Sv: Beach 2014 del II
Nu när jag försökt predika lite i er fina tråd kanske jag ska outa mig själv lite mer. Ska först erkänna att jag har tjuvläst "Beach"-trådarna väldigt länge, mest för att jag är intresserad av vanliga tjejers förhållande till träning, mat och sina egna kroppar. Medan folk mer än gärna ljuger sig blåa i sina egna bloggar, känns det som att ni som skriver här är öppna och ärliga med både med- och motgångar. Min högst ovetenskapliga teori är att forum som detta stärker tjejers självkänsla 1000 ggr mer än random träningsbloggerska som pumpar ut klyschor i stil med "embrace your inner warrior" till förbannelse.
Hm, ja, jag skulle alltså skriva något om vem jag är. Tjej på 26 år, jobbar som doktorand i statistik (!). Började träna i yngre tonåren (från början för att slå en kille jag var förtjust i i skolans årliga löptävling; jag vann men det blev aldrig något mellan mig och killen
). Var en typisk duktig-tjej-med-enorma-krav-på-sig-själv under gymnasieåren och gick in i ätstörningsfällan. Fysiskt lyckades jag vända viktnedgången relativt snabbt tack vare en uppmärksam omvärld (anorexi är tacksamt på så sätt; det syns utanpå) men mentalt får jag fortfarande kämpa med min självbild och mina prestationskrav på mig själv.
En annan bidragande faktor till att jag lyckades ta mig ur den värsta ätstörningen är att jag fastnade för prestationsidrott; alltså att träna för att nå mätbart bättre resultat (tider i löpspåret/snitthastighet på cykeln/vikter i gymmet osv). Jag gillar utmaningar och att utveckla mina färdigheter på olika plan. Jag har bland annat tränat och tävlat i så pass skilda idrotter som löpning, triathlon, tyngdlyftning och downhillcykling. Gjorde En svensk klassiker som 18-åring och ska åka mitt femte Vasalopp/Öppet spår i vinter. Genomförde min första multisport-tävling (löpning/orientering, mountainbikeorientering och kanot) så sent som igår faktiskt. Min största passion de senaste åren har varit mountainbikecykling. Är dock gammal hästtjej och på sistone har hästsuget börjat smyga sig på igen. Kanske byts cyklarna ut mot ponnyer snart; det återstår att se
.
Jag älskar verkligen känslan av att ha en stark kropp som numera klarar av det mesta jag väljer att utsätta den för. Har varit både snabbare, snyggare och lättare än vad jag är nu men också mycket mer skadedrabbad och ledsen inombords. Är starkt pro träning som ett sätt att ANVÄNDA snarare än att "forma" kroppen. Träning har också blivit en stor del av mitt sociala liv.
Hoppsan, det blev visst en roman. Jag har dragit mig för att skriva i tråden därför att jag kanske har ett lite annorlunda perspektiv än de flesta av er som hänger här. Jobbar heller inte mot någon beach-säsong men gillar verkligen ert sätt att peppa varandra!
Jag skulle nog stå på näsan om jag försökte lyfta nåt sånt 
