Sv: Berömma vid osäkerhet?
*kl*
Jag resonerar lite olika beroende på vilken häst det handlar om. Mitt sto är rädd för nästan allt, även om hon har sett det tusen gånger. Om vi rider förbi ett vägarbete t.ex. Hon reagerar då på de orangea konerna på långt avstånd, hon spänner sig, tappar framåtbjudningen och börjar tveka. Med henne kan jag vara lite hård och helt enkelt bara kräver att hon fortsätter framåt. Jag har märkt att det inte funkar att gulla med henne, då finns risken att hon bryter ut åt sidan eller stannar. Skulle hon takta förbi eller dansa åt sidan stannar vi, vänder om, går förbi fram och tillbaka tills hon går lugnt förbi... Läskiga saker som koner, ensilagebalar, brevlådor m.m. vill jag gärna att hon nosar på innan vi går förbi om hon visat rädsla inför dem. När vi sedan skrittar därifrån väntar jag tills hon slappnar av - och då kan jag klia henne lite i manen som beröm - när hon förhoppningsvis inte kopplar det till någon som helst "olydnad". Däremot är hon jätteduktig med allt som hon ser som naturligt - kor, hundar, personbilar, saker som prasslar o.s.v. men så fort det är något icke vardagligt så är hon riktigt osäker...
Min unghäst däremot är världens coolaste. Red stoet och hade honom som handhäst häromdagen. Vi närmade oss ett vägarbete och stoet ville genast ta en liten omväg runt en stor kon - men unghästen skulle tvunget fram och nosa och prova om den gick att äta, så hon blev liksom tvungen att gå med fram. Han ska fram till allt och inspektera - även grävmaskiner där motorn är igång... Han behöver inte mycket miljöträning han inte
På tal om älgar betedde sig mitt sto ganska kul en gång. Var ute och skrittade en runda i skogen och satt barbacka på långa tyglar... Plötsligt hoppade en älg ut på stigen typ 10 meter framför oss. Pålle stannar, men står helt lugnt och bara tittar på älgen, och älgen stannar och bara tittar tillbaka innan den skuttar vidare ut i skogen. Cool häst tänker jag, skrittar vidare och slappnar av lite till. Då händer det farliga - en ekorre skuttar fram ur skogen några meter framför oss, pålle blir livrädd och kastar sig bakåt. Antagligen hade hon känt av älgen innan och visste att den var på G, medan ekorren kom som en överraskning - men jag tyckte nog att jag hade en lite fjantig häst just då
*kl*
Jag resonerar lite olika beroende på vilken häst det handlar om. Mitt sto är rädd för nästan allt, även om hon har sett det tusen gånger. Om vi rider förbi ett vägarbete t.ex. Hon reagerar då på de orangea konerna på långt avstånd, hon spänner sig, tappar framåtbjudningen och börjar tveka. Med henne kan jag vara lite hård och helt enkelt bara kräver att hon fortsätter framåt. Jag har märkt att det inte funkar att gulla med henne, då finns risken att hon bryter ut åt sidan eller stannar. Skulle hon takta förbi eller dansa åt sidan stannar vi, vänder om, går förbi fram och tillbaka tills hon går lugnt förbi... Läskiga saker som koner, ensilagebalar, brevlådor m.m. vill jag gärna att hon nosar på innan vi går förbi om hon visat rädsla inför dem. När vi sedan skrittar därifrån väntar jag tills hon slappnar av - och då kan jag klia henne lite i manen som beröm - när hon förhoppningsvis inte kopplar det till någon som helst "olydnad". Däremot är hon jätteduktig med allt som hon ser som naturligt - kor, hundar, personbilar, saker som prasslar o.s.v. men så fort det är något icke vardagligt så är hon riktigt osäker...
Min unghäst däremot är världens coolaste. Red stoet och hade honom som handhäst häromdagen. Vi närmade oss ett vägarbete och stoet ville genast ta en liten omväg runt en stor kon - men unghästen skulle tvunget fram och nosa och prova om den gick att äta, så hon blev liksom tvungen att gå med fram. Han ska fram till allt och inspektera - även grävmaskiner där motorn är igång... Han behöver inte mycket miljöträning han inte
På tal om älgar betedde sig mitt sto ganska kul en gång. Var ute och skrittade en runda i skogen och satt barbacka på långa tyglar... Plötsligt hoppade en älg ut på stigen typ 10 meter framför oss. Pålle stannar, men står helt lugnt och bara tittar på älgen, och älgen stannar och bara tittar tillbaka innan den skuttar vidare ut i skogen. Cool häst tänker jag, skrittar vidare och slappnar av lite till. Då händer det farliga - en ekorre skuttar fram ur skogen några meter framför oss, pålle blir livrädd och kastar sig bakåt. Antagligen hade hon känt av älgen innan och visste att den var på G, medan ekorren kom som en överraskning - men jag tyckte nog att jag hade en lite fjantig häst just då