Sv: Betäcka med Hingst som inte är godkänd?
Men vad säger det egentligen om man tänker efter, en såpass dålig exteriör men ändå så goda ridegenskaper.
Poängen dras ju sällan ned för att hästen är ful, utan jag uppfattar det iallafall som att man strävar efter någon sorts funktionalitet.
Ta det här exemplet:
Ben (kvalitet): 6,5
Dåligt markerade senor Blöta senor
Ibland beror ju faktiskt en "dålig" exteriör på egenskaper man faktiskt inte vill ha. Jag har sett hästen i fråga som har den här poängen på ett antal veterinärbesiktningar på tävling och vet att han brukar svullna i benen ibland vid träning. Men han är en fantastisk sporthäst, och övriga poäng är fina. Men det betyder ju inte att avelsmålet är fel som ger honom "dåliga poäng på trots allt fungerande ben" när han rör sig så fint. Jag tycker att det är helt rätt att han får låga poäng med de benen, och det håller säkert andra också med om.
En kort hals kan få höga poäng om bogarna och manken är fina och om hästen använder halsen på ett bra sätt när den rör sig. Kraftur fra Bringu är ett exempel på det, hans hals är ju inte direkt lång, men han har 8,0p för den vilket ju inte är dåligt, med motiveringen att den är högt ansatt och att han har en hög manke. Han använder den väl och det är funktionellt.
En hög manke kan vara bättre jämfört med en låg tjock manke som "försämrar skulderbladets fria rörelse". (Källa: L-E Magnusson, Hästens Exteriör, Prestation och hållbarhet) Men ingen regel utan undantag där heller.
Andra exempel ur samma bok är att forskning tyder på att
"Stupande bogar ger dålig stötdämpning, och att långa bogar ger bra stötdämpning och fria rörelser." Det är ju sådant som gynnas i "vår" avel. (Långa bogar) Och Stupande bogar missgynnas.
Det ryms en hel del olika typer inom ramarna för avelsmålet tycker jag. Klippt från SIFs hemsida:
Avelsmålet för islandshästrasen är en modig, stark och hållbar ridhäst, med mycket gott lynne, som är samarbetsvillig och arbetsvillig, är fyrgångare (skritt, trav, tölt, galopp) eller femgångare (+ flygande pass), med taktrena, spänstiga och vägvinnande rörelser i alla gångarter, med naturlig balans och bra undertramp, som bär sig väl under ryttare. Den skall ha ändamålsenlig exteriör och stark utstrålning. Den typiska robustheten, den rikliga behåringen med mycket skyddshår samt den stora färgvariationen måste alltid bevaras.
Starka ben med kraftiga ledgångar är ju exempelvis något som premieras högt. Se på Tjaldur fra Skullerup tillexempel som ju är en ganska rejäl kille:
Ben (kvalitet): 9,0
Korrekta ben Välmarkerade senor Kraftiga senor Torra senor
Och Gimsteinn från Östra Greda som i mina ögon också är en ganska kraftfullt byggd hingst.
Ben (kvalitet): 9,0
Korrekta ben Starka leder Kraftiga senor Torra senor
Hästen med de uppenbart klena benen som ju faktiskt inte verkar så hållbara i mina ögon eftersom de svullnar så lätt har en högre ridbedöming än de båda andra. Men jag tvivlar på att det har med att göra att de andra två missgynnats ridmässigt av sina till synes rejälare ben.
Fler exempel från forskningen enl. boken: Små smala hasleder är disponerade för skador, tex. spatt. Och det tas upp exempel på vad olika typer av avvikande benställningar som inte heller gynnas i vårt avelsmål kan leda till för typ av skador.
Vad gäller reliabiliteten (tillförlitligheten, urtsäkta jag är akademiskt skadad) på studierna får man dock ta hänsyn till att jag inte vet vilket urval som har gjorts och att naturligtvis kan man inte utesluta att de hästar som haft den felaktiga benställningen också haft andra gemensamma nämnare som gjorde att skadorna/ förslitningarna uppstått.
Men jag tycker att det ger en bättre förståelse för varför avelsmålet ser ut som det gör när man går in på de små detaljerna.
Sedan finns naturligtvis hästar med exteriör som är "helt åt skogen" i jämförelse med vad tidigare studier säger att de borde ha, men som ändå aldrig utvecklar spatt eller förslitningsskador trots att deras exteriör säger att de har disposition för det. Men jag tycker att det är sunt att man försöker ha som mål att inte avla på kroppstyper som forskning visar har större disposition för att ådra sig skador.
Det finns ju hundratals godkända hingstar i aveln redan så jag tror nog att det finns någon för alla smaker, utan att man ska behöva ändra på de exteriöra målen.