Barn som inte får vara med och leka...

[mik]

Ibland på tex barnkalas eller andra tillställningar får min dotter inte vara med de andra tjejerna och leka. Hon blir jätteledsen och frågar mej varför inte hon får vara med....eller varför xxx sa så mm.
Jag tycker det är jättejobbigt och vet inte vad jag ska säga till henne.
Självklart vet jag att det är så ibland, men vad ska jag göra/säga till henne för att underlätta.

Kompis problemet finns inte på dagis, där har hon många kompisar.
Däremot är hon är ganska känslig och tar åt sig mkt om någon av de andra barnen säger "dumma" saker. Hon kan prata om det i månader efteråt.
Tex så sa en pojke på dagis till henne i juni att hon hade fula skor (foppatofflor med pongo på), det pratade hon om ända fram till i julas.

En gång så tittade hon sig i spegeln och sa: "Mamma vad jag är ful, det säger xxxx på dagis" = INTE roligt att höra. Jag tog upp detta på dagis, men de bara viftade bort det med att så säger alla barn. Säger alla barn så till varandra??

Hon är väldigt social och glad unge som är MKT lillgammal och verkar ofta äldre än vad hon är, både att hon är så framåt och att hon är ganska lång.

Jag som mamma lider med henne när hon blir så ledsen för saker som andra säger eller gör. Man vill ju absolut inte att hon ska bli mobbad senare i livet. Hon är nu 3 år och blir snart 4.

Är det någon här med liknande barn, som har tipps på vad man säger och/eller gör?

 

[humlanotrocadero]

Sv: Barn som inte får vara med och leka...

Min syster har blivit otroligt utsatt i skolan så jag kan bara tycka synd om dig och hoppas att det är en trend som vänder för din dotter. Roligt för alltid när man tar upp något sådant så skyddar alla sina barn så otroligt o påstår att "NÄÄÄÄÄ det kan jag ALDRIG tänka mig" men som sagt så ser inte verkligeheten ut.

Jag tycker det är noll tollerans på "X får inte vara med" ALLA får vara med när man är så små, speciellt om någon är utanför ofta.

Min syster var dock inte lillgammal för fem öre, men det var väl någon som hittade något annat på henne att klanka ner på.

För henne är detta otroligt stort och jobbigt även idag.

 

[mino]

Sv: Barn som inte får vara med och leka...

Det är ju alltid mycket svårare att ändra omgivningen än det är att ändra sig själv. Så jag tror att du måste jobba med din dotters uppfattning att kritik/taskiga kommentarer är något man måste ta åt sig av. Hon måste få öva på hur man skakar av sig dumheter som kommer från andra. Hur gör ni andra i familjen? Är det ett mönster som nån av er också har, att gå och grubbla på och gräma sig över pikar från andra? Finns det någon i familjen eller som ni känner som är duktig på att skaka av sig pikar som ni kan använda som modell för hur man kan förhålla sig till sånt?

Jag tror annars över lag att det är viktigt att du inte går in i din dotters känslor och tar på dig dem utan förmedlar en stor trygghet. Ibland är människor dumma och det kan man inte styra över, typ. Men andra människor är snälla. Hjälp henne att hitta ett förhållningssätt/en inställning som inte skadar henne och lägger över ansvaret på henne, det är jätteviktigt.

 

[bubbel]

Sv: Barn som inte får vara med och leka...

Tex så sa en pojke på dagis till henne i juni att hon hade fula skor (foppatofflor med pongo på), det pratade hon om ända fram till i julas.

Angående just sådana saker måste du kanske tala om för henne att det är okej att man tycker olika. Men att det var dumt av pojken att säga det utan att hon frågat honom - för så gör man inte.

 

[ettas]

Sv: Barn som inte får vara med och leka...

Min dotter är äldre än din, är nu i övre tonåren, men har i stort sett alltid kännt sig lite utanför. Det hon ständigt fått jobba med är att inse att andra barn och ungdomar kommer inte och bjuder in till lek eller kompisskap, utan man måste bjuda till själv också. Det är nog det viktigaste. Att jobba med sig själv.

 

[mik]

Sv: Barn som inte får vara med och leka...

Svar till alla:

Jag tycker inte att hon har problem alltid, utan bara ibland. Hon är också lite "skvallrig" av sig, det kanske är det som irriterar de andra barnen. Hon är gärna lite "duktig" och ska hålla ordning på de andra.

Ibland när hon ältar vissa saker tex skorna så brukar jag säga typ att : " Nu bryr vi oss inte om det längre, huvudsaken är ju att du tycker att skorna är fina. Vi struntar i vad xxxx säger".

Jag tror inte att övriga familjen är speciellt lättstöt. Det enda jag vet är att min sambo var ganska blyg och osäker/mammig som barn, men det tycker jag inte att hon är. Jag var en riktig pojkflicka som barn, som typ körde över alla andra och tog för mig på dagis. (fick lite problem pga av det senare i skolåldern)

Jag talar om för henne varje dag att jag/vi älskar henne.
Vi har ganska bra rutiner hemma och hon är i övrigt väldigt lättsam. Väldigt lite gråt och skrik. Det går alltid (nästan..) att diskutera och reonera med henne när hon är arg och/eller ledsen.

Jag känner kanske inte att detta är ett jätteproblem just nu, men vill förebygga/underlätta längre fram så att det inte blir ett problem.
Alla vill väl att deras barn ska var lyckliga, glada och ha kompisar..

 

[Sar]

Sv: Barn som inte får vara med och leka...

När de är så små tycker jag att man som förälder gott kan gripa in och berätta att alla får vara med. Sedan får man kanske bjuda till och själv vara med i en spännande lek.
Förskolan bör vara uppmärksam på om någon riskerar att bli socialt utanför och det är inte o.k. att säga att någon är ful. Förskolepedagogerna bör inte släppa det men hänvisningen att "alla barn säger så". Får du inget gehör hos dem skulle jag gå högre upp i hierarkin. Hoppas det löser sig!