Jag tror snarare att kompromiss innebär att man inte tjafsar. Man resonerar och kommer överens.Men du missar poängen. Helt. Jag är inte med min partner för att allt går smidigt. Men jag tycker om att allt går smidigt. Och jag ser inget egenvärde i att vår relation ska vara nåt jag konstant måste jobba på, tvärtom ser jag det som ett stort minus.
Vad i hela friden är det som är så skört i att man är lyckliga ihop och allt bara funkar jättebra?Jag känner inte en enda människa som skulle bedöma vår relation, vilken relation som helst, som skör pga att man har det bra ihop, vill varandra väl och funkar bra ihop.
Känns som den här tråden är tvärtom-världen. Kärleken är stark och bra om man är villig att vara med nån som det kräver konstanta förhandlingar med, där man är motparter som ska försöka samsas istället för två personer som bara är lyckliga ihop och inte tjafsar om disk.
För mig är kompromiss ett positivt ord som innebär att man inte bråkar.
Jag tror du och jag menar samma sak men jag kallar det kompromiss och du något annat.