Bör vårdnadshavare kontaktas innan orosanmälan görs? (utbruten från Orosanmälan)

[em-pirre]

Rektor och pedagoger kommer pga sekretessen inte diskutera själva anmälan med dig. När en orosanmälan är gjord är den ”gjord” och då får personalen endast hänvisa till socialtjänsten.

Du kan däremot ha en dialog med pedagogerna kring barnets behov, ert samarbete och hur ni ska tänk framöver.
Förskolan vill bara barnets bästa - de vill inte på något sätt ”straffa” dig eller förstöra. Förskolan kan ha rätt hårda/tydliga riktlinjer kring orosanmälningar. Jag tänker såhär, hellre att de gör en anmälan för mycket, än en för lite.

Så konstigt! Här i Finland MÅSTE pedagoger först kontakta vårdnadshavarna kring oron innnan anmälan görs. Om det gäller brott är det sock samråd med polis och då berättar polisen vad pedagogen får och inte får göra. Det är ju bättre än som i ts fall där föräldern är totalt stressad och rädd hela helgen, troligtvis helt i onödan.


@Dullknives det blir nog bra. Soc finns för att hjälpa. De vill bara hjälpa dina barn och det vill 100% säkert också du. Andas.

 

[Johanna1988]

Så konstigt! Här i Finland MÅSTE pedagoger först kontakta vårdnadshavarna kring oron innnan anmälan görs. Om det gäller brott är det sock samråd med polis och då berättar polisen vad pedagogen får och inte får göra. Det är ju bättre än som i ts fall där föräldern är totalt stressad och rädd hela helgen, troligtvis helt i onödan.


@Dullknives det blir nog bra. Soc finns för att hjälpa. De vill bara hjälpa dina barn och det vill 100% säkert också du. Andas.

Det är inte konstigt alls, om föräldrarna får en headsup om vad som kommer ske är det tex inte alls ovanligt att de försvinner med barnen.
Och om man kontaktar föräldrarna där det faktiskt ÄR en stor risk för barnen, innan man gör en anmälan, så kan det lätt gå ut över barnet hemma. Eftersom vi måste anmäla vid MINSTA misstanke så hade det också blivit en väldigt mycket större arbetsbörda på polisen då.

Till TS, du kommer inte få dina barn omhändertagna på måndag, det är som flera skriver, soc har stor erfarenhet här, större än personalen på förskolan, och hade de trott att du inte var kapabel som förälder hade de inte väntat till måndag. Andas!

 

[Imogen]

Så konstigt! Här i Finland MÅSTE pedagoger först kontakta vårdnadshavarna kring oron innnan anmälan görs. Om det gäller brott är det sock samråd med polis och då berättar polisen vad pedagogen får och inte får göra. Det är ju bättre än som i ts fall där föräldern är totalt stressad och rädd hela helgen, troligtvis helt i onödan.


@Dullknives det blir nog bra. Soc finns för att hjälpa. De vill bara hjälpa dina barn och det vill 100% säkert också du. Andas.

Oj det låter som att orosanmälan i Sverige och Finland måste vara olika saker/begrepp?. Att kontakta vårdnadshavarna innan orosanmälan utifrån vad det är i Sverige låter snarare högst olämpligt.

 

[em-pirre]

Oj det låter som att orosanmälan i Sverige och Finland måste vara olika saker/begrepp?. Att kontakta vårdnadshavarna innan orosanmälan utifrån vad det är i Sverige låter snarare högst olämpligt.

Man vill ju inte skapa onödig belastning eller förstöra kontakten med föräldrarna? Det är ju ofta missförstånd? Allra oftast slutar det med att man tillsammans med föräldrarna gör en anmälan.

Gäller det brott eller misstanke om brott är det ju som jag skriver givetvis soc och polis först.

Poängen är ju att också fall där föräldern brister i uppfostran eller omsorg, så uppnås bättre resultat om man gör anmälan tillsammans än om man anmäler folk anonymt eller bakom ryggen. Man jobbar ju inte mot föräldrarna utan tillsammans med familjen

 

[Imogen]

Man vill ju inte skapa onödig belastning eller förstöra kontakten med föräldrarna? Det är ju ofta missförstånd? Allra oftast slutar det med att man tillsammans med föräldrarna gör en anmälan.

Gäller det brott eller misstanke om brott är det ju som jag skriver givetvis soc och polis först.

Poängen är ju att också fall där föräldern brister i uppfostran eller omsorg, så uppnås bättre resultat om man gör anmälan tillsammans än om man anmäler folk anonymt eller bakom ryggen. Man jobbar ju inte mot föräldrarna utan tillsammans med familjen

Men jag utgår från att det finns mängder av situationer som beror just på missförstånd där soc aldrig blir inblandade i Sverige heller. Tänkte att tex förskolepersonal är ganska luttrade i att höra diverse konstiga saker som föräldrar gör i treåringsversion.

Men om det rör sig i faktiskt oro så riskerar man ju att försvåra utredningen rejält om föräldrarna förvarnas innan professionen får göra en första bedömning. Behöver ju inte vara så drastiskt som att en förälder försvinner med barnet, utan något som att föräldern förklarar för barnet ”vad som egentligen hände” och påverkar barnets version.

 

[em-pirre]

Men jag utgår från att det finns mängder av situationer som beror just på missförstånd där soc aldrig blir inblandade i Sverige heller. Tänkte att tex förskolepersonal är ganska luttrade i att höra diverse konstiga saker som föräldrar gör i treåringsversion.

Men om det rör sig i faktiskt oro så riskerar man ju att försvåra utredningen rejält om föräldrarna förvarnas innan professionen får göra en första bedömning. Behöver ju inte vara så drastiskt som att en förälder försvinner med barnet, utan något som att föräldern förklarar för barnet ”vad som egentligen hände” och påverkar barnets version.

Det är ju där pedagogen ska ha en så god kontakt med föräldern att de tillsammans gör anmälan.

 

[Guldaskig]

Det är ju där pedagogen ska ha en så god kontakt med föräldern att de tillsammans gör anmälan.

Hur fungerar det inom sjukvården när det görs orosanmälningar?

 

[em-pirre]

Så pedagogen pratar innan med VH om att hen ska göra en orosanmälan mot hen, och sen går VH med på att de gör det tillsammans?

Och när det samtalet inte går så bra då, där pedagogen kanske blir hotad?

Jag är nog ganska glad över att det inte går till så här faktiskt.

Man gör inte en anmälan MOT någon.

Jag har gjort många (!) anmälan medan jag jobbade som pedagog.
Jag har en oro, och bokar sedan möte med föräldern för att diskutera min oro. Där är det ju av högsta vikt att man inte har just den attityden att man gör en anmälan MOT någon utan att man faktiskt tillsammans funderar på hur familjen mår och hur man kan hjälpa och stödja. Då brukar jag försöka berätta om hur en anmälan fungerar och vad som händer näst, och sedan fråga hur det känns. 99 % av gångerna är föräldern ledsen men är villig att ta emot hjälp. Sen gör jag anmälan i samarbete med förälder. Sen brukar jag sitta med på möten med socialen och så funderar vi tillsammans vad som hänt och vad som kommer att hända.

Någon gång har föräldern blivit spritt språngande. Då berättar jag att anmälan kommer göras ändå.

Är jag orolig över att föräldern kan bli hotfull tar jag med en annan person (exempelvis en förman).

En gång har jag anmält utan att kontakta förälder (efter instruktion av soc och polis) . Det blev en jävla show och all kontakt med föräldern förstördes.

 

[em-pirre]

Hur fungerar det inom sjukvården när det görs orosanmälningar?

Jag har inte gjort några inom sjukvården så jag vet inte faktiskt.

 

[Imogen]

Man gör inte en anmälan MOT någon.

Jag har gjort många (!) anmälan medan jag jobbade som pedagog.
Jag har en oro, och bokar sedan möte med föräldern för att diskutera min oro. Där är det ju av högsta vikt att man inte har just den attityden att man gör en anmälan MOT någon utan att man faktiskt tillsammans funderar på hur familjen mår och hur man kan hjälpa och stödja. Då brukar jag försöka berätta om hur en anmälan fungerar och vad som händer näst, och sedan fråga hur det känns. 99 % av gångerna är föräldern ledsen men är villig att ta emot hjälp. Sen gör jag anmälan i samarbete med förälder. Sen brukar jag sitta med på möten med socialen och så funderar vi tillsammans vad som hänt och vad som kommer att hända.

Någon gång har föräldern blivit spritt språngande. Då berättar jag att anmälan kommer göras ändå.

Är jag orolig över att föräldern kan bli hotfull tar jag med en annan person (exempelvis en förman).

En gång har jag anmält utan att kontakta förälder (efter instruktion av soc och polis) . Det blev en jävla show och all kontakt med föräldern förstördes.

Och om anmälan gäller den ene av två separerade föräldrar. Har du då samtal med bägge innan orosanmälan till socialtjänsten? Riskerar inte det att sätta förskolepedagogen i en situation som blir orimlig för denne att hantera?

Och en annan fundering. Varför läggs så stort ansvar på förskolan? Förskolan ska ta första mötet, förväntas samarbeta med vårdnadshavarna och sitta med på möten med socialtjänsten. Rimligt om det handlar om situationer PÅ förskolan. Men en orosanmälan kan ju också gälla saker som inte har någonting med förskolans verksamhet att göra.

 

[Imogen]

Jag blev nyfiken och googlade och vad jag kunde läsa mig till så verkar det svenska och finska systemet vara väldigt lika?

https://thl.fi/sv/web/handbok-for-barnskyddet/arbetsprocesser/barnskyddsanmalan

Man har anmälningsskyldighet och ska göra anmälan direkt utan dröjsmål.
Man kan inte anmäla anonymt eftersom vh har rätt att få reda på vem som gjort anmälan.

Och att man i mån av möjlighet bör diskutera anmälan med barnet och vh på förhand, men att det inte finns några absoluta regler och man bör agera efter situationen och får inte fördröja anmälan i onödan.

Sen kan det ju vara skillnader i praxis vad gäller ”efter situationen”. Och det kanske är någon skillnad jag missuppfattat?

Har också svårt att få ihop ekvationen att man måste göra anmälan själv och inte delegera då anmälan riskerar att fördröjas, med att boka ett möte med vårdnadshavare och diskutera mellan att oro uppstått och att anmälan görs?

 

[em-pirre]

Och om anmälan gäller den ene av två separerade föräldrar. Har du då samtal med bägge innan orosanmälan till socialtjänsten? Riskerar inte det att sätta förskolepedagogen i en situation som blir orimlig för denne att hantera?

Och en annan fundering. Varför läggs så stort ansvar på förskolan? Förskolan ska ta första mötet, förväntas samarbeta med vårdnadshavarna och sitta med på möten med socialtjänsten. Rimligt om det handlar om situationer PÅ förskolan. Men en orosanmälan kan ju också gälla saker som inte har någonting med förskolans verksamhet att göra.

Ja absolut båda om de har gemensam vårdnad?

Vad menar du med orimligt att hantera? Kontakt med föräldrarna är ju pedagogen jobb? Det är ju extremt viktigt och något som man måste klara av att hantera? Om man är rädd för att prata om svåra saker med föräldrarna är det ju jättesvårt att jobba som pedagog.

Ansvar och ansvar. Enligt lag måste pedagogen göra en anmälan om det finns oro.

Det viktigaste är att få bort det som nämns tidigare i tråden, det här med att anmälan görs mot någon. Det är ju inte ett brott som anmäls? Ju mer vi spär på detta med att det är hysch pysch, att inte våga prata om svåra saker och att uttrycka det som att FÖRÄLDERN är skyldig och blir anmäld, desto mer negativt snack om socialen och desto mindre förståelse.

En människa är villigare att ändra sig och se problem om man ställer sig bredvid personen och inte mot (bildligt talat)

 

[em-pirre]

Jag blev nyfiken och googlade och vad jag kunde läsa mig till så verkar det svenska och finska systemet vara väldigt lika?

https://thl.fi/sv/web/handbok-for-barnskyddet/arbetsprocesser/barnskyddsanmalan

Man har anmälningsskyldighet och ska göra anmälan direkt utan dröjsmål.
Man kan inte anmäla anonymt eftersom vh har rätt att få reda på vem som gjort anmälan.

Och att man i mån av möjlighet bör diskutera anmälan med barnet och vh på förhand, men att det inte finns några absoluta regler och man bör agera efter situationen och får inte fördröja anmälan i onödan.

Sen kan det ju vara skillnader i praxis vad gäller ”efter situationen”. Och det kanske är någon skillnad jag missuppfattat?

Har också svårt att få ihop ekvationen att man måste göra anmälan själv och inte delegera då anmälan riskerar att fördröjas, med att boka ett möte med vårdnadshavare och diskutera mellan att oro uppstått och att anmälan görs?

Hur så? Man ringer föräldern och berättar att man måste träffas innan barnet hämtas? Det ska alltså ske samma dag eller senast nästa.

 

[em-pirre]

Exempel:

Barnet berättar att hen är rädd för att gå hem för att förälder brukar våld/droger etc. Jag ringer soc på studs och de tillkalla polis. Barnet får inte hämtas av förälder och jag kontaktar inte föräldern alls. Ringer akut linje.


Barnet berättar att mamma är ledsen, att pappa är arg och skriker. Barnet har ofta smutsiga kläder och en av föräldrarna ser inte ut att må bra. Här bokar jag möte med föräldern och vi anmäler tillsammans. Det finns en siild arbetsgrupp som tar emot anmälan och beslutar om hur ärendet sköts.

Barnet nämner i en diskussion att hen en gång fått smisk av mamma. Här får man ju avgöra om det är akut/sant/uppmärksamhetsssökande/en förälder som det funkar att diskutera med.


Oftast ringer jag soc först för att be om råd. De lyssnar på caset och ger instruktioner. Det är alltid lättast. (det finns en skild telefonnummer för för just detta)

Sen finns det ju massor av scenarion där man måste använda sunt förnuft. Är jag inte 100 ringer jag och ber om råd.

 

[Imogen]

Ja absolut båda om de har gemensam vårdnad?

Vad menar du med orimligt att hantera? Kontakt med föräldrarna är ju pedagogen jobb? Det är ju extremt viktigt och något som man måste klara av att hantera? Om man är rädd för att prata om svåra saker med föräldrarna är det ju jättesvårt att jobba som pedagog.

Att man hamnar mitt i en konflikt som inte har med förskolan som sådan att göra? Om barn exempelvis visar tecken på att fara illa på grund av en konflikt mellan anhöriga är det ju givetvis superviktigt att detta orosanmäls. Men varför man ska sitta ner och diskutera hur familjen mår och behov av hjälp och stöd med förskolepedagogen begriper jag inte. Det är ju det socialtjänsten med flera myndigheter är till för.

Det viktigaste är att då bort det som nämns tidigare i tråden, det här med att anmälan görs mot någon. Det är ju inte ett brott som anmäls? Ju mer vi spär på detta med att det är hysch pysch, att inte våga prata om svåra saker och att uttrycka det som att FÖRÄLDERN är skyldig och blir anmäld, desto mer negativt snack om socialen och desto mindre förståelse.

En människa är villigare att ändra sig och se problem om man ställer sig bredvid personen och inte mot (bildligt talat)

Ja det håller jag helt med om och har inte heller påstått något annat.

 

[Rosett]

@em-pirre Hur blir det för barnet om vh faktiskt skadat barnet och pedagogen säger till vh att barnet berättat något oroande? Sen måste barnet åka hem med vh och kanske blir hotad till att hålla tyst i fortsättningen.
Sen pratar soc med barnet som då blivit hotad/instruerad av vh.
Barnet ljuger av rädsla och säger att inget hänt eller lämnar en förklaring som vh hittat på.
Soc blir lättade över att inget skadligt hänt och avskriver ärendet.
Barnet åker hem med vh som fortsätter skada det.

Förstår du nu varför de som jobbar med barn i Sverige inte får meddela vh innan de anmält oro till soc? Och de anmäler inte vh, de anmäler att de är oroliga för barnet.

 

[em-pirre]

Att man hamnar mitt i en konflikt som inte har med förskolan som sådan att göra? Om barn exempelvis visar tecken på att fara illa på grund av en konflikt mellan anhöriga är det ju givetvis superviktigt att detta orosanmäls. Men varför man ska sitta ner och diskutera hur familjen mår och behov av hjälp och stöd med förskolepedagogen begriper jag inte. Det är ju det socialtjänsten med flera myndigheter är till för.



Ja det håller jag helt med om och har inte heller påstått något annat.

Det beror ju givetvis på ärende. Det är inte så ett man automatiskt sitter med.

 

[em-pirre]

@em-pirre Hur blir det för barnet om vh faktiskt skadat barnet och pedagogen säger till vh att barnet berättat något oroande? Sen måste barnet åka hem med vh och kanske blir hotad till att hålla tyst i fortsättningen.
Sen pratar soc med barnet som då blivit hotad/instruerad av vh.
Barnet ljuger av rädsla och säger att inget hänt eller lämnar en förklaring som vh hittat på.
Soc blir lättade över att inget skadligt hänt och avskriver ärendet.
Barnet åker hem med vh som fortsätter skada det.

Förstår du nu varför de som jobbar med barn i Sverige inte får meddela vh innan de anmält oro till soc? Och de anmäler inte vh, de anmäler att de är oroliga för barnet.

Men har du alls läst vad jag skrivit?

Gäller det misstänkt brott är det polisens sak och då får man inte berätta för föräldrarna.

 

[Imogen]

Hur så? Man ringer föräldern och berättar att man måste träffas innan barnet hämtas? Det ska alltså ske samma dag eller senast nästa.

Nu var väl kanske det väsentliga i min länk att det inte fanns några absoluta regler utan man skulle agera efter situation, och du skrev att man MÅSTE kontakta vh innan orosanmälan om det inte var misstanke om brott.

Men jag får nog fortfarande inte ihop ekvationen att du ringer föräldern samma dag och säger att ni måste träffas innan barnet hämtas. Då kallar du dit bägge föräldrarna innan hämtning, även om barnet bor varannan vecka? Och har man som förskolepedagog ens rätt att hålla kvar barnet på det sättet? Att kort informera om att en orosanmälan kommer att göras är ju en sak, men det är ju något annat än att ha ett möte och diskutera hur familjen mår och behov av stöd och hjälp som du beskrev innan.

Sen är det givetvis bra om man kan ha en sådan diskussion som båda parter är nöjda med och överens om. Men det är ju något annat än att man MÅSTE innan orosanmälan. Det är detta med det påstått tvingande i lagstiftningen som är det enda jag ifrågasatt.

 

[Vassi]

Oj det låter som att orosanmälan i Sverige och Finland måste vara olika saker/begrepp?. Att kontakta vårdnadshavarna innan orosanmälan utifrån vad det är i Sverige låter snarare högst olämpligt.

Alltså, jag får erkänna att jag inte känner igen det här om att det alltid är ju högst olämpligt att meddela föräldrarna innan orosanmälan görs?

Jag har gjort många orosanmälningar i tjänsten, och i majoriteten av fallen har föräldrarna informerats av mig inte av soc. Har till och med fått syrlig kommentar av socialsekreterare angående att jag inte informerat föräldrarna utan att det fick göras. Det är ju en individuell avvägning som görs i varje fall. Gäller det våld och övergrepp så klart aldrig "förvarna", men det finns ju många saker som kan väcka oro mer än såna situationer. I de få fall där jag varit osäker har jag rådgjort med soc, och i majoriteten av fallen blivit rådd att informera själv.