För mig låter ditt resonemang lite ensidigt. Ena parten har tolkningsföreträde på läget i relationen och ställer sina "krav" utifrån det - "jag vill att du ska vara/göra såhär". Fast det kanske inte alls är så du menar.
.
för mig handlar det överhuvudtaget inte om krav,
inte ens en milimeter. inte heller handlar det om att jag ska säga till min partner att "jag vill att du ska göra såhär"
det handlar om att min grundtanke är att i en relation så måste båda parter vara lyckliga, tillföra varandra energi, ( dvs, glädje, passion, skratt, styrka, positivitet) för varför i hela fridens namn vara tillsammans med en person om detta inte finns?
OM detta inte finns så har man ju några alternativ: göra slut på stående fot, vara kvar i relationen (och lida?) eller jobba på saken tillsammans, och hur ska man kunna jobba på relationen utan att prata med varandra? utan att ta upp det som respektive part tycker inte fungerar i förhållandet? Och visst man kan bli ledsen, det kan vara jobbigt att höra osv, men det kanske är nödvändigt att prata om det jobbiga snarare än att fortsätta med skygglapparna på tills det brakar käpprätt?
Det handlar inte om krav inte från nått håll alls, det handlar om kommunikation och sätt att uppnå ett välfungerande förhållande.
Exempel: jag måste få tala om för min sambo att jag är bekymrad över att han verkat irriterad och lättretlig en tid utan att det på något vis är ett krav att han minsann måste vara glad jämt för att vårt förhållande ska funka. jag måste få fråga för att jag vill veta orsaken, jag vill försöka hjälpa, och viktigast av allt jag vill ju att han ska vara glad och må bra!
MEN i ett längre perspektiv: Så måste han förstå att det är ohållbart att han år ut och år in ska gå och vara irriterad och lättretligt ( oavsett orsak) både för hans egen skull och för vår relationsskull.
Här är det ju inte konstigt att relationen blir lidande i det långa loppet om en person i lång tid bär med sig och fokuserar på det negativa, istället för att försöka ta sig ur det negativa, försöka skapa ett liv där han kan vara glad och lycklig istället, för sin egen skull. Här finns det hellre inte krav att han måste vara glad och lycklig för relationens skulle men självklart blir ett förhållande lidande när en person är fast i en negativ spiral.
Jag vet faktiskt inte hur jag ska kunna uttrycka detta på ett bättre sätt än jag försökt göra mina senaste inlägg, men jag ber om ursäkt om det låter virrigt trotts allt.
i ett förhållande som fungerar så är ju detta frågor man inte ens behöver fundera över för då funkar det ju redan. det jag pratar om är när förhållandet inte fungerar.