Z
zolan
Det är ett svårt ämne. Jag har erfarenhetsmässigt aldrig sett något possitivt resultat av skrik, slag och arga människor. Genom de år som jag arbetat med hästar har jag mött många olika metoder i hästhantering och det som jag är mest skeptisk till är den att ryta, slå, och alltid ha väldigt bråttom till bestraffning. De hästar som hanterats på det sättet är också de som det är störst problem med, de måste man alltid ägna större tålamod och uppmärksamhet vid in och uttag, täckespåtagning osv. De hästar vars ägare behandlar dem lugnt och konsikvent och med massor av omsorg är fantastiskt lätta att ha att göra med.
Jag har sett trevliga hästar sakta men säkert brytas ned med skäll och hårt hanterande, till bedrövliga indevider som tar varje chans att bitas, sparkas och knuffas. Jag pratar då inte om det som kallas ren misshandel av djuren, för det är ett annat ämne, utan en attityd hos hästfolk som å ena sida ser hästar som en så pass medveten individ att den kan räkna ut djävulskap för att inte behöva utföra vissa saker. Medans de sedan tror att de inte har den medfödda medvetandenivån, när det gäller faror. Alla har väll varit med om när hästen vägrat gå i skogen för att han tyckt underlaget varit för farligt, när han har tvingats fram har inte isen eller underlaget hållit, eller snåren varit för täta så sårskador uppstått, diket grunt men för brett för hästen att hoppa över och för dyigt för att gå igenom.
Jag har i alla fall kommit till den slutsatsen att om hästen inte litar på mig till hundra procent så fungerar inte vårt sammarbete och farliga onödiga situationer uppstår. Och den tilliten förtjänar jag aldrig, genom att bestraffa den för att den inte litar på mig.
Jag har sett trevliga hästar sakta men säkert brytas ned med skäll och hårt hanterande, till bedrövliga indevider som tar varje chans att bitas, sparkas och knuffas. Jag pratar då inte om det som kallas ren misshandel av djuren, för det är ett annat ämne, utan en attityd hos hästfolk som å ena sida ser hästar som en så pass medveten individ att den kan räkna ut djävulskap för att inte behöva utföra vissa saker. Medans de sedan tror att de inte har den medfödda medvetandenivån, när det gäller faror. Alla har väll varit med om när hästen vägrat gå i skogen för att han tyckt underlaget varit för farligt, när han har tvingats fram har inte isen eller underlaget hållit, eller snåren varit för täta så sårskador uppstått, diket grunt men för brett för hästen att hoppa över och för dyigt för att gå igenom.
Jag har i alla fall kommit till den slutsatsen att om hästen inte litar på mig till hundra procent så fungerar inte vårt sammarbete och farliga onödiga situationer uppstår. Och den tilliten förtjänar jag aldrig, genom att bestraffa den för att den inte litar på mig.