AgentCarter
Trådstartare
Igår när jag kom och hämta N så hade han ett stort bett över ena kinden och rivsår på den andra.
Han och en annan i samma ålder (~2) hade varit ensamma i ett rum och då hade den andra pojken kastat sig över min, hållit fast N (rivmärkena på motsatta kinden) och bitit riktigt ordentligt. Blev ca tre små ställen där det gick genom huden.
Pedagogerna kunde inte se något i min sons beteende som utlöste den andra killens beteende.
(dålig bild på eländet)
När jag kom pratade de självklart med mig, lovade att ha bättre uppsikt över dessa två (enda i ungefär samma ålder).
Sen när jag kom hem visade jag bild för mamma som skicka iväg oss till VC och började prata om bokstäver hos den andre pojken. Fäste mig inte så mycket vid det, men både svärmor, svägerska och sjuksköterskan tyckte att det inte var normalt beteende. Alltså att bita så ordentligt (svärmor skk, svägerska pedagog) så nu börjar jag fundera på om jag underreagerade med min shit happens reaktion?
Jag bryr mig inte för fem öre om den andra killen har diagnos egentligen, men har alltid varit ett lugnt barn innan som aldrig bitit förut. Funderar mest på om han mår bra?
För sonens skull hoppas jag det inte händer igen, han är redan lite avvaktande mot barn och leker helst själv som det är.
Hoppas med vi slipper infektion i såren, vore typiskt nu när han just blivit frisk.
Han och en annan i samma ålder (~2) hade varit ensamma i ett rum och då hade den andra pojken kastat sig över min, hållit fast N (rivmärkena på motsatta kinden) och bitit riktigt ordentligt. Blev ca tre små ställen där det gick genom huden.
Pedagogerna kunde inte se något i min sons beteende som utlöste den andra killens beteende.
(dålig bild på eländet)
När jag kom pratade de självklart med mig, lovade att ha bättre uppsikt över dessa två (enda i ungefär samma ålder).
Sen när jag kom hem visade jag bild för mamma som skicka iväg oss till VC och började prata om bokstäver hos den andre pojken. Fäste mig inte så mycket vid det, men både svärmor, svägerska och sjuksköterskan tyckte att det inte var normalt beteende. Alltså att bita så ordentligt (svärmor skk, svägerska pedagog) så nu börjar jag fundera på om jag underreagerade med min shit happens reaktion?
Jag bryr mig inte för fem öre om den andra killen har diagnos egentligen, men har alltid varit ett lugnt barn innan som aldrig bitit förut. Funderar mest på om han mår bra?
För sonens skull hoppas jag det inte händer igen, han är redan lite avvaktande mot barn och leker helst själv som det är.
Hoppas med vi slipper infektion i såren, vore typiskt nu när han just blivit frisk.