Barnuppfostran

[TinyWiny]

Och trots det så finns det ändå väldigt tydliga instruktioner om hur man kan göra med hästar. Enormt många tips på hur man ska träna dem. Bra mkt mer än det finns med barn skulle jag säga.

Du behöver inte svara, men de som vill kan ju göra det och ge ex. Vilket oxå TS uppskattade.
Jag förstår inte varför du är så anti i att ge tips och verktyg? TS har inte fått lära sig något annat, det är väl jättebra att kunna få lite inblick i hur det fungerar hos andra då.

Jag har gett tips.
1) Var konsekvent. Stå för det du säger.
2) Lär känna ditt barn och prata med inte till barnet.
3) Förklara varför. Gör inget som du inte kan motivera.
4) De regler du har ska vara för barnets skull, inte för din egen.
Så enkelt och så svårt är det.

 

[purity_666]

Jag kan bara jämföra mig själv med min kompis. Hennes föräldrar, i alla fall pappa, kunde bli fysisk. Nej ingen misshandel, inget som lämnade blåmärken, men lugga, dra i örat osv. Mamman var vekare men hotade med att "när pappa kommer hem".
Min kompis och hennes två syskon kallade sina föräldrar för allt möjligt. De lyssnade aldrig på sina föräldrar om de blev ombedda att hjälpa till osv. Barnen sa fula saker rakt i ansiktet på sina föräldrar. Jag skämdes ibland för min kompis när hon skrek på sin mamma så jag sa åt henne att sluta.

Jag och min syster utsattes aldrig för våld. Det värsta jag tror jag sa var att muttra kärring när jag var på väg till mitt rum. Vi var båda bra i skolan, ingen av oss började röka/droga/supa. Ja min syster var hemsk som tonåring, kort stubin och impulsiv, men det gick att hantera utan våld det också. Min syster skrek inte heller fula ord till föräldrarna, hur arg hon än var.

Jag tror min kompis tappade respekten för sina föräldrar helt enkelt. Jag tror också att de på nåt sätt tyckte det de gjorde var värt straffet. De fick en åthutning och sen var det över. Var jag dum kanske jag inte fick åka till stallet den kvällen, eller inte fick gå till en kompis den dagen. De konsekvenserna räckte för mig.

 

[Amha]

@purity_666 det där är också knepigt. Att inte få åka till stallet eller gå till en kompis. Ska jag som förmodligen också varit dum enligt barnet vara domare i våra bråk pga att jag är vuxen? Nu är ju mina barn så små att det mest rör saker som "du får lördagsgodis efter att det är undanplockat, blir det inte undanplockat får du vänta eller låta bli" men jag skulle verkligen inte vilja dela ut straff i den bemärkelsen du nämner pga att man är osams jag hoppas att kommunikation funkar bättre än straff på mina kids.

 

[purity_666]

@purity_666 det där är också knepigt. Att inte få åka till stallet eller gå till en kompis. Ska jag som förmodligen också varit dum enligt barnet vara domare i våra bråk pga att jag är vuxen? Nu är ju mina barn så små att det mest rör saker som "du får lördagsgodis efter att det är undanplockat, blir det inte undanplockat får du vänta eller låta bli" men jag skulle verkligen inte vilja dela ut straff i den bemärkelsen du nämner pga att man är osams jag hoppas att kommunikation funkar bättre än straff på mina kids.

Nja nu var det ju inte för att vi var osams det hände, då hade vi ju en diskussion om det. Det var när jag gjort något, eller inte gjort något som jag skulle ha gjort som det blev konsekvensen. Om jag inte gjorde läxan först så fick jag ju inte åka till kompisen då istället. Så ditt straff är ju samma som jag fick så du delar ut straff i den bemärkelsen redan nu. Fast jag ser det mer som en konsekvens, inte straff.

 

[Amha]

Nja nu var det ju inte för att vi var osams det hände, då hade vi ju en diskussion om det. Det var när jag gjort något, eller inte gjort något som jag skulle ha gjort som det blev konsekvensen. Om jag inte gjorde läxan först så fick jag ju inte åka till kompisen då istället. Så ditt straff är ju samma som jag fick så du delar ut straff i den bemärkelsen redan nu. Fast jag ser det mer som en konsekvens, inte straff.

Ah, det lät mer som att det rörde sig om bråk. Jag ser det nog mer som förmåner tror jag. Kanske mutor då jag som regel formulerar det som sådana. Det brukar bli lit mer action då Och ja, jag mutar även mig själv när jag ska göra tråkiga saker

 

[camilla johnson]

Du har ett barn? Och du höjer din barnuppfostran till skyarna baserat på ett enda barn?

Ja ett barn. Nej det har jag aldrig sagt. Men tycker inte att det är så bra uppfostran som de pojkar i hans klass har, eller grannflickans heller.

Hur kan du vara så säker på att din son är så välartad tack vare din barnuppfostran? Det kan ju lika gärna vara så att han är välartad trots din barnuppfostran.

Nej det vet jag förstås inte. Tack för tanken.



Dom stökiga klasskamraterna kanske har föräldrar som har samma inställning till barnuppfostran som du har och det är därför dom är så stökiga. Skillnaden mellan din son och dessa barn är att dom istället blir utåtagerande.

Nej vet inte. Det är utifrån min erfarenhet hur jag och mina syskon betedde sig och som de gör, hör inte på sina föräldrar heller, de är 11 år (det är 10 - 11 år i klassen) sitter med armarna i kors och surar och det hade vi inte gjort i våra föräldrars närvaro.

Sen måste jag säga att när du skriver att du är lugn när du misshandlar ditt barn är rätt så skrämmande. Att man gör något mindre bra när man handlar i affekt är på något sätt lättare att förstå men att göra det när man är lugn är fruktansvärt.

Hur menar du med det? Är alltid värre om man är arg väl?

Det förespråkas till och med filtträning där barnet ska slås om den försöker lämna filten.

Här står lite mer, tre barn har dött av metoderna i boken.

Tänk att en sån bok ens tas in av svensk handel.

Men fy så hemskt! Vidrigt är vad det är!

Som vår älskade Astrid Lindgren sa:
Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv.

Jag älskar mitt barn över allt!
Men vad gjorde "Emils pappa då"? Det skulle aldrig falla mig in att lugga min son så hårt! Har aldrig gjort så.

Och trots det så finns det ändå väldigt tydliga instruktioner om hur man kan göra med hästar. Enormt många tips på hur man ska träna dem. Bra mkt mer än det finns med barn skulle jag säga.

Du behöver inte svara, men de som vill kan ju göra det och ge ex. Vilket oxå TS uppskattade.

Ja jag uppskattar svaren. Jag frågade ju om det.

TS har inte fått lära sig något annat,

Nej det är sant.

Vill barnet ut så tar man antingen kläder eller stannar hemma om det mindre viktigt, eller så tar jag med jackan och vi sätter på den utanför porten. Jag tar ofta med extra vantar eller liknande, man lär sig inget av att frysa.

Nej tycker inte heller att man lär sig av att frysa, men ditt tips
Ok. det är intressant. Det tar jag till mig. (för sent dock)

Då det gäller att bli spottad på, det är inget jag kan acceptera då kränker han ju mig allvarligt. Det oerhört otrevligt och äckligt att bli spottad i ansiktet då får koncekvens av kort obehag möjligen om inte mina ord hjälpt.

I min bil åker man med bilbälte! Alla även vuxna, och ja de kan svara och skämta ja betalar böterna! men då de sig mitt ansiktsutryck så fattar det att jag menar det JAJA ok Mama..
En olycka händer så fort! Jag har tack o lov aldrig varit i bilolycka med det är bara tur för det varit nära. Så det är inte för att jag är elak utan för hans egen skull.
Då barnet krånglade som liten så visste jag inte i förväg det så jag kunde inte vänta ut honom, då skulle jag kommit försent (det kunde ta en timme för hans far, som gjorde som beskrivits här, att inte köra innan bältet är på) men då jag kunde inte eftersom mitt jobb och mina kollegor hade kris och behövde mig där i tid.
Det var mindre viktigt för hans fars jobb eftersom där var det bara att jobba igen tiden med det går/gick inte i vården.

Nu jobbdags igen!

 

[Lindon]

Bestämde mig redan som yngre att aldrig slå mitt barn. Vi löste de mesta konflikter hemma med skrik och hot,ibland även luggningar och stryk. Nu avskyr jag inte mina föräldrar,utan snarare deras tankesätt. Jag håller med om att det daltas för mycket med en del barn,men att lösa uppfostringen mha våld är fel.
Nu har jag en son. Skulle aldrig skada honom. Lyckas jag inte uppfostra honom mha vettiga regler,mycket kärlek och respekt har jag misslyckats som förälder.

Barnet är lite på 2 år så ja han har egen vilja. Ibland ligger han på affärsgolvet och vägrar gå. Ibland vägrar han kläder. Nån gång har han bitit i frustration. Men med tålamod och genom att vänta ut och förklara har vi kommit oss genom detta. Inte genom att rycka och hota.

 

[SiZo]

Jag har gett tips.
1) Var konsekvent. Stå för det du säger.
2) Lär känna ditt barn och prata med inte till barnet.
3) Förklara varför. Gör inget som du inte kan motivera.
4) De regler du har ska vara för barnets skull, inte för din egen.
Så enkelt och så svårt är det.

Fast det är inte konkreta tips. De hjälper inte någon som har kört fast och inte vet hur den ska ta sig ur. Det är bra grundregler för någon som själv har växt upp i ett hyffsat bra hem. Men för någon som inte vet vad dina punkter ens innebär så hjälper de inte.

Tips, vill du inte ge konkreta tips, skit i det. Men håll inte på o motivera varför andra inte ska ge tips!

 

[TinyWiny]

Fast det är inte konkreta tips. De hjälper inte någon som har kört fast och inte vet hur den ska ta sig ur. Det är bra grundregler för någon som själv har växt upp i ett hyffsat bra hem. Men för någon som inte vet vad dina punkter ens innebär så hjälper de inte.

Tips, vill du inte ge konkreta tips, skit i det. Men håll inte på o motivera varför andra inte ska ge tips!

Jag vet inte vad du läser egentligen? Jag har aldrig skrivit att andra inte ska ge tips och jag har gett tips som fungerar.
Det jag har skrivit är ingen hjärnkirurgi. Det är inga svåra ord eller något som är svårt att förstå. Jag har själv verkligen inte växt upp i ett hyfsat hem utan i ett allvarligt dysfunktionellt hem och jag blev utkastad och hemlös som trettonåring. Trots alla övergrepp jag fick utstå så har jag aldrig ens nuddat vid tanken att begå övergrepp mot mina barn. Inte att kasta ut dem heller.
Har man inte levt inlåst och totalisolerad från omvärlden hela sitt liv så kan man inte påstå att man inte vet något annat. Det är ens eget ansvar att ta reda på saker och ting och det är ens ansvar som vuxen att ge sina barn en bra grund att stå på. Känner man att man inte har de verktygen man behöver så ber man om hjälp IRL. Lika lite som man kan lära någon att rida dressyr genom ett forum så kan man lära någon hur hen ska handskas med specifika beteenden med ett specifikt barn. Det man kan ge är just konkreta grundregler.

 

[Sleepy]

Fast det är inte konkreta tips. De hjälper inte någon som har kört fast och inte vet hur den ska ta sig ur. Det är bra grundregler för någon som själv har växt upp i ett hyffsat bra hem. Men för någon som inte vet vad dina punkter ens innebär så hjälper de inte.

För den som har svårt att förstå inlägg från @TinyWiny passar det nog inte med skriftlig kommunikation öht. Då är det bättre att söka mer handgriplig hjälp ifrån tex kommunen; om det nu är hjälp som efterfrågas.

 

[KattenKorven]

Jag funderade lite på det där som TS skriver om barn som stör i skolan och vad man ska göra åt det om man inte får använda fysisk bestraffning... Jag jobbar som lärare på högstadiet och då specifikt med elever som har någon typ av problematik exempelvis diagnos eller utåtagerande beteende eller liknande som gör att de inte fungerar helt friktionsfritt i den vanliga skolverksamheten. Aldrig har jag hamnat i en situation där jag har känt att jag skulle velat ha möjligheten att ta till våld mot mina elever för att de ska lyssna. De sköter sig efter bästa förmåga och gör så gott de kan med skolarbetet alldeles utan att jag behöver dra dem i håret eller nypa dem i örat. Jag har tyvärr inget universaltips mer än "behandla andra som du själv vill bli behandlad". Betrakta inte barn som någon sorts främmande väsen, behandla barn som människor så beter de sig som människor.

 

[SiZo]

Jag vet inte vad du läser egentligen? Jag har aldrig skrivit att andra inte ska ge tips och jag har gett tips som fungerar.
Det jag har skrivit är ingen hjärnkirurgi. Det är inga svåra ord eller något som är svårt att förstå. Jag har själv verkligen inte växt upp i ett hyfsat hem utan i ett allvarligt dysfunktionellt hem och jag blev utkastad och hemlös som trettonåring. Trots alla övergrepp jag fick utstå så har jag aldrig ens nuddat vid tanken att begå övergrepp mot mina barn. Inte att kasta ut dem heller.
Har man inte levt inlåst och totalisolerad från omvärlden hela sitt liv så kan man inte påstå att man inte vet något annat. Det är ens eget ansvar att ta reda på saker och ting och det är ens ansvar som vuxen att ge sina barn en bra grund att stå på. Känner man att man inte har de verktygen man behöver så ber man om hjälp IRL. Lika lite som man kan lära någon att rida dressyr genom ett forum så kan man lära någon hur hen ska handskas med specifika beteenden med ett specifikt barn. Det man kan ge är just konkreta grundregler.

KONKRETA tips! Har du läst det ordet nu KONKRETA tips!

Det är inget du har skrivit, och om och om igen argumenterar du emot det.
TS är inte som du, det är ju uppenbart, så sluta jämföra dig med TS.

Visst det är ens eget ansvar, men tror du att det hjälper att bara få skit? På riktigt? Hur hjälper det henne? Hur hjälper det barnet?

Man kan ge konkreta tips. Det har flera andra gjort. Och det har TS uppskattat!

Det värsta jag vet är när folk skriver något löst, som kan tolkas på flera tusen olika sätt och så tycker de att de har givit ett bra tips

"Var mer konsekvent" " Prata med barnet" är inte konkreta tips.

Det är uppenbart att du inte vill förstå det jag skriver, så detta är det sista jag tänker svara dig i frågan.

 

[Ninnurur]

KONKRETA tips! Har du läst det ordet nu KONKRETA tips!

Det är inget du har skrivit, och om och om igen argumenterar du emot det.
TS är inte som du, det är ju uppenbart, så sluta jämföra dig med TS.

Visst det är ens eget ansvar, men tror du att det hjälper att bara få skit? På riktigt? Hur hjälper det henne? Hur hjälper det barnet?

Man kan ge konkreta tips. Det har flera andra gjort. Och det har TS uppskattat!

Det värsta jag vet är när folk skriver något löst, som kan tolkas på flera tusen olika sätt och så tycker de att de har givit ett bra tips

"Var mer konsekvent" " Prata med barnet" är inte konkreta tips.

Det är uppenbart att du inte vill förstå det jag skriver, så detta är det sista jag tänker svara dig i frågan.

Men du, alla barn är olika. Det som funkar på mitt barn har noll och ingen effekt på ett annat. Därför är det oerhört svårt att säga "gör så här". Det funkar inte så. Däremot så funkar det att vara konsekvent med vad man bestämmer sig för, så länge det inte är att slå barnet eftersom det är idiotiskt.

 

[SiZo]

Men du, alla barn är olika. Det som funkar på mitt barn har noll och ingen effekt på ett annat. Därför är det oerhört svårt att säga "gör så här". Det funkar inte så. Däremot så funkar det att vara konsekvent med vad man bestämmer sig för, så länge det inte är att slå barnet eftersom det är idiotiskt.

DET har vi redan gått igenom, om du hade läst så hade du vetat det.

Jag pratar om konkreta tips för att kunna få en idé om hur man ska tänka. Utan konkreta ex så blir det enormt svårt.

 

[Ninnurur]

DET har vi redan gått igenom, om du hade läst så hade du vetat det.

Jag pratar om konkreta tips för att kunna få en idé om hur man ska tänka. Utan konkreta ex så blir det enormt svårt.

Fast jag tror att det är du som har låst dig. Om man ska komma med såna konkreta tips så måste man ställas inför situationer helt enkelt.

 

[SiZo]

Fast jag tror att det är du som har låst dig. Om man ska komma med såna konkreta tips så måste man ställas inför situationer helt enkelt.

Ja givetvis! De som har gett konkreta tips har även nämnt i vilka situationer de är i.

Nej, jag har inte låst mig. Skulle "Prata med barnet" vara ett konkret tips så skulle man behöva typ en veckas utbildning för att bli psykolog.

 

[stjarnhimmel]

Ja givetvis! De som har gett konkreta tips har även nämnt i vilka situationer de är i.

Nej, jag har inte låst mig. Skulle "Prata med barnet" vara ett konkret tips så skulle man behöva typ en veckas utbildning för att bli psykolog.

Fast vill du ha den typen av hjälp är det väl lämpligt att gå tex en kurs i ämnet. Såhär på ett forum tror jag inte alls att man kan få den typen av hjälp som du efterfrågar.

 

[Badger]

Och trots det så finns det ändå väldigt tydliga instruktioner om hur man kan göra med hästar. Enormt många tips på hur man ska träna dem. Bra mkt mer än det finns med barn skulle jag säga.

Du behöver inte svara, men de som vill kan ju göra det och ge ex. Vilket oxå TS uppskattade.
Jag förstår inte varför du är så anti i att ge tips och verktyg? TS har inte fått lära sig något annat, det är väl jättebra att kunna få lite inblick i hur det fungerar hos andra då.

Konkreta tips för hästar går väl ofta ut på mycket beröm för små steg framåt. Antar att det kan fungera med barn också.

Dvs när man väl har tjatat sig igenom overallsituationen/bilbältes så är väl ett jippii overallen är på vi kan gå ut! vi är såå duktiga på sin plats eller ngt. (Vilket iofs kan vara svårt om man är sur som en ättika).

Ja så är det ju. Men skulle aldrig och har aldrig tillrätta visat honom om jag känt mig arg, jag väntar ut mig själv utan det gör jag när jag har kontroll. Alltid.

Hoppas på mer svar på uppfostran och hur ni gör. Hittar väldigt lite svar på min frågeställning. Hur Gör ni då? och varför är fysisk tillrättavisning så fel?
Nu går jag och lägger mig.

Hur gör jag (yngre barn), jag säger till helt enkelt. Nämen så kan du inte göra osv. Nu är det jättebråttom och vi hinner inte om du inte... Och det uhm fungerar bra tycker jag. Det kan förstärkas med nähä! nu blir mamma faktiskt Arg. (Och vad som händer då är typ, ingenting alls, utom att jag går runt och muttrar surt).

Om barnet är litet kan man lyfta upp det och gå ur farliga situationer och ICA affärer.

Sedan fysisk tillrättavisning fungerar ju varken på hundar eller hästar, fruar, pigor, drängar, anställda eller barn, och det är inte tillåtet. Så det känns väl helt onödigt att hålla på med på alla plan.

 

[SiZo]

Fast vill du ha den typen av hjälp är det väl lämpligt att gå tex en kurs i ämnet. Såhär på ett forum tror jag inte alls att man kan få den typen av hjälp som du efterfrågar.

Uppenbarligen kan man ju det eftersom flera har gett sådana svar.

 

[Philosophia]

När min son beter sig på ett sätt som jag inte gillar eller accepterar så talar jag först om vad han gjort fel, och sen beroende på vad det var så får han en nyp i örat, lugg i håret eller klapp/klappar på rumpan. alltså aldrig så det gör ont, eller blir märken.
Han får också massor av kramar och pussar när han gör saker som är bra, förstås. och då säger jag också vad som är bra!

(...)

Som att om jag bryter mot "lagen" ( regler) så får jag som vuxen straffad. Inget konstigt. Varför kommer barn undan.
Även små barn förstår när de gjort fel. Jag visste faktiskt som 3 åring att mamma skulle bli arg om jag kladdade med maten tex.

Jag reagerar på två saker här.

1. Att du inte tycks förstå att du kränker din sons rätt till kroppslig integritet genom att daska, ta i örat, lugga, osv. Att du bedömer att det inte gör ont är näppeligen relevant. Aga och barnmisshandel är så mycket mer än att tillfoga fysisk smärta.

2. Att du jämför att fysiskt straffa ett barn med att straffa en vuxen som bryter mot lagen.

Barn kan inte hållas ansvariga för sina handlingar på samma sätt som vuxna. Barn har inte utvecklat sin förmåga till konsekvenstänkande, vilket är en förutsättning för straffande. Barnets hjärna är inte tillräckligt utvecklad för att förstå varför något är fel eller varför det är viktigt att lyssna. Det är något som behöver tränas upp i takt med att hjärnan utvecklas.

Dessutom är jämförelsen i sig märklig då du talar om fysisk bestraffning kontra de straff som vuxna psykiskt friska människor kan dömas till om de bryter mot lagen. Du skulle aldrig själv kunna dömas till det som du utsätter din son för. Fysisk bestraffning är nämligen helt förbjudet i Sverige sedan 1938.

Vi pratade mycket om den skillnaden trots att min son visade noll respekt för min man. Han fick aldrig honom att lyssna, eller så tog det väldigt lång tid. och jag undrade hur kan det vara bättre att hålla på att diskutera om att ta på sig kläder, eller bilbälte i en timmes tid, eller längre varje morgon, än att snabbt avbryta det hela med att jag höll i håret, eller örat under tiden och talade om att vi klär oss när vi går ut för att det är vinter för att vi förfryser oss annars, vi tar på oss bilbälte för att det är livsfarligt att åka bil utan. Och så blev det sedan lugnt sedan. Kram nu var duktig som klädde sig så fort och satt på dig bältet själv! Vad var så fel i det jag gjorde? Jag kan inte förstå. Var var misshandeln?.

Barnet blir "lydigt" eftersom det tillfogas ett obehag och en kränkning när han gör något som är fel och inrättar sig därför. Men han lär sig inte varför det är viktigt att bilbältet är på eller varför det inte får ta en timme att ta på sig kläderna. För det behövs att man resonerar om varför det är viktigt (vilket i sin tur på sikt utvecklar barnets rationella förmågor och förmåga till ansvarstagande). Att kränka och utsätta för obehag när barnet gör fel, för att sedan berömma och kramas när barnet gör rätt, är manipulativt och (vågar jag påstå) skadar barnet.