1. Jag har sövts ett par gånger och de senaste var för typ 2-3 år sen. När jag sövdes så förbereddes jag först i en sal där man fick en säng bakom skärmar. Bytte kläder och hade ett skåp att stoppa grejerna i (skåpet var numrerat och rullades med mig till uppvaket sen så jag hade sakerna där när jag vaknade). En sköterska kom och ställde en del frågor som ska fyllas i ett formulär innan operation, sedan fick jag ett par tabletter (bla mot illamående) och så sattes infart (nål för dropp). Jag gick till operationssalen tillsammans med en sköterska och därinne hälsade personalen och talade om vem som var vem. När jag klättrat upp på operationsbordet så frågade personalen om allt var ok osv, sen sprutades medlet in och efter ett par sekunder var jag borta. Jag har mått bra när jag vaknat, vet att första gången frös jag mycket så då hade personalen på uppvaket gett mig en mössa
När jag varit vaken ett tag och man har gått på toaletten (det kan ta en stund innan även det har vaknat till liv) så fick jag en macka, saft och kaffe. Första gången låg jag kvar ett par timmar och sen fick jag åka hem, andra gången låg jag kvar ett par timmar och flyttades sedan med sjuktransport till ett annat sjukhus där jag skulle stanna över natten. Under väntetiden hade jag mobilen och kunde surfa.
Har mått bra som sagt och det har varit som att dra ut sladden när jag sövts och sen stoppa i och starta upp igen när jag vaknat. Lite märklig känsla att tiden gått och man inte haft en aning om nåt, men för mig har det varit av och på och inget jag märkt av.
2. jag hade valt sövning tror jag, just för att om det är något jag vet att jag skulle tycka var jobbigt så hade jag velat vara sövd och inte märka något. Och eftersom mina erfarenheter av sövning varit bra så hade jag känt mig lugn med det valet.