Barnuppfostran

[camilla johnson]

Det här måste ju bara vara ett troll?

Jag är 40 år och har annat för mig än att lägga upp strunt trådar. Jag ville diskutera barnuppfostran för jag tycker så många barn förstör både för andra men också sig själv faktiskt. Jag tycker man gör barnen en otjänst.

 

[camilla johnson]

@camilla johnson okej du slår ditt barn utan att det gör ont. Det borde ju då snarare kallas en smekning då?

Ge dig själv klatch med öppen hand på rumpan så det känns men inte gör ont. Ge dig en lugg eller nyp i örat, dra till eller nyp till.
Sedan är det beroende på vad som hänt. Det beror kan också räcka med en time out på stolen eller matcjh in på rummet i säng utan middag.

 

[Teilani]

Små barn förstår mer än man tror. Prata med barnet?
Regler är inte detsamma som aga tex.

Vi pratar jättemycket och han förstår, men det betyder inte att han gör som jag säger.

Sista "problemen" vi haft är att det är väldigt roligt att måla på sig själv, och jag vill inte att han gör det.

Så jag har sagt till, jag har tagit bort alla pennor, (men han hittar något annat att rita med) jag kör nu punktmarkering, men jag vill ju kunna lita på honom med penna och papper!

 

[vallhund]

Nje jag ser skillnad på aga=barnmisshandel och tillrättavisning. Men ja jag tror det eftersom jag ser hur andra barn beter sig. Annars skulle jag ju inte ta upp min exempel på hur jag gör, eller hur?
Diskutera hellre hur du tycker man ska fostra de barnen som hela tiden bråkar och stör

m.fl. inlägg
Går utmärkt att uppfostra barn utan aga eller tillrättavisningar. Inte heller behöver man kränka dom eller straffa genom att skicka in på rummet o lägga sig utan middag.
Jag har aldrig burit hand på vare sig barn, barnbarn eller hundar o taaa daaaaaaaa, de går att ha i möblerade rum.

 

[Vogue]

Jag har varit medlem här för många, många år sedan. Mycket har sedan sist. Jag har reumatiskt värk och 50% sjukersättning och jobbar halvtid.
Min man, mitt hjärta och mitt allt avled av cancer för en del år sedan och bor själv på landet med hästar, fd travare och jag har höns och katter.
Jag minns inte helt säkert vad jag "hette" här..(!) men har kollat in sidan på senare tid och ni verkar kunna diskutera allt.

Så nu till saken, till någonting som verkar vara väldigt svårt och det är att fostra sina barn. Jag har barn, en son på 10 år, jag är också ensamstående och själv.
Jag hör och ser många har problem med sina barn. Mina grannars döttrar svär och kallar sin mamma för hora, jag ser hur ungar i skolan beter sig mot varandra och lärare. Barn o ungdomar i bussar, restauranger o i affärer beter sig som vildar. Föräldrar sitter med sina mobiler och gör eller säger inget. I värsta fall hotar de med något men barnen får som de vill ändå.

Jag undrar, vad har gått fel? Varför är det så svårt att fostra sina barn ?.. Jag är inte född i Sverige, men uppvuxen här. Mina föräldrar är van vid vad som nog skulle kallas barnmisshandel, så det blev märken och gjorde ont länge. Det gillar jag inte heller. Det håller jag med om.

Men en sak det gav mig var respekt för min mamma. Aldrig i mitt ordspråk eller mina syskon, skulle säga hora till henne. Skulle först ha åkt till månen för att vara i säkert avstånd !, jag visste vad som skulle hända om jag gjorde något fel och min mamma (hon som hade hand om "den biten" )fick veta det. Och det var inte värt risken så jag lyssnade på min inre mors röst före vänner och grupptryck.
Jag blev inte skadad, eller så. Jag blev inget "offer" själv som många verkar tro. Jag söp och knarkade inte, eller begick massa brott, Jag träffade världens man som tydligen var för god för denna världen och () Jag älskar verkligen min mamma!
Och i så fall skulle det vara "fel" på i stort sätt alla invandrande barnfamiljer eftersom att det är det som är uppfostran utanför "västerländska ögon". och det VET jag att ni INTE tycker . så varför skulle det vara så hemskt bli annat på svenska; eller "vita" barn?

När min son beter sig på ett sätt som jag inte gillar eller accepterar så talar jag först om vad han gjort fel, och sen beroende på vad det var så får han en nyp i örat, lugg i håret eller klapp/klappar på rumpan. alltså aldrig så det gör ont, eller blir märken.
Han får också massor av kramar och pussar när han gör saker som är bra, förstås. och då säger jag också vad som är bra!

Skulle jag få lapp/telefonsamtal/veta från skolan tex att han gjort något som jag inte accepterar så skulle han få veta att så gör man inte (det har aldrig hänt, tvärt om, får alltid beröm om att han är så lugn och tyst och verkligen studerar, vilket många andra, framförallt pojkar inte gör. jag har varit med i klassen. Alltid samma, får bara tillsägelser, tjat, och tomma hot, inget resultat, och varför skulle de? Det blir ju inga konsekvenser.. Jag menar inte här barnmisshandel, jag menar tillsägelse, ett ryck i armen, och dra ut ungen om det så behövs ut ur klassrummet-och sen kvarsittning i lika lång tid som de förstört för andra, min sons och andra elevers lektionstid!

Som att om jag bryter mot "lagen" ( regler) så får jag som vuxen straffad. Inget konstigt. Varför kommer barn undan.
Även små barn förstår när de gjort fel. Jag visste faktiskt som 3 åring att mamma skulle bli arg om jag kladdade med maten tex.

Min son är duktig och självständig, tar sig upp själv på morgonen, tar frukost och åker med skolbussen, han fikar när jag kommer hem. Packar sin gympa kläder, ställer in i diskmaskin och lägger smutskläder i tvättmaskin när jag jobbar. Han är ibland hemma själv tills det är läggdags, kl 21.00. Det fixar han också.
Jag har inte råd med fritids. Bor för långt borta från släkt eller någon som bara kan komma hit som barnvakt. Min gubbe var en bondpojk som ärvde denna gården och jag vill inte lämna den och flytta.
När jag var barn så var det inte heller så ovanligt bland svenska barn hade det så.ja förutom skolbussen då . växte upp i område med mest svenska och finlandssvenska familjer.
Men förra helgen fick jag erbjudande att jobba en natt, och undrade på jobbet om de skulle lämna en tio åring själv på natten. Och de blev helt . Sedan skrev jag inlägg om det i en FB Grupp och de blev också förfärade och fick massa påhopp.. Jag frågade fört jag också tvekade lite först, mest för olycksrisken, det skulle ta minst 40 minuter för räddningstjänsten att ta sig dit jag bor. Men gick emot den pga påhoppen.
Herregud, var tror folk att barn är för något? Barn har jobbat hårt i åkrar och på bondgårdar. även i Sverige- Inte alls så jättelänge sedan. Barn i fattiga länder gör fortfarande samma saker som vuxna där!
Det ska inte vara så. barn ska vara barn men någon rim och ranson måste det ändå vara.jag läste att vi fortfarande vars "stenåldersmänniskor" i våra hjärnor. Så varför så fel fostra sina barn i Sverige? Varför så dödströtta föräldrar som inte orkar längre pga sina barn? Eller lärare.

Nå diskutera inte min inlägg, utan barnuppfostran, inte barnmisshandel för det är inte ok någonstans! Vad är rätt och fel! och hur får man barn att lära sig det? Hur gör du?Varför har det blivit så mesig attityd.Nej vi som har blivit uppfostrade blev inte lönnmördare!.Vi blev bra medborgare!

Stackars din son! Han lever samma liv jag är livrädd för att så många barn lever, som små vuxna trots att dom behöver vara barn! Och att han är glad i skolan? Han kanske inte vågar något annat för att han skäms hur ni har det med att han får vara ensam osv? Barn förstår och skyddar sina föräldrar. Hur många barn till misbrukare eller föräldrar med dålig ekonomi lär sig inte en fasad för ”att alla ska vara glada”?
Gud, ditt inlägg gör ont i hjärtat och min önskan är att om du är på riktigt blir anmäld så att din son kan få en trygg uppväxt som ett barn i en fosterfamilj med sunda, etiska & svenska värderingar i form av lagar och regler som skall gälla över traditioner.

 

[Monifa]

@camilla johnson Men vad är syftet med att lyfta handen? För att du inte har de verbala verktygen för att kunna reda ut situationen och därför känner att du måste bli fysisk? Eller vad? Jag förstår liksom inte syftet med att fysiskt vidröra någon av en negativ anledning.

Jag har 20 elever. De respekterar mig, jag respekterar dom. Har känt de i en termin, alla 20 har olika uppfostringsbakgrunder och olika mängd krav hemifrån. Får jag problem med en elev då har jag verbala verktyg att använda mig av för att kunna lösa situationen. Den dagen jag inte kan lösa det då ber jag om hjälp. Lösningen kan inte (och får inte) vara aga. För hur mycket du än vill förneka det så rör du vid ditt barn fysiskt för bestraffning och det är inte lagligt.

 

[TinyWiny]

Jag har fått utstå enormt mycket övergrepp från mina så kallade föräldrar. Respekterar jag dem? Nej, verkligen inte. Skrattretande att ens tro något sådant. Ingen som utför övergrepp förtjänar någon respekt. "Skötte" jag mig pga av deras övergrepp? Nej verkligen inte.

Det är bara svaga ynkliga människor som går på ett barn för att visa sin makt över dem. Det är ynkligt och patetiskt och de är inte värda att få vara någons förälder. En förälder ska innebära trygghet. Det är ingen trygghet med en förälder som uttalar hot, slår eller utför andra övergrepp mot sitt barn.

Jag har aldrig någonsin lyft handen mot mina barn. Jag har aldrig någonsin hotat dem eller på annat sätt begått övergrepp mot dem. De har aldrig någonsin kallat mig för något elakt, betett sig illa eller på annat sätt betett sig dumt mot mig. De har skött skolan, de mobbade inte någon, de hade finfina betyg och de har bra jobb idag som vuxna. Det jag har gjort är att jag har respekterat dem. Jag har pratat med dem, inte till dem. Jag har varit konsekvent vilket har gjort att de har kunnat lita på mig, på det jag säger och det jag lovat och jag har gett dem tryggheten i att jag inte ändrar mig från dag till dag.

Att tro att slag, nyp, ryck i håret "som inte gör ont" (vem avgör det?) är en väg till snälla barn är så dumt och jag blir helt vansinnigt arg över hur du kan bete dig så illa mot ditt barn.

Du skriver att du inte har farit illa av de övergrepp du utsatts för. Det är just det du har. Du är så skadad att du inte ens kan ta in det själv utan misshandlar ditt eget barn. Den människa du borde värna mest om i hela världen gör du illa.

Att respektera någon är inte detsamma som att vara rädd för någon. Att lyda av rädsla skapar inget gott.

Du skriver att barn också får ta sitt straff när de gör fel. Ja då antar jag att du anmäler dig själv så att du också kan få ditt.

 

[Vogue]

Stackars din son! Han lever samma liv jag är livrädd för att så många barn lever, som små vuxna trots att dom behöver vara barn! Och att han är glad i skolan? Han kanske inte vågar något annat för att han skäms hur ni har det med att han får vara ensam osv? Barn förstår och skyddar sina föräldrar. Hur många barn till misbrukare eller föräldrar med dålig ekonomi lär sig inte en fasad för ”att alla ska vara glada”?
Gud, ditt inlägg gör ont i hjärtat och min önskan är att om du är på riktigt blir anmäld så att din son kan få en trygg uppväxt som ett barn i en fosterfamilj med sunda, etiska & svenska värderingar i form av lagar och regler som skall gälla över traditioner.

Och jag kan ju tillägga att man inte behöver vara rik för att ha barn, men har man så dåligt med pengar att man måste lämna sin 10 åring ensam på detta sätt har man inte råd med barnet, så är det bara.
Och dessutom slår du honom uppå detta..

 

[Imogen]

Men snälla Tassetass. Läs igen. Jag tillfogar inte smärta. Det gör inte ont. Jag vet skillnaden. Jag har alltid full koll på mina känslor och det jag gör. Jag säger också till varför, så det är inte bara så jag sliter tag i håret. Bara så du vet min son är lugn snäll och glad. Han gör bra ifrån sig. Han har kompisar på skolan, Ingenting som skulle säga att han mår dåligt. Förutom att han saknar sin pappa då. Jag säger till honom han kan prata med mig om allt. Han tar inte skada.

Hur gör du? var min fråga. Tror du barn som får göra som de vill, säga vad de vill mår bättre?

Att du anser att det inte gör ont när du drar din son i örat, luggar honom eller klappar till honom på baken är helt irrelevant. Det är inte mindre misshandel för det.

Vad är syftet med att göra så mot din son?

 

[em-pirre]

Som att om jag bryter mot "lagen" ( regler) så får jag som vuxen straffad. Inget konstigt.

Det är såklart så här att jag vet att det inte är full lagligt.

Kah hoppas verkligen inte att du är på riktigt. Du använder för- och efternamn (?) i ditt nick och klampar in och berättar hur du använder fysiskt våld mot ditt barn och lämnar det ensamt o.s.v.

Jag vill nästan kalla på @Gunnar här nu, för om ts verkligen är på riktigt vill jag göra en barnskyddsanmälan och då har Gunnar möjlighet att då fram ip och nån kan säkert luska ut om ts finns på riktigt och vem hen är

 

[KattenKorven]

För det första så är det du gör, TS, olagligt. Du skriver i ditt första inlägg att även vi vuxna måste följa lagar och regler, men det gör ju inte du? Det är inte okej att bära hand på sina barn. Aldrig aldrig okej.

Jag växte upp med två föräldrar som inte levde tillsammans. Varannan vecka behandlades jag med respekt och kärlek, som en medmänniska. Varannan vecka behandlades jag som ett barn som bara skulle lyda annars jävlar. Hot med höjd hand beredd att slå, grepp runt armen, förbud och hårda regler utan speciellt mycket logik bakom. Allt i någon sorts syfte att "fostra" mig till en god människa. Som att jag inte redan var det från början, alldeles av mig själv

I lågstadiet fuskade jag med en skoluppgift. Den ena föräldern hanterade mitt fusk genom att prata med mig och sedan prata med läraren som i sin tur konstaterade att uppgiften var alldeles för enkel för mig och att det inte var konstigt att jag försökt komma undan den. Jag fick istället uppgifter anpassade till min nivå. Den andra föräldern hanterade det genom att slå mig så att jag "skulle förstå att man inte får fuska och att sådant får konsekvenser". Där och då dog min respekt och kärlek för den föräldern. Sen höll jag uppe en fasad av normalitet tills jag blev myndig och kunde bryta all kontakt med den jäveln för gott

Varför skulle man respektera någon som inte respekterar en själv? Den här tråden gör mig väldigt ledsen.

 

[camilla johnson]

m.fl. inlägg
Går utmärkt att uppfostra barn utan aga eller tillrättavisningar. Inte heller behöver man kränka dom eller straffa genom att skicka in på rummet o lägga sig utan middag.
Jag har aldrig burit hand på vare sig barn, barnbarn eller hundar o taaa daaaaaaaa, de går att ha i möblerade rum.

Tack för ditt svar! Hur har du gjort då? Eller har de alltid lyssnat det och varit lydiga?

Stackars din son! Han lever samma liv jag är livrädd för att så många barn lever, som små vuxna trots att dom behöver vara barn! Och att han är glad i skolan? Han kanske inte vågar något annat för att han skäms hur ni har det med att han får vara ensam osv? Barn förstår och skyddar sina föräldrar. Hur många barn till misbrukare eller föräldrar med dålig ekonomi lär sig inte en fasad för ”att alla ska vara glada”?
Gud, ditt inlägg gör ont i hjärtat och min önskan är att om du är på riktigt blir anmäld så att din son kan få en trygg uppväxt som ett barn i en fosterfamilj med sunda, etiska & svenska värderingar i form av lagar och regler som skall gälla över traditioner.

Du behöver inte tycka synd om mitt barn! Han får vara barn. Du skulle inte se skillnad på mitt barn eller någons annans i badhuset tex, om möjligt att han lyssnat när det är dags att gå hem. Och du vill rycka ytterligare en förälder från ett barn som förlorat den andre.

@camilla johnson Men vad är syftet med att lyfta handen? För att du inte har de verbala verktygen för att kunna reda ut situationen och därför känner att du måste bli fysisk? Eller vad? Jag förstår liksom inte syftet med att fysiskt vidröra någon av en negativ anledning.

Först beror det på vad, är det en olycka som hänt så gör jag inget, Men som när han var yngre och tiggde, gnällde, skrek och hade sig i affärer så Syftet är att först säga jag accepterat inte detta beteende i affärer och därför att du gjorde så här så gör jag så här. Tänk på det och efter förlåt så kram och nu är det ur världen. Inge mer problem i affärer.

Jag har 20 elever. De respekterar mig, jag respekterar dom. Har känt de i en termin, alla 20 har olika uppfostringsbakgrunder och olika mängd krav hemifrån. Får jag problem med en elev då har jag verbala verktyg att använda mig av för att kunna lösa situationen. Den dagen jag inte kan lösa det då ber jag om hjälp. Lösningen kan inte (och får inte) vara aga. För hur mycket du än vill förneka det så rör du vid ditt barn fysiskt för bestraffning och det är inte lagligt.

Fint att det är så! Självklart! Jag håller med om att lärare INTE ska uppfostra barn, jag skulle bli skogstokig.
Tre pojkar i min sons klass står varje klass varje dag. En utbränd lärare. 3 barn som förstår för 11 andra elever. Hur hade du gjort där? - Diskutera det, tack.

Jag har fått utstå enormt mycket övergrepp från mina så kallade föräldrar. Respekterar jag dem? Nej, verkligen inte. Skrattretande att ens tro något sådant. Ingen som utför övergrepp förtjänar någon respekt. "Skötte" jag mig pga av deras övergrepp? Nej verkligen inte.

ok. Nej jag skrev ju att jag inte heller gillar barnmisshandel.

Det är bara svaga ynkliga människor som går på ett barn för att visa sin makt över dem. Det är ynkligt och patetiskt och de är inte värda att få vara någons förälder. En förälder ska innebära trygghet. Det är ingen trygghet med en förälder som uttalar hot, slår eller utför andra övergrepp mot sitt barn.

Nej jag hotar inte, jag slår inte. Och han är trygg med mig. Jag lovar. Vi säger alltid att vi älskar varann.

Jag har aldrig någonsin lyft handen mot mina barn. Jag har aldrig någonsin hotat dem eller på annat sätt begått övergrepp mot dem. De har aldrig någonsin kallat mig för något elakt, betett sig illa eller på annat sätt betett sig dumt mot mig. De har skött skolan, de mobbade inte någon, de hade finfina betyg och de har bra jobb idag som vuxna. Det jag har gjort är att jag har respekterat dem. Jag har pratat med dem, inte till dem. Jag har varit konsekvent vilket har gjort att de har kunnat lita på mig, på det jag säger och det jag lovat och jag har gett dem tryggheten i att jag inte ändrar mig från dag till dag.

Att tro att slag, nyp, ryck i håret "som inte gör ont" (vem avgör det?) är en väg till snälla barn är så dumt och jag blir helt vansinnigt arg över hur du kan bete dig så illa mot ditt barn.

Du skriver att du inte har farit illa av de övergrepp du utsatts för. Det är just det du har. Du är så skadad att du inte ens kan ta in det själv utan misshandlar ditt eget barn. Den människa du borde värna mest om i hela världen gör du illa.

Jag skrev att jag tyckte min mammas uppfostran var för hård. Men jag älskar henne.
Jag skulle aldrig slå, det är mest ljuden. De gör inte ont efteråt, ska inte bli märken eller absolut inte utan att barnet förstått.
Jag är väl medveten eftersom jag skriver detta inlägg. Ja jag vet att det inte är lagligt ok det jag gör. Men varför är det så fel. Är de barnen som konstant få höra tjat, gnäll och eller skrik från sina föräldrar bättre? Mår de barnen bra?

Att respektera någon är inte detsamma som att vara rädd för någon. Att lyda av rädsla skapar inget gott.

Du skriver att barn också får ta sitt straff när de gör fel. Ja då antar jag att du anmäler dig själv så att du också kan få ditt.

Men diskutera hur Ni gör? Hur långt ska ett barn får gå? Hur mycket ska en förälder ta? Jag vet att detta är något provocerande. Men jag menar när barnet går för långt. Varför är det ok i vissa länder, och vad tror ni blir fel? Det är jättebra när det inte behövs. Självklart. Ingen ska straffas för något de inte gjort. Men när de går för långt. Hur vet de gränsen att nu är det på allvar fel? Det vill jag ju veta.

 

[Görel]

Att nypa, rycka i håret etc är misshandel. Anmäls du till socialtjänsten kommer de inleda utredning och polisanmäla dig för barnmisshandel.

 

[athena_arabians]

@camilla johnson: Min mamma slog mig en gång när jag var liten, i affekt. Hon skämdes så vansinnigt efter det och det hände aldrig igen. Jag har absolut inget minne av det, det var hon som berättade det när jag var äldre.

Det du utsätter din son för är inget annat än misshandel och det har ingen plats i dagens samhälle. Att som du säger "rycka ett barn från en förälder som förlorat den andre" ligger helt och hållet på dig som vuxen, dvs det är ditt fel om det blir så. Blir du anmäld är det inte alls osannolikt att du förlorar vårdnaden. Det jag inte begriper dock är hur sjutton man kan misshandla någon man säger sig älska och speciellt ett barn?!

Jag tycker du ska skämmas, rejält.

 

[Ninnurur]

Fint att det är så! Självklart! Jag håller med om att lärare INTE ska uppfostra barn, jag skulle bli skogstokig.
Tre pojkar i min sons klass står varje klass varje dag. En utbränd lärare. 3 barn som förstår för 11 andra elever. Hur hade du gjort där? - Diskutera det, tack.

Jag hade frågat hur barnen mår, hur det är hemma. Uppenbarligen så mår de inte bra. Barn som har en otrygg hemsituation blir antingen utåtagerande som dessa killar, eller introverta, som din son.

 

[Andromedae]

Jag anser att man har misslyckats gravt som förälder om man hamnar i en situation där man har ett behov av att fysiskt tillrättavisa sitt barn.

Behöver jag säga till mitt barn så gör jag det med ord. Det fungerar utmärkt.

Hoppas att du är ett troll TS, för annars är du vidrig.

 

[Araminta]

Men diskutera hur Ni gör? Hur långt ska ett barn får gå? Hur mycket ska en förälder ta? Jag vet att detta är något provocerande. Men jag menar när barnet går för långt. Varför är det ok i vissa länder, och vad tror ni blir fel? Det är jättebra när det inte behövs. Självklart. Ingen ska straffas för något de inte gjort. Men när de går för långt. Hur vet de gränsen att nu är det på allvar fel? Det vill jag ju veta.

Det fungerar inte att gå ut på ett forum som Buke och deklarera att man slår sitt barn och sen vänta sig kunna styra diskussionen. Det är aldrig ok att slå barn och den gränsen är lika stenhård här som överallt annars. Jag skulle föreslå att du försöker hitta en lämplig terapeut. Det är tydligt att du inte reder ut ditt ansvar som förälder.

 

[Fenestra]

Tack för ditt svar! Hur har du gjort då? Eller har de alltid lyssnat det och varit lydiga?



Du behöver inte tycka synd om mitt barn! Han får vara barn. Du skulle inte se skillnad på mitt barn eller någons annans i badhuset tex, om möjligt att han lyssnat när det är dags att gå hem. Och du vill rycka ytterligare en förälder från ett barn som förlorat den andre.



Fint att det är så! Självklart! Jag håller med om att lärare INTE ska uppfostra barn, jag skulle bli skogstokig.
Tre pojkar i min sons klass står varje klass varje dag. En utbränd lärare. 3 barn som förstår för 11 andra elever. Hur hade du gjort där? - Diskutera det, tack.





Men diskutera hur Ni gör? Hur långt ska ett barn får gå? Hur mycket ska en förälder ta? Jag vet att detta är något provocerande. Men jag menar när barnet går för långt. Varför är det ok i vissa länder, och vad tror ni blir fel? Det är jättebra när det inte behövs. Självklart. Ingen ska straffas för något de inte gjort. Men när de går för långt. Hur vet de gränsen att nu är det på allvar fel? Det vill jag ju veta. [/Q

Alltså jag orkar inte leta upp och citera ett annat inlägg.

Men svara på en sak, om inte en luggning, dask eller nyp i öret gör ont. På vilket sätt skulle det i så fall vara "uppfostrande"? Varför skulle ett barn undvika att göra "fel" pga något som inte gör ont? Det är rädslan för att få ont/bli kränkt som gör att dessa barn lyssnar. Inte respekt och inte för att de "vet bättre".. det verkar snarare som du skrämt din son till "lydnad"..

Får man daska dig om du gör fel? Någonstans tror jag att du likväl som alla människor som traskar runt här gör fel ibland. Ok att lugga dig, daska eller dra i örat?

 

[Monifa]

Fint att det är så! Självklart! Jag håller med om att lärare INTE ska uppfostra barn, jag skulle bli skogstokig.
Tre pojkar i min sons klass står varje klass varje dag. En utbränd lärare. 3 barn som förstår för 11 andra elever. Hur hade du gjort där? - Diskutera det, tack.

På ett sätt uppfostrar vi ju barnen Vi uppfostrar dom i hur de ska uppföra sig i skolan och allt vad det innebär men detta görs i dialog med barnen, vi pratar ofta om hur vi vill ha det i skolan och det egna ansvaret.
Vi träffar många barn mer än vad de hinner träffa sina föräldrar. Vi är en trygghet och ett stöd som ska finnas där. Ibland också en tillflykt från bristande familjeförhållanden.

Om man har tre elever som stör i klassen och vad jag hade gjort? Det är helt omöjligt att på rak arm slänga fram ett universalknep för det finns inte. Det beror på individerna, stöd i från hemmet, gruppdynamik sett till hela klassen och vilka möjligheter man har där och mycket mer. Är läraren utbränd borde den dessutom sjukskrivas för sin egen skull och sitt välmående.

Vad tycker du borde vara lösningen för dessa tre pojkar? Ryck i håret?

 

[ako]

Jag har varit medlem här för många, många år sedan. Mycket har sedan sist. Jag har reumatiskt värk och 50% sjukersättning och jobbar halvtid.
Min man, mitt hjärta och mitt allt avled av cancer för en del år sedan och bor själv på landet med hästar, fd travare och jag har höns och katter.
Jag minns inte helt säkert vad jag "hette" här..(!) men har kollat in sidan på senare tid och ni verkar kunna diskutera allt.

Så nu till saken, till någonting som verkar vara väldigt svårt och det är att fostra sina barn. Jag har barn, en son på 10 år, jag är också ensamstående och själv.
Jag hör och ser många har problem med sina barn. Mina grannars döttrar svär och kallar sin mamma för hora, jag ser hur ungar i skolan beter sig mot varandra och lärare. Barn o ungdomar i bussar, restauranger o i affärer beter sig som vildar. Föräldrar sitter med sina mobiler och gör eller säger inget. I värsta fall hotar de med något men barnen får som de vill ändå.

Jag undrar, vad har gått fel? Varför är det så svårt att fostra sina barn ?.. Jag är inte född i Sverige, men uppvuxen här. Mina föräldrar är van vid vad som nog skulle kallas barnmisshandel, så det blev märken och gjorde ont länge. Det gillar jag inte heller. Det håller jag med om.

Men en sak det gav mig var respekt för min mamma. Aldrig i mitt ordspråk eller mina syskon, skulle säga hora till henne. Skulle först ha åkt till månen för att vara i säkert avstånd !, jag visste vad som skulle hända om jag gjorde något fel och min mamma (hon som hade hand om "den biten" )fick veta det. Och det var inte värt risken så jag lyssnade på min inre mors röst före vänner och grupptryck.
Jag blev inte skadad, eller så. Jag blev inget "offer" själv som många verkar tro. Jag söp och knarkade inte, eller begick massa brott, Jag träffade världens man som tydligen var för god för denna världen och () Jag älskar verkligen min mamma!
Och i så fall skulle det vara "fel" på i stort sätt alla invandrande barnfamiljer eftersom att det är det som är uppfostran utanför "västerländska ögon". och det VET jag att ni INTE tycker . så varför skulle det vara så hemskt bli annat på svenska; eller "vita" barn?

När min son beter sig på ett sätt som jag inte gillar eller accepterar så talar jag först om vad han gjort fel, och sen beroende på vad det var så får han en nyp i örat, lugg i håret eller klapp/klappar på rumpan. alltså aldrig så det gör ont, eller blir märken.
Han får också massor av kramar och pussar när han gör saker som är bra, förstås. och då säger jag också vad som är bra!

Skulle jag få lapp/telefonsamtal/veta från skolan tex att han gjort något som jag inte accepterar så skulle han få veta att så gör man inte (det har aldrig hänt, tvärt om, får alltid beröm om att han är så lugn och tyst och verkligen studerar, vilket många andra, framförallt pojkar inte gör. jag har varit med i klassen. Alltid samma, får bara tillsägelser, tjat, och tomma hot, inget resultat, och varför skulle de? Det blir ju inga konsekvenser.. Jag menar inte här barnmisshandel, jag menar tillsägelse, ett ryck i armen, och dra ut ungen om det så behövs ut ur klassrummet-och sen kvarsittning i lika lång tid som de förstört för andra, min sons och andra elevers lektionstid!

Som att om jag bryter mot "lagen" ( regler) så får jag som vuxen straffad. Inget konstigt. Varför kommer barn undan.
Även små barn förstår när de gjort fel. Jag visste faktiskt som 3 åring att mamma skulle bli arg om jag kladdade med maten tex.

Min son är duktig och självständig, tar sig upp själv på morgonen, tar frukost och åker med skolbussen, han fikar när jag kommer hem. Packar sin gympa kläder, ställer in i diskmaskin och lägger smutskläder i tvättmaskin när jag jobbar. Han är ibland hemma själv tills det är läggdags, kl 21.00. Det fixar han också.
Jag har inte råd med fritids. Bor för långt borta från släkt eller någon som bara kan komma hit som barnvakt. Min gubbe var en bondpojk som ärvde denna gården och jag vill inte lämna den och flytta.
När jag var barn så var det inte heller så ovanligt bland svenska barn hade det så.ja förutom skolbussen då . växte upp i område med mest svenska och finlandssvenska familjer.
Men förra helgen fick jag erbjudande att jobba en natt, och undrade på jobbet om de skulle lämna en tio åring själv på natten. Och de blev helt . Sedan skrev jag inlägg om det i en FB Grupp och de blev också förfärade och fick massa påhopp.. Jag frågade fört jag också tvekade lite först, mest för olycksrisken, det skulle ta minst 40 minuter för räddningstjänsten att ta sig dit jag bor. Men gick emot den pga påhoppen.
Herregud, var tror folk att barn är för något? Barn har jobbat hårt i åkrar och på bondgårdar. även i Sverige- Inte alls så jättelänge sedan. Barn i fattiga länder gör fortfarande samma saker som vuxna där!
Det ska inte vara så. barn ska vara barn men någon rim och ranson måste det ändå vara.jag läste att vi fortfarande vars "stenåldersmänniskor" i våra hjärnor. Så varför så fel fostra sina barn i Sverige? Varför så dödströtta föräldrar som inte orkar längre pga sina barn? Eller lärare.

Nå diskutera inte min inlägg, utan barnuppfostran, inte barnmisshandel för det är inte ok någonstans! Vad är rätt och fel! och hur får man barn att lära sig det? Hur gör du?Varför har det blivit så mesig attityd.Nej vi som har blivit uppfostrade blev inte lönnmördare!.Vi blev bra medborgare!

Det är inte ok att bära hand på sina barn (alltså nypa, lugga etc), det är faktiskt till och med olagligt!

Tyvärr finns det föräldrar som inte har ork eller engagemang nog att ta tag i problemen när barnen beter sig på sådana icke socialt accepterade sätt som du beskriver, men det finns också gott om föräldrar som gör det UTAN att nyttja våld. Och det finns gott om trevliga, välanpassade barn också.

Jag beklagar verkligen din mans bortgång! Måste vara oerhört tufft!