Jag vet inte om media ger oss en sne bild förstås, men varför är det så att våra pensionärer som byggt upp detta land har så dåligt ställt och de som kommer hit får det bättre ställt?
Hur vet du vem som har det bättre eller sämre ställt jämfört med vem?
Om vi inte ska jämföra äpplen och päron, ska vi förstås jämföra en utlandsfödd person, vilket kan vara en norsk eller engelsman eller eritrean eller rumän, med en svenskfödd person i samma livssituation.
Jag tror att en 67-årig flykting som kommer till Sverige inte får högre pension än en svenskfödd 67-åring.
Jag tror inte att en "invandrare" får högre föräldrapenning än en "svensk" men jo, jag har hört från "en tillförlitlig källa" att man som invandrare kan få ett visst antal dagar retroaktivt (källan i fråga kom som flykting från Tjetjenien) men jag satte mig aldrig in riktigt i vad det innebar. Eftersom jag tyckte jag kunde rycka på axlarna över den frågan, nämligen.
Jag tror inte att en 25-årig "invandrare" får högre arbetslöshetsersättning än en 25-årig arbetslös "svensk".
Däremot tror jag att många personer i arbetsför ålder, särskilt om det finns barn med i bilden, får mer pengar än många pensionärer får.
Jag tror att de flesta av oss inte bryr oss om att sätta oss in i siffrorna - det gör inte jag heller - men jag tror att mycket handlar om att politiker och andra använder den här typen av argument för att visa varför "invandrarna" är sämre människor än "svenskarna".
Hur många av oss reflekterar över att en holländare är en invandrare lika mycket som en eritrean?
Hur många av oss reflekterar över att de tiggande rumänska romerna - faktiskt - inte är invandrare? De är EU-medborgare som får vistas i Sverige. Att flera av dem väljer att tigga, är något annat än att "invandrarna tigger".
Något helt annat, faktiskt.
Men nej, jag tycker inte om att det sitter tiggare utanför snart sagt varje butik, även ute på landet i min "by" sitter det en tiggare vid konsum.
Och jag tycker inte om det.
Men jag hatar inte tiggaren i fråga: jag inser att den antagligen har det rätt dåligt i sitt hemland.
Jag skänker dock inte till tiggare eftersom jag (som inte heller kan lösa situationen i Rumänien) anser att givande till tiggare, uppmuntrar till fortsatt tiggeri genom att visa att det fungerar.
Jag har ingen annan lösning men anser ändå att det måste vara Rumäniens sak att försörja sina medborgare på något sätt.
Jag håller med dem som hävdar att vi i Sverige inte kan ta emot alla människor, och att vi har en enkonomi som börjar halta.
Å andra sidan har vi svenskar, jämfört med väldigt många andra länder, en oerhört hög ekonomisk standard.
Så vitt jag vet, är det inte vanligt i exempelvis England att småbarn går omkring med en smartphone och liknande, som det är i Sverige.
Visst finns det människor med ganska dålig ekonomi här också - även "infödingar". Men det är allt en gradskillnad mellan fattigdom och fattigdom.
Vi är oerhört bortskämda i Sverige.
Det jag också kan bli rädd för är just "ghetto-utveckling" där det finns förorter till storstäderna där det är betydligt vildare än vad jag anser är normalt för Sverige. Våld, bränna bilar och så vidare.
Orsaken?
Tja, grundorsaken är knappast att det finns invandrare, utan att man inte lyckats få dessa personer vettigt sysselsatta.
Jag är orolig över hur Sverige utvecklas i och med att elevers skolsvårigheter verkar utmynna i sänkta krav. Hur ska det gå när vi behöver vara med i kunskapsnivå med övriga länder för att landets ekonomi på något sätt ska kunna fungera.
Vi behöver kompetent folk - inte människor som själva sätter sig på rumpan och säger att det är någon annans ansvar (som vi är benägna att göra här).
Jag är nog mer rädd för vårt allmänna syndabockstänkande, och vårt krävande beteende i stället för att själva göra en insats (och för att förtydliga: jag skriver självklart inte om varje individ) och vårt eviga klagobeteende om vi ska se perspektivet samhällsutveckling.
Hatbrott är otäckt och hotfullt men våldtäkter hör också dit, och där finns många "svenska" gärningsmän.
Ja, jag är lite bekymrad över en del begränsningsr för kvinnor som förs med från andra kulturer. Men där är det än en gång "svenskarna" jag är räddast för: vi som samhälle har valt att tillåta vissa begränsningar (öppettider i badhus et c) som eftergift för kulturyttringar som vi har svårt att hantera.