Barnuppfostran

[TeamLundVer]

Jag förstår att du skäms men samtidigt är det svårt att hejda sig när man får en oväntad smäll så där. Man reagerar innan man hunnit tänka helt enkelt. Det viktiga är ju som sagt att man förstår att det var fel och att man inte gör det igen

Att systematiskt använda våld för uppfostran är helt obegripligt oavsett om det gäller barn eller djur.

Jag vet ju det egentligen men det kommer aldrig ta bort skammen.

 

[et_flickan]

Här sa du något, jag är rädd för att göra fel! Så pass att om jag har gjort fel på jobbet och min chef påtalar det så kan jag inte sova på 2 dygn. Det låter väl friskt och bra?

Jodå, låter helt normalt
Skämt och sido. Våld löser verkligen inget. Absolut nada. Inte psykiskt våld heller.

Nu är jag lite "skadad" på andra sätt så min tilit mot människor är väl inte så jätte bra överlag.

 

[vallhund]

Precis! Förmodligen samma användare som nyligen startade tråden ang undersökningen om dödsstraff för att lämna Islam. Men nej, jag tror inte det är ngn som brukar skriva här utan en partimedlem som fått i uppgift att bearbeta forum. Och nu har turen kommit till Buke.

@Jeffery Kanske kan komma med en träffsäker analys?

 

[Badger]

Ja så hade nog jag oxå gjort faktiskt. Just den är ju rätt så enkel

Ni som orkar och vill, kan ni inte ta upp några vanliga "svåra" situationer och förklara hur ni löser dem?

 

[Amha]

Det märks att du är ny här eftersom du tror att du ska komma undan med det där...

Föräldrabalken (6:1): "Barn skall behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling."

Brottsbalken (3:5): "Den som tillfogar en annan person kroppsskada, sjukdom eller smärta eller försätter honom eller henne i vanmakt eller något annat sådant tillstånd, döms för misshandel [...]".

Det du beskriver har i många fall ansetts vara misshandel, om än ringa sådan. Du kan argumentera dig blå för något annat, men lagstiftning och praxis är solklar. Man får inte nypas, luggas eller "klappa" varken på rumpan eller annan kroppsdel i uppfostringssyfte.

Även om det du gör inte gör fysiskt ont, så är signalen som sänds tydlig: "Jag har makt över dig och jag kan göra illa dig om jag vill" och det är rent igenom vidrigt att bete sig så mot någon.

Gud. Min första tanke var "herrejävlar vad ts kommer åka på däng och vad jag blev rasande av att läsa trådstarten pga ts okunskap. Och så dansar du in, första inlägget, med paragraferna och bara reder ut begreppen! I löööv you!

 

[Jeffery]

Uppenbarligen ett troll.

Så sorgligt att det här är vad vissa lägger sin fritid på.

Behöver inte nödvändigtvis vara fritid.

Det har tidigare funnits statsanställda troll på det här forumet, som haft i sin yrkesroll att roa oss med subversiv verksamhet.

Jag vet inte, men du kanske vet, @niphredil, hur vanligt namnet 'camilla' är i Spanien/Italien?

Ursäkta! Jag är INTE muslim. Tillhör ingen "etnisk" grupp, Min familj, och senare fler i min släkt och bekanta flyttade hit pga arbete för många . Vi är katoliker med lite blandat ursprung Spanien/Italien.

 

[Tassetass]

Gud. Min första tanke var "herrejävlar vad ts kommer åka på däng och vad jag blev rasande av att läsa trådstarten pga ts okunskap. Och så dansar du in, första inlägget, med paragraferna och bara reder ut begreppen! I löööv you!

 

[Badger]

@kimmis87 skulle fråga mer hur du menade.
Tex påklädning alltså han protesterade mer när han var så liten att det inte var så stora problem.
Säkerhetsbälte på en sur ettåring har jag bara satt på. Jag har hjälpt en sur treåring klä på sig, med händerna, inte envisats med att han ska göra det själv medan jag tittar på.

Om vi åkte bil på morgonen fick han gå ut utan ytterkläder, hade dem i en IKEA kasse. Vill inte ha ytterkläder i bilen. När han åkte buss visste han nog exakt hur kallt det var men jag har inte frågat min man om han brukade protestera när han var tre, men tror att han också inte envisades med att han klädde sig helt själv.

Skrikande barn i affär har jag ju skrivit om jag handlade klart, medan div tanter skulle trösta, och gick (rodnande) därifrån.

 

[Raderad medlem 6459]

Jag vet inte, men du kanske vet, @niphredil, hur vanligt namnet 'camilla' är i Spanien/Italien?

Ingen aning men i Spanien: definitivt inte vanligt. Skulle det finnas i Spanien skulle det vara "Camila" men det är mycket ovanligt.

 

[SiZo]

@kimmis87 skulle fråga mer hur du menade.
Tex påklädning alltså han protesterade mer när han var så liten att det inte var så stora problem.
Säkerhetsbälte på en sur ettåring har jag bara satt på. Jag har hjälpt en sur treåring klä på sig, med händerna, inte envisats med att han ska göra det själv medan jag tittar på.

Om vi åkte bil på morgonen fick han gå ut utan ytterkläder, hade dem i en IKEA kasse. Vill inte ha ytterkläder i bilen. När han åkte buss visste han nog exakt hur kallt det var men jag har inte frågat min man om han brukade protestera när han var tre, men tror att han också inte envisades med att han klädde sig helt själv.

Jag menar ingen specifik situation, utan mer att TS snarare kan ha nytta av mer exakta beskrivningar. Istället för "Jag pratar med barnet" Så kan man skriva exakt vad som kan fungera att säga, exakt vad vad man gör för att ge TS riktiga verktyg.

Att bara skriva att det är barnmisshandel om och om igen ger ju ingenting. Men att förklara HUR och gärna med ex, väldigt exakta sådana kan ge TS verktyg. Det kan ju vara svårt att komma ur sitt sätt att göra saker om man aldrig är lärd något annat. Då räcker det inte med "Prata med barnet". Det blir liksom, jaha? Och vad ska jag säga? Och när? Och hur? Och när det inte fungerar då? Och sen är man tillbaks på ruta ett och tar till luggning eller liknande.

 

[Jeffery]

Ingen aning men i Spanien: definitivt inte vanligt. Skulle det finnas i Spanien skulle det vara "Camila" men det är mycket ovanligt.

Anade det.

 

[Amha]

Gång på gång kommer det upp "men hur gör du när ditt barn inte vill klä på sig" osv. Min 2-åring går att leka på overallen för det mesta. I andra fall kan det bli så att man får klä på en sprattlande unge och om det inte är riktigt, riktigt kallt väljer barnet att åka/gå dit vi ska utan overall. 4-åringen är lättare att diskutera med pga större ordförråd. Hon har vid något tillfälle gått från förskolan utan brallor (och trosor) då hon totalt vägrade. Hon har dock en större förståelse för kyla=frysa om rumpan utan byxor. Det räknar jag med att en 10-åring också har.

Kan man inte hantera sina barn utan aga är det dags att söka hjälp med uppfostran enligt min mycket bestämda åsikt. Sånt går att lösa utan stryk.

 

[TinyWiny]

Jag menar ingen specifik situation, utan mer att TS snarare kan ha nytta av mer exakta beskrivningar. Istället för "Jag pratar med barnet" Så kan man skriva exakt vad som kan fungera att säga, exakt vad vad man gör för att ge TS riktiga verktyg.

Att bara skriva att det är barnmisshandel om och om igen ger ju ingenting. Men att förklara HUR och gärna med ex, väldigt exakta sådana kan ge TS verktyg. Det kan ju vara svårt att komma ur sitt sätt att göra saker om man aldrig är lärd något annat. Då räcker det inte med "Prata med barnet". Det blir liksom, jaha? Och vad ska jag säga? Och när? Och hur? Och när det inte fungerar då? Och sen är man tillbaks på ruta ett och tar till luggning eller liknande.

Fast det går inte att svara på. Alla barn är ju olika. De är individer de med och det som fungerar för ett barn fungerar inte på alla. "Ska vi se hur lång tid det tar för dig att klä dig? Jag tar tiden." Fungerar klockrent med vissa barn medans det inte fungerar alls för andra. De är ju lika olika som vi vuxna. Hade min sambo försökt få mig ur sängen genom att göra kaffe hade jag tyckt att han var ganska märklig eftersom jag inte dricker kaffe medans det är ett sätt som fungerar för att få honom ur sängen. Man måste ju lära känna sitt eget barn precis som med alla andra människor man vill ha en relation med och lära sig vad som fungerar för just henom.
Barn är inte så annorlunda mot vuxna. De är mindre, har mindre erfarenhet och vet inte hur världen fungerar som en vuxen gör men de är precis lika olika som individer.

 

[et_flickan]

Min snart 1åring avskyr att bli påklädd. Hon har inte tid att sitta still en sekund. Vi klär på henne ändå om det är riktigt riktigt kallt oavsett, alt sätter bara på en fleecetröja om vi ska ut till bilen. Ska vi åka vagnen åker overallen på vare sig hon vill eller inte. Men det görs snällt och tålmodigt.

Nu är hon bara ett år men väldigt bestämd. Högljudd är hon också

 

[SiZo]

Fast det går inte att svara på. Alla barn är ju olika. De är individer de med och det som fungerar för ett barn fungerar inte på alla. "Ska vi se hur lång tid det tar för dig att klä dig? Jag tar tiden." Fungerar klockrent med vissa barn medans det inte fungerar alls för andra. De är ju lika olika som vi vuxna. Hade min sambo försökt få mig ur sängen genom att göra kaffe hade jag tyckt att han var ganska märklig eftersom jag inte dricker kaffe medans det är ett sätt som fungerar för att få honom ur sängen. Man måste ju lära känna sitt eget barn precis som med alla andra människor man vill ha en relation med och lära sig vad som fungerar för just henom.
Barn är inte så annorlunda mot vuxna. De är mindre, har mindre erfarenhet och vet inte hur världen fungerar som en vuxen gör men de är precis lika olika som individer.

Och hur hjälper ditt inlägg TS? Ja alla är olika, men utan några förslag alls så får hon ju ingen hjälp överhuvudtaget! Och det behöver hon ju uppenbarligen eftersom hon inte vet hur hon ska göra, förutom att lugga och liknande saker.

 

[Jeffery]

@Jeffery Kanske kan komma med en träffsäker analys?

Thanx for heads up.

Jag kan tänka mig att syftet med den här tråden är att demoralisera.
Vi ska tycka att det går utför med vårt samhälle, att de här förlegade barnuppfostringsmetoderna har från ingenstans dykt upp som gubben i lådan utan att vi märkt nåt, det är ännu ett tecken i tiden, en börda på våra axlar - vi som strävar mot ett bättre samhälle for oss och våra barn och barnbarn.

Min magkänsla ylar en verklighetsanknytning på farligt nära noll.

 

[et_flickan]

Minns så väldigt tydligt när en av mina vänner jag hade när jag var barn blev nerdragen av sin ponny av sin mamma för att hon inte ville rida mer. Hon blev bokstavligt talat nerdragen i diket. Det var inte första gången hon gjort sin dotter illa.

Mammans förklaring var att hon minsann inte dött av lite stryk som liten. Så gräsligt

 

[Pontevecchio]

Jag tänker att vi kanske ska slå lite på ts så fattar hon nog vad vi menar.
det funkar ju så bra med våld.

 

[camilla johnson]

Ja nu har jag läst några fler svar på om hur eran syn på barnuppfostran och ev hur ni skulle göra. Så Tack för det. Det var det jag ville läsa här.

Jag kommer nog lämna tråden för ni tror jag står och slår mitt barn blodig och skadar honom och längtar till nästa tillfälle. Det gör jag inte det är det jag vill undvika. Det betyder inte att han inte får fara runt och leka och busa vare sig hemma i skolan eller någon annastans!

Men jag upprepar: Jag är också emot barnaga och barnmisshandel = skada barn. Ja det är olagligt men Jag och de jag pratat med om detta anser inte att det är skadligt att hålla i håret eller örat som förstärkning av mina ord om de inte har hjälp trots att han vet regler samtidigt som jag säger vad som han gjort fel.

Sen var undran pga att i en FB grupp för att jag frågade om det var ok att lämna ett barn hemma på natten.
Han är sällan hemma på det , på kvällar och morgonen på sättet, bara när jag jobbar extra, svårt att få fritids plats för vakanta jobb tyvärr. Och det är inget jag är glad över heller.
Jag jobbar 4 timmar varje dag-jag är hemma 95% då han kommer hem-ska iväg på morgonen. Det var inte ovanligt på mitt barndomstid alls och det var därför jag tog upp det också Vad har hänt med barn när blev de så ömtåliga?


Vi har en bra relation, han törs säga emot mig också det innebär inte att jag tillrättavisar, långt ifrån de flesta gånger gör jag inget annat än ignorera utan det beror på situationen. Jag har inte behövt tillrättavisa honom, mitt inlägg handlade berodde mest på de andra pojkarna i hans klass hur det kan hanteras om de skulle vara så fel att ta dem i armen och visa dom ut från klassrummet eftersom de stör 11 andra elever.

Jag har fått om det också, tack!

Obs! Jag beskriver situationer som kanske uppstått på ca två händer gånger i hela hans liv. Ja det har inte behövts och jag skulle inte fortsätta om jag inte sett att det hjälp-honom -att förstå mina regler i MITT hem. jag har aldrig sett en grimach eller tecken på att skulle gjort ont. Det har inte behövts mer på MITT barn. Kanske inte så för alla Men mitt.

Han får vara barn. Just nu ute och rider med en som har sin häst gratis i stallet mot att hen hjälper mig med stall och hästar när jag inte klarar av det + ger honom ridlektioner gratis då hen arbetat som ridskolelärare.
Han sjunger i barnkör i kyrkan.
De finns pedagoger i klassen som frågar hur barnen mår (utan att föräldrar är där) och tar upp hemmasituationer på kvartsamtalen. Han är en duktig elev med bra omdömen i alla ämnen utom i ett ämne och det får han ingen tillrättavisning för. Jag hjälper och ger stöd och förklarar och vi gör det roligt.
Skulle inte de sett om han mått så dåligt?
Jag får höra att han är Han är harmonisk.

Jag har bett om hjälp från soc när jag var som bedövad av sorg efter snabb bort efter cancerdiagnosen. Då räckte jag inte till för honom men efter 3 ggr i ett extra hem på egen begäran. Skulle jag inte bry mig om honom och hur han mår-Jag såg att han mådde dåligt av att se mig så ledsen och nere så skulle jag väl inte tänkt på honom då?
men så gråter han och vill vara hemma. Hos mig. Mitt hjärta blöder när han är ledsen och gråter. Så jag valde att avsluta.
Det fanns ingen anledning från soc att tro att han farit illa hemma då skulle de väl inte släppt hem honom?.
Jag gick till kyrkans sorggrupp istället. Och självklart får han sörja sin far. Vi gråter tillsammans.

Jag anser inte att jag är en perfekt förälder heller.

Jag tycker fortfarande mer synd om pojkarna eller barn som i i hans skola som far runt.
Och stör så pass att min pojk måste hålla för öronen. och det har han beklagat sig för både till mig och lärare.

Tack för svar, jag är inte blind eller döv för era åsikter alls. Jag respekterar dem!

 

[Pontevecchio]

jag tror inte barn blivit mer ömtåliga. Däremot visar vi de mer respekt.
Precis som vi visar kvinnor mer respekt och inte hunsar dem och slår dem till lydnad i köket.

utveckling kallas det.