Sv: Brist på lust...
Har skummat igenom hela tråden, även om jag inte har barn eller man som jobbar som din gör så känner jag igen mig i dig, ingen sexlust, långa nattliga samtal som aldrig leder någonstans och skuldkänslor över att vara den som gör att sexet inte fungerar.
Jag var där innan jag fick hjälp på sex- och samlevnadsmottagningen.
Om jag inte minns fel ska det finnas i alla kommuner. Men det är inte så många som vet om det, förstår inte varför folk som går dit inte tipsar att man kan få bra hjälp där.
Jag tappade helt sexlusten i flera år, pga min vestibulit som gör att jag har väldigt ofta ont i underlivet och får ofta jobbiga underlivsinfektioner och urinvägsinfektioner.
Då jag och min sambo tillslut erkände att vi inte kunde lösa det själva, började jag kolla vad för hjälp jag kunde få för min vestibulit som vi tyckte var boven i dramat.
Blev på mödravårdcentralen tipsad att det fanns något som hette sex- och samlevnadsmottagningen, så jag ringde.
Det de kunde erbjuda var samtalsrådgivning för mig och sambon, skit också tänkte jag, mitt problem är ju fysiskt.
Men jag var vid det här laget så less, att vi bokade en tid.
Och det ångrar jag verkligen inte!
Vi kom dit och fick träffa två mysiga damer, en barnmorska och en sexolog, som vi raskt döpte till sextanterna.
Vi fick gemensamt berätta vad vi uppfattade var problemet och hur det påverkade oss.
De berättade också hur de arbetade, att vi om vi ville gå igenom samtalsterapin, dels skulle träffa dem för samtal och dels skulle få uppgifter från dem som vi skulle utföra tillsammans hemma.
Och sen dem stora grejen, i alla fall för mig, ingen sex! förens de tyckte vi var redo.
Vilken lättnad det var!
Skulle vi endå ha sex, kunde vi inte fortsätta hos dem.
Sen måste vi gå med på att;
inte prata om vårt sexproblem mellan samtalen med dem
eller under uppgiftens utförande
och inte heller efteråt fick vi säga något till varandra om uppiften.
Att turas om att ta initiativet till uppgiften(det bestämdes där vem som skulle börja),
men inte påminna den andre om att det var dens tur.
Att man inte fick säga nej eller komma med bortförklaringar när den ene tog intitiativ,
men att den som ska fråga måste ha koll om det är läge eller inte.
Om du är nyfiken på vad det var för uppgifter vi fick, så var det bla sensualitetsträning, i form av att vi tex i början skulle ett par gånger(det var ett exakt annat, kommer bara inte ihåg) innan nästa tid, skulle 15 min var smeka varandra över kroppen fram- och baksida, men utan att röra varandras könsorgan och bröst.
Dessutom var det viktigt att man skapade en lugn och mysig miljö, tex tända ljus, romantisk musik, göra uppiften i badet eller duschen, under tiden som vi gjorde övningen.
När vi kom tillbax, fick vi berätta hur det kändes att smeka och bli smekt.
Men också vad vi trodde vad den andre hade tyckt om det, tex tror du att hon/han tyckte mer om att bli smekt på framsidan eller baksian av kroppen?
Det var väldigt intressant att få höra honom berätta, en del saker var jag verkligen säker på, men hade fel och tvärt om.
Sen byggs övningarna på i den takt som båda tycker känns bra.
För mig var det så skönt att få lämna över ansvaret och att vi var två i det här, att vi skulle lösa det här tillsammans.
Innan kände jag starkt att allt var mitt fel, för att det var jag som inte "ville" och det därför var jag som måste komma på hur vi skulle göra för att vårt sexliv skulle bli bättre, att det hängde på mig att ändras.
Det kändes verkligen så mycket bättre att vara två om ansvaret att hitta rätt igen!
Vi gick på samtal i nästan ett år innan vi kände att vi var på rätt köl igen. Det går lite upp och ned ibland, men nu har vi verktygen och det är inte hela världen att sexet inte fungerar jämnt.
Jag önskar er båda lycka till, för ni är två om det här och han verkar vara en fin person, jag tror att ni kan lösa det tillsammans.