Man behöver varken leka prinsessa eller blanda in någon präst för att gifta sig. Inte ens romantik om man inte vill... Man kan gifta sig med en borgerlig vigselförrättare, utan vare sig brudklänning eller fest, för att det underlättar det juridiska väldigt mycket, om man t.ex har barn eller äger en fastighet ihop.
//Med vänlig hälsning från torrbollen :p

Jo, det vet jag som sagt :p Det är de uppstyrda bröllopen jag funderar lite kring. För egen del, om det ens skulle bli aktuellt i framtiden, så kommer jag nog också vara torrboll :p
 
Sen har jag ångest för eventuell möhippa. Har en del vänner jag inte riktigt litar på att de inte skulle göra något för att förnedra mig och det känns inte roligt alls och får mig att vilja gifta mig i hemlighet.
klippte lite
Det var största orsaken till att vi valde att gifta oss i hemlighet. De enda som visste var våra föräldrar och makens syster med man - de senare för att han är fotograf och för att vi behövde vittnen... De åkte hem direkt efter själva ceremonin, som tog ett par minuter, och fotograferingen.

Vi gifte oss borgerligt på ett slott med härlig utemiljö. Och hade tur med vädret...
Åt en god middag, övernattade och åkte sen hemåt med några stopp på vägen.
 
klippte lite
Det var största orsaken till att vi valde att gifta oss i hemlighet. De enda som visste var våra föräldrar och makens syster med man - de senare för att han är fotograf och för att vi behövde vittnen... De åkte hem direkt efter själva ceremonin, som tog ett par minuter, och fotograferingen.

Vi gifte oss borgerligt på ett slott med härlig utemiljö. Och hade tur med vädret...
Åt en god middag, övernattade och åkte sen hemåt med några stopp på vägen.

Så trist det där med att något roligt ska bli ångestfyllt. Jag vill gärna tro att mina vänner skulle respektera om jag inte ville ha möhippa.
 
Allt du nämner var allt jag ville undvika.

Vi gifte oss i hemlighet i rådhuset med vittnen från rådhuset. Vi hade dock en fotografering efteråt för att få lite fina bilder på oss.
Jag hade ändå en vit enklare klänning och håret var fixat å så, men just stor fluffklänning, gifta mig i kyrkan, massa gäster, fixa mat/lokal/ev band och få mycket uppmärksamhet var inget jag ville ha. Och pengarna! Ville verkligen inte slösa en massa onödigt när det går att ordna i sin enkelhet ändå.

Nu blev det visserligen en fika efteråt ändå då min makes syster ertappade oss på parkeringen utanför oss när vi klev ur bilen i finkläderna. Hjärligt förvånad och vips hade vi fått fixa en tårta och bjuda in makens föräldrar med. Men det var en alldeles lagom stor efterfest :p
 
Grattis! :heart Jag förstår dina tankar helt. Har du ingen nära vän du kan prata möhippa med? En av mina närmsta ska gifta sig nästa sommar och är nervös över möhippan, så hon och jag har pratat vilket har lett till att jag kommer styra det såsom hon vill. Eller rättare sagt utesluta moment som hon inte är bekväm med.
Jo det har jag och hoppas det är hon som isf kan styra upp det hela så det blir inte nödvändigtvis som jag vill, men just slippa gå runt och känna mig obekväm.
 
Allt du nämner var allt jag ville undvika.

Vi gifte oss i hemlighet i rådhuset med vittnen från rådhuset. Vi hade dock en fotografering efteråt för att få lite fina bilder på oss.
Jag hade ändå en vit enklare klänning och håret var fixat å så, men just stor fluffklänning, gifta mig i kyrkan, massa gäster, fixa mat/lokal/ev band och få mycket uppmärksamhet var inget jag ville ha. Och pengarna! Ville verkligen inte slösa en massa onödigt när det går att ordna i sin enkelhet ändå.

Nu blev det visserligen en fika efteråt ändå då min makes syster ertappade oss på parkeringen utanför oss när vi klev ur bilen i finkläderna. Hjärligt förvånad och vips hade vi fått fixa en tårta och bjuda in makens föräldrar med. Men det var en alldeles lagom stor efterfest :p

Men Gud vad kul :p ”Värst vad ni var fina!”, ”Ja.. eh.. vi har gift oss” :p Mysigt det lät!
 
Jag var sambo i många år och kände aldrig ett behov av att blanda in en präst i relationen eller att öht gifta mig. Hela prinsessgrejen är osmaklig, för mycket Hollywood över det hela. Ser verkligen inte meningen.

Om man nu vill att TS ska kunna få svar på de vågor hon ställer från de som faktist har haft lite mer klassiskt bröllop (och inte bara standardsvaren som dominerar tråden dvs jag tycker dom du-svar) kan det ju kanske vara trevligt att inte kalla vad andra kanske sett som sin stora dag i livet för osmaklig.

/Lenis, ogift men som gärna hade gift mig privat med några av de närmaste på en fin strand nånstans i paradiset, men en vit klänning vill jag gärna ha och en ring- så osmaklig är jag :angel:
 
Jo det har jag och hoppas det är hon som isf kan styra upp det hela så det blir inte nödvändigtvis som jag vill, men just slippa gå runt och känna mig obekväm.

Ja, jag tänker att det är ju bruden man ska fira så i mina ögon skulle det vara ytterst märkligt att välja något annat än vad hon själv skulle vara bekväm och tillfreds med.
 
Om man nu vill att TS ska kunna få svar på de vågor hon ställer från de som faktist har haft lite mer klassiskt bröllop (och inte bara standardsvaren som dominerar tråden dvs jag tycker dom du-svar) kan det ju kanske vara trevligt att inte kalla vad andra kanske sett som sin stora dag i livet för osmaklig.

/Lenis, ogift men som gärna hade gift mig privat med några av de närmaste på en fin strand nånstans i paradiset, men en vit klänning vill jag gärna ha och en ring- så osmaklig är jag :angel:

Jag tror att du kan vara trygg i att de flesta inte anser att det skulle vara osmakligt på något sätt.

Men ja, jag vill gärna ha svar från folk som haft eller vill ha klassiska bröllop med allt vad det innebär. Jag har bara följt en nära vän som gift sig, som brudtärna, och nu gifter sig en annan nära vän då jag ska vara toastmadame. Båda prinsessbröllop.
 
Jag och min kille gifte oss för en månad sedan och det kan man nog se som en ganska stor och uppstyrd händelse :) Vi hade drygt 80 gäster, hyrd lokal, jag hade vit klänning med lite släp, fotografering (vän som fotade) utomhusvigsel (vän som vigde oss och en bekant som spelade och sjöng :love:), mingel utomhus med bubbel och tårta (annan vän som gjort tårtan) och sen middag med vegetarisk buffé (catering) och sen en efterrättsbuffé som mamma och svärmor med flera hjälptes åt att fixa :d
Det var tal och lite små lekar under middagen och sen struntade vi i bröllopsdansen utan drog igång baren och en ordentlig jäkla fest (med Spotify-listor, inget band eller DJ) som höll på till 5 på morgonen :D

Jag och min man har varit tillsammans i 10 år så även om det var 80 gäster där var det ingen inte vi båda känner och har träffat massa gånger, så det kändes verkligen inte som mycket folk tyckte jag.
Anledningen att vi ville ha ett riktigt bröllop är för att vi har haft alla möjliga sorters fester redan, midsommarfester, halloweenfester, sommarfester, födelsedagsfester så nu ville vi göra något extra för att fira våra fantastiska 10 år tillsammans och alla underbara vänner och familj som ju varit i vårt liv dessa åren. Ingen av oss är perfektionister utan det blir vad det blir och det brukar bli hur bra som helst :D

Det jag kände mig mest orolig för var det här med att "stå i centrum" osv, men det var inga konstigheter alls sen, bara riktigt nervöst inför vigseln! Sen släppte det och var bara jätteroligt.

Ja det kostade en del! Men vi har lagt mycket pengar på olika upplevelser genom åren och jag måste säga att detta var en av de roligaste upplevelserna någonsin! :love: Klart man har mycket förväntningar på en sån här dag men det överträffade alla förväntningar jag någonsin kunde ha haft.

Men detta var ju perfekt för oss! Alla är ju inte likadana så inte så konstigt att inte alla vill gifta sig på samma sätt :p

En rolig grej var att det är många vänner efteråt som sagt att de blev sugna på att gifta sig efter vårt bröllop (vi har väldigt få vänner som är gifta). Så det känns verkligen som att våra gäster också tyckte det var en fantastisk dag och att det var himla roligt (vilket ju alla sagt också men det hör ju till) :)
 
Nu är jag fel person att svara i tråden eftersom jag varken är gift eller planerar giftermål men jag luftar mina tankar ändå. :p Har en ganska osentimental inställning till bröllop i allmänhet även om jag såklart kan se att det är stort och fint att ha en ceremoni tillsammans med den man älskar. Om jag ska gifta mig i framtiden kommer det bli borgerligt och litet.

Jag har lite svårt för grejen att det ska vara den Stora Drömdagen sedan barnsben för kvinnan. Det ger, hos mig, en besk smak i munnen då det för mina tankar till tiden då kvinnans lott i livet var att gifta sig. Att det liksom var bröllopet och äktenskapet som fanns att visa upp i livet för henne.
 
Nu är jag fel person att svara i tråden eftersom jag varken är gift eller planerar giftermål men jag luftar mina tankar ändå. :p Har en ganska osentimental inställning till bröllop i allmänhet även om jag såklart kan se att det är stort och fint att ha en ceremoni tillsammans med den man älskar. Om jag ska gifta mig i framtiden kommer det bli borgerligt och litet.

Jag har lite svårt för grejen att det ska vara den Stora Drömdagen sedan barnsben för kvinnan. Det ger, hos mig, en besk smak i munnen då det för mina tankar till tiden då kvinnans lott i livet var att gifta sig. Att det liksom var bröllopet och äktenskapet som fanns att visa upp i livet för henne.

Visst är det märkligt det där. Jag drömde om bröllop som barn, och visste precis hur jag ville att min bröllopsklänning skulle se ut. Hur sjukt är inte det? Om nu fokuset hade legat på kärleken så hade man väl snarare drömt om sin framtida partner. Men det var bröllop och bröllopsklänning i fokus. Jag gissar att kanske alla Disneyfilmer som slutade så har spelat sin roll? Det var liksom så det lyckliga slutet såg ut på något vis.

Jag gillar kärlek, och jag gillar fest, så bröllop borde inte vara världens konstigaste sak för mig. Men det är väl just att det varit mycket fokus på "den stora dagen" och mycket fokus på just bruden som skaver för mig. En kollega berättade att enbart hon fick frågor om deras bröllop, ingen frågade hennes fästman då de antog att han inte var så involverad i planeringen. Jag hade fått spader som brud i det läget. Folk som antar att man styr och ställer med sin stackars make som inte har en röst eftersom bröllop är brudens dag :meh:
 
Jag tror att du kan vara trygg i att de flesta inte anser att det skulle vara osmakligt på något sätt.

Men ja, jag vill gärna ha svar från folk som haft eller vill ha klassiska bröllop med allt vad det innebär. Jag har bara följt en nära vän som gift sig, som brudtärna, och nu gifter sig en annan nära vän då jag ska vara toastmadame. Båda prinsessbröllop.

Men, nu förstår jag inte riktigt. Du upplever att klassiska bröllop skapar en massa stress och press och undrar hur folk klarar av det. Då undrar jag hur du definierar ett klassiskt bröllop? Räknas inte mitt in, med kyrka och ring, och klänning (fast i fel färg)? Jag menar, det är väl inte så konstigt om du får svar på temat "undvik prinsessbröllop så slipper du mycket av stressen och pressen" för det ser jag som den allra enklaste lösningen.
 
Men, nu förstår jag inte riktigt. Du upplever att klassiska bröllop skapar en massa stress och press och undrar hur folk klarar av det. Då undrar jag hur du definierar ett klassiskt bröllop? Räknas inte mitt in, med kyrka och ring, och klänning (fast i fel färg)? Jag menar, det är väl inte så konstigt om du får svar på temat "undvik prinsessbröllop så slipper du mycket av stressen och pressen" för det ser jag som den allra enklaste lösningen.

Har aldrig sagt att ditt bröllop inte räknas in, jag kanske borde ha skrivit att jag gärna får in FLER svar från folk som har haft klassiska bröllop för att undvika otydlighet här.

Jag är inte alls ute efter en lösning för mig själv, det vet jag inte hur du läste in. Jag har inte ens en partner och har dessutom redan skrivit att jag sannolikt skulle ha någonting litet om det skulle bli aktuellt i framtiden. Så det här är inte alls en tråd om mig. Det jag skrev i trådstarten var att jag undrar vad andra har för tankar om detta, eller erfarenheter. Vilket jag tycker att jag fått in flera intressanta svar om.
 
Visst är det märkligt det där. Jag drömde om bröllop som barn, och visste precis hur jag ville att min bröllopsklänning skulle se ut. Hur sjukt är inte det? Om nu fokuset hade legat på kärleken så hade man väl snarare drömt om sin framtida partner. Men det var bröllop och bröllopsklänning i fokus. Jag gissar att kanske alla Disneyfilmer som slutade så har spelat sin roll? Det var liksom så det lyckliga slutet såg ut på något vis.

Jag gillar kärlek, och jag gillar fest, så bröllop borde inte vara världens konstigaste sak för mig. Men det är väl just att det varit mycket fokus på "den stora dagen" och mycket fokus på just bruden som skaver för mig. En kollega berättade att enbart hon fick frågor om deras bröllop, ingen frågade hennes fästman då de antog att han inte var så involverad i planeringen. Jag hade fått spader som brud i det läget. Folk som antar att man styr och ställer med sin stackars make som inte har en röst eftersom bröllop är brudens dag :meh:

Hm, jag har aldrig drömt om mitt framtida bröllop som barn, vad jag kan minnas. Jag hade inga stora planer eller drömmar alls för giftermål mer än att jag nog tänkt att jag säkert kommer gifta mig någon dag när jag blir sugen. Jag och mannen var förlovade i 9+ år innan vi gifte oss så vi har alltid tänkt att vi ska gifta oss men "sen". När vi känner att vi vill lägga pengar på det istället för resor typ. Började inte tänka på exakt hur vi ville ha det förrän vi bestämt att nu kör vi :D

Det funkade heller inte helt med mig när folk sa grejer som "men det är ju ER STORA DAG blabla". Liksom jo absolut men jag vill ju att mina gäster ska trivas också, det blir ju jag gladast av :p Men sen är det nog viktigt att ändå komma ihåg att det är ens egen dag och man får planera hur man vill och göra hur man vill med allt. Kan man kanske glömma lite annars ibland i all planering :)
 
Jag vaknade en morgon på alla hjärtans dag och undrade lite vad vi skulle hitta på. Såg drop in-vigsel och tänkte att ja, det var en bra idé. Väckte maken och föreslog det. Han tyckte att det var ok och så gjorde vi det. Han i t-shirt och jeans, jag i skjorta och jeans. När vi ska fira det? Jag föreslog aldrig och maken föreslog 10-årsjubileum. Vi får se vad det blir. Jag har börjat förbereda mig på 10-årsjubileum ändå, har redan börjat fila på ett tal till honom faktiskt :o

Jag älskar fester för släkten och vänner. Verkligen helt såld. För ett år sedan ordnade jag och maken vår första stora fest. Så himla roligt. Folk kom hit uppklädda och fina. Jag körde vardagsklädsel, som jag i stort sett alltid gör på fester. Jag ordnade lite hemgjorda pizzor, lite kött som vi la på grillen, vegetariskt alternativ, potatissallad och grönsaker. Ganska enkla grejer men så var jag ju hemma och sjukskriven. Det enda jag hade att göra var ju att prata med hantverkare av olika slag som rände här och att förbereda för festen så det var ju en hit att ha lite sysselsättning. Att stå i centrum på det sättet som man gör som nygift finns inte på min karta. Vilken mardröm :p
 
Har aldrig sagt att ditt bröllop inte räknas in, jag kanske borde ha skrivit att jag gärna får in FLER svar från folk som har haft klassiska bröllop för att undvika otydlighet här.

Jag är inte alls ute efter en lösning för mig själv, det vet jag inte hur du läste in. Jag har inte ens en partner och har dessutom redan skrivit att jag sannolikt skulle ha någonting litet om det skulle bli aktuellt i framtiden. Så det här är inte alls en tråd om mig. Det jag skrev i trådstarten var att jag undrar vad andra har för tankar om detta, eller erfarenheter. Vilket jag tycker att jag fått in flera intressanta svar om.

OK, då missförstod jag dig.

Som en rent allmän reflektion på ämnet så tror ju jag att det är sunt om vi av-mystifierar och av-Disneyfierar bröllop som företeelse. Jag känner ingen som haft något riktigt prinsessbröllop, men kände jag någon som planerade ett sådant skulle jag försöka ingjuta lite mod att verkligen välja det som individerna själva vill göra, inte det de tror att en "måste" göra. Lämna Disney-myten helt enkelt. Kärlek behöver inte vara som i sagorna för att vara omvälvande, magiskt och fantastiskt, och inte bröllop heller.
 
OK, då missförstod jag dig.

Som en rent allmän reflektion på ämnet så tror ju jag att det är sunt om vi av-mystifierar och av-Disneyfierar bröllop som företeelse. Jag känner ingen som haft något riktigt prinsessbröllop, men kände jag någon som planerade ett sådant skulle jag försöka ingjuta lite mod att verkligen välja det som individerna själva vill göra, inte det de tror att en "måste" göra. Lämna Disney-myten helt enkelt. Kärlek behöver inte vara som i sagorna för att vara omvälvande, magiskt och fantastiskt, och inte bröllop heller.

Ja! Jag menar ser man bara bilder från vårt bröllop skulle man kanske kunna tänka att det var ett "prinsessbröllop" men det var inte så jag själv upplevde det alls. Eller jag har nog kanske ingen direkt definition på prinsessbröllop mer än att jag inte känner att jag varken planerade eller deltog i ett :p
 
Varken jag eller maken gillar att stå i centrum, vi hade aldrig klarat av att ha någon stor tillställning och den här grejen med att stå framför osv.
Vi gifte oss i hemlighet, borgerligt med mina föräldrar samt bror+sambo som vittnen. Sen gick vi ut och åt middag tillsammans som mor och far bjöd på eftersom vi sagt att vi inte ville ha presenter i form av prylar. Sen åt vi tårta och umgicks hemma hos min bror. En jättebra dag blev det, och precis som vi önskade! Inget ståhej eller massa planering eller så. :)
 
OK, då missförstod jag dig.

Som en rent allmän reflektion på ämnet så tror ju jag att det är sunt om vi av-mystifierar och av-Disneyfierar bröllop som företeelse. Jag känner ingen som haft något riktigt prinsessbröllop, men kände jag någon som planerade ett sådant skulle jag försöka ingjuta lite mod att verkligen välja det som individerna själva vill göra, inte det de tror att en "måste" göra. Lämna Disney-myten helt enkelt. Kärlek behöver inte vara som i sagorna för att vara omvälvande, magiskt och fantastiskt, och inte bröllop heller.

Jag håller helt med dig. Jag säger detsamma om traditioner på bröllop, man behöver inte följa dem. Jag uppmuntrade min vän som är lite nervös för sin möhippa att prata med sina vänner och kanske bestämma ett datum. Hon gillar nämligen inte att bli överraskad. Hon tittade på mig som om jag vore helknäpp, "Kan man verkligen göra då?" Ja, det klart som tusan man kan. Kanske tycker dom att det är jätteskönt att slippa hålla en hemlighet (det tycker i alla fall jag) och hon slipper vara nervös varje helg sista kvartalet innan bröllopet. Som om man inte är nervös så det räcker och blir över redan, liksom. Men hon hade inte ens tänkt tanken på att man kunde göra det på ett annat sätt.
 

Liknande trådar

Hästvård Hej! Skriver här desperat i hopp om att nån kanske har en aning om vad som är felet på min ponny. Hon är en 18 årig korsningsponny med...
2
Svar
34
· Visningar
3 424
Senast: Freazer
·
Hundhälsa Jag har gjort en del inlägg här tidigare om min hund som lider av mentala "problem" (vet inte hur annars jag ska beskriva det i korta...
2
Svar
38
· Visningar
3 338
Senast: Sesca
·
Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
4 553
Senast: Anonymisten
·
Kropp & Själ Det här kommer bli ett väldigt långt inlägg :angel: :p Jag är 31 år, har aldrig varit gravid, och började i vintras (december) få...
2
Svar
21
· Visningar
4 012
Senast: __sofia__
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp