När inga känslor finns kvar

[SusieQ]

Ni är uppenbart inte på väg åt samma håll i livet och du ser honom som en av dina vänner, plus att han är snäll, du tycker om honom. Du skulle lika gärna kunnat beskriva en hund. En hund som pluggar iofs.
Jag har svårt att se hur du skulle kunna bli lycklig i det förhållandet, så jag råder dig att göra slut och leta efter någon som du kan få mer utbyte av. Hur mycket ni än kompromissar i det förhållande du är i nu kommer det aldrig lyckas ändå.
Lycka till vad du än väljer.

 

[stjarnhimmel]

Det låter ju som ni vill ha olika saker. Och det låter som att du inte är villig att kompromissa utan att du vill ha hus på landet etc medan han vill bo i lägenhet etc.
Antingen får någon av er kompromissa eller så blir det ju svårt att då får ni gå skilda vägar.
Men på ditt inlägg låter det som att du stör dig väldigt mkt på honom. Det låter inte bra alls. Har ni roligt ihop? Får ni varandra att må bra?

 

[sthu]

Att pirret i magen försvinner efter några månader är väl ändå inte så konstigt. Man är ju inte nykär i evigheter.
Men som flera andra sagt verkar det som att det inte är den typen av kille du vill ha.

 

[lil-sis]

Det där låter bara jobbigt.

Gör slut.

För bådas skull.

 

[Hermelin]

Så till saken, kära buke. Vad tror ni att jag ska göra?
Mvh kluven

Det är väl fullständigt självklart? Det är viktigt för dig att din partner kan snickra (eller vilket random hantverk som helst). Så för hans och din egen skull ska ni naturligtvis gå skilda vägar.

Däremot förstår jag verkligen inte varför ni blev ihop från början när det här är en så viktig grej för dig?

 

[mandalaki]

Men alltså - varför tvingade du honom att se på när du rider? Om jag hade en partner som la all sin fritid på t ex att spela badminton så skulle jag kanske hänga på ett par gånger för att se vad det var som intresserade honom. Men om han tjatade om det - nej du. Det hade jag inte accepterat.

Jag förstår inte varför du alls postade tråden. Rubriken säger ju allt - När inga känslor finns kvar. Det är ju end of story redan där.

Sedan, om jag hade skapat den trådstart som du har gjort - då hade jag gett mig själv smisk redan vid förhandsgranskningen, och sedan raderat både tråden och förhållandet. Det är fanimej inte okej att skriva med sånt förakt om den man lever med - ett förakt som enbart grundas i att han inte vill detsamma som du.

Herregud, om jag hade träffat någon som hade som livsmål att bygga eller renovera ett hus - då hade vi haft seriösa problem. Jag kan inte säga att jag har som livsmål att INTE bygga hus, men jag har hittills i mitt liv aldrig kommit på tanken. Jag läser min morgontidnings återkommande Vi byggde om torpet till en nyfunkisdröm på 300 kvm, det tog sju år men vi blev SÅ nöjda-reportage med skräckblandad fascination. Och är så glad att det inte är jag (och tämligen förvissad om att det aldrig kommer att bli jag heller).

 

[em-pirre]

hendalaki Tack för det inlägget. Du sa EXAKT vad jag tänkte. Och då är jag ändå en såndär husmänniska (som idag lade bud på hus!).

 

[mandalaki]

hendalaki Tack för det inlägget. Du sa EXAKT vad jag tänkte. Och då är jag ändå en såndär husmänniska (som idag lade bud på hus!).

Bra, då är det din tur att skriva nästa gång vi tycker något!

 

[em-pirre]

Vi får vikariera varandra vid migränanfall. Är båda sjuka får niffe hoppa in

 

[Gnist]

När inga känslor finns kvar så går man åt var sitt håll. Enkelt.

 

[PappaTillHasttok]

När inga känslor finns kvar så går man åt var sitt håll. Enkelt.

Håller med, men problemet är väl när den ena parten har känslorna kvar, medan den andra inte har det....

 

[Raderad medlem 6459]

Håller med, men problemet är väl när den ena parten har känslorna kvar, medan den andra inte har det....

Nej? Man gör väl slut då med, man kan ju inte stanna för att en är kär?

 

[Petruska]

Håller med, men problemet är väl när den ena parten har känslorna kvar, medan den andra inte har det....

Lite sorgligt för den som fortfarande är kär, så klart, men inte mycket att göra något åt. Den som fortfarande är kär, är antagligen ändå inte nöjd med att den som tröttnat stannar kvar av snällhet.

 

[Wysiwyg]

Lite sorgligt för den som fortfarande är kär, så klart, men inte mycket att göra något åt. Den som fortfarande är kär, är antagligen ändå inte nöjd med att den som tröttnat stannar kvar av snällhet.

Bara som ett litet tillägg till ovanstående hade det sårat mig mycket mer om en partner stannade kvar för att han tyckte synd om mig än om han gjorde slut med mig.

 

[Raderad medlem 6459]

Bara som ett litet tillägg till ovanstående hade det sårat mig mycket mer om en partner stannade kvar för att han tyckte synd om mig än om han gjorde slut med mig.

Mig med. Det är min stora skräck; att få veta att min partner inte är kär i mig längre och inte har varit på väldigt lång tid men stannar för att vara snäll mot mig. För att, som man läser i många trådar på Buke, han tror att jag skulle bli så ensam och att jag är så svag etc etc. Fruktansvärt ju!

 

[TinyWiny]

Att pirret i magen försvinner efter några månader är väl ändå inte så konstigt. Man är ju inte nykär i evigheter.
Men som flera andra sagt verkar det som att det inte är den typen av kille du vill ha.

Det där tycker jag alltid är så konstigt när människor skriver så. Jag har varit ihop med min sambo i lite drygt 14 år men nog får han mig fortfarande att känna pirret i magen Det handlar inte mig om att vara nykär för mig utan att älska någon sanslöst mycket. Så mycket att kroppen reagerar. Får verkligen inte era partners er att känna pirret i magen?

 

[Gnist]

Att pirret i magen försvinner efter några månader är väl ändå inte så konstigt.

Efter tre år med den jag träffar numera, så får han det att pirra än i min mage

 

[TinyWiny]

Men alltså - varför tvingade du honom att se på när du rider? Om jag hade en partner som la all sin fritid på t ex att spela badminton så skulle jag kanske hänga på ett par gånger för att se vad det var som intresserade honom. Men om han tjatade om det - nej du. Det hade jag inte accepterat.

Jag förstår inte varför du alls postade tråden. Rubriken säger ju allt - När inga känslor finns kvar. Det är ju end of story redan där.

Sedan, om jag hade skapat den trådstart som du har gjort - då hade jag gett mig själv smisk redan vid förhandsgranskningen, och sedan raderat både tråden och förhållandet. Det är fanimej inte okej att skriva med sånt förakt om den man lever med - ett förakt som enbart grundas i att han inte vill detsamma som du.

Herregud, om jag hade träffat någon som hade som livsmål att bygga eller renovera ett hus - då hade vi haft seriösa problem. Jag kan inte säga att jag har som livsmål att INTE bygga hus, men jag har hittills i mitt liv aldrig kommit på tanken. Jag läser min morgontidnings återkommande Vi byggde om torpet till en nyfunkisdröm på 300 kvm, det tog sju år men vi blev SÅ nöjda-reportage med skräckblandad fascination. Och är så glad att det inte är jag (och tämligen förvissad om att det aldrig kommer att bli jag heller).

Jag håller helt med dig. Varför tvinga sin partner att se på när man utövar sin hobby? Måste man ha exakt samma åsikt om allting? Jag har aldrig ens funderat på att be min sambo titta på mig när jag rider. Jag har liksom inte kommit på tanken. Jag är tacksam för att han hjälper mig med det han gör med hästarna som jag inte klarar själv, det är jag verkligen absolut men jag skulle aldrig tvinga honom att umgås med hästarna eller att titta på mig när jag rider.

Jag hoppas verkligen att Ts gör slut på ett bra sätt så att de båda kan hitta en partner de är mer kompatibla med för jag tycker faktiskt synd om hens partner som blir beskriven i så negativa ordalag Det känns verkligen inte schysst på något sätt.

(Din beskrivning av renoveringen får mig att rysa med. Här gör vi det som måste göras men inte sätter vi igång och river ut hela kåken bara för att få renovera. Det var bägges krav när vi letade hus, visst tapetsera, måla lister, tak och byta golv och sådär, men inga större grejer. När man har hus är det iallafall en hel del som måste underhållas så man behöver inte skapa sig jobb. Köket står på tur och även om jag verkligen verkligen verkligen vill ha ett nytt kök så fasar jag för när bytet väl ska ske )

 

[stjarnhimmel]

Men alltså - varför tvingade du honom att se på när du rider? Om jag hade en partner som la all sin fritid på t ex att spela badminton så skulle jag kanske hänga på ett par gånger för att se vad det var som intresserade honom. Men om han tjatade om det - nej du. Det hade jag inte accepterat.

Jag förstår inte varför du alls postade tråden. Rubriken säger ju allt - När inga känslor finns kvar. Det är ju end of story redan där.

Sedan, om jag hade skapat den trådstart som du har gjort - då hade jag gett mig själv smisk redan vid förhandsgranskningen, och sedan raderat både tråden och förhållandet. Det är fanimej inte okej att skriva med sånt förakt om den man lever med - ett förakt som enbart grundas i att han inte vill detsamma som du.

Herregud, om jag hade träffat någon som hade som livsmål att bygga eller renovera ett hus - då hade vi haft seriösa problem. Jag kan inte säga att jag har som livsmål att INTE bygga hus, men jag har hittills i mitt liv aldrig kommit på tanken. Jag läser min morgontidnings återkommande Vi byggde om torpet till en nyfunkisdröm på 300 kvm, det tog sju år men vi blev SÅ nöjda-reportage med skräckblandad fascination. Och är så glad att det inte är jag (och tämligen förvissad om att det aldrig kommer att bli jag heller).

Exakt det tänkte jag också på.-.. att varför är det så viktigt för dig TS att han ser när du rider? I en relation kan man ha varsitt intresse på varsitt håll och sen göra något annat gemensamt. Brukar du TS följa med och titta på det han gillar att göra? _hur intresserar du dig för hans intressen?

Men jag tror som alla nämnt tidigare att det handlar om att ni är olika. Förutom att bo i lägenhet/ stad så verkar du ha ett större behov av att ses mer och att han ska följa med på dina aktiviteter. Han själv verkar ju nöjd med att ses mer sällan . Och problemet blir ju när du TS tycker att hans sätt att vara är fel..

 

[FreSus]

Det där tycker jag alltid är så konstigt när människor skriver så. Jag har varit ihop med min sambo i lite drygt 14 år men nog får han mig fortfarande att känna pirret i magen Det handlar inte mig om att vara nykär för mig utan att älska någon sanslöst mycket. Så mycket att kroppen reagerar. Får verkligen inte era partners er att känna pirret i magen?

Joho, efter 18 år pirrar det fortfarande Inte varje dag, minut eller sekund. Men ofta ofta. Skulle inte vilja ha det på något annat sätt.