med ”save the date” tycker jag är mycket märklig och stressande. Alltså, det är jättefint att mina vänner gifter sig osv men jag tycker det känns som ett krav när en skickar ut sådana kort. ”vi gifter oss det här datumet och nu vet du det ett halvår innan så nu kan du inte tacka nej” det blir liksom en hundra gånger jobbigare situation att tacka nej till ett sådant bröllop för att en exempelvis inte har råd. Vilket inte alltid är så enkelt att behöva ta upp heller - men ja, det kostar ju med resor, övernattningar, ev klänning, present och möhippa om det är ett traditionellt bröllop på annan ort och det är ibland helt jäkla orimliga summor att lägga om en inte har en superbra inkomst från början eller får prioritera ett bröllop före viktiga kostnader som håller livet flytande.

Så ja, jag som inbjuden gäst blir superstressad av hela traditionella bröllopsgrejen även om det inte är mitt bröllop eftersom jag oftast vill gå men faktiskt inte har möjlighet :o:(
Håller med dig om allt, vill bara lägga in en reservation mot ”traditionellt”. Dagens påkostade bröllop saknar mig veterligt motstycke för vanligt folk i svensk tradition. De är snarare moderna än traditionella skulle jag tro.
 
Mycket möjligt att jag övertolkade! Men det var det intrycket jag fick av diskussionen, att man inte ska bjuda in gäster till något som kostar pengar/kan vara besvärligt för dem.
Jag VILL inte göra det. Vad andra SKA, är väl mest upp till dem att avgöra. Jag tycker dock att det är en aspekt värd att tänka på när man tex arrangerar en fest.

Bröllop ÄR ju något man ordnar för sin egen skull, det är oftast inte en vänkrets gemensamma projekt. Då är det ju värt att tänka på det hela ur gästernas perspektiv också. Inte bara utifrån sitt eget.

Jag har tex begränsad tillgång till hästvakt. Bara det gjorde att min svåger och svägerskas tredagarsbröllop på Ven kändes som ett rätt högt krav från deras sida. SÅ himla spännande är det inte för mig att de gifter sig.
 
De bjudna får prioritera om de vill lägga den summan och brudparet får prioritera mellan deltagare och kostnader.

Vi läser uppenbarligen inläggen med rätt olika glasögon. Jag klippte lite i citatet från dig till det jag håller med om. Men med mina glasögon på så tycker jag att det på många inlägg låter som att brudpar prioriterar fel när deras val innebär resor/kostnader för gästerna. Men det kan ju såklart vara uttryck för besvikelse över att inte kunna delta.
 
Vi läser uppenbarligen inläggen med rätt olika glasögon. Jag klippte lite i citatet från dig till det jag håller med om. Men med mina glasögon på så tycker jag att det på många inlägg låter som att brudpar prioriterar fel när deras val innebär resor/kostnader för gästerna. Men det kan ju såklart vara uttryck för besvikelse över att inte kunna delta.
Fel och fel? Det är det såklart inte - men det innebär ju givetvis att alla inte kan komma och att en som brudpar inte heller kan förvänta sig eller kräva av sina vänner att dyka upp. Vilket inte alla är så himla förstående till eftersom det är ”deras stora dag” ”alla borde förstå att den är så viktig” ”våra vänner får ju prioritera” osv. Det är ju där det blir märkligt.
 
Vi läser uppenbarligen inläggen med rätt olika glasögon. Jag klippte lite i citatet från dig till det jag håller med om. Men med mina glasögon på så tycker jag att det på många inlägg låter som att brudpar prioriterar fel när deras val innebär resor/kostnader för gästerna. Men det kan ju såklart vara uttryck för besvikelse över att inte kunna delta.

För egen del är det ingen besvikelse alls pga de anledningar som gjorde att jag själv valde bort ett stort bröllop. Jag tycker inte stora holabalo är kul helt enkelt och jag trivs inte i flärd, koder, normer och traditioner. När det gäller ekonomi så är den typ av nöje inget jag själv ser nöje i och jag skulle därför inte lägga mer än nån tusenlapp totalt bara för att vara artig mot brudparet. Och det gäller även nu när jag har pengar.

Sista bröllopet jag var på var för en nära vän. 53 mil bort.
Jag åkte dit på möhippan. Resa 800:- tor. En hel helg gick åt. Vi skulle bo en natt på ett enklare ställe och rida islandshästar och bada tunna. Men det blev ändå en 1500:- för man skulle ju dela på brudens nota också. Sen en extra 500:- till dryck och godsaker.
Två veckor senare var det bröllop. 800:- i bensin. Klädkod långklänning. Ägde ingen (eftersom jag aldrig bär sådan) så 600:- som nu hänger i garderoben. Bröllopspresent 400:-.

Brudparet hade jättekul och de var de verkligen värda men jag kan inte påstå att det var nått större nöje för mig. Inte så att det var värt 3600:-
 
Jag VILL inte göra det. Vad andra SKA, är väl mest upp till dem att avgöra. Jag tycker dock att det är en aspekt värd att tänka på när man tex arrangerar en fest.

Bröllop ÄR ju något man ordnar för sin egen skull, det är oftast inte en vänkrets gemensamma projekt. Då är det ju värt att tänka på det hela ur gästernas perspektiv också. Inte bara utifrån sitt eget.

Jag har tex begränsad tillgång till hästvakt. Bara det gjorde att min svåger och svägerskas tredagarsbröllop på Ven kändes som ett rätt högt krav från deras sida. SÅ himla spännande är det inte för mig att de gifter sig.

Jag tycker också att man måste ha förståelse för att ens inbjudna gäster kanske inte har lust att lägga stora summor eller många semesterdagar på ett bröllop. Lite respekt för sina nära och kära oavsett vad man väljer att göra.
 
Fel och fel? Det är det såklart inte - men det innebär ju givetvis att alla inte kan komma och att en som brudpar inte heller kan förvänta sig eller kräva av sina vänner att dyka upp. Vilket inte alla är så himla förstående till eftersom det är ”deras stora dag” ”alla borde förstå att den är så viktig” ”våra vänner får ju prioritera” osv. Det är ju där det blir märkligt.

Nej det är ju självklart en skittråkig attityd. En inbjudan innebär inte att man måste närvara, oavsett kostnad för gästen.

För egen del är det ingen besvikelse alls pga de anledningar som gjorde att jag själv valde bort ett stort bröllop. Jag tycker inte stora holabalo är kul helt enkelt och jag trivs inte i flärd, koder, normer och traditioner. När det gäller ekonomi så är den typ av nöje inget jag själv ser nöje i och jag skulle därför inte lägga mer än nån tusenlapp totalt bara för att vara artig mot brudparet. Och det gäller även nu när jag har pengar.

Sista bröllopet jag var på var för en nära vän. 53 mil bort.
Jag åkte dit på möhippan. Resa 800:- tor. En hel helg gick åt. Vi skulle bo en natt på ett enklare ställe och rida islandshästar och bada tunna. Men det blev ändå en 1500:- för man skulle ju dela på brudens nota också. Sen en extra 500:- till dryck och godsaker.
Två veckor senare var det bröllop. 800:- i bensin. Klädkod långklänning. Ägde ingen (eftersom jag aldrig bär sådan) så 600:- som nu hänger i garderoben. Bröllopspresent 400:-.

Brudparet hade jättekul och de var de verkligen värda men jag kan inte påstå att det var nått större nöje för mig. Inte så att det var värt 3600:-

För mig är det sånt som jämnar ut sig. Ibland är det jag som lägger pengar på något som gör mina vänner glada och ibland tvärtom. Jag tycker att bröllop överlag är rätt tråkiga och skulle helst inte betala något alls. Jag reser en del för bröllop och gör det gärna för mina vänner men för någon ytligare bekant hade jag tackar nej utan dåligt samvete.
 
För mig är det sånt som jämnar ut sig. Ibland är det jag som lägger pengar på något som gör mina vänner glada och ibland tvärtom.

Det kanske även är en fråga om var man är i livet? Är man yngre, gillar party, resor och har en stor ungängeskrets där man är aktiv och gör saker ofta så förstår jag att det kanske jämnar ut sig.
Men när man kommit upp i en viss ålder och dragit ner på tempot och kanske har ett annat liv och intressen så har jag svårt att se var det skulle jämna ut sig.
 
Det kanske även är en fråga om var man är i livet? Är man yngre, gillar party, resor och har en stor ungängeskrets där man är aktiv och gör saker ofta så förstår jag att det kanske jämnar ut sig.
Men när man kommit upp i en viss ålder och dragit ner på tempot och kanske har ett annat liv och intressen så har jag svårt att se var det skulle jämna ut sig.
Exakt! Och särskilt om en själv redan är gift och inte firar jämna födelsedagar med mer än familjen så hur ska det kunna jämna ut sig då?

Själv drog jag en lättnadens suck när jag inte blev bjuden på kusinens bröllop. Ville inte vara bjuden. Jag gillar inte alls att gå på sådant och det är jobbigt att hitta på ursäkter när man skall tacka nej.
 

Liknande trådar

Hästvård Hej! Skriver här desperat i hopp om att nån kanske har en aning om vad som är felet på min ponny. Hon är en 18 årig korsningsponny med...
2
Svar
34
· Visningar
3 424
Senast: Freazer
·
Hundhälsa Jag har gjort en del inlägg här tidigare om min hund som lider av mentala "problem" (vet inte hur annars jag ska beskriva det i korta...
2
Svar
38
· Visningar
3 338
Senast: Sesca
·
Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
4 553
Senast: Anonymisten
·
Kropp & Själ Det här kommer bli ett väldigt långt inlägg :angel: :p Jag är 31 år, har aldrig varit gravid, och började i vintras (december) få...
2
Svar
21
· Visningar
4 012
Senast: __sofia__
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp