Blandras för 25 papp, någon?

Hittade kooikerhondje som är pigg och aktiv, sund kroppsbyggnad, päls utan att vara pälsmonster och en höjd på ca 40 cm med variationer.

Något mer som är önskvärt i den perfekta (den rasen som önskas här) rasen som bör tas fram, större?, annan pälstyp? Eller annat.

@Seabaz kooikerhondje är det något för dej?
 
Fast är någon av dom särskilt roliga att träna med någon längre stund? Ja jag vet att ni som har bedlis kanske tycker det men jag har erfarenhet av några o håller inte helt med

Jag håller med @linnsan om att det finns sällskapshundar som gärna tränar men som också klarar sig utan. Självklart är dom inte en jaktlabbe eller schäfer att träna men en pudel är tillexempel ofta väldigt roliga att träna men har inga problem med att bara få promenader ett tag.

Om man vill ha en hund som är lämplig som sällskapshund men som ändå funkar att träna med ett tag finns ju t ex welsh springer spaniel. Som sagt, ju längre önskelistan blir desto svårare. Det är inte så att min ras är helt perfekt i mina ögon, men om jag skulle byta ras skulle det komma andra minustecken och andra kompromisser.
 
Whippet, bedlingtonterrier?

Sedan är det klart att man får önska men frågan är hur realistiska önskemålen blir när man tittar på hur långa listor vissa har.

Men ingen av dom har en funktionell allväderspäls. Och whippet har hög jaktlust.

Jag tycker absolut inte det är långa listor jag har räknat upp. Då är det extremt mycket mera krav på de allra flesta arbetshundar där det är väldigt komplexa egenskaper som man avlar på. Tänk bara BC, stående fågelhundar och retrievers. Alla med ganska extrem jaktlust men så förfinad i komplexa egenskaper att de inte fullföljer hela jaktmomenten eller har helt andra egenskaper som faktiskt kan klassas som "fantasi" om man ser till var egenskaperna kommer ifrån.

En lättsam, medelstor sällskapshund är ju ingenting i jämförelse.
 
Jag tillför kanske inget i denna diskussion men jag måste säga att jag tycker Kromfohrländern passar perfekt in i det många tycker saknas. En mellanstor sällskapshund (upp till 46 cm) med arbetsglädje, funktionell lättskött päls, finns både strävhårig och släthårig. Relativt nyskapad är rasen också. Den uppstod visst genom en tjuvparning mellan en foxterrier och en griffon som det avlades vidare på. :) Ett skapande av en ny ras med ganska lyckat resultat!
 
Men ingen av dom har en funktionell allväderspäls. Och whippet har hög jaktlust.

Jag tycker absolut inte det är långa listor jag har räknat upp. Då är det extremt mycket mera krav på de allra flesta arbetshundar där det är väldigt komplexa egenskaper som man avlar på. Tänk bara BC, stående fågelhundar och retrievers. Alla med ganska extrem jaktlust men så förfinad i komplexa egenskaper att de inte fullföljer hela jaktmomenten eller har helt andra egenskaper som faktiskt kan klassas som "fantasi" om man ser till var egenskaperna kommer ifrån.

En lättsam, medelstor sällskapshund är ju ingenting i jämförelse.

Nu svarade jag på ditt inlägg, jag har inte lagt på minnet önskemål som du nämnt tidigare angående päls och jaktlust.

Det finns flera raser som fungerar som lättsamma, medelstora sällskapshundar(om än inte så många som det finns små). Men kanske inte någon ras som uppfyller detta som dessutom är rolig att träna med, inte har störande jaktlust, inte riskerar att vara skällig, inte behöver trimmas/klippas, inte behöver täcke osv.
 
  • Gilla
Reactions: Sel
Jag tillför kanske inget i denna diskussion men jag måste säga att jag tycker Kromfohrländern passar perfekt in i det många tycker saknas. En mellanstor sällskapshund (upp till 46 cm) med arbetsglädje, funktionell lättskött päls, finns både strävhårig och släthårig. Relativt nyskapad är rasen också. Den uppstod visst genom en tjuvparning mellan en foxterrier och en griffon som det avlades vidare på. :) Ett skapande av en ny ras med ganska lyckat resultat!

Jag tänkte faktiskt på att det förutom eurasiern även finns kromfohrländern som är avlad just för sällskap. Just den jag träffat var inte särskilt kul mentalt men det finns garanterat bättre exemplar.
 
Jag tänker faktiskt att det finns ett visst behov av en sällskapsras, eller raser som är mellanstora. Vad finns det nu? Urvattnade labbe och golden med tveksam hälsa och mentalitet. Jag har mött alldeles för många tröga hundar som dessutom har riktigt taskigt hundspråk och juckar på alla hundar :wtf:

Eurasier är ju ofta otroligt lata och ganska tråkiga om man vill kunna hitta på lite saker med sin hund.

Om man vill ha en icke gapig hund med funktionell päls (typ labbe/schäfer), som ska vara pigg utan att vara krävande, glad, funka med andra djur, hundar och människor. Vara stabil, skott och miljöfast. Ca 40-50 cm i mkh. Vilka hundar finns det då att välja på? Jag kan inte komma på någon just nu.. Möjligtvis att någon urvattnad spaniel eller retriever passar. Men samtidigt är det väl isådana fall bättre att faktiskt försöka skapa raser som SKA vara sällskapshundar ist för att avla bort arbetande rasers egenskaper?

Rent teoretiskt är ju detta vad jag tycker. Bättre att ha raser som fyller behovet av sällskapshundar ist för att förstöra de arbetande hundar vi har. Nu är detta ju rent praktiskt omöjligt då så många raser redan har flera olika varianter dock.
Du vill ha en bra labbe, eller golden men istället för att föreslå att man se till att förbättra de raser som har blivit urvattnade och fått tveksam mentalitet så ska man ska skapa en ny ras? O_o Är inte risken väldigt stor att man hamnar i samma sits med den rasen? Det finns även Eng springer spaniel och Welsh springer spaniel som har kommit ifrån jakten allt mer och fungerar som sällskaps hundar som är sugna på det mesta.
 
Jag är faktiskt en av dem som inte hittat den "perfekta" rasen, som också söker mig en mellanstor sällskapshund. Det närmaste jag kommit är Staffen, så att jag och ex. @machafuko skulle bli överens kan vi nog stryka. Och jag uppskattar faktiskt att slippa pälsvård så någon Löwchenpäls hade inte intresserat mig det minsta, i motsats till @linnsan som inte vill ha korthår. Dessutom vill jag önska mig blå ögon! :angel:
Whippet ;) Finns i blåögt (även om det inte är önskvärt).
 
Adoptera en gatuhund ;)
Särskilt se rumänska är många av mellanstorlek och med kort men tät päls och de brukar inte kräva något särskilt förutom kärlek ;)
 
Du vill ha en bra labbe, eller golden men istället för att föreslå att man se till att förbättra de raser som har blivit urvattnade och fått tveksam mentalitet så ska man ska skapa en ny ras? O_o Är inte risken väldigt stor att man hamnar i samma sits med den rasen? Det finns även Eng springer spaniel och Welsh springer spaniel som har kommit ifrån jakten allt mer och fungerar som sällskaps hundar som är sugna på det mesta.

Det är inte jag som söker den typ av hund jag tar upp men jag träffar på många som söker en sådan hund. Många som tycker att min lilla dam är perfekt i temperament men hade velat ha en liiite större hund och inte klippäls.

De hundar du räknar upp är inte alls vad som söks. Labbe och golden har problem med att vara översociala och ganska tröga i kroppspråk. Koncentrationsspannet har ofta även varit lågt och de har varit ganska tröga. Lätt till stress har de också haft och samtidigt inte kunnat jobba ur dom det.

Eng springer har jag också mött en stressapa. Mycket opraktisk päls har de också och alldeles för långa hängande öron. Har inte alla dessa raser ganska mycket problem med hud och öron?

Welshen vet jag för lite om.

Hur är det med hälsan på dessa?

Den som kommer närmast vad som sökts är nog Kromfohrländer. Men det är väl en liten ras och om jag inte minns helt fel har de en del problem med det mentala..
 
Jag är sjukt nyfiken på vilken ras som passar in på den här beskrivningen:

45-50 cm hög, ca 14-17 kilo, kort (labbe- eller huskykort, EJ slät) eller medellång (som tollare) päls med lagom underull, ståöron, rak svans, funktionellt och relativt nätt byggd.
Lättsam, glad, lagom social, mat- och lekglad ras som gärna hänger med på det mesta men inte kräver att man aktivt tränar något specifikt. Ej larmande och den ska ha lågt eller inget viltintresse (såklart individuellt, men ingen ras som avlats för jakt liksom). Rasen ska inte dras med orimliga rädslor och hälsoproblem.

Det skulle nämligen vara den perfekta rasen för mamma när hon pensionerar sig :D
 
Senast ändrad:
Det känns som en omplacering vore en bra lösning för många av er som har väldigt precisa krav?

Jag ville ha terrier (gärna JRT) eftersom jag gillar mentaliteten och karaktären, men vågade inte skaffa en JRT-valp eftersom det skulle bli min första hund och just JRT inte är världens enklaste hundar alla gånger. Skaffade mig en vuxen JRT som har terrieregenskaper men är lite mildare i driv och energi än många andra i rasen. Det blev den perfekta hunden för mig, han kommer absolut med samma egenskaper som många andra hundar i rasen, dvs mycket hög jaktlust, självständighet och svårigheter med andra hundar, men i något mildare förpackning. Nu när jag provat på rasen inser jag att det är just dessa egenskaper jag vill ha i en hund och som ger rasen dess karaktär, och nästa hund kommer därför troligtvis bli en JRT-valp med mer driv i.

Efterfrågar man så specifika egenskaper som jag gjorde och som dessutom inte passar in helt på någon viss ras tror jag faktiskt man får leta efter en individ och inte en ras generellt...
 
Jag är sjukt nyfiken på vilken ras som passar in på den här beskrivningen:

45-50 cm hög, ca 14-17 kilo, kort (labbekort) eller medellång (som tollare) päls med lagom underull, ståöron, rak svans, funktionellt byggd.
Lättsam, glad, lagom social, mat- och lekglad ras som gärna hänger med på det mesta men inte kräver att man aktivt tränar något specifikt. Ej larmande och den ska ha lågt eller inget viltintresse (såklart individuellt, men ingen ras som avlats för jakt liksom). Rasen ska inte dras med orimliga rädslor och hälsoproblem.

Det skulle nämligen vara den perfekta rasen för mamma när hon pensionerar sig :D
Varför så ståöron viktigt?

Nu vill jag oxå välja, ska vara ställande på älg och svin, höjd inte så viktig runt 40 till 60 cm och strävhårig för jag är så trött på all fällande päls på spetsarna :D
 
Jag är sjukt nyfiken på vilken ras som passar in på den här beskrivningen:

45-50 cm hög, ca 14-17 kilo, kort (labbe- eller huskykort, EJ slät) eller medellång (som tollare) päls med lagom underull, ståöron, rak svans, funktionellt och relativt nätt byggd.
Lättsam, glad, lagom social, mat- och lekglad ras som gärna hänger med på det mesta men inte kräver att man aktivt tränar något specifikt. Ej larmande och den ska ha lågt eller inget viltintresse (såklart individuellt, men ingen ras som avlats för jakt liksom). Rasen ska inte dras med orimliga rädslor och hälsoproblem.

Det skulle nämligen vara den perfekta rasen för mamma när hon pensionerar sig :D

Lapsk vallhund? Det står visserligen i rasbeskrivningen att det är en hund som vill leva ett aktivt liv, men när jag letade hund och intresserade mig för rasen tyckte jag det verkade vara relativt få uppfödare som tävlade/jobbade aktivt med sina hundar utan de verkade mest vara s.k. "aktiva sällskapshundar". I slutändan valde jag bort rasen eftersom jag inte vill ha vallhundsmentalitet.
 
Senast ändrad:
Det är inte jag som söker den typ av hund jag tar upp men jag träffar på många som söker en sådan hund. Många som tycker att min lilla dam är perfekt i temperament men hade velat ha en liiite större hund och inte klippäls.

De hundar du räknar upp är inte alls vad som söks. Labbe och golden har problem med att vara översociala och ganska tröga i kroppspråk. Koncentrationsspannet har ofta även varit lågt och de har varit ganska tröga. Lätt till stress har de också haft och samtidigt inte kunnat jobba ur dom det.

Eng springer har jag också mött en stressapa. Mycket opraktisk päls har de också och alldeles för långa hängande öron. Har inte alla dessa raser ganska mycket problem med hud och öron?

Welshen vet jag för lite om.

Hur är det med hälsan på dessa?

Den som kommer närmast vad som sökts är nog Kromfohrländer. Men det är väl en liten ras och om jag inte minns helt fel har de en del problem med det mentala..
Men varför tror du att labbe och golden har blivit översociala? Jo antagligen för att man har avlat på hundar som är sociala eftersom man vill ha en sällskapshund, och gått lite för långt, koncentrations spannet för en jaktlabbe räcker för en hel dag, alltså har man avlat bort koncentrationen för att få en hund som kräver mindre aktivitet men gått för långt, och där har vi även stressen som en reaktion på det.
Eng springer spanieln har man avlat på utseende och fått längre öron och sämre päls, tidigare kuperades både öron och svans för att fungera som jakthundar och nu har man avlats sönder det... Fast stressade vet jag inte, visserligen fick den som vi hade jobbat ur sig ordentligt till vardags så det kanske var det som gjorde att han kunde koppla av fullständigt, oavsett miljö. ;)

Welshen är den som har klarat sig bäst från alla som vill avla fram en sällskaps hund och är därmed även den friskaste av de raser jag har räknat upp.
Men du ser verkligen inte vad jag försöker visa? Att folk har försökt att få fram den där mellanstora sällskapshunden rätt länge och uppenbarligen har det gått på tok, varför skulle någon annan lyckas? Det kanske är bättre att försöka rädda upp de raser vi redan har än skaffa fram ännu fler som har stora problem?
 
Nästan alla små sällskapsraser är larmande raser. Så att bara göra en större version av de små sällskapsraser vi har som tydligen är så perfekta förutom päls och storlek skulle ju inte alls passa speciellt många eftersom kraven nästan konstant inkluderar att den inte ska skälla/larma.
 
Varför så ståöron viktigt?

Nu vill jag oxå välja, ska vara ställande på älg och svin, höjd inte så viktig runt 40 till 60 cm och strävhårig för jag är så trött på all fällande päls på spetsarna :D
För att mamma är så trött på alla öronproblem med hängöron. Så tippöron skulle också vara helt okej, men inga hängöron :p

@Theodor Lapsk Vallhund är ju dock för tunga, hon vill ha en ras hon kan lyfta och bära om det behövs, till och med Tinja är lite för tung för henne. Lapparna verkar ligga kring 25 kilo?

Men för de som vill ha en lite kraftigare aktiv sällskapshund är ju lapparna väldigt bra :D

Själv har jag ju min aussie så jag är nöjd :love:
 
Men varför tror du att labbe och golden har blivit översociala? Jo antagligen för att man har avlat på hundar som är sociala eftersom man vill ha en sällskapshund, och gått lite för långt, koncentrations spannet för en jaktlabbe räcker för en hel dag, alltså har man avlat bort koncentrationen för att få en hund som kräver mindre aktivitet men gått för långt, och där har vi även stressen som en reaktion på det.
Eng springer spanieln har man avlat på utseende och fått längre öron och sämre päls, tidigare kuperades både öron och svans för att fungera som jakthundar och nu har man avlats sönder det... Fast stressade vet jag inte, visserligen fick den som vi hade jobbat ur sig ordentligt till vardags så det kanske var det som gjorde att han kunde koppla av fullständigt, oavsett miljö. ;)

Welshen är den som har klarat sig bäst från alla som vill avla fram en sällskaps hund och är därmed även den friskaste av de raser jag har räknat upp.
Men du ser verkligen inte vad jag försöker visa? Att folk har försökt att få fram den där mellanstora sällskapshunden rätt länge och uppenbarligen har det gått på tok, varför skulle någon annan lyckas? Det kanske är bättre att försöka rädda upp de raser vi redan har än skaffa fram ännu fler som har stora problem?

Nej. Folk har försökt vattna ur arbetande hundar och det har misslyckats i de allra flesta fall.

Jag tror dock att största anledningen är för att man skitit i det. Man har helt enkelt avlat på skit och det är därför man får det.

Finns tex stabila lågdriftade schäfrar i USA som gårdshundar. Just eftersom att det har varit viktigt. Lägre drifter men man har fortfarande varit noga med bra nerver.

Det jag pratar om är att det finns ett behov av en sällskapshund med funktionell päls i mellanstorlek som är stabil och trevlig och ganska neutral men vänlig mot främlingar.

Rent teoretiskt tror jag absolut inte att det är en omöjlighet att avla fram en sådan hund. Det är ärligt talat ganska få kriterier om man ser till hur mycket kriterier många andra raser har.

Varför kan man inte rädda de raser som finns men samtidigt tycka att det finns ett behov av en annan hundtyp än den du räknar upp?

Det är för mig helt ologiskt. Och det är skitkonstigt att denna typen av hund som flera verkar tycka fattas är SÅÅ konstig i fleras ögon att den är en omöjlighet att ta fram. Det är en fantasihund. Det jämfördes tom med en stor 50 kgs hund som skulle kunna vikas ihop och med lätthet bäras i väska O_o

För mig är det mycket mera fantastiskt att vi har lyckats få fram alla dessa specialiserade arbetshundar.
 
Nästan alla små sällskapsraser är larmande raser. Så att bara göra en större version av de små sällskapsraser vi har som tydligen är så perfekta förutom päls och storlek skulle ju inte alls passa speciellt många eftersom kraven nästan konstant inkluderar att den inte ska skälla/larma.

Dom flesta jag känner som frågat efter en sådan hund vill absolut ha en hund som larmar. Sålänge den inte är en gaphals som skäller på allt och inget. Men skälla till när npgon är vid dörren eller knackar på har varit önskvärt.
 

Liknande trådar

Hundhälsa Det verkar ju numera generellt finnas en övertro på att blandraser är friskare än renras hos gemen man och nu pekar en studie på att så...
5 6 7
Svar
124
· Visningar
8 382
Senast: YlvaG
·
V
Hundavel & Ras Hej! Planen är att köpa en valp men jag är inte helt säker på ras eller uppfödare/föräldradjur än. Haft finsk lapphund tidigare. Är ute...
4 5 6
Svar
100
· Visningar
10 387
Senast: valpköpare
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp