Berömma vid osäkerhet?

[boccia]

Sv: Berömma vid osäkerhet?

Jag brukar helt okänslig skratta åt min häst och kalla honom för liten tönt om han blir lite skraj. Men han är alltid "positivt rädd", dvs helt inriktad på faran men totalt lydig för vad jag ber honom om. Det har lett till att han klampar på glad i hågen samtidigt som kroppen försöker försvinna undan (han är en jäkel på att slingra sig utan att tappa kursen) och öronen är toppade åt "det hemska" och han är alltid väldigt väldigt nöjd med sig själv efteråt

Som ung lärde jag honom att aldrig fly från faror likt MorvanMorr så han ha "face the fear" mer eller mindre i sig nu och då är det bara att låta honom fortsätta förbi, han håller den gångart vi hade från början och har inga paniska metoder han tar till om utifall att.

Min vanligaste fras när hästen blir rädd är. "Akta dig så den inte hoppar upp och biter dig i magen" Oftast stannar de, frustar och stenglor på det farliga och trippar sen förbi lite kaxigt, precis som om de säger "mig skrämmer du inte"

 

[boccia]

Sv: Berömma vid osäkerhet?

En annan konstig grej - en av hästarna i stallet (ett äldre fullblod) är jätterädd för islandshästar Hon är världens coolaste i alla andra lägen men just isisar får henne att gå i taket (så pass att matte hellre vänder hem än riskerar en "konfrontation"). Nån som har en förklaring??

Ett av halvbloden jag hade tidigare var rädd för töltande isisar och travande travare. Antar att det hade med deras rörelsemönster att göra. Brukade hoppträna tillsammans med en travare ibland, och varje gång så ville min häst helst av allt klättra över sargen och gömma sig i ett hörn (vilket han naturligtvis inte fick för mig ), men efter X antal träningar så glömde han att vara rädd

 

[axel]

Sv: Berömma vid osäkerhet?

Det är ju som Judy Foster sa i "När lammen tystnar"
-Vi lär oss att åtrå det vi ser varje dag.

Det som de ser dagligen är normalt- hur äckligt det än kan te sig för en häst i en normal vardag. De lär sig oxå av sina erfarenheter. Dåliga som bra

 

[the_connemara]

Sv: Berömma vid osäkerhet?

Det är ju som Judy Foster sa i "När lammen tystnar"
-Vi lär oss att åtrå det vi ser varje dag.

(hannibalfreak )

 

[flashlight]

Sv: Berömma vid osäkerhet?

Jo, generellt verkar ju hästar gilla sådana som liknar dem själva - så någon slags "raskänsla" har de nog.

Ska fråga matte hur det hela började!

Ja och återkom med rapport

 

[salladfinger]

Sv: Berömma vid osäkerhet?

kl*

puttar

Hur gör ni då om ni t.ex kommer och skrittar efter en väg, och låt oss säga.. tränar skänkelvikningar, Hästen får syn på en jättefarlig "vadsomhelst" och börjar tappa koncentrationen, spänna muslkerna och dansa?

Hur mycket man än gullar med hästen eller matar den med äpplen är den största eftergiften trots allt att man släpper trycket.

Man sitter där och är helt inställda på skänkelvikningarna när hästen börjar signalera att något är fel och farligt längre fram, vad är då den normala reaktionen hos en människa? Jo,vi lokaliserar faran, analyserar situationen, sen börjar vi slappna av för att visa hästen att det inte alls är farligt, slappnar av i benen händerna och sätet och slutar kräva något alls utom framåt.
Detta uppfattas alltså som eftergift och beröm, "Aha! Jag berättade att nånting var farligt och då blev hon nöjd och slutade kräva! "


Man ska inte förmänskliga hästarna,
när de får beröm, är det för deras sinnesstämmning just för stunden,
Man kan inte säga till en häst: okej, nu släpper jag trycket och berömmer dig för att du blev rädd men det är bara för att du inte ska stressa upp dig mer så vi kan fortsätta med skänkelvikningarna du igentligen skulle ha beröm för sen.

man ska såklart inte reagera överilat genom att börja kräva mer för att leda bort uppmärksamheten heller, det ger bara en stressad och osäker häst.

Någon som hänger med i mitt resonemang, jag menar att bästa sättet att bota rädslan är att inte låtsas om den.

 

[the_connemara]

Sv: Berömma vid osäkerhet?

Jag tittar själv vad hästen glor på och konstaterar att det var inget, nu forsätter vi. Det kanske är fel men jag ser mig själv inte som "den allsmäktiga ledaren" och ser jag inget ska hästen inte se något. Den får ta egna intiativ, även "negativa" sådana som att titta på saker, bara den lyssnar på mig när kan konstaterar att det inte är något att vara rädd för.

En häst måste lära sig tänka själv i första hand, får den problem konsulteras matte.

 

[MorvanMorr]

Sv: Berömma vid osäkerhet?

Någon som hänger med i mitt resonemang, jag menar att bästa sättet att bota rädslan är att inte låtsas om den.

Javisst - det är nog de flesta i den här tråden överens om. Däremot kan man ju berömma eller negativt förstärka (ta bort skänkel eller tryck) då hästen gjort vad man bett den om. Gått fram mot det läskiga tex.

Om hästen gör det du beskriver ovan ber jag helt enkelt om skänkelvikning (om det hästen reagerar på inte är något på riktigt farligt).

 

[boccia]

Sv: Berömma vid osäkerhet?

Fortsätter "begära" skänkelvikning, och ignorerar att hästen "larvar sig" för det s.k. farliga

 

[axel]

Sv: Berömma vid osäkerhet?

Det handlar om hur man reagerar själv- vilken energi man förmedlar.

Lallar man bara vidare- utan att ta till hårdare hjälper mer än om den är mkt okontaktbar o sen rider vidare- som ingenting.

 

[salladfinger]

Sv: Berömma vid osäkerhet?

exakt, jag tycker hela det här med att klappa på och prata med och gulla över problemen är ursäkta mig, rena fjanterier

Det jag menade var att om något är läskigt, varför börja prata med hästen?
Om man har tagit sig förbi något läskigt varför belöna hästen om det inte var så att den höll på att sätta sig i skräck?

Om hästen lugnar ned sig efter någon läskig händelse varför klappa den?

Vad är skillnaden på lugnet den hade före rädslan och lugnet den hade efter rädslan? Jag är ute för att rida hästen, inte för att sitta och klappa på den så fort den är lugn eller stannar och tittar på något läskigt.
Det enda man gör (tycker jag) är att bygga upp en inbillad situation som hästen kommer komma ihåg till nästa gång.

Nu kanske jag låter som en hjärtlös bitch men tro mig, jag har erfarenheter så det sjunger om det bakom mig, och detta tillvägagångssättet att TOTALT ignorera är det som gett bäst resultat

Nu snackar jag inbillade spöken, stora stenar, vattenpölar och liknande.
När det handlar om att man stöter på en älg eller ska bada i vattnet eller liknande "ovanliga" situationer är det en helt annan sak

 

[axel]

Sv: Berömma vid osäkerhet?

När det handlar om att man stöter på en älg eller ska bada i vattnet eller liknande "ovanliga" situationer är det en helt annan sak

jaha
Det gjorde inte jag

jag har ju "jagat" älg med flera av mina- det funkar bra för självförtroendet.

 

[the_connemara]

Sv: Berömma vid osäkerhet?

jag har ju "jagat" älg med flera av mina- det funkar bra för självförtroendet.

Visst gör det Mammas häst, precis som mamma, älskar älgar och vill springa fram o hälsa på dem.

Sprang några älgar ett fält bort vid en terrängträning en gång. Bara hon stod och titade längtasfullt efter dem Vissa av ryttarna var ju väl medvetna om att de projicerade sin rädsla på hästen, en som inte red sprang o gömde sig i coffin och vägrade gå fram innan vi övertalat henne om att de försvunnit för länge sedan

 

[Lofsen71]

Sv: Berömma vid osäkerhet?

Jag håller med dig men vill förtydliga. Att sitta och gulla när hästen inte lyder och litar på mig är ju tokigt. Då berömmer man ju ett felaktigt beteende. Om man nu kräver något av hästen när den blir rädd. Skänkevikning eller samlad skritt så måste man ju bli mera bestämd i sina hjälper, och låter hästen veta att fjantbeteende är inte acceptabelt. Däremot när hästen lyssnar till dig, litar på dig och försöker göra så bra skänkelvikning den kan i den stunden tycker jag att den ska ha beröm. Som jag sa tidigare. Målet kan ju inte vara att få en häst att sluta reagera utan att den så snabbt som möjligt litar på matte och fortsätter att lyssna på vad man vill.

exakt, jag tycker hela det här med att klappa på och prata med och gulla över problemen är ursäkta mig, rena fjanterier

Det jag menade var att om något är läskigt, varför börja prata med hästen?
Om man har tagit sig förbi något läskigt varför belöna hästen om det inte var så att den höll på att sätta sig i skräck?

Om hästen lugnar ned sig efter någon läskig händelse varför klappa den?

Vad är skillnaden på lugnet den hade före rädslan och lugnet den hade efter rädslan? Jag är ute för att rida hästen, inte för att sitta och klappa på den så fort den är lugn eller stannar och tittar på något läskigt.
Det enda man gör (tycker jag) är att bygga upp en inbillad situation som hästen kommer komma ihåg till nästa gång.

Nu kanske jag låter som en hjärtlös bitch men tro mig, jag har erfarenheter så det sjunger om det bakom mig, och detta tillvägagångssättet att TOTALT ignorera är det som gett bäst resultat

Nu snackar jag inbillade spöken, stora stenar, vattenpölar och liknande.
När det handlar om att man stöter på en älg eller ska bada i vattnet eller liknande "ovanliga" situationer är det en helt annan sak

 

[MorvanMorr]

Sv: Berömma vid osäkerhet?

jag har ju "jagat" älg med flera av mina- det funkar bra för självförtroendet.

Men hur reagerar älgarna på detta??

Hos oss är det mest jag som är rädd för älgar, hästen bryr sig inte särskilt. Kanske är det jag som skulle behöva jaga dem...

 

[MorvanMorr]

Sv: Berömma vid osäkerhet?

Jag håller med dig om att ignorera (= att inte berömma den men såklart inte heller bestraffa den) hästens rädsla är den bästa taktiken. Däremot håller jag inte med dig om detta:

Nu snackar jag inbillade spöken, stora stenar, vattenpölar och liknande.

i våra ögon är det töntiga saker att bli rädd för - men sett från hästens synvinkel tycker jag att stenar och vattenpölar är helt "acceptabla" spöken. Blir hästen rädd för något tror jag man kan vara ganska säker på att den faktiskt uppfattar föremålet som något potentiellt farligt. Jag tror inte att hästar "hittar på" saker att bli rädda för. Däremot - såklart - handlar det givetvis också att ryttaren har förmåga att övertyga hästen om att min framåtdrivande skänkel är viktigare än den där läbbiga stenen...

 

[axel]

Sv: Berömma vid osäkerhet?

Man får ju hoppas att älgen inte vänder sig emot en

Har faktiskt varit med om det- gick emellan ko o kalv

Fast den var eller blev folkilsk o sköts av polisen.

Det hade tidigare varit en snäll kos revir. Jag visste inte att den hade blivit påkörd.

För 5 år sen hade hästarna sällskap av Åke i 2 v. i sin hage. Efter det är de kompisar.
Han har följt med en bra bit på väg hem ngn gång, men tror att han är skjuten nu- som de flesta älgarna här- utrotningshotade.

 

[MorvanMorr]

Sv: Berömma vid osäkerhet?

Jag tycker de är lite läbbiga..
Vi hade bekymmer med en älg som kom och åt jästa äpplen i stallägarens trädgård (ligger precis vid stallet) varje kväll för ett par år sedan. Den var ganska tjurig - inte kul när man skulle ge sig ut å rida eller gå till bussen, fick smyyyga förbi den

 

[flashlight]

Sv: Berömma vid osäkerhet?

Jag har varit med om en rolig sak med just älg.
Kom ridande med dotterns kompis över en äng då vi såg en älg i skogsbrynet, det hände ofta så hästarna var vana men just denna älg vaktade tydligen och sprang emot oss
Den andra hästen kastade runt (vi skrittade på långa tyglar) och stack mot andra hållet, min hopade till och följde efter, innan jag hann fatta vad som hänt ens.

Där fanns ett dike och sen täta täta snår, och jag insåg att det inte vore en bra idé att hoppa ut där, och lyckligtvis insåg hästen det också, han stannade, vände runt och spände upp sej mot älgen!!
Då hade jag fått tag på tyglarna redan, men älgen tvärstannade några meter bort och blev stående och då går min häst EMOT den, stor och hög i nacken Älgen vände och sprang och då lät jag faktiskt hästen springa efter, Den älgen hade börjat vakta där hörde jag sen, gick emot folk också.

Det tyckte han nog var så kul att sen när vi mötte älgar ville han alltid gå efter och jaga älgen

De flesta hästar är mindre rädda för älgar än vi ryttare dom ser ju många gånger mycket både älgar och rådjur när de går i hagarna tidiga mornar osv, så de vet vad det är för djur

 

[salladfinger]

Sv: Berömma vid osäkerhet?

ja det är klart att den ska ha beröm i ett läge då den anstränger sig för att lyssna på en, men jag menar att det bästa berömet i det läget är att sluta be om skänkelvikningen, sluta kräva sidled.
Det kan visserligen vara bra med en klapp för det är positivt men när hästen gör det allra bästa den kan så ger jag med mig, släpper övningen och säger att "okej, bra gjort, nu får du gå vidare ifred för att du gjorde rätt" utan att för det låtsas om att det har med "spöket" att göra, eller släppa den fina kommunikationen jag får anta att man har i ett sånt läge