Bekräftelse

[Raderad medlem 6459]

Och köper det du säger om att man ibland måste jobba, kanske inte på relationen men för relationen.

Det här ser jag så ofta här inne men jag fattar seriöst inte vad som menas.

Jag och min partner gick igenom vårt värsta år nånsin förra året. Det var skit, rakt igenom. Vi behövde varandra mer än någonsin. Men - inte tusan stöttade vi varandra och fanns där för varandra i nån form av kamp för vår relation, för att investera i eller vårda relationen. Vi stöttade varandra och fanns där för varandra för att vi älskar varandra och bryr oss om varandra. Ingen av oss skulle ju någonsin aktivt tänka "okej, nu mår hen piss så nu måste jag gå in och verkligen stötta så att relationen håller" utan det är ju "åh nej, hen mår dåligt, vad kan jag göra för att underlätta?".

Kan tyckas som att man märker ord men för mig visar det på ett så märkligt tankesätt när man talar om att jobba för relationen eller på relationen. Som att det är strategi och inte bara normal trevlig omtanke.

 

[Kattennizze]

Okej, där är vi väldigt olika . Jag tror stenhårt på kärleken och jag värderar den väldigt högt. Min sambo är min familj, och ska jag byta ut honom ska det finnas väldigt starka skäl till det. Mitt mål är att ha min relation livet ut, bli gamla tillsammans, sen kan man ju aldrig veta säkert. Det viktigaste är väl att den man lever med tänker ungefär samma.

Jag tror att din bild av kärleken är densamma som många män och kvinnor har, förmodligen majoriteten. Den bilden bygger ju mycket på att vi ska köpa en massa grejer och leva i lycklig tvåsamhet om man nu är lite raljant. Jag skulle få panik av den känslan och känna mig kvävd. Jag nöjer mig med att just nu, idag känns det bra. Imorgon kanske något nytt händer.

 

[aprilmaj]

Motfråga: Varför ser du ett egenvärde i att vara tillsammans med någon som har så fundamentalt annorlunda syn än en själv? Som @Monstermom s exempel med beröring och intimitet. Vad ger det att vara tillsammans med någon som vill tvärtemot en? Hur berikar det ens liv och vidgar ens vyer?

Bra! Tack! Jag ifrågasätter inte, försöker bara komma underfund med mig själv genom att spegla/ta spjärn mot era åsikter. Jättesnällt att ni svarar trots det!

För att svara på frågorna: Egentligen ser jag inget egenvärde i att vara tillsammans med någon som har fundamentalt annorlunda syn än jag. Jag har bara så svårt att släppa "klasstänket". Det känns så fel. Jag brottas med det. Kanske för att jag inte vet var jag hör hemma. Jag har arbetarklassbakgrund men har studerat. Känner mig inte hemma någonstans. Det är kanske det som ställer till det.

 

[Kattennizze]

Jag tänker lika som du här.
Och köper det du säger om att man ibland måste jobba, kanske inte på relationen men för relationen.

Då pratar jag inte heller om småsaker som disk, vart man vill resa osv. Utan precis som du tidigare skrivit, genom sjukdom, eller år med småbarn då relationen kanske får stå lite åt sidan (kanske mindre sex, mindre tid med bara sin partner osv) men det ska ett bra förhållande klara enligt mig men det är inte heller något som ska tas för givet, i perioder kanske det krävs lite ansträngning från bägges håll.

Jag fattar nog inte riktigt, jag lever med tre mindre barn, dessutom tvillingar. Det är liksom bara att dyka i i kaoset och ta ett djupt andetag. Jag har aldrig tänkt tanken att vi ska jobba för vår relation snarare att vi ska dela lika på jobbet med barnen eller snarare att min partner tar ett större ansvar eftersom jag har en kronisk sjukdom. Skulle jag tänka att jag måste jobba för min relation-vad det nu skulle innebära- skulle jag aldrig palla.....alltså visar sig min partner vara en idiot eller en märklig människa då skulle jag ändå lämna relationen men annars räknar jag bara kallt med att det hela flyter på, liksom. Självklart visar man respekt och omtanke om varandra, men det ingår väl liksom i relationskonceptet öht om man inte är störd på något vis.

 

[Rouise]

Det här ser jag så ofta här inne men jag fattar seriöst inte vad som menas.

Jag och min partner gick igenom vårt värsta år nånsin förra året. Det var skit, rakt igenom. Vi behövde varandra mer än någonsin. Men - inte tusan stöttade vi varandra och fanns där för varandra i nån form av kamp för vår relation, för att investera i eller vårda relationen. Vi stöttade varandra och fanns där för varandra för att vi älskar varandra och bryr oss om varandra. Ingen av oss skulle ju någonsin aktivt tänka "okej, nu mår hen piss så nu måste jag gå in och verkligen stötta så att relationen håller" utan det är ju "åh nej, hen mår dåligt, vad kan jag göra för att underlätta?".

Kan tyckas som att man märker ord men för mig visar det på ett så märkligt tankesätt när man talar om att jobba för relationen eller på relationen. Som att det är strategi och inte bara normal trevlig omtanke.

Fast det du skriver nu är precis det jag menar men jag använder andra ord och uttryck.

Du uppfattar det som något negativ, något fyllt med krav och uppoffring när jag skriver jobba för relationen.

Jag ser det verkligen inte negativt, inga krav, det är inte relationen som fenomen jag vårdar, det är mitt liv med min sambo. När vi har det tufft då tänker jag hur skjutton tar vi oss ur det här, hur kan vi får det bättre, vad behöver vi göra/inte göra för att bli glada och lyckliga igen? För att vi älskar varandra, för att vi förtjänar att vara lyckliga och glada Tillsammans.

Då jobbar vi för relationen, i min mening. Vi tar oss ur den period där vi hade det som värst, tillsammans.


Jag tror du misstolkar helt hur jag menar, men hoppas det blir klarare nu för jag tror i och med ditt sista inlägg att vi i den punkten tänker rätt lika men uttrycker oss olika.

 

[aprilmaj]

"Värderingar" ingick inte i frågan jag svarade på.
(Du frågade om man skulle ha samma inställning till förhållanden.)

Men för att vara schysst; kan du svara på det där med värderingar?

Jag kämpar verkligen med det.

 

[Monstermom]

Men för att vara schysst; kan du svara på det där med värderingar?

Jag kämpar verkligen med det.

Vad är frågan, sorry?

 

[Raderad medlem 6459]

@Rouise Fast jag hör till skaran som tror att hur vi uttrycker oss säger mycket om våra värderingar, vår syn på livet. Så säger nån "man kan behöva vårda relationen extra mycket när den ena har det tufft" så tolkar jag det som att den personen har en annan syn på relationer än den som säger "Y har det jäkligt tufft just nu så jag stöttar allt jag kan". Jag tror inte att det är en slump att man uttrycker sig olika, tvärtom.

 

[Rouise]

Jag fattar nog inte riktigt, jag lever med tre mindre barn, dessutom tvillingar. Det är liksom bara att dyka i i kaoset och ta ett djupt andetag. Jag har aldrig tänkt tanken att vi ska jobba för vår relation snarare att vi ska dela lika på jobbet med barnen eller snarare att min partner tar ett större ansvar eftersom jag har en kronisk sjukdom. Skulle jag tänka att jag måste jobba för min relation-vad det nu skulle innebära- skulle jag aldrig palla.....alltså visar sig min partner vara en idiot eller en märklig människa då skulle jag ändå lämna relationen men annars räknar jag bara kallt med att det hela flyter på, liksom. Självklart visar man respekt och omtanke om varandra, men det ingår väl liksom i relationskonceptet öht om man inte är störd på något vis.

Jag tror att din bild av kärleken är densamma som många män och kvinnor har, förmodligen majoriteten. Den bilden bygger ju mycket på att vi ska köpa en massa grejer och leva i lycklig tvåsamhet om man nu är lite raljant. Jag skulle få panik av den känslan och känna mig kvävd. Jag nöjer mig med att just nu, idag känns det bra. Imorgon kanske något nytt händer.

Det är väl kanske olika då hur man ser på relationer. Jag planerar att bli gammal med min sambo. Jag räknar med att vi under tiden kommer ha olika åsikter om saker och ting, eller kanske perioder då den ena kanske vill vara mer sexuellt aktiv än den andre ( händer rätt ofta när barnen är små, när kvinnor går i klimakteriet etc ) kanske perioder av arbetslöshet, eller sjukdom . Ja livet helt enkelt. Jag tror alltså på att ta sig igenom perioder som inte är en dans på rosor tillsammans, för mig är detta jobba för relationen. Jag vill leva med min sambo livet ut, därför kommer jag fundera på hur vi ska få det att funka när livet är tufft, tillsammans. (=jobba för relationen)

Jag går inte runt vare dag och funderar över på hur jag ska kunna jobba för relationen just idag. Det flyter på jättefint mellan mig och min sambo förövrigt.

 

[aprilmaj]

Vad är frågan, sorry?

Vet inte längre.
Och det är så det blir för mig när jag försöker reda i det. Jag kommer liksom inte vidare.

 

[Monstermom]

Vet inte längre.
Och det är så det blir för mig när jag försöker reda i det. Jag kommer liksom inte vidare.

OK... Så vad är det jag ska svara på...?

 

[Raderad medlem 6459]

Jag räknar med att vi under tiden kommer ha olika åsikter om saker och ting, eller kanske perioder då den ena kanske vill vara mer sexuellt aktiv än den andre ( händer rätt ofta när barnen är små, när kvinnor går i klimakteriet etc ) kanske perioder av arbetslöshet, eller sjukdom . Ja livet helt enkelt.

Vi har tagit oss igenom värre saker utan varken strategier eller nån form av uppfattning om att vi måste vårda relationen så den håller livet ut. Vi stöttar varandra och visar hänsyn för att vi älskar varandra. Den dagen en av oss inte vill göra det, ja, då är det väl dags att göra slut?

Jag känner att jag inte förstår resonemanget.

 

[Rouise]

@Rouise Fast jag hör till skaran som tror att hur vi uttrycker oss säger mycket om våra värderingar, vår syn på livet. Så säger nån "man kan behöva vårda relationen extra mycket när den ena har det tufft" så tolkar jag det som att den personen har en annan syn på relationer än den som säger "Y har det jäkligt tufft just nu så jag stöttar allt jag kan". Jag tror inte att det är en slump att man uttrycker sig olika, tvärtom.

Och jag lägger inte alls den vikten vid hur man uttrycker kontra syn på relation.
där är vi olika, därför kanske det kan finnas lite förståelse för att ord som kompromiss, jobba för, ge och ta (vilket ju är dom heta orden i denna tråd) betyder lite olika för dig än dom gör för mig? Vem säger att mitt sätt att använda orden är rätt? Inte jag, men jag kan genom att läsa tråden förstå att orden tas emot olika och ha det i bakhuvudet när jag läser personer inlägg.

 

[aprilmaj]

OK... Så vad är det jag ska svara på...?

Tja, du ska säga något klokt som jag känner stämmer med mig. Det är väl inte för mycket begärt?!

Nej, jag är trött och kommer nog inte vidare idag. Tack för att du tragglade med mig!

 

[Petruska]

Då har du ingen förståelse för att man kan få kämpa för att hinna se varandra som förut och att det kan tära på en relation även om ingen är ett pucko? Jag är ju av den fasta åsikten att man kan behöva jobba på en relation i perioder av olika anledningar, småbarnsåren är väl en sån enkel som många känner av. Om man tycker att det är värt det såklart. Jag hoppas att jag och min sambo kommer tycka det även om livet bjuder på citroner, andra får göra som de vill.

Nja. Om det krävs att man är "duktig" för att hålla ihop skulle jag rekommendera separation.

 

[Monstermom]

Tja, du ska säga något klokt som jag känner stämmer med mig. Det är väl inte för mycket begärt?!

Nej, jag är trött och kommer nog inte vidare idag. Tack för att du tragglade med mig!

Jag gillar kanelte!

 

[aprilmaj]

Jag gillar kanelte!

Hm... det gör inte jag. Vad ska jag dra för slutsats utifrån det? Är det Den Hemliga Formeln för förhållanden? Nu MÅSTE jag gå och lägga mig.

 

[Milosari]

Nu har @niphredil redan skrivit typ allt jag ville ha sagt, men jag slänger in en kommentar i alla fall.

Jag tycker det är sorgligt och lite skrämmande att folk alltid säger att det ska vara lite jobbigt i förhållanden, man måste jobba på det, kompromissa, ge och ta o.s.v.

Jag förstår faktiskt inte alls. Varför ska man ha en massa uppförsbackar?

Jag hittar inte den texten. Kan du komma med exempel?

 

[Milosari]

Ja, till stor del är det nog viktigt. Varför vända ut och in på sig för att få något att fungera som bara är en kamp?

Om vi tar tex att jag skulle bli tillsammans med en karl som behöver vara väldigt fysisk hela tiden, klappa, krama, hålla handen osv. Jag trivs inte med särskilt mycket "vardagsnärhet", jag tycker det är klängigt och obekvämt. En kompromiss där hade gått ut på att han måste få mindre än han mår bra av, och jag måste ge mer - vem blir glad av det? Jag skulle inte trivas med att bli klappad på när jag sitter och läser, eller påminna mig själv att jag "måste" ge honom en kram när jag kommer hem - inte heller hade jag varit glad över att han i någon mån vill att jag ska begå våld på mig själv för att han ska må bra. En någorlunda vettig partner hade väl i sin tur vantrivts både med att få mindre närhet än han faktiskt skulle vilja ha, och inte minst att den närhet han får till stora delar är framtvingad... Det finns ingen kompromiss där som skulle göra det förhållandet bra i mina ögon?

Så ja, man måste passa ihop tycker jag. Men det betyder inte att jag tycker man måste vara kloner av varandra! Man måste verkligen inte tycka likadant i alla frågor, dela samma erfarenheter, aldrig gräla eller vilja olika saker. Men konflikter som ska jämkas ihop med kompromissande, det vill jag inte bygga något förhållande på.

Men det där är ju kompromisser av det lite allvarligare slaget. I exemplet så får man ju i princip göra våld på sin egen personlighet och det är inte okej någonstans. Helt i klass med att "ställa upp på sex" oftare än man vill för att göra partnern nöjd. Usch! Alla människor har nog vissa saker som de absolut inte kan (eller bör) förändra.

När jag pratar kompromiss så menar jag att man möts där båda fortfarande är nöjda. Som exenplet med blomkål eller broccoli. Jag tycker mest om broccoli men också om blomkål. Om min sambo inte alls gillar broccoli så blir det blomkål till middag. Jag är alltså fortsatt nöjd fast jag inte fick mitt förstahandsval.

 

[em-pirre]

Jag hittar inte den texten. Kan du komma med exempel?

Vilken text?