Bröllop

[Petruska]

Nej det är ju självklart en skittråkig attityd. En inbjudan innebär inte att man måste närvara, oavsett kostnad för gästen.



För mig är det sånt som jämnar ut sig. Ibland är det jag som lägger pengar på något som gör mina vänner glada och ibland tvärtom. Jag tycker att bröllop överlag är rätt tråkiga och skulle helst inte betala något alls. Jag reser en del för bröllop och gör det gärna för mina vänner men för någon ytligare bekant hade jag tackar nej utan dåligt samvete.

Om några vänner har små ekonomier och andra gott om pengar, hur menar du att det ska jämna ut sig? Några har inte råd, andra har råd. Jag är inte ute efter "rättvisa" här, i första hand, utan efter att alla berörda ska ha det bra.

 

[Viva]

Jag har inte varit på några dyrt bröllop, dock tankar nej till möhippa som skulle kostar flera tusen. En av bröllopen hade kuvertavgift (på 250 kr om jag inte minns fel) och det kan ju ha gjort att någon inte kunde komma, å andra sidan innebar det också att fler kunde vara med.

 

[escodobe]

De två Bruno

Jag har inte varit på några dyrt bröllop, dock tankar nej till möhippa som skulle kostar flera tusen. En av bröllopen hade kuvertavgift (på 250 kr om jag inte minns fel) och det kan ju ha gjort att någon inte kunde komma, å andra sidan innebar det också att fler kunde vara med.

Jag kan tycka att kuvertavgift är rätt bra, så länge den är relativt låg och åt det inte är för stora "omgivande" kostnader, det ger en mer förutsägbar utgift jämfört med att tex lägga pengar på bröllopspresent och sånt.

LikaSå att uttalat inte ha för avancerad dresscode utan hellre ha det avslappnat.

Ett dop/bröllop Jag var på så fick man ta med egen mat lite "knytis" om man ville äta, det bjöds på bubbel och bakelser, det var ett smidigt sätt att lösa problemen med alla olika matpreferenser (inte lätt med veganer, allergier,lchfare osv)

Själv vill jag nog inte ha några gäster om jag gifter mig. Jag har friat, mest för att slippa pappersarbetet, Men sambon nappar inte. Förmodligen vill ha valuta för alla dom pengarna vi la på en advokat *s*

 

[Problematisk]

När jag var yngre tänkte jag alltid att om jag skulle gifta mig skulle det vara ett sånt där Disney-bröllop. Inte för att jag tror att jag kommer gifta mig över huvud taget, men OM jag skulle göra det så har jag helt svängt nu. Visst, det är fint att titta på bilder och menyer och så från såna där sagobröllop. Men det är SÅ inte jag. Nu känner jag mer att skulle jag trots allt gifta mig skulle det vara enkelt och avslappnat, med nära släkt och vänner bara. Lite "fint och festligt" kan det absolut få vara, men en fin klänning från HM skulle duga fint, och det skulle inte behöva vara någon superlyxig sjurättersmiddag osv.

Möhippa vill jag VERKLIGEN inte ha (och skulle tack och lov med all sannolikhet slippa), jag är emot påhittade klädkoder så även om jag för skojs skull gärna skulle ha nåt litet "tema" så skulle jag skippa det. Spelar egentligen ingen roll vad folk har på sig! Däremot skulle jag gärna kunna tänka mig en lyxig bröllopsresa

 

[MJLee]

En vän till mig och hennes man hade problem eftersom hon var från Bulgarien och hela hennes släkt bodde kvar där, han var svensk och hela hans släkt var här. Ingen del av släkten hade råd att åka en masse till ett annat land så hur de än gjorde så skulle halva familjen inte kunna vara med. Mycket tryck dock på ett stort traditionellt familjebröllop och ingen del av familjen ville riktigt förstå varför inte de kunde gifta sig i Sverige/Bulgarien.

De löste det genom att åka till Italien på semester och gifta sig där, och skicka vykort till samtliga släktingar att de gift sig. Blev lite problematiskt när de kom hem, nyblivna maken ringde sin mamma som glatt frågade om de haft en trevlig semester. Eh jo, du har inte fått ett vykort från oss? Nej, men vad trevligt att ni skickade det.

Samtliga vykort fastnade av någon anledning någonstans på vägen och kom fram en vecka efter hemkomst. Blev lite komplicerat och känslosamt där ett tag.

 

[Stekspaden]

Men det måste ju ändå ha varit rätt länge sedan det var vanligt i Sverige? Jag vet dock att det här med flerdagarsbröllop då man förväntas bjuda på allt fortfarande är ganska vanligt i både Portugal och Irland, om jag ska tro mina kollegor som kommer därifrån. Jag blir alldeles matt (och pank!) av blotta tanken!

Länge och länge, tror det mattades av innan början av 1900talet när folk började flytta in till städerna när det inte riktigt var möjligt att hålla på så. Personerna som pratade om detta kan inte frågas igen då de är döda, men finns säkert skriftliga källor.
"Min" präst hävdar också att riktigt långt tillbaka så var bröllopsklänningen svart, men det har jag inte kollat upp om det är sant eller inte...

 

[escodobe]

Länge och länge, tror det mattades av innan början av 1900talet när folk började flytta in till städerna när det inte riktigt var möjligt att hålla på så. Personerna som pratade om detta kan inte frågas igen då de är döda, men finns säkert skriftliga källor.
"Min" präst hävdar också att riktigt långt tillbaka så var bröllopsklänningen svart, men det har jag inte kollat upp om det är sant eller inte...

Det är sant och det var inte så länge sedan. Man gifte sig i söndagskläderna.

 

[Stekspaden]

Det är sant och det var inte så länge sedan. Man gifte sig i söndagskläderna.

Efter att ha googlat så ja, 100år är inte långt borta i tiden. Tänk vad man får lära sig av Google. Blir mer och mer att jag funderar på att skaffa folkdräkt. Då syns det att jag är annorlunda och bakåtsträvare haha och så kan man göra allt i den typ. En outfit till bröllop, midsommar, jul, släktkalas etc etc

 

[Asko]

Svensk tradition är att båda går fram tillsammans för att markera frivillighet.
https://www.svenskakyrkan.se/vigsel/vigselns-symbolik-och-symboler

Och jag har flera gånger läst om präster som avråder par från brudöverlämning, t ex här:

https://www.aftonbladet.se/senasten.../a/P3Ezb6/kyrkan-kritisk-till-brudoverlamning

Ville bara tillägga en variant; mina föräldrar gifte sig -91 och där var det min mamma som gick fram själv medan min pappa väntade vid altaret.
Det tyckte jag var en rätt bra blandning!

 

[Vassi]

Jag kan inte se mig bjuda mina vänner på något som orsakar dem kostnader. Det gäller kläder, reskostnader, förväntan om presenter och allt man kan komma på. Mina vänner är ju mina vänner för att de är de de är. Jag vill inte vara den som kräver att de är statister i mina drömmar.

Jag förstår ditt tänk till viss del, men blir också lite nyfiken på hur du hade resonerat i min situation. Fem av mina absolut närmaste vänner bor i städer 125 mil ifrån mig. Det innebär självklart reskostnader. Vi har varit på bröllop där tre år i rad nu. Hade det varit rimligare att inte bjuda en av de närmaste vännerna till bröllop/fest när en nu ska ha det, för att inte utsätta dem för kostnader? Själv hade jag blivit jättebesviken om jag inte blivit bjuden pga det. Anser mig vara vuxen nog att ta beslutet om det är något jag vill lägga pengar på själv och hade känt mig fullständigt omyndigförklarad av mina vänner.

 

[Singoalla]

Det här med att förvänta sig att sina vänner ska betala, jag kan också tycka att det är ett ganska trist sätt att se på saken. Jag själv brukar arrangera några fester per år och det brukar vara väldigt uppskattat. Det innebär att jag handlar, lagar mat, dukar, dekorerar, serverar alkohol, ordnar lekar och städar efteråt. Jag skulle dock inte ha möjligheten att göra detta om jag dessutom skulle betala för samtliga så överenskommelsen är att jag ordnar detta och när vi vet vad notan hamnar på så delar vi den på antalet personer som deltagit. Jag skulle bli väldigt förvånad om någon av mina vänner fnyste åt att de minsann förväntades betala. Hade jag någon vän som inte skulle ha råd så skulle jag betala för denne, eller komma överens med övriga festdeltagare att vi delar kostnaden på en person mindre.

Drar man det hela vägen till bröllop så blir man ju faktiskt bjuden på hela festen, oftast. Något som bruden och brudgummen sparat till länge för att kunna bjuda in till med lokal, vin och sittande middag. Det är ju faktiskt väldigt trevligt att bjuda in till. Sedan om det tillkommer resa, boende och kläder så anser jag också att man faktiskt kan styra det där lite själv. En familjemedlem gifte sig på flott hotell, men skickade ut förslag på andra boenden och vandrarhem som låg i närheten för de som inte ville/kunde bo på hotellet. En familjemedlem hade lite problem att få till klädkoden på ett bekvämt sätt och brudparet sa "Strunta i det, kom i det du är bekväm i". Det var en tredagarsfest, men man kunde också välja att bara vara där över vigseln. Så jag tycker nödvändigtvis inte att det måste låsa sig i skallen till "Hjälp vad dyrt och egoistiskt!" för att man får inbjudan till ett tredagarsbröllop i en annan stad. Låna en klänning, kom över bara en natt, kolla om det finns vandrarhem. Sen ja, jag fattar att det är känsligt med bröllop. Man kanske förväntas vara där och det kan vara jobbigt att bo på annan plats än resten av sällskapet. Men alternativet skulle också bli märkligt, att brudparet inte firar som de själva vill och bjuder in de som de önskar ha där.

 

[Lovisaleonora]

Jag är en av de andra, de som vigdes i tysthet med två vittnen (goda vänner till maken). Tog c a tre minuter, präst som kom ut till slottet där vi bjudit in vänner till middag (inte bröllopsdito).

För oss helt ointressant att ha någon stor baluns. Respekterar självklart andras val, men blir helt matt på de planeringar som m e m har färgkod till gästerna. Vilken annan fest är så hårdstyrd och anses OK?!

 

[Singoalla]

Mina vänner är ju mina vänner för att de är de de är. Jag vill inte vara den som kräver att de är statister i mina drömmar.

Så du menar att de som bjuder in sina vänner till bröllop, där det inneburit kostnader för den inbjudne i form av exempelvis resa och boende, ser sina vänner som statister den dagen?

 

[Petruska]

Jag förstår ditt tänk till viss del, men blir också lite nyfiken på hur du hade resonerat i min situation. Fem av mina absolut närmaste vänner bor i städer 125 mil ifrån mig. Det innebär självklart reskostnader. Vi har varit på bröllop där tre år i rad nu. Hade det varit rimligare att inte bjuda en av de närmaste vännerna till bröllop/fest när en nu ska ha det, för att inte utsätta dem för kostnader? Själv hade jag blivit jättebesviken om jag inte blivit bjuden pga det. Anser mig vara vuxen nog att ta beslutet om det är något jag vill lägga pengar på själv och hade känt mig fullständigt omyndigförklarad av mina vänner.

I det läget hade jag pratat med vännerna. Hur vill vi, allihop, hantera situationen. Kanske är en av vännerna lite fattigare (student/sjukskriven/annat). Kanske kan övriga i så fall bidra till den vännen på något sätt? Typ så.

Jag hade GIVETVIS INTE uteslutit dem pga avståndet! Då hade jag hellre skippat festen helt.

 

[tanten]

För egen del kokar bröllop ner til ett stort party. Med två personer i huvudrollerna.

Jag trivs inte att vara i centrum på det viset. skulel aldrig ha velat ha den sortens bröllop. Jag skiljer i mitt huvud på vigsel och bröllop. Gärna vigsel för att det är en ceremoni som betyder något. En markering för varandra.

Bröllop däremot är fest. Exets stora invändning för vigsel var festen - vilka skulle vilja komma, tänkt om det blev misslyckat osv.
Till slut övertygade jag honom om att en enkel värdig vigsel var bäst och så blev det.

Gillar man stora fester, hhar man stor vänkrets och en massa släkt så är nog bröllop en naturlig gej - men för mig, med lite bekantskapskrets och bara en bror och en dotter, skulel det bli krystat och ångestfyllt.
Tänk om folk inte har kul, tänk om maten inte är perfekt, etc etc.

Mao - party-typ eller inte party-typ

 

[Petruska]

Så du menar att de som bjuder in sina vänner till bröllop, där det inneburit kostnader för den inbjudne i form av exempelvis resa och boende, ser sina vänner som statister den dagen?

Jag menar att attityder av "mitt bröllop, mina regler", "min dröm", "bridezilla-beteenden", storslagna och stenhårt uppstyrda bröllop riskerar att peka i den riktningen, ja.

 

[Singoalla]

Jag menar att attityder av "mitt bröllop, mina regler", "min dröm", "bridezilla-beteenden", storslagna och stenhårt uppstyrda bröllop riskerar att peka i den riktningen, ja.

Det håller jag helt med om.

 

[bumpo]

Jag menar att attityder av "mitt bröllop, mina regler", "min dröm", "bridezilla-beteenden", storslagna och stenhårt uppstyrda bröllop riskerar att peka i den riktningen, ja.

Men om jag någon gång ska gifta mig så vill jagha faktiskt ha det på mitt, eller ja mitt och partners, sätt och inte på någon annans sätt. Men det betyder ju inte per automatik att jag blir en bridezilla för det?

 

[Petruska]

Men om jag någon gång ska gifta mig så vill jagha faktiskt ha det på mitt, eller ja mitt och partners, sätt och inte på någon annans sätt. Men det betyder ju inte per automatik att jag blir en bridezilla för det?

Det beror ju på vad ditt vis innebär. Hur ditt vis tex förhåller sig till dina vänner.

 

[Vassi]

I det läget hade jag pratat med vännerna. Hur vill vi, allihop, hantera situationen. Kanske är en av vännerna lite fattigare (student/sjukskriven/annat). Kanske kan övriga i så fall bidra till den vännen på något sätt? Typ så.

Jag hade GIVETVIS INTE uteslutit dem pga avståndet! Då hade jag hellre skippat festen helt.

Tack för svaret Första stycket håller jag absolut med om! Andra skiljer vi oss åt, jag skulle själv genomföra mitt bröllop även om en av mina vänner inte har råd att resa dit (även om jag skulle försöka hjälpa till också). Och jag hoppas verkligen att det inte skulle hindra någon av mina vänner från att genomföra sitt bröllop där de bor oavsett om det innebar att jag inte hade råd att resa dit. Jag har vänner utspridda från Riksgränsen i norr till Malmö i söder efter säsongarliv och studier på annan ort, så avstånd och därmed resekostnader är lite av förutsättningarna för att kunna träffas irl.