Vi haller langsamt men sakert pa att hitta en ganska balanserad blandning av prarie och svenska landskap lol
jag lar mig fran maken, han lar sig (jo men faktiskt o0 lol) fran mig.
Jag brukar skamta och saga att om svenskar slutade forsoka forhindra olyckor hela tiden och i stallet forsokte "vaga" lite medan kanadensarna (prariefolket) kanske skulle tanka lite mer pa sakerheten sa skulle det bli varldens basta hastfolk av det hela!
Nagot bla. maken ar oslagbar pa, han kan rida i stort sett vilken hast som helst och fa jobbet gjort... har den hoger/vanster/gas och NAGON form av broms sa far han det att funka... medan jag Jattegarna tomkor och forsoker skola och Himla Garna ser att hasten kan "sanna dar Fina saker" som sidvartesrorelser, ordentliga halter, galoppskanklar... lol vi ar nog egentligen ett ganska humoristiskt par att studera.
Men... och det har fick mig att garva, han provade min hjalm igar kvall! Bara for att han "ville kanna" hur det kandes att ha "fjollhatt"
Han har aldrig burit en ridhjalm forut, provat nagra av de hockeyinspirerade roughstock hjalmarna men de ar ju en helt annan sak an de klassiska hjalmarna liksom. Till och med min sakerhetsvast tycker han ar ganska smart, for den ar ju ganska ledad anda... sa da kan man ju rora sig!
Det finns en lite rolig historia gallande min ridvast som jag kan dela med mig av, alltid roar det val nagon. Min Kare Herr Gul spelar garna apa nar han ar pa det humoret och jag hade tankt rida nar maken inte var hemma. Fatt sadel och trans pa nar jag ser att nagon kor in pa garden, men de ser inte mig i ridfallan sa jag drar av sadeln och transet igen och ranner upp dit. Med vasten halvstangd sa dar lagom snyggt. Dar ar en av makens Cooola Koooompisar, tuffa kabojsaren med barrelracer frun. Hans min nar han sag min vast var ratt talande "javla mes"... sa viftade jag mot ridfallan och Herr Gul, sin vana trogen, ranner runt och ser ut som en helrabiat asna med 4 ben i arton vaderstrack och hvuet uppe i luften som en annan otranad unghast liksom... "Eeeh... du ska nog vanta med att rida till T. kommer hem... sa det inte hander nagon olycka... du kanske ska lata honom rida hasten forst...."
Jag skrattade ratt gott inombords. Det gick fran "vilken FJANT" till "Herre guuuuud den DAR kan hon ju inte rida, den ska nog herr store kabojsare rida trott forst" *fniss*