Sv: Beach 2014
Jag har ingen dokumenterad ätstörning, och jag har aldrig fått "professionell" hjälp med mitt matproblem, men jag är övertygad om att jag har någon anorexi-light. Det började egentligen redan innan jag föddes, jag är född när jag skulle, men var lika liten som om jag varit bortåt sju-åtta veckor för tidig, och min mamma har aldrig någonsin fått ett svar på varför det blev så, jag slutade helt enkelt växa flera veckor innan jag kom ut (hon har efter det fått tre "normalstora" barn, så det borde inte vara någon "defekt" på henne heller). Jag var som följd av att jag var mindre än alla andra redan från starten extremt kortväxt och spinkig hela min uppväxt (nu är inte mina föräldrar några jättemänniskor heller, mamma är 1,64 och pappa 1,70 så lång hade jag nog inte blivit i vilket fall). Skolsköterskan var nog ganska skeptisk när vi skulle ta spruta i sexan och vågen stannade på 29 kg på mig, hon vågade inte ge mig vaccinet utan att väga först.
Idag ser jag nog ganska så normal ut skulle jag nog vilja säga. Om det är något jag tycker om så äter jag, och tyvärr så hamnar inte onyttigheter på den där äckliga listan över saker jag inte vill ha (så mycket enklare mitt liv hade varit om jag hade tyckt att onyttiga saker var äckliga och normal, nyttig mat var gott!). Jag är känslig mot starka kryddor, och har absolut lättast för klassisk "barnmat" som pannkakor och makaroner. Jag bor hemma, och om jag vet att vi ska ha någon middag som jag absolut inte äter, så smiter jag iväg ungefär en timme innan så jag "råkar missa" middagen, och kanske äter ett kokt ägg när jag kommer hem istället. Jag försöker verkligen jobba på det här med min kräsenhet, men det går väl sådär kan vi säga.
