Blandras för 25 papp, någon?

[Daff]

Jag håller helt med @linnsan här, jag tycker definitivt att det finns plats för en mellanstor sällskapshund bland alla de raser som finns. Sen om det är praktiskt möjligt är en annan sak. Jag förstår inte riktigt varför det är så fel att önska att det fanns en sån ras? Vi är flera här i tråden som önskar att det fanns så det finns tydligen ett behov. Att andra anser att det borde gå att hitta en ras bland de som redan finns hjälper inte oss som anser att den rasen inte finns.

Jag önskar en ras som är ca 50 cm hög, lätt och sund, följsam, lågt intresse av vilt, går bra ihop med andra hundar, tycker om människor utan att vara översocial, har ett föremålsintresse utan särskilt mycket resursförsvar, frisk, låg vaktinstikt (eller iaf ej skällande), kan komma i både lång och kort päls (spelar ingen roll för mig men varför inte), bra av o på knapp och lite rädslor.

Det mesta stämmer in på min storpudel förutom att pälsen och höjden samt att hon är lite vaktigare (med skall) än jag skulle önska.

Jag får för mig att en pudel är vad många söker men att man är rädd för pälsen och fattas en storlek. Vad säger ni andra som tycker det saknas en mellanstor sällskapsras? @linnsan @machafuko @mandelblom

 

[Dentaku]

Här är nog huvudet på den jäkla spiken. Man vill ha något slags fantasihund, en "Lassie" (eller vad det nu finns för hundar på TV nu för tiden, jag tappade kollen runt Turbo någon gång) som är heeeeeeelt perfekt. Ser ut på ett visst sätt, är supersmart och snäll och glad men utan att kräva något, utan några jobbigt hundiga drifter, inte fäller (eller behöver pälsvård), aldrig smutsig eller på något annat sätt äcklig, lär sig allt nytt utan någon ansträngning från människan (men givetvis bara saker man vill att den ska lära sig!) men ligger gärna ett par veckor med benen i vädret i soffan... En leksak, alltså. Klart som fan att det inte finns någon renras som lever upp till detta! Men - och spoiler alert här hörni! - ingen korsningsavel kommer någonsin att leva upp till det heller.

Hundar är hundar. Vill man inte ha en hund bör man låta bli att skaffa en.

Tänkte precis skriva detta. När folk skriver sina önskemål om sällskapshund blir det ofta helt hopplöst att föreslå något.
Mellanstor med kort päls som inte kräver massa hjärngympa - en whippet kanske skulle passa? Nä, vill kunna ha den lös utan massa träning...
Lättlärd som man kan göra lite av varje med och som inte fäller en massa - en pudel vore väl något? Näää, jag tycker inte att de är fina...

Och så slutar det med att de köper en oreggad BC och en doodle av något slag i stället.

 

[Monstermom]

Vi är flera här i tråden som önskar att det fanns så det finns tydligen ett behov.

Men är ni överens med varandra om vad "det" är? Jag tycker inte alls att det verkar så? (Om nu inte den rasen har flera storleksvariationer, varierad aktivitetsnivå, flera pälslag, färger och ett antal andra variationer då...)

Du skriver att din pudel är perfekt "utom", och ja det är väl där jag får problem. Raser och individer är perfekta, utom... Det är ju lite så det funkar?

Jag förstår inte riktigt varför det är så fel att önska att det fanns en sån ras?

Jag tycker väl inte att det är så fel att önska, annat än att det låter orealistiskt och diffust för mig, men att göra vore en helt annan sak. Jag tycker som sagt att det finns etiska perspektiv som gör det tveksamt rakt av, förutom att det inte låter ens görligt att få fram den här drömmen i verkligheten. (Sen har vi ju det väldigt enkla, vem ska göra det?)

Jag skulle önska att cane corso fortfarande var en stor hund, men ändå lätt att bära och kunde få plats i en väska. Hopfällbar liksom. Det håller ni säkert med om bara är något att släppa, det går ju inte. Men det är ungefär liknande som de andra önskemålen här i tråden låter för mig... På riktigt alltså! Jag menar det inte hånfullt, men jag får näppeligen ihop önskemålen helt enkelt. Antingen finns den "perfekta" hunden, förutom någon nackdel - ja, så är det för oss alla. Då tar man nackdelarna med fördelarna och är glad att det finns en så pass bra hund? Eller så vill man ha något som verkligen låter (för mig!) som en fantasi, en hund som liksom bara har "bra" sidor, ända ner till färg och storlek... Det är helt bisarrt för mig, det är en levande varelse? Jag har sannerligen inte bara bra sidor, känner ingen människa som har det, men hundarna ska? Hur? Det går ju inte?

 

[Dentaku]

Lagotto och Collie är ju exempelvis två raser som jag anser falla i "mellangruppen". Men de raserna faller på mentalitet för min del. Där krävs det väl dock snarare bättre avel på de två raserna än en ny ras för att ersätta dem. Men det här med "bättre avel" verkar vara lättare sagt än gjort. I vissa rasers avel känns det tråkigt nog som att utvecklingen går bakåt snarare än framåt.

Fast det finns bra avel på collie. Framför allt vad gäller långhår så föds flera kullar varje år som är mycket intressanta mentalt och arbetsmässigt till och med för en så kräsen person som mig - så jag förbannar det faktum att jag bara är intresserad av korthår.

 

[Migo]

en hund som liksom bara har "bra" sidor, ända ner till färg och storlek... Det är helt bisarrt för mig, det är en levande varelse? Jag har sannerligen inte bara bra sidor, känner ingen människa som har det, men hundarna ska? Hur? Det går ju inte?

Men hallå. FRIDOLF!

 

[Dentaku]

Men hallå. FRIDOLF!

Oh ja, Fridolf skulle verkligen vara den perfekta hunden för alla...

 

[Monstermom]

För övrigt, när det gäller träningsvilja, "go" och sådant så vill jag verkligen, verkligen trycka på att det inte är någon helt fix egenskap! Vill man ha en mindre krävande hund men ändå ha roligt ihop i träning, då skaffar man en mindre krävande hund och jobbar på träningsglädje och samarbete så får man en glad, pigg kompis! Nej, det är inte lika enkelt som att börja med en som öppnar ögonen v2 och säger "vad ska vi göra nu då!? ", men så slipper man ju också en som resten av livet säger det såfort det är lite tråkigt ett tag. Man får det ena eller det andra, och så jobbar man på att utveckla det i den riktning man vill ha det. Mer? Mindre? Inom hundens förutsättningar är det ju upp till föraren vad man gör med det?

Jag har haft en av mina absoluta favorithundar på kurs idag, som gått från "nja, jag tror inte det, stör mig inte" till "wooo, vad gör vi nu då!? " på några månader. Visst, med en väldigt engagerad och duktig matte, det hände inte av sig själv, och inte kommer det att bli någon malle av den hunden hur mycket man än tränar såklart. Men de "trögare" hundarna är väldigt, väldigt formbara de med! Bara man vill.

 

[Monstermom]

Men hallå. FRIDOLF!

Ja, jo, alla borde såklart ha en Fridolf - fast han är ju så ful! En krullig en kanske?

 

[linnsan]

Men är ni överens med varandra om vad "det" är? Jag tycker inte alls att det verkar så? (Om nu inte den rasen har flera storleksvariationer, varierad aktivitetsnivå, flera pälslag, färger och ett antal andra variationer då...)

Du skriver att din pudel är perfekt "utom", och ja det är väl där jag får problem. Raser och individer är perfekta, utom... Det är ju lite så det funkar?



Jag tycker väl inte att det är så fel att önska, annat än att det låter orealistiskt och diffust för mig, men att göra vore en helt annan sak. Jag tycker som sagt att det finns etiska perspektiv som gör det tveksamt rakt av, förutom att det inte låter ens görligt att få fram den här drömmen i verkligheten. (Sen har vi ju det väldigt enkla, vem ska göra det?)

Jag skulle önska att cane corso fortfarande var en stor hund, men ändå lätt att bära och kunde få plats i en väska. Hopfällbar liksom. Det håller ni säkert med om bara är något att släppa, det går ju inte. Men det är ungefär liknande som de andra önskemålen här i tråden låter för mig... På riktigt alltså! Jag menar det inte hånfullt, men jag får näppeligen ihop önskemålen helt enkelt. Antingen finns den "perfekta" hunden, förutom någon nackdel - ja, så är det för oss alla. Då tar man nackdelarna med fördelarna och är glad att det finns en så pass bra hund? Eller så vill man ha något som verkligen låter (för mig!) som en fantasi, en hund som liksom bara har "bra" sidor, ända ner till färg och storlek... Det är helt bisarrt för mig, det är en levande varelse? Jag har sannerligen inte bara bra sidor, känner ingen människa som har det, men hundarna ska? Hur? Det går ju inte?

Jag har svårt att tro att det skulle vara en fantasihund med att ha en mellanstor sällskapshund i funktionell päls. Eller flera med olika variationer. Kan man få fram så specifika egenskaper som vallhundar har, eller stående fågelhundar, eller retrievers. Där egenskaper går emot det "naturliga" och är extremt förfinade från grundegenskaperna så känns det konstigt att en lättsam, pigg mellanstor hund är en fantasihund..

Pudelns och andra klipphundars päls kanske inte är något "bara" om det är viktigt att hunden inte fryser tex. Täcke säger folk då. Absolut, men det skyddar inte allt och det kan vara ganska knöligt ibland. För att tala om att jag tror att täcke ofta stör rörelserna mer eller mindre. Och många fryser även med täcken.

 

[Migo]

Ja, jo, alla borde såklart ha en Fridolf - fast han är ju så ful! En krullig en kanske?

Han är fin när han jobbar! Men ja. Lite mindre nos, mer symmetriska tecken... Kanske lite kortare päls på låren? Och så kortare rygg. Och ingen underull som fälls i sängen. Och nån slags vattenavstötande beläggning på magen och benen. Och det där med hopfällbara ben vore praktiskt när de ska sitta i knät.

 

[Migo]

Oh ja, Fridolf skulle verkligen vara den perfekta hunden för alla...

Äh, folk får väl inse att de egentligen borde vara fårbönder!

(nej, jag är självklart inte seriös).

 

[mandalaki]

Är inte hemma men försöker hänga med i diskussionen ... jag har nog rätt motsatt perspektiv än en del andra. Jag har svårt för "en sån här hund efterfrågas, då vore det bra att avla fram en sån". Jag tycker att avel ska förvalta och bevara, förutom sträva efter hälsa. Att utgå från efterfrågan låter mer som design än avel.

Jag drar paralleller till islandshästen, den ras jag själv hade. Plötsligt började man avla fram högre och smäckrare hästar, för att det var vad många efterfrågade - när ett av rasens karakteristiska drag är att den liten och kraftigt byggd. Helt åt skogen, i min värld.

 

[mandalaki]

@Monstermom det här du skriver om "perfekt utom" - jag tänker att en del av förklaringen till labradoodlens popularitet kan ligga där. Läser du på om raser så kan du lätt landa i en som vore perfekt, utom ...

Men när det gäller labradoodlen finns en faktor X, något okänt. Något i den där korsningen som kan ge ett oväntat utfall. Och där finns då utrymmet för att hoppas på att det är den perfekta hunden man får.

(Att sedan en renras kan ge en del oväntat utfall som inte alls stämmer med vad man läst sig till, kanske man inte tänker på ...)

 

[Daff]

Men är ni överens med varandra om vad "det" är? Jag tycker inte alls att det verkar så? (Om nu inte den rasen har flera storleksvariationer, varierad aktivitetsnivå, flera pälslag, färger och ett antal andra variationer då...)

Du skriver att din pudel är perfekt "utom", och ja det är väl där jag får problem. Raser och individer är perfekta, utom... Det är ju lite så det funkar?



Jag tycker väl inte att det är så fel att önska, annat än att det låter orealistiskt och diffust för mig, men att göra vore en helt annan sak. Jag tycker som sagt att det finns etiska perspektiv som gör det tveksamt rakt av, förutom att det inte låter ens görligt att få fram den här drömmen i verkligheten. (Sen har vi ju det väldigt enkla, vem ska göra det?)

Jag skulle önska att cane corso fortfarande var en stor hund, men ändå lätt att bära och kunde få plats i en väska. Hopfällbar liksom. Det håller ni säkert med om bara är något att släppa, det går ju inte. Men det är ungefär liknande som de andra önskemålen här i tråden låter för mig... På riktigt alltså! Jag menar det inte hånfullt, men jag får näppeligen ihop önskemålen helt enkelt. Antingen finns den "perfekta" hunden, förutom någon nackdel - ja, så är det för oss alla. Då tar man nackdelarna med fördelarna och är glad att det finns en så pass bra hund? Eller så vill man ha något som verkligen låter (för mig!) som en fantasi, en hund som liksom bara har "bra" sidor, ända ner till färg och storlek... Det är helt bisarrt för mig, det är en levande varelse? Jag har sannerligen inte bara bra sidor, känner ingen människa som har det, men hundarna ska? Hur? Det går ju inte?

Ja, visst är det så att man antagligen alltid kommer behöva komporomissa med någon del, det är ju därför jag har en storpudel trots allt . Det är grymt skönt att hon inte fäller men hade det funnits något alternativ med annan päls hade jag hellre valt det eftersom jag är intresserad av utställningar men inte gillar pälsvården. Även om man hittar sin perfekta ras är det inte säkert att individen man får hem är precis som man önskar men det tror jag de flesta som köper valp är medvetna om.

Om vi menar exakt samma sak när vi efterfrågar en mellanstor sällskapshund är så klart svårt för mig att säga men jag tycker vi här i tråden verkar vara ganska överens? Jag tror inte att någon av oss tror att man kan skräddarsy den perfekta hunden men vi efterfrågar en mellanstor sällskapshund oavsett vilka egenskaper vi vill ha i hunden.

Jag tycker flera i den här tråden har haft en hånfull ton mot oss som tycker att det saknas en ras, jag ser inte att någon har skrivit exakt hur en sådan ras skulle tas fram utan mer konstaterat att det saknas och det finns alternativ i andra storlekar eller hårlag. Därför undrade jag varför det är fel att önskar sådan ras för det verkar inte som att "våra" åsikter tas riktigt på allvar...

Din jämförelse med en stor hund som skulle vara hopfällbar tycker jag bara är hånfull, det vi har pratat om är ju knappast omöjligt på samma sätt som det du skriver om. Jag hade önskat en korthårig hund som inte fäller, inte behöver trimmas eller klippas - hade jag framfört det som ett seriöst förslag så visst men att jämföra önskemålet om en mellanstor sällskapshund med en hund som går att vika ihop? En perfekt hund hade aldrig behövt gå ut när ägaren inte behövde det, skulle aldrig behöva veterinärvård, aldrig behöva aktiveras när man är trött mm, skriver någon att dom vill ha en sådan hund förstår jag dina frågor men nu inte alls. Ingen av oss önskar en hund utan drifter eller vilja utan tycker som sagt det finns raser som till stor del överensstämmer med önskemålen men önskar andra fysiska egenskaper.

Jag förstår inte det etiska problemet du ser, vi människor har i alla tider styrt aveln av hundar så det är inget nytt? De valpar som föds och som inte har de egenskaper som eftersträvas är naturligtvis ett problem men det är väl knappast där vi är när vi säger att vi saknar en ras?

 

[Viva]

Men är ni överens med varandra om vad "det" är? Jag tycker inte alls att det verkar så? (Om nu inte den rasen har flera storleksvariationer, varierad aktivitetsnivå, flera pälslag, färger och ett antal andra variationer då...)

Jag är faktiskt en av dem som inte hittat den "perfekta" rasen, som också söker mig en mellanstor sällskapshund. Det närmaste jag kommit är Staffen, så att jag och ex. @machafuko skulle bli överens kan vi nog stryka. Och jag uppskattar faktiskt att slippa pälsvård så någon Löwchenpäls hade inte intresserat mig det minsta, i motsats till @linnsan som inte vill ha korthår. Dessutom vill jag önska mig blå ögon!

 

[linnsan]

Tänkte precis skriva detta. När folk skriver sina önskemål om sällskapshund blir det ofta helt hopplöst att föreslå något.
Mellanstor med kort päls som inte kräver massa hjärngympa - en whippet kanske skulle passa? Nä, vill kunna ha den lös utan massa träning...
Lättlärd som man kan göra lite av varje med och som inte fäller en massa - en pudel vore väl något? Näää, jag tycker inte att de är fina...

Och så slutar det med att de köper en oreggad BC och en doodle av något slag i stället.

Och om man inte har något emot en hund som fäller men vill ha en lättsam, pigg, frisk och hyffsat tyst sällskapshund så finns det vad att välja på?
Vad är det för fel med att önska just en sådan ras/er?

 

[Dentaku]

@Monstermom det här du skriver om "perfekt utom" - jag tänker att en del av förklaringen till labradoodlens popularitet kan ligga där. Läser du på om raser så kan du lätt landa i en som vore perfekt, utom ...

Men när det gäller labradoodlen finns en faktor X, något okänt. Något i den där korsningen som kan ge ett oväntat utfall. Och där finns då utrymmet för att hoppas på att det är den perfekta hunden man får.

(Att sedan en renras kan ge en del oväntat utfall som inte alls stämmer med vad man läst sig till, kanske man inte tänker på ...)

Dessutom är uppfödare av labradoodles generellt sett usla på att berätta om problem som förekommer. De matar bara på med idealbilden.

 

[Dentaku]

Och om man inte har något emot en hund som fäller men vill ha en lättsam, pigg, frisk och hyffsat tyst sällskapshund så finns det vad att välja på?
Vad är det för fel med att önska just en sådan ras/er?

Whippet, bedlingtonterrier?

Sedan är det klart att man får önska men frågan är hur realistiska önskemålen blir när man tittar på hur långa listor vissa har.

 

[linnsan]

För övrigt, när det gäller träningsvilja, "go" och sådant så vill jag verkligen, verkligen trycka på att det inte är någon helt fix egenskap! Vill man ha en mindre krävande hund men ändå ha roligt ihop i träning, då skaffar man en mindre krävande hund och jobbar på träningsglädje och samarbete så får man en glad, pigg kompis! Nej, det är inte lika enkelt som att börja med en som öppnar ögonen v2 och säger "vad ska vi göra nu då!? ", men så slipper man ju också en som resten av livet säger det såfort det är lite tråkigt ett tag. Man får det ena eller det andra, och så jobbar man på att utveckla det i den riktning man vill ha det. Mer? Mindre? Inom hundens förutsättningar är det ju upp till föraren vad man gör med det?

Jag har haft en av mina absoluta favorithundar på kurs idag, som gått från "nja, jag tror inte det, stör mig inte" till "wooo, vad gör vi nu då!? " på några månader. Visst, med en väldigt engagerad och duktig matte, det hände inte av sig själv, och inte kommer det att bli någon malle av den hunden hur mycket man än tränar såklart. Men de "trögare" hundarna är väldigt, väldigt formbara de med! Bara man vill.

Fast menar du att du tror att det finns två typer av hundar när det kommer till arbetslust? Antingen en hund som vill vill vill eller en hund man får kämpa med?

Mina två sällskapshundar tillhör absolut inte någon av de kategorierna. Jag kan lätt träna en timme med dom och dom tycker det är kul. Men de kräver det inte. De blir inte rastlösa och knäppa om de inte får det. Och de är lättbelönade med både leksak, kamp och mat.

Jag har extremt svårt för tröga hundar faktiskt. Dom släcker min lust till träning direkt.
Det går att hitta pigga lättbelönade hundar i sällskapshundar också. Att det finns flera som vill ha det i en lite större storlek och annan päls tycker jag inte är konstigt alls.

 

[Daff]

Whippet, bedlingtonterrier?

Sedan är det klart att man får önska men frågan är hur realistiska önskemålen blir när man tittar på hur långa listor vissa har.

Fast är någon av dom särskilt roliga att träna med någon längre stund? Ja jag vet att ni som har bedlis kanske tycker det men jag har erfarenhet av några o håller inte helt med

Jag håller med @linnsan om att det finns sällskapshundar som gärna tränar men som också klarar sig utan. Självklart är dom inte en jaktlabbe eller schäfer att träna men en pudel är tillexempel ofta väldigt roliga att träna men har inga problem med att bara få promenader ett tag.