Bröllop

[BernT]

Jag gillar att stå i centrum så för mig är inte det något problem. Vi kommer ha ett ganska intimt bröllop dock med iaf max 30 gäster. Möhippa vill jag inte ha, isåfall planerar jag och betalar den själv. Tal och sån skit ska vi inte ha, tycker det är så sjukt ointressant. Tror det kommer bli sååå bra allt. Ska ha världens finaste Vera Wang klänning

Tårtan! Den är viktig! Ingen vanilj, avskyr det. Tårtan ser jag som ett moment som kan generera besvikelse.

 

[Emtherlia]

Mitt bröllop anses nog vara klassiskt.

Vi gifte oss dock utomhus och borgerligt då ingen av oss är troende. Vi hyrde en supervacker lokal med tillhörande trädgård vid vattnet (där gifte vi oss så gästerna behöver inte ta sig någonstans). Jag hade en vit, typisk bröllopsklänning. Genom lokalen så fick vi även catering och serveringspersonal. Ca 45 gäster. Allt som allt kostade det ca 90,000 kr (inkl kläder och ring).

Jag har aldrig drömt om hur mitt bröllop ska vara och aldrig tänkt att det ska vara bästa dagen ever. Jag ville dock att det skulle vara en speciell dag och jag ville inte behöva tänka på något förutom att dyka upp den dagen. Enda gången jag var nervös var egentligen precis innan vi skulle gå ut (vi gick tillsammans), då var jag nervös eftersom alla blickar skulle vara på oss. Det släppte när vi kommit halvvägs fram ungefär.

Det var några småsaker som gick fel (finne mitt i ansiktet, ful tårta som inte alls var vad vi bestämt, knott som letade sig in under översta tyget på kjolen) men det var inget jag lade nån vikt vid.

Jag tänkte aldrig att mina känslor inte skulle vara nog och att jag skulle behöva fejka lycka. Det känns som en lite knasig tankegång. Dagen efter bröllopet så tyckte vi bara det var skönt, ingen tomhet. Skönt att ha det gjort eftersom vi planerat länge och mycket och nu bara kan släppa det.

Ang möhippa så var jag lite nervös innan eftersom jag inte gillar förnedring och sånt men det var onödigt av mig att vara nervös. Mina vänner visste precis vad jag uppskattar och fixade en toppendag!

 

[Stekspaden]

Jag behöver inte oroa mig iallafall för skulle jag bjuda in till bröllop skulle det inte komma så många. Och vännerna jag har är bohemer.. släkt har jag inte längre. Typ 5avlägsna som fortfarande lever... kanske gubbens släkt då men tror inte någon med stor familj skulle falla för mig.
Skulle jag vara tvungen att ha prinsessbröllop så skulle jag göra slut helt enkelt. Flera på jobbet har gift sig genom att bara gå och fylla i blanketterna tillsammans och inte haft någon cermoni.

 

[Raderad medlem 94602]

Tanken att lägga en stor mängd pengar på ett bröllop är totalt främmande för mig. Finns så galet mycket jag hellre gör för de pengarna.
Men jag ville vara gift med min sambo, både för kärleks skull men också helt krasst sett för det juridiska. För oss var det tydligt att det här rörde bara oss. Vi ville ha det så privat som möjligt. Helt utan åsikter, tjohej, kostnader, förväntningar och en jäkla massa fix och planering.

Varken jag eller min man triv att stå i centrum. Vi är heller inga som trivs i större samanhang utan gillar att umgås i det enkla. Vi trivs bäst i våra hundkläder och känner oss typ utklädda i finkläder

Så valet var lätt. Borgligt här i stans rådhus som är en vacker gammal byggnad.
De enda två som viste var våra vittnen, våra närmaste vänner. 2 timmar innan vigseln fick min son veta eftersom han skulle med.
Klädsel var sommarklänning för mig (som jag nu anväder som vilken klänning som helst) och maken hade linneskjorta och chinos.
Efteråt tog ett av våra vittnen kort i en närliggande park, han är grym fotograf.
Vi tyckte hela fotograferandet var rätt obekvämt fast bara de och sonen var där. Vi är inga linslusar precis
Middag blev på en helt nyöppnad Tapasbar och sen åkte vi hem och målade staket.

Ringar beställdes på nätet. Maken ville absolut ha ring. Vi har pratat länge om att förlova oss men det blev aldrig av så jag höll väl med om att det kanske var kul att ha den där ringen nu.

Det blev sura miner av att vi inte gifte oss "på riktigt" av svärmor. Hon kommer förbli bitter över det. Ingen av oss har heller bytt namn vilket tydligen är regelvidrigt enligt vissa

Totalt kostade det 15 000:-
Resan hade vi bokat sen innan vi kom på det här med giftemål men nu fick den bli bröllopsresa också. Den räknar jag inte in i den summan.

 

[Tassetass]

ÅH vad härligt det lät!

Det var det! Känner inte bruden så jättebra, men av det lilla jag träffat henne verkar hon vara ett riktigt powerhouse så musiken var riktigt passande.

 

[Singoalla]

Svensk tradition är att båda går fram tillsammans för att markera frivillighet.
https://www.svenskakyrkan.se/vigsel/vigselns-symbolik-och-symboler

Och jag har flera gånger läst om präster som avråder par från brudöverlämning, t ex här:

https://www.aftonbladet.se/senasten.../a/P3Ezb6/kyrkan-kritisk-till-brudoverlamning

Jag har en vän som ville bli framledd av sin pappa, men prästen avrådde starkt. Hon var lite sur över det och tyckte att man borde väl få göra som man vill, och jag bet mig i läppen. Slutade med att dom gick in ihop.

 

[Elegant machinery]

Vår granne hade föresten ett bröllop med vampyrtema
Apropå köra sitt eget race

 

[Brandgul]

En av mina närmare vänner gifte sig prinsess-style på slott med "extra allt". Hon skiljde sig två år senare men tycker ändå att bröllopsdagen var den lyckligaste, häftigaste och roligaste i hennes liv. Det tycker jag är coolt på något sätt

Kan det vara en sådan "jag står i centrum" - grej? Då kvittar det kanske varför man står i centrum. Jag har aldrig tänkt på det så, men tanken slog mig precis. Det är nog däför jag aldrig fattat det

 

[Kilauea]

Är inget för att att i centrum för allas blickfång eller vill lägga stora summor på ett bröllop.
Sambon och jag kommer gifta oss borgerligt och i smyg. Han säger att hans familj kommer vilja fira med tex middag ute - jag har sagt att då kan han gå ut och äta med dom .
Kommer inte köpa nån dyr klänning utan vill kunna använda den sen med, som @Voff skrev att hon gjort.
Jag lägger hellre pengar på hemmet eller en längre upplevelse som en resa än på ett bröllop.

 

[Brandgul]

Jag har dålig koll på hur vanligt det är i Sverige (bor utomlands och har aldrig varit på svenskt bröllop), men om det stämmer att den börjat få fäste där också känns det ju väldigt tråkigt. Och konstigt, precis som du säger. Förstår inte alls vad det skulle vara för positivt med det, för mig känns det betydligt mer naturligt att man går in tillsammans som par!

Jag har fått lära mig, och jag vet inte om det är sant. Men när paret går in håller kvinnan sin högra hand i mannens vänstra hand. Efter vigseln när paret vänder sig om är hon hans högra hand.

Det kan ju vara något som någon har hittat på

 

[Singoalla]

Vår granne hade föresten ett bröllop med vampyrtema
Apropå köra sitt eget race

Men shit vad ballt!

 

[VLMF]

Kan det vara en sådan "jag står i centrum" - grej? Då kvittar det kanske varför man står i centrum. Jag har aldrig tänkt på det så, men tanken slog mig precis. Det är nog däför jag aldrig fattat det

Som hon berättat det nu när de skiljt sig, så ser hon tillbaka på dagen som jättelycklig och superkär och att det var så vackert och precis som hon ville ha det, omgiven av stor släkt och vänner. Så absolut inte enbart centrumgrejen tror jag

 

[TeamLundVer]

Läste tråden om vigselring, och har dessutom sett orimligt mycket bröllopsbilder i sociala medier nu i maj och juni, vilket har fått mig att fundera. Själv har jag inte nerver för ett eventuellt framtida bröllop, jag kan inte ens planera en kräftskiva utan att förvandlas till en odräglig perfektionist och dessutom får jag ångest på uppstyrda tillställningar så jag får smita undan på toaletten och ta några djupa andetag. Så tänker jag - har alla som gifter sig verkligen nerver av stål?

Det här med att lägga en väldigt stor summa pengar på en dag, jag skulle blir nervös över att allt inte skulle bli bra. Tänk om det inte blir som man tänkt sig? Tänk om man själv, eller ens partner, inte mår på topp den dagen. Tänk om det blir ett antiklimax, var det bara det här? Tänk om det efterlämnar en tomhet, något som många drömt om sen barnsben och så var det plötsligt över?

Det här med att alla ska titta på en, jag blir svettig bara av tanken att klä upp mig till tänderna och sedan gå ner längst en altargång medan alla betraktar en och så ska man le mot alla som dagens prinsessa. För att inte tala om det där med att möta upp brudgummen som ska stå med ryggen emot för att sedan dokumentera hans reaktion. Vilken himla press! Det finns ju ingen annan "rätt" reaktion än att tycka att man är det vackraste bruden i hela världen och så ska man köra det skådespelet.

Tänk om man inte ser glad, lycklig, kär och tacksam ut nog. Finns det ens en gräns för hur glad, lycklig, kär och tacksam man ska se ut på sitt bröllop? Även om man känner så, så kan det ju vara svårt att uttrycka ibland. Framför allt med alla ögon på sig. Jag tänker också pressen på festdeltagarna att leverera tal, se glada ut, styra möhippa/svensexa, visa stort intresse för bröllopet i förväg och bidra till att ge brudparet den bästa dagen i sina liv.

Nu vet jag att det finns tusen sätt att gifta sig på om man nu vill bli ett par rent juridiskt, och att alla förhoppningsvis väljer det som passar dem själva. Men jag är bara nyfiken på hur ni tänker kring ovan frågor. Ni som är gifta och ni som inte är det. Jag skulle kunna skriva en uppsats om saker kring bröllop som ger mig ångest bara av tanken, men för att inte låta som ett fullkomligt nervvrak så sammanfattar jag det bara med - är det inte väldigt mycket press, och hur klarar folk av det? Jag är genuint nyfiken, för även om jag förstår att jag själv har ovanligt svårt att klara av dylika tillställningar så måste det ju påverka även den stabilaste.

Tja alltså jag är perfektionist med extrem prestationsångest.

Hade ett minutiöst planerat bröllop med 96 gäster där jag suttit ett helt år och gjort dekorationerna, vi bjöd på hemmagjort varmt äppelvin istället för champagne, hemmagjord äppelgele med chili och konjak osv osv

Visade sig när jag kom fram till mannen vid altaret att han fått vinterkräksjuka. Hink stod vid altaret, vigseln kortades ner, han fick springa sista biten ut, kom vid efterrätten och gick efter valsen.

Men vet du vad?
Jag blev gift med mannen i mitt liv och jag var så oerhört lycklig den dagen i alla fall.
Vi ska ha en ny bröllopsfest när vi firar 10år så att mannen också får uppleva en riktig bröllopsfest.

 

[Annat]

Tanken att lägga en stor mängd pengar på ett bröllop är totalt främmande för mig. Finns så galet mycket jag hellre gör för de pengarna.
Men jag ville vara gift med min sambo, både för kärleks skull men också helt krasst sett för det juridiska. För oss var det tydligt att det här rörde bara oss. Vi ville ha det så privat som möjligt. Helt utan åsikter, tjohej, kostnader, förväntningar och en jäkla massa fix och planering.

Varken jag eller min man triv att stå i centrum. Vi är heller inga som trivs i större samanhang utan gillar att umgås i det enkla. Vi trivs bäst i våra hundkläder och känner oss typ utklädda i finkläder

Så valet var lätt. Borgligt här i stans rådhus som är en vacker gammal byggnad.
De enda två som viste var våra vittnen, våra närmaste vänner. 2 timmar innan vigseln fick min son veta eftersom han skulle med.
Klädsel var sommarklänning för mig (som jag nu anväder som vilken klänning som helst) och maken hade linneskjorta och chinos.
Efteråt tog ett av våra vittnen kort i en närliggande park, han är grym fotograf.
Vi tyckte hela fotograferandet var rätt obekvämt fast bara de och sonen var där. Vi är inga linslusar precis
Middag blev på en helt nyöppnad Tapasbar och sen åkte vi hem och målade staket.

Ringar beställdes på nätet. Maken ville absolut ha ring. Vi har pratat länge om att förlova oss men det blev aldrig av så jag höll väl med om att det kanske var kul att ha den där ringen nu.

Det blev sura miner av att vi inte gifte oss "på riktigt" av svärmor. Hon kommer förbli bitter över det. Ingen av oss har heller bytt namn vilket tydligen är regelvidrigt enligt vissa

Totalt kostade det 15 000:-
Resan hade vi bokat sen innan vi kom på det här med giftemål men nu fick den bli bröllopsresa också. Den räknar jag inte in i den summan.

Typiskt svärmödrar

 

[Snurrfian]

Sen har jag ångest för eventuell möhippa. Har en del vänner jag inte riktigt litar på att de inte skulle göra något för att förnedra mig och det känns inte roligt alls och får mig att vilja gifta mig i hemlighet.

Min första tanke är "varför har man såna vänner". För mig är det helt obegripligt vad man får ut av något sånt, jag har visserligen rätt liten erfarenhet av möhippor, min egen och planerandet av tre andra, men alla fyra handlade mer om att ha en mysig dag tillsammans med goda vänner. Lite grejer gick visserligen på tok, våran mysiga champagnefrukost i gröngräset blev ett slagsmål mellan oss och ett gäng pissmyror och bromsar som gjorde gemensam attack, men jag tror inte att den blivande bruden kändes sig särskilt utsatt, vi svor rätt frisk allihopa. Det "busigaste" vi gjorde var att vi hade en dam som sålde sexleksaker som en del av kvällen, det blev en rätt pinsam historia för oss allihopa för säljaren var så fruktansvärt dålig så vi satt och vred oss allihopa. Vi ser fruktansvärt obekväma ut allihopa på bilder. I övrigt åt vi god mat och pratade massor om allt och inget. En mysig tjejdag helt enkelt!

 

[Petruska]

Min variant är ungefär: gå till rådhuset från jobbet i vanliga kläder. På rådhuset tar det mindre än två minuter. Ta en lunchfika ihop. Gå tillbaka till respektive jobb. Inga ringar.

 

[Raderad medlem 94602]

Vår granne hade föresten ett bröllop med vampyrtema
Apropå köra sitt eget race

Vi hadde ett bröllop på jobbet där temat var karibien. Jag har aldrig sett så många ananasar och kokosnötter i hela mitt liv som när jag tittade in i matsalen
De gick verkligen bananas med färger, örter, frukter mm. Alla gäster var som hämtade från ett beachparty och de hade hyrt in en såndär megastor grillkärra med kock som grillade helstekt gris och en massa annat.
Vigseln skedde nere vid sjön och brudparet kom paddlande i kanot.

Bröllopsresan gick givervis till Karibien

Möjligtvis så skulle jag kunna tänka mig nått sånt. Totalt otraditionellt och rent party.

Städade mynta och drinkpinnar en hel dag efter dem

 

[Sleepan]

Vi gifte oss med 80 gäster, vit klänning, kostym och trerätters.

Inte det minsta stelt utan bara helt fantastiskt mysigt och härligt.
Jag älskade talen, att folk tagit sig tid och gjort något för mig och min man. Jag älskar våra fina foton från dagen (som togs både innan och efter vigseln, vilket jag tyckte var en bra idé!).

"Tårtan" var hembakt morotskaka, musiken kom från Spotify och spelades upp via halvkass högtalare, regnet öste ner.
Men det var vår livs bästa fest!
Jag tyckte att det var helt grymt att få ha den här dagen och festen ihop med min man, våra familjer och vänner och även om det gick på en del pengar har vi aldrig ångrat det.

Vi var inte särskilt nervösa innan, varken över jobbet (lejde bort det mesta) eller över att något skulle gå fel, och det var inte förknippat med någon ångest.
Väldigt nöjd, även om det var ett ganska stort och i stort sett väldigt "originellt" bröllop.

 

[Stekspaden]

på tal Om svenska traditioner, ett traditionellt svenskt bröllop så håller festen på i flera dagar, hemma hos brudparet... Där kan vi kalla press på att föda hela släkten med mat, sprit och husrum...

Sen får bruden byta sin blåa hätta mot en svart med spets. Iallafall där jag är uppväxt.

Sen får man inte glömma att det är en affärsuppgörelse om arvsrätt. Snarare än kärlek.

 

[Mineur]

på tal Om svenska traditioner, ett traditionellt svenskt bröllop så håller festen på i flera dagar, hemma hos brudparet... Där kan vi kalla press på att föda hela släkten med mat, sprit och husrum...

Sen får bruden byta sin blåa hätta mot en svart med spets. Iallafall där jag är uppväxt.

Sen får man inte glömma att det är en affärsuppgörelse om arvsrätt. Snarare än kärlek.

Men det måste ju ändå ha varit rätt länge sedan det var vanligt i Sverige? Jag vet dock att det här med flerdagarsbröllop då man förväntas bjuda på allt fortfarande är ganska vanligt i både Portugal och Irland, om jag ska tro mina kollegor som kommer därifrån. Jag blir alldeles matt (och pank!) av blotta tanken!