Bli frisk från depression

[Wille]

Går det att bli frisk från en långvarig depression? Någon som har erfarenhet? Vilka faktorer var det då som fick det att vända?

 

[Hippocampus]

Jag blev det genom hypnos och genom att gå "igenom" hela mitt liv med hjälp av hypnosterapeuten. Så faktorerna för mig var en fungerande metod och att jag vågade släppa kontrollen och "rota" i det inre. Det var mycket tårar, ångest och svett under processen men jag bestämde mig för att inte fega ur när jag väl bestämt mig. Skittufft men så här i efterhand värt det. Viktigt med en bra terapeut som jag kunde lita på i alla lägen. Jag ville fega ut flera gånger för det var så jobbigt, men hon hjälpte mig- ibland genom att lirka och vara empatiskt, ibland genom att "nu kommer du hit!". Det räddade mig.

 

[Wille]

Jag blev det genom hypnos och genom att gå "igenom" hela mitt liv med hjälp av hypnosterapeuten. Så faktorerna för mig var en fungerande metod och att jag vågade släppa kontrollen och "rota" i det inre. Det var mycket tårar, ångest och svett under processen men jag bestämde mig för att inte fega ur när jag väl bestämt mig. Skittufft men så här i efterhand värt det. Viktigt med en bra terapeut som jag kunde lita på i alla lägen. Jag ville fega ut flera gånger för det var så jobbigt, men hon hjälpte mig- ibland genom att lirka och vara empatiskt, ibland genom att "nu kommer du hit!". Det räddade mig.

Hur hittar man en bra hypnosterapeut? Helst en landstingsanknuten då.

 

[Kilauea]

Menar du frisk som i att inte behöva medicin?
Eller frisk med (låg) dos medicin?

 

[Wille]

Menar du frisk som i att inte behöva medicin?
Eller frisk med (låg) dos medicin?

Må bra. Att kunna känna glädje. Att känna framtidstro. Att ha energi nog att orka göra saker.

Jag får hela tiden tvinga mig själv att fungera och känner aldrig glädje. Jag önskar att jag vore död, men det är så svårt att dö. Så jag sitter fast. Kommer inte framåt och klarar inte av att dö heller.

 

[Houdinie]

Må bra. Att kunna känna glädje. Att känna framtidstro. Att ha energi nog att orka göra saker.

Jag får hela tiden tvinga mig själv att fungera och känner aldrig glädje. Jag önskar att jag vore död, men det är så svårt att dö. Så jag sitter fast. Kommer inte framåt och klarar inte av att dö heller.

Jag mår ganska bra på SSRI, och även om jag får äta det resten av livet så är det värt det.

 

[Wille]

Jag mår ganska bra på SSRI, och även om jag får äta det resten av livet så är det värt det.

Jag äter maxdos antidepressiv medicin. Mår ändå skit.

 

[tuaphua]

Jag blev frisk trots att jag aldrig trodde det skulle gå. Och trots att en överläkare sa att jag var ett hopplöst fall redan som omyndig.
Det var ju inte bara depression utan också PTSD, panikångest, anorexi etc etc.

Jag måste gå på antidepp för både värk och psyke. Plus helst ADHD-medicin och absolut sömnmedicin. Men jag funkar fint sedan väldigt många år. Tror nyckeln för mig var min fantastiska psykolog/terapeut, EMDR, traumabehandling och sen Schematerapi.

Om jag numer hamnar i lägen där jag mår dåligt har jag en uppsjö verktyg att själv jobba med. Och det blir aldrig lika jobbigt som förr.

 

[Wille]

Jag blev frisk trots att jag aldrig trodde det skulle gå. Och trots att en överläkare sa att jag var ett hopplöst fall redan som omyndig.
Det var ju inte bara depression utan också PTSD, panikångest, anorexi etc etc.

Jag måste gå på antidepp för både värk och psyke. Plus helst ADHD-medicin och absolut sömnmedicin. Men jag funkar fint sedan väldigt många år. Tror nyckeln för mig var min fantastiska psykolog/terapeut, EMDR, traumabehandling och sen Schematerapi.

Om jag numer hamnar i lägen där jag mår dåligt har jag en uppsjö verktyg att själv jobba med. Och det blir aldrig lika jobbigt som förr.

Har ju gått i terapi sedan några år men har hittills inte upplevt någon förändring alls. Har också boendestöd och arbetsterapeut. Nu har jag påbörjat emdr, men vi jobbar inte med min depression. Känns så hopplöst att gå i princip hela livet och aldrig må bra.

 

[nightcrawler]

Jag blev frisk efter nästan 13år. Helt plötsligt så kändes allt mycket lättare och jag kunde vara glad igen. Medicin hade jag slutat med flera år innan för jag blev bara ännu sämre av dom. Vården hade jag ingen hjälp av alls. Dom gav ingenting.
Men jag är tillbaka i dåligt mående igen. Fast långt ifrån den svåra depression jag hade. Jag har fortfarande ångest titt som tätt och jag känner deprimerad men den största skillnaden är att jag kommer ur det även om det kommer tillbaka lika snabbt. Jag kan känna glädje och vara glad. Jag har ingen dödslängtan längre, inte ens när jag mår som sämst. Jag orkar med vardagen även om det är jobbigt. Jag har fått skaffa strategier för att orka och inte sjunka tillbaka. Jag har fått tillbaka livet även om det inte så som det borde.
Man kan bli frisk. Det kan ta lång tid men det går. Det kan även bli som för mej. Att det kommer tillbaka men kanske inte lika hårt. Men ge inte upp

 

[Fruentimber]

Terapi, acceptans och en reality-check på att man måste genomföra förändringar, även obekväma sådana och ge det tid. Det har gjort att jag idag lever ett ganska normalt liv, utan mediciner.

 

[Wille]

Terapi, acceptans och en reality-check på att man måste genomföra förändringar, även obekväma sådana och ge det tid. Det har gjort att jag idag lever ett ganska normalt liv, utan mediciner.

Vad för terapi? Jag går också i terapi men den har ingen effekt.

 

[parellikusken]

Jag är på god väg!
Förra hösten låg jag på IVA efter mitt sista riktiga suicidförsök. Sedan låg jag inlagd på psyk i många veckor, stor del av dom med extra vak. Jag var på botten.
Jag fick inte äta mer medicin för suicidrisken, så satte ut all medicin och jag mådde riktigt kasst.
Till slut kom jag hem igen, bröt benet efter en olycka och fick bo hos mina föräldrar i 2,5 månader. Jag var fortfarande på botten, men tack vare det överlevde jag.

Fick en ny psykolog när jag låg inne och snart efter en ny läkare. De är på riktigt engagerade i mig och tror på mig. Det här gjort att jag gått ifrån långtidssjukskriven till att kunna arbeta.
Jag har också kommit underfund med hur jag fungerat och psykologen har fått mig att förstå att mina tankemönster är lätt psykotiska, så fått medicin mot det. Det här hjälpt min hjärna en massa.

Visst mår jag fortfarande dåligt, men jag vet att jag är på rätt väg nu. Depressionen finns där, men är absolut inte lika svår.

 

[Motacilla]

Finns ju ECT för svårbehandlad depression.

 

[parellikusken]

Finns ju ECT för svårbehandlad depression.

Har fått två omgångar ECT, och det har förstört mitt minne mycket. Skulle inte rekommendera det så länge man ändå kan hantera livet hyfsat.

 

[escodobe]

Medicin,kbt och tvinga mig själv till att förändra tankar och beteenden.

 

[Wille]

Finns ju ECT för svårbehandlad depression.

Det är inget jag är villig att prova.

 

[tanten]

Har ju gått i terapi sedan några år men har hittills inte upplevt någon förändring alls. Har också boendestöd och arbetsterapeut. Nu har jag påbörjat emdr, men vi jobbar inte med min depression. Känns så hopplöst att gå i princip hela livet och aldrig må bra.

Min erfarenhet är tt mycket ligger i ens mindset.

Men det är hönan och ägget.Med depression tänker man detruktia< tankar. Man inbillar sig att detta är detliv man kommer att leva. Samtidigt så är det viktigt att försöka hitta de där stunderna som inte är dåliga.

för mig kom vändningen när jag lämnade en man som ägnade 20 år åt att rycka ner mig. Aldrig ett uppskattande ord. Sånt fick jag av andra men det var svårt att tro på et eftersom jag levde med nån som visade motsatsen.

Det har tagit mig 15 år att komma ur det där mindsetet. Men det gick. Nu har jag väldigt sällan destruktiva dagar och tunga tankar.

Jag hade väldigt stor hjälp av en psykolog som jag gick hos i ett par år.

 

[tanten]

Plus en sak till. En viktig.

Man kan aldrig lägga skulden för sitt mående på nån annan. Alla människor gör så gott de kan i given situation. Tycker man att andra behandlar en illa och tycker synd om sig själv kommer man aldrig en millimeter framåt. Inställningen att alla andra är dumma - den hör hemma i sandlådan. Inte hos en vuxen människa.

Det gamla uttrycket att det är inte hur man har det utan hur man tar det - är så oändligt sant.
Människor som gått igenom massor av skit i livet men ändå står upp. De gör det inte pga andra utan tack vare sitt eget mindset.

 

[Wille]

Min erfarenhet är tt mycket ligger i ens mindset.

Men det är hönan och ägget.Med depression tänker man detruktia< tankar. Man inbillar sig att detta är detliv man kommer att leva. Samtidigt så är det viktigt att försöka hitta de där stunderna som inte är dåliga.

för mig kom vändningen när jag lämnade en man som ägnade 20 år åt att rycka ner mig. Aldrig ett uppskattande ord. Sånt fick jag av andra men det var svårt att tro på et eftersom jag levde med nån som visade motsatsen.

Det har tagit mig 15 år att komma ur det där mindsetet. Men det gick. Nu har jag väldigt sällan destruktiva dagar och tunga tankar.

Jag hade väldigt stor hjälp av en psykolog som jag gick hos i ett par år.

Jag får aldrig uppskattning av någon. Blir mest nertryckt av folk. Och får veta vilken dålig människa jag är.