@camilla johnson Jag vet mycket väl vad som kommer ut av din så kallade uppfostran. Mina föräldrar och tyvärr alltför många andra helt etniska svenskar resonerar/resonerade också som du. De anser också att det är okej att kränka, misshandla och hota sina barn till lydnad precis som du. Det har inget med etnicitet att göra. Det har med oförmåga till ett bra föräldraskap att göra.
Att på det sätt du beskriver få sitt barn dit du vill är misshandel oavsett hur mycket du vill förminska det. Som tur är finns det människor i ledande position i Sverige som anser att det är fel och är du 40 så har det varit straffbart nästan lika länge som du har levat. Det är hög tid att omvärdera. Inse hur fel det är det du gör. Ta hjälp med att lära dig bli en bra förälder. Ditt barn har tyvärr bara dig. Då är det än viktigare att du gör det bästa du kan för att även din son ska bli en hel människa. Det är du skyldig honom.
Det du kallar för tjafs är inte tjafs. Det är utveckling och var ska ett barn få stödet att utvecklas om inte från sina föräldrar? Att hota och misshandla sitt barn eller någon annan för att få sin vilja fram är helt enkelt aldrig okej. Så fruktansvärt hemskt att
skylla på sin bakgrund för att fortsätta bete sig så vidrigt mot sitt barn. Det är så vidrigt så vidrigt. Du är ju vuxen, har passerat de tjugo med råge och då får man göra upp med sin bakgrund. Själv ta ansvar för det man gör och inte skylla på andra. Visst att inte alla klarar av att bryta destruktiva mönster men de flesta brukar ändå inse hur fel det är de gör och försöker förändra. Där vettet tar slut tar våldet vid.
Jag skrev att det är nästan bara i Sverige som jag mött detta totala avstånd mot att peta på sitt barn. Så faktiskt tvärtom.
Och jag kan inte se hur Svenska barn mår bättre. Ni har bland de högsta självmordsantalen i världen. Undersökningar visar att flickor mår jättedåligt. Ni skriver att soc BUP ska lösa saken med era barn. Skattebetalare och landsting och kommuner ska betala för problemen. Och vad händer på dessa "hvb hem?" De blir fastbundna, nerdrogade. får elstötar. Är det bättre?
Jag har inte fått belägg som stärker min tro att min uppfostran är värre än eran, det är det som är grejen, Tvärtom. Jag tror har man inte respekt för sin föräldrars ord vem ska man då som ha respekt för?
Du efterfrågar upprepade gånger hur andra gör trots att flera inklusive jag själv har skrivit hur vi gör/gjorde. Jag vill tolka det som att du ändå någonstans inser hur fel det är det du gör, att du inte är riktigt tillfreds med hur illa du beter dig när du igen och igen frågar trots att du redan har fått många bra svar. Att du inte riktigt kan ta till dig att ett förhållande inte behöver eller ska innehålla våld och hot. Att du om än att du har svårt för att greppa det, vet att det finns andra bättre sätt men har svårt för att göra det till ditt sätt. Men så kanske det inte är? Kanske vill du ha medhåll och
ryggdunkanden så att du kan fortsätta bete dig illa mot ditt barn med gott samvete?
Jag bad er inte ens kommentera mitt inlägg utan hur ni ser på barnuppfostran, faktiskt.
Nej jag tycker inte jag har fått så många svar på hur de skulle göra som jag tycker är bättre. Jag kan inte förstå hur man kan tycka att ett barn som beter sig i timmar i skolan tex är bättre och till och med kallar min son introvert för att han sitter ner i sin stol och lär sig i skolan och får bra omdömen.
Som förälder har man ett ansvar att guida sitt barn. Det viktigaste av allt är att guida sitt barn till en självständig stark vuxen och för att göra det måste man själv vara medveten. Man måste vara medveten om vilka konsekvenser olika saker får. Ett barn ska få med sig de verktyg hen kommer behöva i sitt liv. Att då slå och hota innebär att det är de verktygen du ger ditt barn.
Jag ville lära mina barn att ta hand om sina känslor. Därför lärde jag dem att alla känslor är okej att känna och att ingen annan har någon rätt att förminska eller förringa det de känner. Jag lärde dem också att ta hand om sina känslor och att våga känna det de gjorde. Jag ville lära dem att argumentera för sin sak och därför lärde jag dem det. Jag ville lära dem att tänka efter vad de vill själva, vad just de kände och att inte hoppa för att någon annan säger hoppa och därför lärde jag dem det. Jag ville inte att mina barn skulle säga ja för att jag sa något. Som om mina ord var någon lag. Jag ville att de skulle ifrågasätta, tänka efter och argumentera om de ansåg att jag hade fel och jag ville att de skulle kräva förklaring för varför de skulle göra si eller så. Visst är det jobbigt ibland att få ifrågasättanden men även de dagar jag var astrött och verkligen inte orkade argumentera så var jag så oerhört stolt över mina barn när de ifrågasatte för jag visste att för varje gång de som barn kan stå upp för sig själva och det de ville, desto större är chansen att de kan göra det även som vuxna. Jag ville lära dem att de har rätt till sig själva. Att ingen har någon rätt att tvinga, kränka eller hota dem på något sätt så därför lärde jag dem det genom att lyssna på och respektera det de sa.
De regler jag hade för mina barn hade jag för att skydda dem. Inte för att jag skulle få ett bekvämt liv. Den regeln kan sammanfattas med att du får göra vad du vill sålänge det inte skadar dig själv eller någon annan.
Tack,. Jag tycker jag gör detsamma som du här fast på mitt sätt.
Barndomen är inget någon ska behöva genomlida. Barndomen är en tid av frenetiskt lärande inför de många många år de ska leva som vuxna. Det är i barndomen barn ska lära sig det de behöver för att kunna bli starka självständiga vuxna. Att kräva total blind lydnad av sina barn ger vuxna som inte vågar stå för sina behov. Som blir vilsna. Som tar till våld och andra fula knep för att få sin vilja fram. Som ger tjuvnyp när andra minst anar det. Det leder till vuxna som i bästa fall använder massor av tid och energi för att bli hela och i värsta fall går trasiga genom livet och trasar sönder andra på sin väg.
Det enda sättet att lära sitt barn att respektera andra är att respektera barnet. Om du som vuxen inte respekterar ditt barn kan barnet aldrig lära sig vad respekt innebär. Du skriver att ditt barn respekterar dig. Du har alltså inte heller förstått skillnaden mellan respekt och rädsla? Ditt barn och ingen annan heller respekterar någon som slår och hotar. Ditt barn och alla andra lär sig då att lyda av rädsla. Den dagen du är svagare än ditt barn kommer han slå tillbaka på ett eller annat sätt. Du har ju lärt honom att med våld får man sin vilja fram. Att respektera någon innebär ingen rädsla. Respekt är en varm och positiv känsla och innebär att man ser till den människans behov oavsett om hen är stark eller svag.