Bli frisk från depression

[Wille]

Från den här och andra trådar får jag uppfattningen att du har en del starka åsikter om hur saker "är".
Är du villig att ompröva en del av dina åsikter, IFALL det kan hjälpa dig att bli friskare och må bättre?

Eller trivs du med dina åsikter och föredrar att hålla fast vid sargkanten om du förstår den metaforen?

Klart jag förstår metaforen.

Jag trivs inte med att ta risker. Det skrämmer mig väldigt mycket. Risken känns värre än det liv jag har.

 

[Gnist]

Klart jag förstår metaforen.

Jag trivs inte med att ta risker. Det skrämmer mig väldigt mycket. Risken känns värre än det liv jag har.

Chansen att bli frisk då, är du inte villig att ta ens en mikroskopiskt liten risk för att nå dit?

Om svaret på den frågan är nej, så får du nog helt enkelt gilla läget och acceptera att livet är som det är.

 

[Wille]

Chansen att bli frisk då, är du inte villig att ta ens en mikroskopiskt liten risk för att nå dit?

Om svaret på den frågan är nej, så får du nog helt enkelt gilla läget och acceptera att livet är som det är.

Måste ju finna andra alternativ än just en som man kan få allvarliga biverkningar av.

 

[Motacilla]

Klart jag förstår metaforen.

Jag trivs inte med att ta risker. Det skrämmer mig väldigt mycket. Risken känns värre än det liv jag har.

Men det var ju inte det jag frågade nu.

Vänligen läs frågan på nytt och svara.

Vi har ju harvat att du har rädslor i 14 sidor.

 

[Motacilla]

Googlade behandlingar mot depression. Första träffen:

"
Behandling vid depression och ångestsyndrom

• Antidepressiv läkemedelsbehandling. ...
• Elektrokonvulsiv behandling. ...
• EMDR. ...
• Fysisk aktivitet. ...
• Interpersonell psykoterapi. ...
• Kognitiv beteendeterapi. ...
• Traumafokuserad KBT med exponering. ...
• Mindfulness-baserad kognitiv terapi."

 

[Gnist]

Måste ju finna andra alternativ än just en som man kan få allvarliga biverkningar av.

Svaret är alltså nej.

Allvarliga biverkningar kan man ju få av typ all medicin, men risken är som sagt mikroskopiskt liten.

Exakt vad för biverkning är du rädd för?

 

[Wille]

Googlade behandlingar mot depression. Första träffen:

"
Behandling vid depression och ångestsyndrom

• Antidepressiv läkemedelsbehandling. ...
• Elektrokonvulsiv behandling. ...
• EMDR. ...
• Fysisk aktivitet. ...
• Interpersonell psykoterapi. ...
• Kognitiv beteendeterapi. ...
• Traumafokuserad KBT med exponering. ...
• Mindfulness-baserad kognitiv terapi."

Det är väl i terapin det brustit för min del. Men får se vad emdr kan göra. Har ju nyligen börjat med det.

 

[Wille]

Svaret är alltså nej.

Allvarliga biverkningar kan man ju få av typ all medicin, men risken är som sagt mikroskopiskt liten.

Exakt vad för biverkning är du rädd för?

Att svimma, kräkas, må illa, bli dålig i magen. Men det svåraste är om jag behöver söka sjukhusvård.

 

[Gnist]

Att svimma, kräkas, må illa, bli dålig i magen. Men det svåraste är om jag behöver söka sjukhusvård.

Inget av det räknas som en allvarlig biverkning och inget av det kräver sjukhusvård.

Skulle du må illa av medicinen så prata med läkaren och kolla om det tvärt går att sluta ta den. Svårare än så är det inte.

 

[Wille]

Inget av det räknas som en allvarlig biverkning och inget av det kräver sjukhusvård.

Skulle du må illa av medicinen så prata med läkaren och kolla om det tvärt går att sluta ta den. Svårare än så är det inte.

Nej, de jag listade kräver inte sjukhusvård även om jag får en massa ångest av dem. Men det finns annat som gör det. Utslag på huden t.ex. lär vara ett sådan svår biverkning. Men vet inte exakt varför just den biverkningen är svår.

 

[nullo-modo]

Nej, de jag listade kräver inte sjukhusvård även om jag får en massa ångest av dem. Men det finns annat som gör det. Utslag på huden t.ex. lär vara ett sådan svår biverkning. Men vet inte exakt varför just den biverkningen är svår.

Hur vanligt är det med dessa allvarliga biverkningar? 1 på 1000? Högre lägre?

 

[Gnist]

Nej, de jag listade kräver inte sjukhusvård även om jag får en massa ångest av dem. Men det finns annat som gör det. Utslag på huden t.ex. lär vara ett sådan svår biverkning. Men vet inte exakt varför just den biverkningen är svår.

Det finns ju jättemånga vanliga mediciner som kan ge utslag på huden och sånt räknas vanligtvis inte heller som en allvarlig biverkning och bara för att det kan ge så innebär det ju inte att så kommer att ske.
Det är nog mest i din hjärna som ev biverkningar blir farliga och risken att få dem gigantisk.

Vad för medicin är det du vägrar?

 

[Wille]

Hur vanligt är det med dessa allvarliga biverkningar? 1 på 1000? Högre lägre?

Spelar ju ingen roll hur liten risken är. Finns den så finns den.

 

[nullo-modo]

Spelar ju ingen roll hur liten risken är. Finns den så finns den.

Risker finns även med att sätta sig i bilen, tänker du även där att
"Spelar ju ingen roll hur liten risken är. Finns den så finns den."

 

[sjoberga]

Spelar ju ingen roll hur liten risken är. Finns den så finns den.

Att vara sjuk i depression medför stora risker. Då pratar vi inte 1 på 1000 och 1 på 10000. Då pratar vi stora, överhängande risker. Så det här att låta bli behandling om man är sjuk är inte att minimera risken för sjukhusvård. Dödligheten i självmord estimeras till 2 av 100 exempelvis om man tittar på hela gruppen som någonsin fått diagnosen.

 

[bettysmatte]

Spelar ju ingen roll hur liten risken är. Finns den så finns den.

Fast så kan man ju inte tänka? Du måste väl ändå göra skillnad på, till exempel, 1 på 10 eller 1 på 1000000 ??

 

[Myrten]

Nej, de jag listade kräver inte sjukhusvård även om jag får en massa ångest av dem. Men det finns annat som gör det. Utslag på huden t.ex. lär vara ett sådan svår biverkning. Men vet inte exakt varför just den biverkningen är svår.

Förmodligen för att utslag kan vara en allergisk reaktion och allergi kan (men behöver inte) bli mycket allvarlig.

För min medicin är det just alla tecken på allergi som anses allvarliga och det är om jag skulle fått sådana jag skulle sluta ta medicinen och uppsöka vård.

 

[Wille]

Det finns ju jättemånga vanliga mediciner som kan ge utslag på huden och sånt räknas vanligtvis inte heller som en allvarlig biverkning och bara för att det kan ge så innebär det ju inte att så kommer att ske.
Det är nog mest i din hjärna som ev biverkningar blir farliga och risken att få dem gigantisk.

Vad för medicin är det du vägrar?

Det står så här om den ena medicinen:

"Viktig information om eventuellt livshotande reaktioner


Ett litet antal personer som tar Lamotrigin Actavis får en allergisk reaktion eller hudreaktion som kan vara livshotande och utvecklas till allvarligare problem om de inte behandlas. Dessa kan inkludera Stevens-Johnsons syndrom (SJS), toxisk epidermal nekrolys (TEN) samt läkemedelsreaktion med eosinofili och systemiska symtom (DRESS). Du behöver känna till de symtom som du ska vara uppmärksam på under tiden du tar Lamotrigin Actavis."

och...

"Hemofagocyterande syndrom (HLH)


Rapporter har inkommit om en sällsynt men mycket allvarlig reaktion i immunsystemet hos patienter som tar lamotrigin.

• Kontakta omedelbart läkare eller apotekspersonal om du får något av följande symptom: feber, utslag, neurologiska symptom (t.ex. skakningar eller tremor, förvirrat tillstånd, störningar i hjärnans funktion."

Och i fass för den andra medicinen står det följande:

"Allvarliga hudreaktioner som Stevens-Johnsons syndrom (SJS), toxisk epidermal nekrolys (TEN) och läkemedelsreaktion med eosinofili och systemiska symtom (DRESS) har rapporterats vid användning av mirtazapin. Sluta använda läkemedlet och sök vård omedelbart om du får något av de symtom som beskrivs i avsnitt 4 i samband med dessa allvarliga hudreaktioner."

 

[Wille]

Fast så kan man ju inte tänka? Du måste väl ändå göra skillnad på, till exempel, 1 på 10 eller 1 på 1000000 ??

Det står inte hur stor eller liten risken är. Bara att det finns en risk.

 

[MJLee]

För att anknyta till de ursprungliga frågan. Av de som lider av klinisk (kronisk) depression/ångest är det svårt, ibland omöjligt, att bli 'frisk' utan medicinering och terapi. Däremot kan många leva ett fullt normalt och 'friskt' liv med medicinering och terapi av olika slag vilket flera i tråden vittnat om. Men det första grundläggande faktorn är att faktiskt lyssna till vad vården säger, både vad gäller mediciner och övrig vård.

Prata med behandlande läkare och lyssna på hen måste man. Om man vägrar lyssna och lita på att hen vet vad hen pratar om, då är det inte så mycket poäng att gå dit. Jag tänker på det som en trebent pall. Patienten, medicinering, terapi/behandling och att såga av ett av de tre benen är inte en bra idé. Man kan balansera ett tag på två ben men till slut så rasar allt samman.

Det är otroligt jobbigt att ha en (klinisk) depression/ångest i flera år. Men för att kunna börja bli 'frisk' måste man våga ta emot den vård som erbjuds. Sedan måste man våga att väga fördelar och nackdelar och sist men inte minst, vara beredd på att jobba själv. Allt vården kan erbjuda är en stege, klättra får man göra själv.