Barnuppfostran

[ako]

Ja nu har jag läst några fler svar på om hur eran syn på barnuppfostran och ev hur ni skulle göra. Så Tack för det. Det var det jag ville läsa här.

Jag kommer nog lämna tråden för ni tror jag står och slår mitt barn blodig och skadar honom och längtar till nästa tillfälle. Det gör jag inte det är det jag vill undvika. Det betyder inte att han inte får fara runt och leka och busa vare sig hemma i skolan eller någon annastans!

Men jag upprepar: Jag är också emot barnaga och barnmisshandel = skada barn. Ja det är olagligt men Jag och de jag pratat med om detta anser inte att det är skadligt att hålla i håret eller örat som förstärkning av mina ord om de inte har hjälp trots att han vet regler samtidigt som jag säger vad som han gjort fel.

Sen var undran pga att i en FB grupp för att jag frågade om det var ok att lämna ett barn hemma på natten.
Han är sällan hemma på det , på kvällar och morgonen på sättet, bara när jag jobbar extra, svårt att få fritids plats för vakanta jobb tyvärr. Och det är inget jag är glad över heller.
Jag jobbar 4 timmar varje dag-jag är hemma 95% då han kommer hem-ska iväg på morgonen. Det var inte ovanligt på mitt barndomstid alls och det var därför jag tog upp det också Vad har hänt med barn när blev de så ömtåliga?


Vi har en bra relation, han törs säga emot mig också det innebär inte att jag tillrättavisar, långt ifrån de flesta gånger gör jag inget annat än ignorera utan det beror på situationen. Jag har inte behövt tillrättavisa honom, mitt inlägg handlade berodde mest på de andra pojkarna i hans klass hur det kan hanteras om de skulle vara så fel att ta dem i armen och visa dom ut från klassrummet eftersom de stör 11 andra elever.

Jag har fått om det också, tack!

Obs! Jag beskriver situationer som kanske uppstått på ca två händer gånger i hela hans liv. Ja det har inte behövts och jag skulle inte fortsätta om jag inte sett att det hjälp-honom -att förstå mina regler i MITT hem. jag har aldrig sett en grimach eller tecken på att skulle gjort ont. Det har inte behövts mer på MITT barn. Kanske inte så för alla Men mitt.

Han får vara barn. Just nu ute och rider med en som har sin häst gratis i stallet mot att hen hjälper mig med stall och hästar när jag inte klarar av det + ger honom ridlektioner gratis då hen arbetat som ridskolelärare.
Han sjunger i barnkör i kyrkan.
De finns pedagoger i klassen som frågar hur barnen mår (utan att föräldrar är där) och tar upp hemmasituationer på kvartsamtalen. Han är en duktig elev med bra omdömen i alla ämnen utom i ett ämne och det får han ingen tillrättavisning för. Jag hjälper och ger stöd och förklarar och vi gör det roligt.
Skulle inte de sett om han mått så dåligt?
Jag får höra att han är Han är harmonisk.

Jag har bett om hjälp från soc när jag var som bedövad av sorg efter snabb bort efter cancerdiagnosen. Då räckte jag inte till för honom men efter 3 ggr i ett extra hem på egen begäran. Skulle jag inte bry mig om honom och hur han mår-Jag såg att han mådde dåligt av att se mig så ledsen och nere så skulle jag väl inte tänkt på honom då?
men så gråter han och vill vara hemma. Hos mig. Mitt hjärta blöder när han är ledsen och gråter. Så jag valde att avsluta.
Det fanns ingen anledning från soc att tro att han farit illa hemma då skulle de väl inte släppt hem honom?.
Jag gick till kyrkans sorggrupp istället. Och självklart får han sörja sin far. Vi gråter tillsammans.

Jag anser inte att jag är en perfekt förälder heller.

Jag tycker fortfarande mer synd om pojkarna eller barn som i i hans skola som far runt.
Och stör så pass att min pojk måste hålla för öronen. och det har han beklagat sig för både till mig och lärare.

Tack för svar, jag är inte blind eller döv för era åsikter alls. Jag respekterar dem!

Jag tror faktiskt inte att någon har uppfattat det som om du slår ditt barn blodigt. Däremot anser samtliga som svarat dig att inte heller ringa misshandel, såsom nyp, dask och luggningar, är okej. Jag tycker du ska läsa de svar du fått igen i lugn och ro, och sedan tycker jag att du ska försöka få hjälp och vägledning i ditt föräldraskap. Kommunen brukar tillhandahålla sådan vägledning, tror det brukar kallas "råd och stöd" helt enkelt.

 

[Sleepy]

Jag är också emot barnaga och barnmisshandel = skada barn. Ja det är olagligt men Jag och de jag pratat med om detta anser inte att det är skadligt att hålla i håret eller örat

"Jag är också emot stöld = inte betala varor. Ja det är olagligt men Jag och de jag pratat med om detta anser inte att det är att inte betala att snatta godis eller äta i fruktavdelningen."

Lagen fungerar inte på det viset att var och en kan definiera själv vad en tycker lagen betyder.

 

[ako]

@camilla johnson du skriver att "de du pratat med" inte tycker det du gör är skadligt!?
Du reflekterar inte alls över att det du gör faktiskt skulle kunna vara fel när du läser de svar du fått här?

Snälla, tänk om!

 

[Monifa]

Appropå barnuppfostran. Boken fanns på bokus men ska tydligen vara bortplockad ur sortimentet efter att flertalet mailat och ifrågasatt varför.
Lite citat ur boken:
https://whynottrainachild.com/2010/04/20/quotes-from-ttuac/

 

[vallhund]

Appropå barnuppfostran. Boken fanns på bokus men ska tydligen vara bortplockad ur sortimentet efter att flertalet mailat och ifrågasatt varför.
Lite citat ur boken:
https://whynottrainachild.com/2010/04/20/quotes-from-ttuac/

CM för spädbarn?

 

[Monifa]

CM för spädbarn?

Det förespråkas till och med filtträning där barnet ska slås om den försöker lämna filten.

Här står lite mer, tre barn har dött av metoderna i boken.

Tänk att en sån bok ens tas in av svensk handel.

 

[vallhund]

Det förespråkas till och med filtträning där barnet ska slås om den försöker lämna filten.

Här står lite mer, tre barn har dött av metoderna i boken.

Tänk att en sån bok ens tas in av svensk handel.

 

[vix]

Som vår älskade Astrid Lindgren sa:
Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv.

 

[Tora]

Ja nu har jag läst några fler svar på om hur eran syn på barnuppfostran och ev hur ni skulle göra. Så Tack för det. Det var det jag ville läsa här.

Jag kommer nog lämna tråden för ni tror jag står och slår mitt barn blodig och skadar honom och längtar till nästa tillfälle. Det gör jag inte det är det jag vill undvika. Det betyder inte att han inte får fara runt och leka och busa vare sig hemma i skolan eller någon annastans!

Men jag upprepar: Jag är också emot barnaga och barnmisshandel = skada barn. Ja det är olagligt men Jag och de jag pratat med om detta anser inte att det är skadligt att hålla i håret eller örat som förstärkning av mina ord om de inte har hjälp trots att han vet regler samtidigt som jag säger vad som han gjort fel.

Sen var undran pga att i en FB grupp för att jag frågade om det var ok att lämna ett barn hemma på natten.
Han är sällan hemma på det , på kvällar och morgonen på sättet, bara när jag jobbar extra, svårt att få fritids plats för vakanta jobb tyvärr. Och det är inget jag är glad över heller.
Jag jobbar 4 timmar varje dag-jag är hemma 95% då han kommer hem-ska iväg på morgonen. Det var inte ovanligt på mitt barndomstid alls och det var därför jag tog upp det också Vad har hänt med barn när blev de så ömtåliga?


Vi har en bra relation, han törs säga emot mig också det innebär inte att jag tillrättavisar, långt ifrån de flesta gånger gör jag inget annat än ignorera utan det beror på situationen. Jag har inte behövt tillrättavisa honom, mitt inlägg handlade berodde mest på de andra pojkarna i hans klass hur det kan hanteras om de skulle vara så fel att ta dem i armen och visa dom ut från klassrummet eftersom de stör 11 andra elever.

Jag har fått om det också, tack!

Obs! Jag beskriver situationer som kanske uppstått på ca två händer gånger i hela hans liv. Ja det har inte behövts och jag skulle inte fortsätta om jag inte sett att det hjälp-honom -att förstå mina regler i MITT hem. jag har aldrig sett en grimach eller tecken på att skulle gjort ont. Det har inte behövts mer på MITT barn. Kanske inte så för alla Men mitt.

Han får vara barn. Just nu ute och rider med en som har sin häst gratis i stallet mot att hen hjälper mig med stall och hästar när jag inte klarar av det + ger honom ridlektioner gratis då hen arbetat som ridskolelärare.
Han sjunger i barnkör i kyrkan.
De finns pedagoger i klassen som frågar hur barnen mår (utan att föräldrar är där) och tar upp hemmasituationer på kvartsamtalen. Han är en duktig elev med bra omdömen i alla ämnen utom i ett ämne och det får han ingen tillrättavisning för. Jag hjälper och ger stöd och förklarar och vi gör det roligt.
Skulle inte de sett om han mått så dåligt?
Jag får höra att han är Han är harmonisk.

Jag har bett om hjälp från soc när jag var som bedövad av sorg efter snabb bort efter cancerdiagnosen. Då räckte jag inte till för honom men efter 3 ggr i ett extra hem på egen begäran. Skulle jag inte bry mig om honom och hur han mår-Jag såg att han mådde dåligt av att se mig så ledsen och nere så skulle jag väl inte tänkt på honom då?
men så gråter han och vill vara hemma. Hos mig. Mitt hjärta blöder när han är ledsen och gråter. Så jag valde att avsluta.
Det fanns ingen anledning från soc att tro att han farit illa hemma då skulle de väl inte släppt hem honom?.
Jag gick till kyrkans sorggrupp istället. Och självklart får han sörja sin far. Vi gråter tillsammans.

Jag anser inte att jag är en perfekt förälder heller.

Jag tycker fortfarande mer synd om pojkarna eller barn som i i hans skola som far runt.
Och stör så pass att min pojk måste hålla för öronen. och det har han beklagat sig för både till mig och lärare.

Tack för svar, jag är inte blind eller döv för era åsikter alls. Jag respekterar dem!

Du har ett barn? Och du höjer din barnuppfostran till skyarna baserat på ett enda barn?

Hur kan du vara så säker på att din son är så välartad tack vare din barnuppfostran? Det kan ju lika gärna vara så att han är välartad trots din barnuppfostran.

Sen verkar du dra parallellen att ett lydigt barn är ett lyckligt barn. Andra beskriver honom som så harmonisk enligt dig. Men ett kuvat barn upplevs på precis samma sätt och skulle säkert också beskrivas som harmoniskt. Ett kuvat barn vågar oftast inte vara annat än behagligt och mjukt men inuti mår dom allt annat än bra och mår dåligt av den kränkande behandlingen dom utsätts för.

Dom stökiga klasskamraterna kanske har föräldrar som har samma inställning till barnuppfostran som du har och det är därför dom är så stökiga. Skillnaden mellan din son och dessa barn är att dom istället blir utåtagerande.

Sen måste jag säga att när du skriver att du är lugn när du misshandlar ditt barn är rätt så skrämmande. Att man gör något mindre bra när man handlar i affekt är på något sätt lättare att förstå men att göra det när man är lugn är fruktansvärt.

 

[EmmaW]

Felpost

 

[vallhund]

Jag har läst tråden och förklarar härmed TS till troll, det efter att Ts förklarat att hon är sjukskriven 50% och jobbar 4 timmar om dagen. Barnet lämnas ensam när hon jobbar extra.
Man får inte jobba extra som sjukskriven. Man får bryta sin sjukskrivning och jobba mer om man vill men för att återgå till sina 50 % igen så behöver Ts ett nytt läkarintyg varenda gång om att hen enbart kan arbeta 50% och det är i dagens samhälle omöjligt att genomföra och få igenom hos både läkare, arbetsgivare och FK.


Troll!

TS skriver sjukersättning, inte sjukskriven.

 

[EmmaW]

TS skriver sjukersättning, inte sjukskriven.

Kan så vara, jag tror ändå Ts är ett troll!

 

[Kattennizze]

Jag tror att vi som växt upp med misshandel, båda ringa och allvarlig, kan förstå vad det här stackars barnet tvingas gå igenom. Jag har bara ett ord: fy fan.

 

[Kilauea]

Jag tror att vi som växt upp med misshandel, båda ringa och allvarlig, kan förstå vad det här stackars barnet tvingas gå igenom. Jag har bara ett ord: fy fan.

Det är två ord

Förlåt, var tvungen

 

[TinyWiny]

Och hur hjälper ditt inlägg TS? Ja alla är olika, men utan några förslag alls så får hon ju ingen hjälp överhuvudtaget! Och det behöver hon ju uppenbarligen eftersom hon inte vet hur hon ska göra, förutom att lugga och liknande saker.

Barn kommer inte med manual men de flesta reder ut det bra ändå. Ts har fått förslag men hon är inte intresserad av några förslag. Hon kör sitt race ändå på sitt barns bekostnad. Vill Ts ha hjälp så ska hon söka den IRL. Det är helt omöjligt att sitta och beskriva varenda scenario som finns och tusen förslag på varje scenario hur man kan lösa det utan att bruka våld. Inser man att det handlar om att lära känna sitt barn och ge sitt barn det just hen behöver så inser man också att man inte behöver ha en färdig lösning på allt som kan uppkomma. Att skriva en mall för hur barn ska hanteras är precis lika omöjligt som det är att ha en mall för hur man ska hantera alla hästar, alla hundar, alla människor, alla katter osv. Visst kan man ge vissa övergripande råd och det har Ts fått men hon måste sedan utgå ifrån sitt barns behov precis som alla andra föräldrar måste göra.

 

[SiZo]

Barn kommer inte med manual men de flesta reder ut det bra ändå. Ts har fått förslag men hon är inte intresserad av några förslag. Hon kör sitt race ändå på sitt barns bekostnad. Vill Ts ha hjälp så ska hon söka den IRL. Det är helt omöjligt att sitta och beskriva varenda scenario som finns och tusen förslag på varje scenario hur man kan lösa det utan att bruka våld. Inser man att det handlar om att lära känna sitt barn och ge sitt barn det just hen behöver så inser man också att man inte behöver ha en färdig lösning på allt som kan uppkomma. Att skriva en mall för hur barn ska hanteras är precis lika omöjligt som det är att ha en mall för hur man ska hantera alla hästar, alla hundar, alla människor, alla katter osv. Visst kan man ge vissa övergripande råd och det har Ts fått men hon måste sedan utgå ifrån sitt barns behov precis som alla andra föräldrar måste göra.

Och trots det så finns det ändå väldigt tydliga instruktioner om hur man kan göra med hästar. Enormt många tips på hur man ska träna dem. Bra mkt mer än det finns med barn skulle jag säga.

Du behöver inte svara, men de som vill kan ju göra det och ge ex. Vilket oxå TS uppskattade.
Jag förstår inte varför du är så anti i att ge tips och verktyg? TS har inte fått lära sig något annat, det är väl jättebra att kunna få lite inblick i hur det fungerar hos andra då.

 

[Hyacinth]

Jag tycker att den här tråden är ganska intressant. Jag har fått samma uppfostran som TS ger sin son. Jag har idag som vuxen inte mkt respekt alls för mina föräldrar. Vi har en dålig relation på många punkter, främst för att de fortfarande försöker kontrollera mig på samma sätt som innan, utan den fysiska delen, utan det blir mer härskarmetoder, skrik, tjurande. Gör jag "fel" så får jag höra hur fruktansvärt elak jag är, att jag verkligen borde skämmas osv osv. Och det utan att de frågar mig först varför jag gjorde på ett visst sätt, utan de utgår ifrån att jag gör det för att vara elak eller för att jävlas.

Men jag måste ändå hålla med TS, ni har inte skrivit vad ni gör om barnet tex vägrar klä på sig ytterkläderna. Inte ner på den detaljnivå som TS antagligen behöver för att förstå och kunna ta in det.

Jag har inte barn själv, så jag kan inte ge de tipsen tyvärr.

Vill barnet ut så tar man antingen kläder eller stannar hemma om det mindre viktigt, eller så tar jag med jackan och vi sätter på den utanför porten. Jag tar ofta med extra vantar eller liknande, man lär sig inget av att frysa.
Ibland går vi ut på balkongen och känner efter, en jacka för säkerhets skull är ju bra.
Jag har lämnat barn i pyjamas på förskolan. Jag tar få strider av princip, men man springer inte ut i gatan som exempel. Men jag anser att barn förstår, jag har alltid kunnat resonera med mitt barn och förklarat.
Har man vildare barn kanske man får hejda fysiskt för att barnet ska stanna, men man kan ta vänligt men bestämt tag i barn eller rycka och slita.
Jag skriker inte heller, tycker det är läskigt och obehagligt.
Jag har en envis unge, men ibland måste jag bestämma och då blir det så. Men jag förklarar varför jag måste i den mån det går.

 

[Amha]

1) Jag förklarade för barnet att det är kallt ute. Hen fick öppna balkongdörren och känna själv.
2) Ville hen ändå ha sommarjacka så gick vi ut i sommarjacka. De brukade hinna två steg utanför dörren innan de insåg att vinterkläder behövdes och tog på sig vinterkläderna jag hade tagit med och det utan något "vad var det jag sa!" eller andra dumheter från min sida. Barn måste få prova, upptäcka och utforska vissa saker själva och eftersom de tryggt kunde göra det utan att behöva bli ledsna av hånande så gjorde de det lugnt och fint utan att någon katastrof inträffade.

Åh gud. Påminner om en hämtning på förskolan för några dagar sedan. Rätt kallt och jag hade ingen filt i cykelvagnen. Har jag filt med mig bryr jag mig inte så mycket om vad barnen har på sig för det går att skydda mot ganska mycket då, åtminstone om de är två under filten.

Mini vägrar overall. Hon får gå ut och känna hur kallt det var.
"Huuuu! Kallt! Måste gå in!"
"Ja just det, vi tar på overallen!"
"Näpp!"
Ut och känner igen.
"Huuuu kallt! Måste gå in!"
"Precis! Det är bäst att vi tar overallen!"
"Näpp"

Repeterades några gånger medan syskonet klädde sig. Slutade med att jag klädde på overallen vilket var helt ok så länge ungen fick ligga ner på golvet och bli servad. Jag orkade inte säga emot och gjorde snällt som barnet tyckte

Lite fler reflektioner:

Jag förväntar mig av mina ungar att de ska vara trevliga mot mig och andra. Där ingår att inte kränka. För att nå det resultatet är det självklart att jag måste ha som mål att agera likadant och därmed kan jag ju inte daska på rumpan, leda omkring mina barn i håret/öronen osv. Sån jäkla maktutövning. Usch!

De flesta av oss har säkerligen tappat det någon gång och inte agerat helt enligt sin plan. En näve i bordet, höjda röster eller något annat man anser vara olämpligt. Sånt händer. Problemet ligger i när man bestraffar och speciellt på det sättet.

En sak jag kom att tänka på. Jag hörde för ett tag sedan om ett barn som blev tvångsplacerad pga våld i hemmet. Tydliga spår av misshandel ska tydligen ha funnits. Barnet i fråga älskade sin/sina föräldrar och ville inte åka därifrån. Det kan inte belysas tillräckligt många gånger tycker jag. Just att kärleken till föräldrarna kan vara så stark trots att barnet blivit så illa behandlat. Jag har även släktingar med god relation till en förälder som var riktigt elak när de var små. De vuxna barnen är väldigt ärrade pga sin uppväxt. De flesta har mer eller mindre stora problem (någon har försökt ta livet av sig, några är väldigt osäkra, kontakter med psyk etc). Det är viktigt att tänka på att bara för att ett barn verkar må bra utåt och älskar sin förälder så är det inte alltid hela sanningen. Jag har alltså själv inte fattat detta förrän de själva har berättat det.

 

[Hyacinth]

En anhörig blev dragen i öronen som liten, och även lämnad ensam nattetid (utöver dask på rumpan, örfilar mm). Det är inte roligt att sitta ensam och se barnprogram och sen lägga sig själv. Det är fortfarande ett öppet sår, och relationen till föräldern är så gott som obefintlig.

 

[TeamLundVer]

Appropå barnuppfostran. Boken fanns på bokus men ska tydligen vara bortplockad ur sortimentet efter att flertalet mailat och ifrågasatt varför.
Lite citat ur boken:
https://whynottrainachild.com/2010/04/20/quotes-from-ttuac/