Jag förstår ännu inte. Om jag har det jättejobbigt eller om vi båda går igenom nåt svårt, så satsar väl var och en på att ta sig ur problemet. Det sista jag hade tänkt på är att försöka hålla ihop vårt förhållande. Det håller eller inte.
"du blir så glad av Y så jag vill så hemskt gärna göra det med dig" är väl exakt de som t.ex. @Petruska vänt sig mot och kallat för en sorts kompromissande man inte ska ägna sig åt????
), så jag hade vägrat äta blomkål för att göra någon annan nöjd. Det vore sannolikt en bra idé för mig att välja en partner som vore helt OK med att han får blomkål och jag får broccoli, som inte tänker att det är något problem i vårt förhållande att vi inte kompromissar, inte måste komma överens, inte måste göra allt gemensamt? (Om jag vore OK med vilket som ser jag inte riktigt ordet "kompromiss" i sammanhanget...) Det är nämligen generellt en lösning jag skulle föredra i diverse blomkål eller broccoli-situationer, vi gör de saker vi gillar gemensamt men är vi inte överens behöver vi inte kämpa för att hitta något gemensamt tåfäste någon helt annan stans där vi kan hålla oss fast tillsammans. Det är OK att en äter det han gillar och andren det hon gillar, även utslaget på större situationer.Jag tänker att jag vill mötas i likheterna, inte olikheterna, när det gäller privata relationer. Jag lever bäst med någon som är lik mig i vad vi båda uppfattar som relevanta avseenden. Att kompromissa sig fram till att hjälpligt vara på samma spår, är något annat, som jag inte är intresserad av. Så högt vill jag inte att tvåsamhetens pris är.
Haha blomkål som är så gott! Nej men jag menar inte att man ska äta sådant som man inte tycker om, men det blir ju en kompromiss om inte båda gillar broccoli bäst. Kompromiss från din sambo om det blir broccoli trots att han kanske föredrar blomkål egentligen men är helt okej med broccoli, kompromiss från den som är kock om ni väljer att göra både broccoli och blomkål som tillbehör (mer jobb). Sedan kan det ju vara så att han inte gillar broccoli utan bara blomkål och då finns det väl egentligen inte fler alternativ än att äta varsin grönsak, eller hur?Men frågan jag svarade på var om jag anser att det är viktigt att välja en partner med samma inställning till förhållanden som en själv, och ja jag menar att det är helt avgörande. Just för att man inte ska behöva begå våld mot sig själv för att hålla ihop förhållandet när skillnaderna sliter.
Jag själv avskyr blomkål och älskar broccoli (på riktigt, du råkade välja ett bra exempel
En del hade det garanterat gått på nerverna i längden (eller inte funkat alls redan från början), men då tror jag att det faller just på punkten ovan: passar inte ihop. Jag ser verkligen inte värdet med att "käka blomkål" för att hålla ihop ett förhållande, jag vill att förhållandet ska funka även om vi äter varsina saker.
. Jag gör en variant med quorn till mig och kött till honom, och kokar ris till mig och nudlar till honom. Mer jobb för mig ja, men det är lösningen som är bäst för oss även om han hade kunnat äta quorn (eller så hade jag kunnat göra en variant med fisk eller skaldjur) och jag hade kunnat äta nudlar.Texten där någon skrivit att man ska vända ut och in på sig själv för att få förhållandet att fungera. Jag antar att någon har skrivit en sådan text eftersom du skriver att "folk alltid säger" det.
Ja, alltså, jag och @Petruska är ju inte samma person. Så att vi kan ha olika åsikter om saker är väl inget konstigt?
För övrigt betyder kompromiss att båda gör eftergifter. Så för mig är en kompromiss: Min kille vill spela fotboll och vill att jag ska titta. Jag har inte jättestor lust. Han säger "okej, men följ med och titta och så spelar jag bara en timme istället för en och en halv". Jag följer med för att vara schysst.
Precis det har jag känt genom hela tråden. Det är väl ingen kompromiss när man gör något man vill? Om du som singel skulle ha tittat på tv den kvällen, men som sambo följer med din kille på hobbyn istället, så är det ju ingen kompromiss.
Men den tolkningen är ju i sig underlig, skulle jag säga. Jag vill minnas att @em-pirre skrev att hon och hennes partner har levt tillsammans i 8 år på det viset, min partner och jag går med raska steg mot 20 år tillsammans.
Nej men exakt. Men, som jag redan skrivit i tråden, det verkar i den här tråden som att kompromiss får betyda lite vad som helst här
. Att kommunicera, att göra nåt snällt, att göra nåt som båda vill etc etc.Om sådant är kompromisser, så är det ju även en kompromiss om jag skulle ha ätit lunch ensam idag om min rumskamrat inte var på jobbet, men nu är hen det, så då äter vi lunch ihop. Dvs det har inget med förhållanden att göra ens, bara med att vara normalt socialt formbar.
Med tanke på att ett exempel i tråden var "göra plats vid bordet så den andra får plats" så känns det som att det är exakt det det handlar om.
Ja, vi är lite ytliga och flyktiga av oss. Alla har ju sina brister.Pff, snacka om ett att det bara är en fling som snart går över
Jag blir lite provocerad av det där som några verkar mena att i ett Seriöst Förhållande så "jobbar man på förhållandet" för att ta sig igenom småbarnsår, hormoner, depressioner, vad det nu var.
) och där vill ingen av oss kompromissa. Vi har lite för lika humör också så bo ihop skulle kanske bli lite för spännande.). Min teori är att ett förhållande ska göra livet lättare sas, dvs inte vara någon form av projekt () eller kamp. Jag har varit med på saker som jag kanske inte har ett jätteintresse för pga särbon och vice versa.
