Bröllop

[Riru]

Makens syster och hennes man gifte sig samtidigt som de döpte sitt barn hemma i huset. Prästen och familj var ju redan där, tårta och allt fanns ju tack vare dopet med så de slog två flugor i en smäll

 

[mandalaki]

Men det måste ju ändå ha varit rätt länge sedan det var vanligt i Sverige? Jag vet dock att det här med flerdagarsbröllop då man förväntas bjuda på allt fortfarande är ganska vanligt i både Portugal och Irland, om jag ska tro mina kollegor som kommer därifrån. Jag blir alldeles matt (och pank!) av blotta tanken!

Skåne på 1800-talet, både flera dagar och byte av hätta, enligt denne herre: http://www.folklivsarkivet.lu.se/fi...arkivet/upload/Levnadsminne/M_9832_s_1-32.pdf

Själv har jag aldrig hört talas om det.

 

[Gnist]

Sonen med fästmö gifte sig för några veckor sen, de gick in i kyrkan tillsammans och efter vigseln så hade de en buffé och fest i hyrd lokal och de avsade sig presenter/gåvor i samband med att de gifte sig och tog istället ut en kuvertavgift, så jag tror inte själva festen och maten kostade dem några större summor ur egen ficka.

Kläder och ringar har jag ingen aning om vad det gick på, men säkerligen inga fantasisummor i af och sonen tog fästmöns efternamn

Så nu har jag tre barn med 3 olika efternamn och ingen har kvar efternamnet från faderskapets sida.

 

[karamelldrottningen]

Är det ok att ställa en fråga här?
Angående möhippa, är det meningen att brudens vänner ska planera och arrangera det i smyg eller ska den blivande bruden vara delaktig i planeringen ?

 

[Sleepan]

Är det ok att ställa en fråga här?
Angående möhippa, är det meningen att brudens vänner ska planera och arrangera det i smyg eller ska den blivande bruden vara delaktig i planeringen ?

Man gör väl som man vill, men det vanliga (som gällt för alla möhippor jag varit på, inklusive min egen) är väl att vännerna planerar i hemlighet och utan att bruden/brudgummen får veta.

 

[Mineur]

Skåne på 1800-talet, både flera dagar och byte av hätta, enligt denne herre: http://www.folklivsarkivet.lu.se/fi...arkivet/upload/Levnadsminne/M_9832_s_1-32.pdf

Själv har jag aldrig hört talas om det.

Nä, tack gode gud verkar det vara något som stannat på 1800-talet (hoppas jag)!

Man gör väl som man vill, men det vanliga (som gällt för alla möhippor jag varit på, inklusive min egen) är väl att vännerna planerar i hemlighet och utan att bruden/brudgummen får veta.

Det tycker folk här är jättekonstigt, att bruden inte får veta alls! Här är möhippan något som i högsta grad planeras tillsammans med bruden, och det är ganska vanligt att ha en sol/partysemester till typ Ibiza som möhippa...

 

[Singoalla]

Är det ok att ställa en fråga här?
Angående möhippa, är det meningen att brudens vänner ska planera och arrangera det i smyg eller ska den blivande bruden vara delaktig i planeringen ?

Som @Sleepan säger så är väl traditionen att man planerar det i smyg. Tycker dock det är vanligt att man involverar den blivande maken med lite tips på vilka som ska bjudas in och gärna att han bokar upp henne på datumet så att hon inte får andra planer.

Personligen skulle jag dock helst vilja vara med i planeringen.

 

[Mineur]

Efter att ha funderat ytterligare lite har jag kommit fram till att jag absolut inte skulle vilja lägga mycket pengar på materiella ting såsom klänning och ringar. Mat och lokal känns som de saker jag skulle vara mest villig att spendera på, för det är ju något som samtliga inblandade kommer att kunna njuta av. Jag har aldrig varit mycket för dyra prylar men lägger gärna pengar på god mat och trevliga upplevelser, särskilt om det är fler än jag som får njuta av det. Å andra sidan är det ju just sådana saker som kan gå åt pipsvängen lättare än annat, men men...

 

[Singoalla]

Efter att ha funderat ytterligare lite har jag kommit fram till att jag absolut inte skulle vilja lägga mycket pengar på materiella ting såsom klänning och ringar. Mat och lokal känns som de saker jag skulle vara mest villig att spendera på, för det är ju något som samtliga inblandade kommer att kunna njuta av. Jag har aldrig varit mycket för dyra prylar men lägger gärna pengar på god mat och trevliga upplevelser, särskilt om det är fler än jag som får njuta av det. Å andra sidan är det ju just sådana saker som kan gå åt pipsvängen lättare än annat, men men...

Jag är precis likadan. En vän till mig köpte sin klänning för 16 lax. Det var värt det för henne. Personligen hade jag hellre köpt en för 2-3000 och lagt mer pengar på typ snittar eller mer bubbel.

 

[Mineur]

Jag är precis likadan. En vän till mig köpte sin klänning för 16 lax. Det var värt det för henne. Personligen hade jag hellre köpt en för 2-3000 och lagt mer pengar på typ snittar eller mer bubbel.

Jag har varit på ett bröllop (som var väldigt mycket "extra allt") där brudens klänning enligt rapport gått loss på runt £3000 (35 000 kr) Tur att man inte måste!

 

[Snurrfian]

Är det ok att ställa en fråga här?
Angående möhippa, är det meningen att brudens vänner ska planera och arrangera det i smyg eller ska den blivande bruden vara delaktig i planeringen ?

Som alla andra, i smyg men kanske se till att bruden är hemma det tänkta datumet. Vi körde en fuling med ett brudpar, till bruden sa vi att det var svensexa och till brudgummen att det var möhippa. Sen skickade vi brudgummens bästa kompisar att hämta, brudgummen trodde först att det verkligen var svensexa, och blev rätt lång i ansiktet när bästa kompisarna tyckte att bruden skulle bli roligare att festa med och tog med henne. Bruden blev helt klart överraskad när de drog med henne ut till bilen.

Brudgummen fick sin svensexa en vecka senare, även den gången helt överraskad eftersom de la beslag på honom en fredag morgon. Han hade visserligen räknat ut att det borde bli den helgen, men hade inte räknat med att de hade styrt upp jobbet så de kunde ta honom på fredagen.

 

[Hyacinth]

Vi gifte oss i stadshuset. Tog 1,25 minuter.

Jag har varit på några frack-bröllop, en del roliga och fantastiska, andra rätt stela. Jag älskar fester, så bara det är skön stämning är jag nöjd. Har det varit stelt har det oftast berott på lätt hysteriskt planerande, offentliga vendettor och liknande. Men är någon i brudparet fixerad vid att styra upp gästernas klädsel i detalj är det upplagt för problem.

En aspekt till: jag förstår inte hur folk tänker alltid. När man har ett flådigt bröllop, klädkod till tänderna. Ibland kuvertavgift. Resor. Övernattningar. Exkluderar man inte vänner som inte har råd? Eller har man bara vänner som glatt lägger 3-4 tusen på ett bröllop?

 

[Singoalla]

En aspekt till: jag förstår inte hur folk tänker alltid. När man har ett flådigt bröllop, klädkod till tänderna. Ibland kuvertavgift. Resor. Övernattningar. Exkluderar man inte vänner som inte har råd? Eller har man bara vänner som glatt lägger 3-4 tusen på ett bröllop?

Jag tror att man tänker att "det här är vårt bröllop och vi vill göra såhär" och att de som tycker att det är roligt och vill lägga pengar på det får hänka på, och att de som inte vill eller inte har möjlighet inte behöver. Så hade jag tänkt i alla fall, och varit tydlig med att det verkligen inte är ett måste.

 

[GoLightly]

En aspekt till: jag förstår inte hur folk tänker alltid. När man har ett flådigt bröllop, klädkod till tänderna. Ibland kuvertavgift. Resor. Övernattningar. Exkluderar man inte vänner som inte har råd? Eller har man bara vänner som glatt lägger 3-4 tusen på ett bröllop?

Till mitt bröllop var alla gäster från min sida inbjudna från andra länder än platsen för vårt bröllop. Jag hade såklart stor förståelse för att inte alla skulle kunna komma och var väldigt glad för alla som ville och kunde lägga tiden och pengarna för att komma och fira tillsammans med oss. Både jag och de flesta av mina vänner har familj och vänner utspridda över världen, så oavsett var man har bröllopet finns det många som kommer att behöva lägga en del på att ta sig dit.

Men även om alla man känner bor på samma lilla ort och man drömmer om att få gifta sig på en strand i Malaysia, så tycker jag absolut att man ska göra det. Men att man såklart inte ska förvänta sig att alla inbjudna kommer att vare sig kunna eller vilja komma.

 

[Snurrfian]

En aspekt till: jag förstår inte hur folk tänker alltid. När man har ett flådigt bröllop, klädkod till tänderna. Ibland kuvertavgift. Resor. Övernattningar. Exkluderar man inte vänner som inte har råd? Eller har man bara vänner som glatt lägger 3-4 tusen på ett bröllop?

Sånt där förstår jag inte riktigt heller, vi har varit på ett bröllop med lite "högre" klädkod, men då var det dels i staden där brudparet bodde och dels så var det ingen kuvertavgift, så det var i stort sett kläder som var utgiften, och om man nu inte bodde i den stan. Men den biten kommer man inte ifrån om man har släkt och vänner utspridda över landet, en del kommer alltid att få lov att övernatta någonstans.

 

[Singoalla]

Till mitt bröllop var alla gäster från min sida inbjudna från andra länder än platsen för vårt bröllop. Jag hade såklart stor förståelse för att inte alla skulle kunna komma och var väldigt glad för alla som ville och kunde lägga tiden och pengarna för att komma och fira tillsammans med oss. Både jag och de flesta av mina vänner har familj och vänner utspridda över världen, så oavsett var man har bröllopet finns det många som kommer att behöva lägga en del på att ta sig dit.

Men även om alla man känner bor på samma lilla ort och man drömmer om att få gifta sig på en strand i Malaysia, så tycker jag absolut att man ska göra det. Men att man såklart inte ska förvänta sig att alla inbjudna kommer att vare sig kunna eller vilja komma.

Jag har lite svårt för det här med att klaga på att man blivit inbjuden till en fest "Fy vad dyrt och långt bort!" Ja men gååå inte då, brudparet är ju inte oartiga som bjuder in till sin fest. Är det däremot ett brudpar som förväntar sig att alla ska gå och blir förnärmade om folk inte kommer så förstår jag att det kan sticka i ögonen att man förväntas lägga så mycket pengar.

 

[Sofie_B]

Läste tråden om vigselring, och har dessutom sett orimligt mycket bröllopsbilder i sociala medier nu i maj och juni, vilket har fått mig att fundera. Själv har jag inte nerver för ett eventuellt framtida bröllop, jag kan inte ens planera en kräftskiva utan att förvandlas till en odräglig perfektionist och dessutom får jag ångest på uppstyrda tillställningar så jag får smita undan på toaletten och ta några djupa andetag. Så tänker jag - har alla som gifter sig verkligen nerver av stål?

Det här med att lägga en väldigt stor summa pengar på en dag, jag skulle blir nervös över att allt inte skulle bli bra. Tänk om det inte blir som man tänkt sig? Tänk om man själv, eller ens partner, inte mår på topp den dagen. Tänk om det blir ett antiklimax, var det bara det här? Tänk om det efterlämnar en tomhet, något som många drömt om sen barnsben och så var det plötsligt över?

Det här med att alla ska titta på en, jag blir svettig bara av tanken att klä upp mig till tänderna och sedan gå ner längst en altargång medan alla betraktar en och så ska man le mot alla som dagens prinsessa. För att inte tala om det där med att möta upp brudgummen som ska stå med ryggen emot för att sedan dokumentera hans reaktion. Vilken himla press! Det finns ju ingen annan "rätt" reaktion än att tycka att man är det vackraste bruden i hela världen och så ska man köra det skådespelet.

Tänk om man inte ser glad, lycklig, kär och tacksam ut nog. Finns det ens en gräns för hur glad, lycklig, kär och tacksam man ska se ut på sitt bröllop? Även om man känner så, så kan det ju vara svårt att uttrycka ibland. Framför allt med alla ögon på sig. Jag tänker också pressen på festdeltagarna att leverera tal, se glada ut, styra möhippa/svensexa, visa stort intresse för bröllopet i förväg och bidra till att ge brudparet den bästa dagen i sina liv.

Nu vet jag att det finns tusen sätt att gifta sig på om man nu vill bli ett par rent juridiskt, och att alla förhoppningsvis väljer det som passar dem själva. Men jag är bara nyfiken på hur ni tänker kring ovan frågor. Ni som är gifta och ni som inte är det. Jag skulle kunna skriva en uppsats om saker kring bröllop som ger mig ångest bara av tanken, men för att inte låta som ett fullkomligt nervvrak så sammanfattar jag det bara med - är det inte väldigt mycket press, och hur klarar folk av det? Jag är genuint nyfiken, för även om jag förstår att jag själv har ovanligt svårt att klara av dylika tillställningar så måste det ju påverka även den stabilaste.

Jag var länge anti att gifta mig då jag var så rädd att jag skulle känna att det inte var värt det. I min umgängeskrets gifter sig "alla" stort - slottsbröllop, tredagarsbröllop etc etc. Jag insåg att det var en överhängande risk att jag skulle vakna upp dagen efter och känna "herregud, brände jag just 100 000 (-200 000 kr) på det här?!". Så det visste jag att jag inte ville. Efter lite klurande så fick vi till vårt drömbröllop, som blev helt perfekt (för oss). Vi gifte oss på en söndag, efter vigseln hade vi brunchbuffé på Trattorian och sen drog vi direkt till Arlanda för bröllopsresan. Ingen stor fest, ingen fylla, inget galej. Lugnt, familjärt och mysigt och mycket tid för oss att vara i nuet. Inte en massa stress och planering. Vi visste inte ens vad som skulle finnas på buffébordet och alla dekorationer, musiken i kyrkan osv outsourcade vi. Annars hade jag nog blivit sönderstressad över alla detaljer. Nu blev dagen helt fantastisk, men helt ärligt.. jag skulle aldrig vilja göra om det! Det var mycket jobb ändå att planera och fixa allting.

 

[GoLightly]

@Singoalla Jag tycker din beskrivning i trådstarten låter väldigt stressig, hade jag känt så så hade jag nog inte heller varit så sugen på bröllop.

Jag har nog aldrig varit den som har drömt om att gifta mig, så jag har aldrig haft de förväntningarna på hur ett bröllop ska vara. När vi började planera så visste att vi ville ha ett litet bröllop med bara den närmaste familjen och vännerna för att ha tid att umgås med alla, bra mat och gott vin samt personal så att vi inte behöver tänka på något alls under kvällen och bara kunna slappna av och ha kul.

Vi gifte oss utanför Barcelona (makens hemstad) i en stor och vacker villa som nu används som festlokal. Supertrevlig personal som hjälpte oss att arrangera det mesta och med kontaktuppgifter till bra fotografer, florister, DJs osv. Deras kockar lagade maten och de ställde i ordning allt innan, höll koll på tidsschemat under dagen och skötte städningen efter. Ägaren var verkligen en superkvinna och vi litade på henne till 100%. Vi gifte oss i deras trädgård där vi efter vigseln hade mingel med tapas. Senare under kvällen serverades en trerättersmiddag och vi avslutade med dans och cocktails.

Vi ville ha hög kvalitet på allt under kvällen men ändå inte lägga några astronomiska summor, så vi gifte oss utanför högsäsong och på en fredag. Spanien är billigare än Sverige och UK som var våra andra alternativ, så även det höll nere kostnaderna på allt.

Jag var supernervös under dagen men så snart vigseln faktiskt började så var det bara fantastiskt roligt, lätt en av de bästa dagarna i mitt liv.

 

[Hyacinth]

Jag tror att man tänker att "det här är vårt bröllop och vi vill göra såhär" och att de som tycker att det är roligt och vill lägga pengar på det får hänka på, och att de som inte vill eller inte har möjlighet inte behöver. Så hade jag tänkt i alla fall, och varit tydlig med att det verkligen inte är ett måste.

Måste och måste, jag skulle ju vilja att alla hade möjlighet som vill. Att ekonomin sätter käppar gör mig väldigt obekväm.

 

[GoLightly]

Måste och måste, jag skulle ju vilja att alla hade möjlighet som vill. Att ekonomin sätter käppar gör mig väldigt obekväm.

Men så är det väl för de flesta här i livet? Att ekonomin hindrar en från att göra allt man vill? Att missa ett bröllop är väl inte hela världen, även om det såklart är tråkigt om man vill gå.