E
Emily
Efter flera timmars hopplösa nattliga diskussioner känner jag att jag och min man har kört fast. Skulle därför vilja ha er hjälp och era synpunkter.
Saken är den att jag i princip helt saknar sexlust och det har varit så de senaste åren. Min man vill att jag ska ta initiativ ibland men själv känner jag mig bara konstant trött och vill bara vara ifred. Vi har två barn, en på 3 år och en på 9 månader. Jag är föräldraledig med den minsta och ammar delvis fortfarande. För min del känns det som att när jag varit hemma med barnen hela dagen och sett till deras behov och tagit hand om hus och hem i övrigt så vill jag vara vara ifred och få en stund för mig själv när de äntligen somnat. Den minsta vaknar ett par gånger varje natt och vill ammas lite för att somna om. Inte så lätt att lämna bort över natten alltså.
Min man jobbar väldigt mycket, kommer hem och äter lunch och kommer sen in vid 19.30-21 ungefär så han hjälper inte till med hushållsarbetet. Söndagar är han hemma några timmar mitt på dagen också. Han tar hand om ena barnet när jag lägger det andra, typ. Det är inte möjligt för honom att jobba mindre ute. Han jobbar ensam hela dagarna och när han kommer in längtar han efter en varm famn och sällskap och jag som har sällskap hela dagarna vill bara ha min kropp ifred. Barnvakterna som finns är redan utnyttjade till max har jag fått höra och de används om man tex ska iväg någonstans och inte kan ha med sig båda eller bara ett av barnen. Så visst, jag kommer iväg till Ullared, stan och frisören och sådant emellanåt. Men jag har inte varit själv hemma och helt fri att göra vad jag vill (äta godis, läsa tidning och sen sova flera timmar) sen tidigt förra sommaren.
Situationen är helt låst. För det mesta löser vi det genom att ha sex någon gång i veckan på hans initiativ, men ungefär hälften av gångerna är jag för trött för att riktigt engagera mig även om det är skönt när vi väl kommer så långt. Men han känner ju det som om han tvingar sig på mig och att han måste övertala mig tex genom att ge mig massage en stund först för att jag ska bli mer villig. Säger jag nej för många kvällar i rad så får han en äktenskaplig kris och det slutar med att man får tillbringa timmar med att förklara varför man inte vill, och det är samma visa varje gång, diskussioner, tårar och sen sex och sen är det lugnt några veckor till.
Hur ska vi ta oss ur detta?
Saken är den att jag i princip helt saknar sexlust och det har varit så de senaste åren. Min man vill att jag ska ta initiativ ibland men själv känner jag mig bara konstant trött och vill bara vara ifred. Vi har två barn, en på 3 år och en på 9 månader. Jag är föräldraledig med den minsta och ammar delvis fortfarande. För min del känns det som att när jag varit hemma med barnen hela dagen och sett till deras behov och tagit hand om hus och hem i övrigt så vill jag vara vara ifred och få en stund för mig själv när de äntligen somnat. Den minsta vaknar ett par gånger varje natt och vill ammas lite för att somna om. Inte så lätt att lämna bort över natten alltså.
Min man jobbar väldigt mycket, kommer hem och äter lunch och kommer sen in vid 19.30-21 ungefär så han hjälper inte till med hushållsarbetet. Söndagar är han hemma några timmar mitt på dagen också. Han tar hand om ena barnet när jag lägger det andra, typ. Det är inte möjligt för honom att jobba mindre ute. Han jobbar ensam hela dagarna och när han kommer in längtar han efter en varm famn och sällskap och jag som har sällskap hela dagarna vill bara ha min kropp ifred. Barnvakterna som finns är redan utnyttjade till max har jag fått höra och de används om man tex ska iväg någonstans och inte kan ha med sig båda eller bara ett av barnen. Så visst, jag kommer iväg till Ullared, stan och frisören och sådant emellanåt. Men jag har inte varit själv hemma och helt fri att göra vad jag vill (äta godis, läsa tidning och sen sova flera timmar) sen tidigt förra sommaren.
Situationen är helt låst. För det mesta löser vi det genom att ha sex någon gång i veckan på hans initiativ, men ungefär hälften av gångerna är jag för trött för att riktigt engagera mig även om det är skönt när vi väl kommer så långt. Men han känner ju det som om han tvingar sig på mig och att han måste övertala mig tex genom att ge mig massage en stund först för att jag ska bli mer villig. Säger jag nej för många kvällar i rad så får han en äktenskaplig kris och det slutar med att man får tillbringa timmar med att förklara varför man inte vill, och det är samma visa varje gång, diskussioner, tårar och sen sex och sen är det lugnt några veckor till.
Hur ska vi ta oss ur detta?
