Ett rätt omtalat ämne som jag gärna vill höra era åsikter om. När är det okej att bestraffa? Personligen tycker jag att det aldrig är det av många orsaker. Främst därför att man aldrig kan göra det vid rätt tillfälle, och om man gör det så är det inte säkert att hästen förstår vad den blev bestraffad för.
Genom att ignorera felen och belöna rätt beteende så får du en häst som känner sig motiverad att försöka. Bestraffning tycker jag leder till motsatsen
Lagligt sett är det väl OK att bestraffa alla hela tiden, utom möjligen barn. Man får slå olika varelser olika hårt, människor får man inte slå speciellt hårt men man får bestraffa dom på andra sätt. Det är en helt annan sak om det fungerar eller ej, min åsikt är att det ej fungerar, och det av en mängd olika skäl. Men visst har det en viss funktion, klappar man till sin granne så blir han troligen arg.
./.
Jag brukar placera frågan om bestraffning eller positiv förstärkning i en kvartett där de övriga är muta och negativ förstärkning. Jag brukar para ihop bestraffning/mutor, som har begränsad användning, samt positiv/negativ förstärkning som har något mindre begränsad användning.
Som vanligt är verkligheten inte svart eller vit, utan hela gråskalan finns där. Negativ förstärkning kan felhanterat vandra mot bestraffning, likaväl som positiv förstärkning kan vandra mot mutor.
Negativ förstärkning och mutor har likheten att handlingen utförs före hästens reaktion, medan bestraffning och positiv förstärkning sker under/efter att hästen har utfört något.
Negativ förstärkning är den i särklass vanligaste metoden vid konventionell hästhantering, t.ex. en skänkel eller ett tygeltag. Nackdelen med negativ förstärkning är att hästen precis gör vad som behövs för att slippa obehaget. Fördelen är att det är förutsägbart både för häst och människa.
Positiv förstärkning, leder till att hästen vill göra mer av samma sak, den höjer motivationen hos hästen. En kombination av de två fungerar bra, man utlöser en reaktion med en (minimal) negativ handling och berömmer ordentligt efteråt.
Man får inte glömma att förändra sitt beteende, både den negativa och den positiva, annars får man automatisk utsläckning, effekten avtar med tiden. Man jobbar med oregelbunden eller partiell förstärkning.
Att ignorera ett fel, typ skrapande hov, kan ha sina sidor. Metoden är utsläckning, och det som händer när man ignorerar är att skrapandet ökar innan det upphör, man får en utsläckningstopp. Ger man upp i det läget är man såld, då blir problemen ännu större. Utsläckning fungerar bäst om man ger hästen något alternativ som man då kan berömma.
Att göra något åt en stegrande häst är inte så enkelt. Att straffa när den stegrar eller har stegrat hjälper inte alls, stegringen är en sluthandling utlöst av instinkt plus något yttre stimuli. I det läget finns ingen kanal öppen för att lära sig något. Alldeles före hästen stegrar har man möjlighet att göra något åt saken. Då kan man avleda, hitta på nåt annat, upphöra med det som håller på att utlösa stegringen eller vad man nu är i för situation. Det gäller att läsa hästen.
Andra begrepp i samma genre att fundera över är t.ex. aversiv förstärkning, växelvis förstärkning, ömsesidig förstärkning eller överlagrad förstärkning, på stimulikanten och/eller från den instinktiva sidan.
