Acses
Trådstartare
Jag behöver era råd! Jag vet inte vad jag ska ta mig till längre.
Ska försöka dra den korta versionen.
Sambon har sedan ett tidigare förhållande med X en dotter på snart 9 år. De separerade när dottern (Y) var drygt 2 år gammal och sedan dess har min sambo knappt fått träffa tösen alls. Det har vart tjaffs och bråk och X har näst intill letat efter saker att bråka om.
När jag blev gravid tog det hus i helvete. X började ringa oss på nätterna och skrika och gråta. Vi fick höra saker som att sambon och jag var hemska människor, att deras dotter hatade oss och att hon skulle se till att deras dotter aldrig fick träffa vårat barn, sin lillasyster. Hon ringde även sambons föräldrar och systrar och sa samma saker.
Men strax innan våran dotter föddes så skedde ett mirakel, X ändrade attetyd som i ett trollslag och nu nästan kastar hon Y efter oss.
Det finns fortfarande vissa problem med kontakten med X. T.ex så ringer hon oss sena nätter för att fråga om Y får komma och hälsa på tidigt nästa morgon. Självklart får Y vara här hur mycket hon vill - MEN, min sambo jobbar långa dagar (åker hemmifrån kl 6 och är hemma vid 20) och även om jag är mammaledig så har ju jag också planer för dagen. - så det är väl inte för mycket begärt att hon ringer åtminstånde en dag innan och talar om att Y kommer? Begär jag för mycket då? Ibland ringer hon inte ens innan utan står helt sonika utanför dörren. Har hänt ett par gånger att hon ringt mig på mobilen när jag inte vart hemma och frågat vart jag håller hus, ja då står hon utanför och tänkte lämna av Y för ett par timmar.
Är det jag som är koko? Är det verkligen så konstigt att jag vill veta i förväg när hon kommer så man kan anpassa dagarna efter det? Eller att hon åtminstånde ringer och kollar om jag är hemma?
Jag diggar den ungen stenhårt, verkligen! Och som jag sagt innan, hon får vara hos oss hur mycket hon vill! Det är inte hon som är problemet, alls, utan snarare hur hennes mamma sköter kontakten (vilken kontakt?) med oss.
Idag blev jag tillfrågad om jag har lust att hämta Y efter skolan några dagar, men inte för att hon ska följa med hem till oss, utan för att jag ska följa henne hem till X. För mig börjar det kännas som att jag blivit jour-barnvakt. Och när jag förklarat för X att jag inte kan anpassa mina dagar efter henne, men gärna hittar en kompromiss så blir hon tvärförbannad, och det går ut över Y, för då får inte Y prata med oss eller sina farföräldrar på flera dagar.
Sen har jag fått ta en jävla massa skit av X för andra saker.
T.ex så motsäger hon sig väldigt hårt att vi har regler för Y när Y är här. Jag tycker dock inte att våra "regler" är speciellt hårda utan mer självklarheter. Tex:
- Man tackar när man får något.
- Blir man erbjuden något säger man Ja Tack eller Nej Tack.
- Man hjälper till med småsaker, ex ställa sin tallrik i diskhon efter maten.
- När bebisen sover så sover bebisen, då får man inte slita och dra i henne, nypas och lyfta och behandla henne som en klipp-docka. (Detta blev vi osams om idag, för trotts att jag sa till Y att låta bebisen sova, så går det knappt 2 minuter innan hon kommer flaxande med bebis i famnen, vilket idag resulterade i att bebis slog huvudet i en dörrpost!)
- Man plockar undan sina leksaker efter sig.
- Vill man ha något så ber man snällt.
Begär jag för mycket? En 9 åring borde väl klara av detta? Eller har jag ingen rätt att bestämma sådanna saker när hon vistas här? Sambon är helt på min sida när det kommer till detta, men eftersom JAG är den som är hemma med Y så blir det ju jag som måste vara "stora stygga vargen" och säga ifrån.
Ys Mamma blir hur som hellst mycket upprörd över detta. På kvällarna när Y vart hos oss ringer X och talar om för mig att jag inte har någon rätt att uppfostra hennes barn.
Jag känner mig inte elak mot Y. Hon verkar tycka väldigt mycket om att vara här hos oss och ringer ibland flera gånger om dagen, för att prata med både mig och Sambon. När hon är här är hon väldigt pratig och glad och gosar gärna upp sig bredvid mig i soffan tillsammans med en tecknad film.
Är jag verkligen galen?
Har jag missat några oskrivna regler om hur man är som "bonusmamma"?
Har jag och min sambo ingen rätt att sätta regler och gränser i vårt eget hem?
Ska försöka dra den korta versionen.
Sambon har sedan ett tidigare förhållande med X en dotter på snart 9 år. De separerade när dottern (Y) var drygt 2 år gammal och sedan dess har min sambo knappt fått träffa tösen alls. Det har vart tjaffs och bråk och X har näst intill letat efter saker att bråka om.
När jag blev gravid tog det hus i helvete. X började ringa oss på nätterna och skrika och gråta. Vi fick höra saker som att sambon och jag var hemska människor, att deras dotter hatade oss och att hon skulle se till att deras dotter aldrig fick träffa vårat barn, sin lillasyster. Hon ringde även sambons föräldrar och systrar och sa samma saker.
Men strax innan våran dotter föddes så skedde ett mirakel, X ändrade attetyd som i ett trollslag och nu nästan kastar hon Y efter oss.
Det finns fortfarande vissa problem med kontakten med X. T.ex så ringer hon oss sena nätter för att fråga om Y får komma och hälsa på tidigt nästa morgon. Självklart får Y vara här hur mycket hon vill - MEN, min sambo jobbar långa dagar (åker hemmifrån kl 6 och är hemma vid 20) och även om jag är mammaledig så har ju jag också planer för dagen. - så det är väl inte för mycket begärt att hon ringer åtminstånde en dag innan och talar om att Y kommer? Begär jag för mycket då? Ibland ringer hon inte ens innan utan står helt sonika utanför dörren. Har hänt ett par gånger att hon ringt mig på mobilen när jag inte vart hemma och frågat vart jag håller hus, ja då står hon utanför och tänkte lämna av Y för ett par timmar.
Är det jag som är koko? Är det verkligen så konstigt att jag vill veta i förväg när hon kommer så man kan anpassa dagarna efter det? Eller att hon åtminstånde ringer och kollar om jag är hemma?
Jag diggar den ungen stenhårt, verkligen! Och som jag sagt innan, hon får vara hos oss hur mycket hon vill! Det är inte hon som är problemet, alls, utan snarare hur hennes mamma sköter kontakten (vilken kontakt?) med oss.
Idag blev jag tillfrågad om jag har lust att hämta Y efter skolan några dagar, men inte för att hon ska följa med hem till oss, utan för att jag ska följa henne hem till X. För mig börjar det kännas som att jag blivit jour-barnvakt. Och när jag förklarat för X att jag inte kan anpassa mina dagar efter henne, men gärna hittar en kompromiss så blir hon tvärförbannad, och det går ut över Y, för då får inte Y prata med oss eller sina farföräldrar på flera dagar.
Sen har jag fått ta en jävla massa skit av X för andra saker.
T.ex så motsäger hon sig väldigt hårt att vi har regler för Y när Y är här. Jag tycker dock inte att våra "regler" är speciellt hårda utan mer självklarheter. Tex:
- Man tackar när man får något.
- Blir man erbjuden något säger man Ja Tack eller Nej Tack.
- Man hjälper till med småsaker, ex ställa sin tallrik i diskhon efter maten.
- När bebisen sover så sover bebisen, då får man inte slita och dra i henne, nypas och lyfta och behandla henne som en klipp-docka. (Detta blev vi osams om idag, för trotts att jag sa till Y att låta bebisen sova, så går det knappt 2 minuter innan hon kommer flaxande med bebis i famnen, vilket idag resulterade i att bebis slog huvudet i en dörrpost!)
- Man plockar undan sina leksaker efter sig.
- Vill man ha något så ber man snällt.
Begär jag för mycket? En 9 åring borde väl klara av detta? Eller har jag ingen rätt att bestämma sådanna saker när hon vistas här? Sambon är helt på min sida när det kommer till detta, men eftersom JAG är den som är hemma med Y så blir det ju jag som måste vara "stora stygga vargen" och säga ifrån.
Ys Mamma blir hur som hellst mycket upprörd över detta. På kvällarna när Y vart hos oss ringer X och talar om för mig att jag inte har någon rätt att uppfostra hennes barn.
Jag känner mig inte elak mot Y. Hon verkar tycka väldigt mycket om att vara här hos oss och ringer ibland flera gånger om dagen, för att prata med både mig och Sambon. När hon är här är hon väldigt pratig och glad och gosar gärna upp sig bredvid mig i soffan tillsammans med en tecknad film.
Är jag verkligen galen?
Har jag missat några oskrivna regler om hur man är som "bonusmamma"?
Har jag och min sambo ingen rätt att sätta regler och gränser i vårt eget hem?
